Vad innebär egentligen att ”ta avstånd ifrån”?

När man klipper gräsmattan så finns det inte så mycket annat att göra än att fundera, ja utöver att se till så man inte klipper av elsladden då. Så i dag har jag klippt och funderat. Innan trädgårdsarbetet läste jag nämligen om nazister och NMR igen. Jag har även läst om SD, de syns ju i media dagligen. Nu jämför jag visserligen inte dessa två, även om jag anser att de båda är extremistpartier. Men vi kan lika gärna tala om religiös extremism eller andra organiserade åsikter där man gärna hoppar på andra människor eller ser dem som mindre värda, eller kanske sådana som inte ska får bestämma över sitt liv trots att de är vuxna. Man kan fortsätta så här hur länge som helst om man vill.

Vad ledde då mitt funderande till? Kanske inget nytt i och för sig, men jag tänkte på hur man ska hantera sådana här svåra saker. Politiker, tjänstemän, företagare och andra säger ofta att de ”tar avstånd ifrån” uttalanden och åsikter. Men vad innebär det i praktiken? Handlar det om åsikten som sådan, eller kanske organisationen, eller individerna? Innebär avståndet att de med avvikande åsikter ska frysas ut, eller bara ignoreras så där i största allmänhet? Eller vill man diskutera och tala tillrätta? Det här är nämligen lika viktigt som det är intressant.

Jag tror nämligen att det absolut sämsta och dessutom farligaste man kan göra, är att endast försöma. Vi ska fördöma det som är fel, men det kan göras i kombination med samtal och respekt, hur mycket det än tar emot. Ta till exempel tonårskillen som äntligen blir sedd, men blir det i en nazistisk rörelse. Tror någon att han sätter sig ner och reflekterar över varför andra inte ens vill tala med honom? Det kan vara just osynliggörandet från omgivningen som fick honom att gå med i rörelsen och nu blir det bekräftat återigen, det där att han är värdelös i andras ögon. Varför ska han då lämna det sammanhang där han blir bekräftad som individ? Den här killen är kanske inte förlorad om vi, hur svårt det än är, kan se att en människa är mer än en avskyvärd åsikt. Kanske handlar det inte ens om åsikter utan något annat. Men hur ska vi få veta det när vi så ofta bara nöjer oss med att fördöma?

 

Annonser

Funderingar om lite av varje

Eftersom jag är intresserad av politik så funderar och diskuterar jag det dagligen. Ibland önskar jag att jag kunde låta bli, men det lyckas inget vidare. De senaste dagarna har jag bland annat tänkt på vad bra det var att en politiker äntligen vågade ta bladet från munnen när det gäller stök och kriminalitet och föräldrarnas ansvar. Det gjorde Ulf Kristersson, Moderaterna, väldigt tydligt i Expressens partiledardebatt häromdagen. Ingen hakade på!!! Varför? Är det fortfarande så tabu att tala om det självklara? Ja, ja, nu har i alla fall en partiledare tagit modet till sig och talat klarspråk. De andra lär följa efter.

Stämmer det verkligen att polisen sagt att natten i veckan där det brändes bilar var en ”normal natt”? Har det gått så långt? Eller har det alltid varit så, vilket är ett argument vissa slänger sig med när det talas om nytt och eskalerande kriminalitet? Sedan denna narkotika som förstör så mycket. Läs gärna den här säkerhetsforskarens debattartikel: https://www.svt.se/opinion/jan-kallberg-om-kriminella-gang-och-bilbrander Tänk om våra politiker kunde ta detta till sig. Det räcker inte med fritidsgårdar och arbete. Det finns redan möjligheter för alla som vill i vårt land. Man måste fatta att det här rör sig om helt andra saker.

Andra funderingar är så klart det stundande valet och valrörelsen. Jag blir ledsen av att se hur valaffischer och valstugor vandaliseras. Vad är vandalerna ute efter? Att förstöra vår demokrati, den som ger oss alla rätt att uttrycka våra åsikter och som ger oss rätt att engagera oss för det vi tror på? Vidare så hoppas jag att alla röstar i valet, eller rättare sagt i alla tre valen. Det är också ett sätt att stötta demokratin och ge den legitimitet. Att vara soffliggare bidrar till motsatsen, och den tror jag inte att någon vill se. Det finns mycket mer att ”fundera högt” över, men nu rundar jag av för i dag.

