Nej, religionsfrihet betyder inte att bestämma över andra

Det råder en viss förvirring skulle jag vilja påstå när det gäller begreppet religionsfrihet. Förhoppningsvis så tolkar de flesta detta precis som det är tänkt, men många, framför allt föräldrar, utnyttjar begreppet för att kunna bestämma över sina barns livsåskådning. Nyligen läste jag intervjuer med tre unga muslimer, eller rättare sagt atesiter uppvuxna i muslimska hem. Vågade de vara ärliga med sin icke tro? Nej, för som en av dem sa, så skulle det ses som värre än om de sympatiserade med IS eller vore mördare.

I sommar håller Jehovas vittnen konvent i Stockholm, Malmö och Sundsvall. Där finns även barn med, och här är viktigt att påpeka att alla föräldrar måste få fostra sina barn i det de tror är det bästa för dem. Det har även jag som ateist gjort. Oavsett om man har en tro eller ej så ska detta respekteras och för varje individ måste religionsfrihet råda. Dock så uppstår alltså problemet när de vuxna inte respekterar var gränsen går. De tvingar många gånger sina barn till en viss livsåskådning och i vissa fall lär de dem dessutom att andra som inte delar den är lägre stående eller till och med satans anhängare och förtjänar att dö. De skrämmer sina barn till att tro på det de själva tror. Detta är inte religonsfrihet!

Men åter till konventet. Problemet är alltså inte främst att det finns barn med, utan just det jag skrev om att utnyttja begreppet religionsfrihet för att tvinga andra till en viss tro. Jehovas vittnen visar regelbundet filmer för barn som skrämmer dem till att tro på gud, alltså deras gud, för andra religioners gudar är förkastliga anser de. Harmageddon, det heliga kriget som ska förinta allt och alla utom vittnena är det stora hotet för barnen. Vittnena väntar naturligtvis på kriget, och barnen är livrädda för att göra något fel så att de kommer att bli förintade. I sommar planeras återigen så kallade barnfilmer att visas i religionsfrihetens namn. Inte heller den här gången är någon av dem granskad av Statens mediaråd, vilket är lagkrav på. Är det här rimligt? Nej självklart inte och samhället måste vakna och skolan sluta gå föräldrarnas ärenden när de kräver särbehandling av barnen. Det här går nämligen helt emot FN:s barnkonvention.

 

Annonser

Järvaveckan i Stockholm

Är du i krokarna eller rent av bor tillgängligt till Spånga idrottsplats, så besök Järvaveckan, Stockholms eget Almedalen. http://jarvaveckan.se/ Det är verkligen en fantastisk chans att få träffa alla åtta riksdagspartierna och deras främsta företrädare. Tillställningen har visserligen hållit på i flera dagar redan, men än är mer än hälften av den kvar. Ta chansen att höra vad de tar upp när de får prata fritt, och om du är den där som muttrar hemma för dig själv eller avreagerar dig på facebook över det du inte gillar, åk dit och säg det direkt till politikerna. Här kan du dessutom ställa frågor direkt till dem och få veta om de kommer att föra en politik som du vill.

När man läser i olika kommentarsfält på sociala medier så är det mest gnäll på politikerna. Många har till och med gett upp hoppet om demokratin, men tänk då på vilket fantastiskt samhälle vi har. Du får rösta på vilket parti du vill. Du kan till och med starta ett om du är missnöjd med de befintliga. Så gnäll inte mer än vad som är rimligt. De flesta har aldrig ens varit aktiva i ett parti, börja där! Att man sedan inte håller med om allt är bara tingens ordning. Självklart finns det olika åsikter om saker även inom ett parti trots att man delar grundvärderingar.

Att kunna möta sina politiker så som på Järvaveckan och Almedalsveckan är unikt. ”Alla” – i alla fall i Visby – samlas och samtalar och umgås. Det händer att sådant kritiseras, speciellt Almedalen, men jag anser att det är något att värna om. Vi ska kunna mingla och prata om sådant som är viktigt. Därför hoppas jag innerligt att det blir fler Järvabesökare än förra året. Då var det pinsamt få som kom, speciellt med tanke på att många har åsikter om att politikerna inte bryr sig. Det är jag nämligen övertygad om att de gör, men det är en tvåvägskommunikation. Så återigen: ta chansen och för fram dina åsikter för ett ännu bättre Sverige efter nästa val.

 

Bara politik – intervjuer i Expressen

Jag sitter och tittar på gamla TV-intervjuer som jag har missat i Bara Politik. Eller gamla och gamla, tidigare intervjuer är kanske bättre uttryckt. Hur som helst så debatterar Ebba Bush Thor (KD) emot Isabella Lövin (MP) i ett ganska nytt avsnitt. Givetvis kommer frågan om stökiga områden samt trygghet i allmänhet upp och Lövin uttrycker sin ledsamhet över att vissa politker målar upp en alltför negativ bild av Sverige. Thor kontrar genast med att undra i vilken verklighet hon lever då detta är ett faktum. Vem har då rätt?

När jag själv var politiker och då kommunalråd och vi fick våra trygghetsundersökningar så var det alltid uppenbart: otryggheten var markant större än befogat. Det är så vi människor fungerar. Man kan tycka att det är dumt att stressa upp sig i onödan då risken för brott är så liten som den är. Men den finns där och otryggheten ska därför respekteras. Själv var jag dock noga med att poängtera att Huddinge där jag bor, är lika tryggt som andra kommuner och att risken för brott är liten. En politiker ska inte elda på oron. Men…

Sedan jag slutade för knappt 2,5 år sedan så har det hänt massor. Skulle jag vara politiker i dag så skulle jag givetvis vara lika noga med att fakta är det som gäller och att vi kan vara trygga på de flesta platser. Däremot kan jag vare sig jag är politiker eller privatperson beklaga de politiker som lyfter fram den eskalerade brottsligheten och ser allvarligt på den. Saker har hänt hos oss, sådant som vi inte känner igen, sådant som inte fanns förr, eller i så fall i väldigt liten omfattning. Det finns krafter som vill bryta ner vårt trygghetssystem och som inte ser det sociala kapitalet som en tillgång. Så jag undrar precis som Thor, vilken verklighet lever Lövin i? Erkänner vi inte problemen så kommer vi nämligen aldrig att kunna lösa dem. Framför allt regeringen borde ha dragit i handbromsen för länge sedan.

 

Bloggens tillförlitlighet med mera

Först och främst: Tack för all positiv respons på gårdagens inlägg. Roligt att så många har läst bloggen om de 9 000 flyktingmännen, inklusive ett antal ungdomar också vilket det faktiskt är. Hur som helst, jag hade en del siffror i blogginlägget och dessa är hämtade från Expressen som har granskat en del av det som sker kring frågan och även varit på plats i Iran hos familjen till den man som försökte mörda en svensk polis. Ni minns säkert den hemska händelsen vid Medborgarplatsen förra året. Den mannen hade till och med fått en resa tur och retur till Iran betald med våra skattepengar innan mordförsöket. Totalt obegripligt och ytterst ansvarslöst. Det är trots svenska medborgares skattepengar det handlar om.

Men åter till bloggens tillförlitlighet. Jag vill att ni läsare ska veta att den fakta som finns alltid går att lita på. Alla siffror är till exempel hämtade från myndigheter eller etablerad media. Hittar jag något från en blogg eller sajt så tar jag alltid reda på vem som är avsändaren och var det som skrivs kommer ifrån.

Självklart kan man aldrig lita på något till hundra procent, men jag anser att man alltid ska vara så ifrågasättande så att man stannar upp och tänker efter om det man läser verkligen stämmer överens med verkligheten. Finns det tvivel, för det inte vidare. Sedan ska man vara noga med källhänvisning, men det är lätt att missa. Undrar du något om någonting, så hör gärna av dig. Men som sagt var, du kan lita på det du läser här. Fast  man ska inte vara naiv, så granska gärna siffror och annat.

 

9 000 ”ensamkommande” får en ny chans att stanna

Visst är det intressant, ja alltså det faktum att ensamkommande har blivit synonymt med ”unga män”. För det är sällan barn som det handlar om, fast det egentligen borde vara det. Möjligtvis en och annan tonåring, men på det stora hela så handlar det om vuxna. Flickorna lyser med sin frånvaro. Eller förresten, det finns visst flickor eller kvinnor bland de 9 000, hela 0,6 procent faktiskt. Vår så kallade feministiska regering pumpar in miljard efter miljard till alla män som de senaste åren har kommit hit. Att flickorna är kvar i krigshärdar eller flyktingläger och offras för männens skull har på något obegriplig sätt blivit en godhetssymbol.

Nu har riksdagen alltså med Centerpartiets stöd röstat igenom förslaget om en ny prövning och möjlighet till att stanna om man börjar på gymnasiet. Ja ni hör ju hur det låter. En stor andel elever med svenska som modersmål måste gå ett fjärde år för att de inte klarar studierna. Men enligt landets högsta politiker så kan man med ofullständig grundskoleutbildning och dåliga kunskaper i svenska klara detta.