 

Expressens partiledardebatt

Så där, då har jag äntligen tittat på hela partiledardebatten från i går. Den var intressant och det brukar jag tycka att det är. Däremot så kan jag bli lite uttråkad då det ofta är samma saker som ska diskuteras. Upplägget var för övrigt inte alldeles genomtänkt och det blev lite rörigt och debatten tappade fart då man skulle klämma in lite annat också än bara utfrågningen. Det hade kunnat fungera, men det flöt tyvärr inte på optimalt.

Om man bortser från vad som sas, så tycker jag att de flesta partiledarna gjorde bra ifrån sig. Dock så önskar jag att statsministern vore bättre på att artikulera. Det kan bli anstängande att lyssna när orden inte uttalas ordentligt. Svårt att säga annars vem som gjorde allra bäst ifrån sig, men Busch Thor hade en riktigt bra dag retoriskt.

Hur som helst, det var väldigt tydligt i vissa fall att partierna tycker olika. Det tror jag att väljarna uppskattar att få veta. Det blir väldigt svårt när alla står och håller med varandra. Nu brukar de väl i och för sig inte göra det, men det är inte alltid som det framgår vad skillnaden är. Det ska bli spännande att se de kommande debatterna. Jag hoppas att fler ämnen än bara några få kommer att avhandlas.

 

Varför är du moderat?

Den frågan fick jag för några dagar sedan. Det var när jag kampanjade med Moderaterna. Bra fråga som kräver att man tänker efter om man inte redan har gjort det. Jag har ju röstat på dem i riks även om jag var engagerad i Drevvikenpartiet här i Huddinge. Men nu tror jag att de har den bästa politiken även i kommunen. Om knappt fyra veckor ska vi rösta fram våra representanter i kommun och riksdag. Om du inte har bestämt dig ännu, kontakta dina partier och fråga vad de vill driva nästa mandatperiod. Sedan har vi landstinget också, så det är tre val som vi ska rösta i. Det får vi inte glömma.

Men åter till frågan: Varför är du moderat? Mitt svar, och det är högst personligt, även om jag tror att fler tänker som jag, är att jag tilltalas av kombinationen eget ansvar och möjlighet som individ, samtidigt som samhället finns där med sitt skyddsnät om och när jag behöver det. Ingen är osårbar och livet går upp och ner. Mer kortfattat: Alla ska ha möjlighet och kunna göra sina egna val, men i ett tryggt samhälle.

Vissa partier är alldeles för inriktade på att det är staten eller kommunen som ska styra människors liv. Det synsättet delar inte jag. Det är stor skillnad på att ha ett tryggt välfärdssystem och att lägga sig i människors privata angelägenheter. Politiker är tillsatta att företräda oss väljare, inte bestämma över deras liv och val. Tyvärr finns det alldeles för många politiker som inte har den rollen klar för sig. Moderaterna är inte ett sådant parti, därför är jag just moderat.

 

Moderatkampanj

Bara fyra veckor kvar till valet och i dag har jag varit med Moderaterna och knackat dörr. Visserligen så har jag inte varit medlem längre än ett halvår, men ny i politiken är jag ju inte. Dock så har jag alltid varit tveksam till dörrknackning och hade nog en företällning om att det skulle kännas mer obekvämt än vad det gjorde. Alla öppnade visserligen inte, men de som gjorde det var trevliga. Nu har jag definitivt en annan bild av dörrknackning.

Personligen så har jag varit tveksam eftersom jag inte är alldeles positiv till den här formen av kampanjande, men faktum är att många är positiva när man kommer och flera pratar och framför synpunkter och frågar saker. Vi är alla olika och självklart så accepterar man om någon inte vill prata.