Vad mer finns att säga? Ja givetvis så är det beklagligt om någon har blivit felaktigt behandlad och drabbas av för lång handläggningstid och hunnit bli vuxen under processen. Men pröva då dessa och inga andra. I den här gruppen fick nämligen 78 procent sin ålder uppskriven och var alltså vuxna trots att de påstått annat. Att det finns en hel del oärlighet bevisas vidare av att hundra procent av alla 9 000 saknade ID-handlingar. Givetvis kan saker ske, men att varenda en av dem skulle ha förlorat sitt pass eller annan ID-handling är direkt osannolikt. Så här kan det alltså gå när det politiskt korrekta vinner över hjärta och rättvisa. Än en gång känner jag förtvivlan för alla som verkligen är offer, även om jag förstår att det finns sådana också bland de ”ensamkommande”. Men de verkliga offren finns kvar och lever under fasansfulla förhållanden. Till dem räcker dessvärre inte våra pengar.

 

Slöja på småbarn med stöd av förskolepersonal

Man ställer sig ibland frågan om man ska skratta eller gråta när man hör saker som är tokiga, uppseendeväckande eller liknande. Göteborgsposten har ringt runt till ett antal förskolor i våra storstäder för att förhöra sig om huruvida dess personal skulle kunna agera ”klädpoliser” och tvinga flickor till att bära slöja. Svaret? Jo då, det kan en klar majoritet tänka sig att göra om föräldrarna vill. Att detta är sexualiserande, utpekande och högst opraktiskt på lekande barn är tydligen underordnat. Vad har vi hamnat i för samhälle? Sverige 2018 och ungar som för inte så länge sedan lämnade koltåldern sexualiseras och ska dölja sitt hår för att inte attrahera vuxna män. Det är sorgligt.

Hur hanterar då våra politiker detta? Ja flera reagerar som normala människor, tack och lov, och utbildningsminister Gustav Fridolin kallar nu in till krismöte. Tack för det och en eloge för snabbt agerande. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/goteborgs-skolledning-kallas-till-extramote-med-fridolin

Så här säger ministern bland annat: ”Skolverkets riktlinjer är väldigt tydliga. All klädsel är ett personlig uttryck för barn. Där får det aldrig hamna i att ett barn upplever att det offentliga kontrollerar vilken typ av klädsel man väljer att ha på sig.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fridolin-om-religios-paverkan-i-forskolor-solklara-brott Att sådant här ens förekommer – alltså att föräldrar sexualiserar sina barn på det här viset – är häpnadsväckande nog, men att det sanktioneras av förskolepersonal är ju bortom allt vett. Snarare så ska de jobba emot slöjtvång av barn. Det finns med andra ord en hel del att ta tag i här. Bra att det görs och att vi står upp för de små, vilket inte alltid sker tyvärr.

 

Fyra rödmarkerade tunnelbanestationer

Av Stockholms etthundra tunnebanestationer finns det fyra som utmärker sig som rödmarkerade, två har den beteckningen permanent och två har det till och från. Det handlar alltså om stationer där inte personal kan utföra sitt arbete under säkerhet. Jag gissar att de flesta har ett hum om vilka de är eller åtminstone någon av dem trots att det finns så många stationer totalt. De två första är Tensta och Rinkeby, de två andra Hjulsta och Rissne. https://www.dn.se/sthlm/fyra-t-banestationer-rodlistade-i-stockholm/

Det är för bedrövligt. Det finns inget försvar och det är otroligt provocerande att människor beter sig så illa, men också att samhället visar upp en sådan flathet. Nog tror jag att myndigheterna gör mycket, men det som görs fungerar uppenbarligen inte. Att det dessutom från politiskt håll om och om slätas över och bortförklaras är ett annat stort problem.

För egen del så är jag orolig för framtiden, och främst på grund av alla negativa krafter som tillåts breda ut sig. Att visa sådant förakt för det svenska samhället är oacceptabelt. Reaktionerna är inte heller trevliga i form av bland annat Nordiska motståndsrörelsen som nu flyttar fram sina positioner för att etablera sig som politiskt parti. Varför kan inte de vanliga, normala, partierna fördöma det som sker och erkänna kulturella skillnader och framför allt olika moraliska normer? Om 98 dagar är det val och och människor kommer att rösta för lag, ordning och trygghet, och det vore tilltalande om partier bland de ”normala” tydligare stod för det. Att Moderaterna nu blir mer konkreta i sina argument verkar många välkomna, undertecknad inkluderad och jag tror att de flesta håller med om att det är bättre att de än NMR eller SD ska ta hand om vår negativt eskalerande samhällssituation.