Oavsett vilken form av kampanjande som partierna ägnar sig åt, så gillar jag verkligen de där mötena med väljarna. Samtal är viktiga, både för dem som ska rösta och för de politiska partierna. Att människor får framföra sina synpunkter och blir lyssnade på är en viktig del av demokratin. Politikerna är deras företrädare och ju mer de vet om vad väljarna tycker, ju bättre representanter blir de. Jag hoppas att så många som möjligt tar chansen och framför sina synpunkter nu när alla partier är ute, och sedan så hoppas jag innerligt att alla går och röstar om fyra veckor.

 

V- och SD-vänner

I Sveriges riksdag har vi två partier som både jag och många andra anser vara för långt ut på kanterna och som för en politik som sannolikt skulle försämra för de flesta om de fick för mycket inflytande. Dem jag talar om är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Jag är själv Moderat och för mig är det uteslutet att rösta på någon av dessa två och det finns flera skäl till det, men nu är de demokratiskt invalda i våra politiska församlingar och så måste det vara. En demokrati utesluter inte människor och partier även om deras idéer förmodligen gör mer skada än nytta för mänskligheten. För övrigt: även dessa partier har politik som är bra, men inte tillräckligt för att kompensera för det andra. Men det är min åsikt och givetvis ser de inte själva så på saken.

Hur som helst, tillbaka till rubriken. Den kan tolkas på olika sätt, men så som jag menar är inte ”vänner” i det här fallet att man sympatiserar med något av dessa partier. Utan jag talar om vänner som i människor man gillar och umgås med. För så är det för min del, jag har vänner i både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Jag vet att många aldrig skulle umgås med de här personerna, speciellt inte med någon från SD. Jag respekterar det valet med tanke på partiets rötter. Däremot gör jag ett annat val själv. För mig är en person så mycket mer än en politisk tillhörighet.

Vidare så finns det en annan – viktigt – aspekt, och det är att motsatsen till acceptans och flera olika politiska åsikter och partier är diktatur. För mig är det alltså väldigt viktigt att vi respekterar varandra, även om vi inte känner någon respekt för vissa val eller åsikter. Ju öppnare vi är emot varandra, ju mer kan vi diskutera och byta åsikter. Det i sin tur leder till mindre slutenhet och färre extrema grupperingar. När vi kan mötas oavsett åsikter, så leder det till mer reflektion och respekt. ”De där andra” kanske till och med har saker att lära en själv och kan få oss att se saker från en annan synvinkel. Vi behöver inte alls byta ideologi för att vi umgås med oliktänkande och vi blir faktiskt inte sämre samhällsmedborgare av det heller. Även om vissa gärna vill hävda det.

 

Polisnärvaro vid begravningar

Läs det här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/allt-fler-begravningar-kraver-polisbevakning Är det bara jag som tappar hakan? Är det ett nytt beteende eller har det ”alltid” varit så här? Det står att det har ökat, så det är uppenbarligen inte något som har förekommit ofta. Däremot så har det tydligen förekommit även tidigare. I vilken omfattning undrar man då. En annan tanke som slår en är ju vad i hela friden det är för människor som ställer till med bråk och skandaler på en begravning. En begravning!!!

Så funderar man ytterligare på saken och ställer sig frågan varför man låter våldsamma personer alls få permission för att gå på begravning. Varför görs inte individuella bedömningar innan? Jag är övertygad om att det skulle få ner antalet. Nu är jag visserligen inte så insatt så att jag säkert kan säga att man inte gör sådana bedömningar, men om man gör det så borde inte problemet öka utan tvärtom.

Sedan det här med sjukvården. Kan man inte plocka in alla som hotar sjukhuspersonal och är våldsamma? Eller bötfälla dem rejält? Eller kanske ge dem samhällstjänst så att de får arbeta av kostnaden, inklusive skadestånd. Ja vad som helst så att det blir ett slut på problemet. Varför har vi alls tillåtit sådant här? Visst, allt är lättare sagt än gjort, men ändå. När ska svenska samhället visa vart skåpet ska stå? En gång för alla ….