Riksdagspolitiker, deras arvoden och vad de gör

Våra riksdagsledamöterna ska få höjt arvode. I det kommentarsfält som jag själv var in i så haglade det obehagligheter på grund av detta. Inte en enda en var för övrigt värd sitt arvode, vissa inte värda någon ersättning alls. Åsikter ska man absolut få ha, alla ska ha rätt att yttra sig och även om jag själv inte har något problem med att deras arvoden är en bra bit över 60 000 kronor i månaden, så förstår jag verkligen om det sticker i ögonen på många. Att vi till exempel har fattigpensionärer är precis som många ofta påpekar, en skam för Sverige. Det borde inte ha kunnat bli så här. Visst är en höjning på 1 600 kronor i månaden för de här 349 personerna pengar, men det löser inte i de samhällsproblem som vi har.

Någon menade att de här politikerna inte gör något. Jag kan inte svara för alla, men jag känner några av dem och en sak vågar jag utan problem påstå, och det är att ledamöterna jobbar mer än de flesta som rackar ner på dem. Jag vet också att konkurrensen när kommunerna nominerar sina riksdagsledamöter kan vara väldigt tuff. Vissa har naturligtvis hamnat där lättare än andra, men många har varit politiskt engagerade i många år och både nu och då lagt mycket av sin fritid på politiken. De tror på det de gör och de vill verkligen förbättra för människor. Lägg där till alla som inte kommer från Stockholms län och som är hemifrån under veckorna. Att inte kunna ha respekt för sådant är skamligt även om man anser att det inte betingar ett högt arvode.

Någon ansåg till och med att vi skulle låta tjänstemännen styra i stället. Som om det skulle bli billigare! Färre ledamöter ansåg någon annan. Men vi är över 10 000 000 medborgare. Slår man ut antal personer som de i snitt representerar så är det ungefär 29 000 stycken. Det är verkligen inte grund för ett mindre parlament. Demokrati måste få kosta och trots det höga arvodet så är det förhållandevis få personer som är beredda att ta på sig uppgiften. Det säger ändå något. Jag tror att man innerst inne vet att det är en krävande uppgift. Men krav ska vi ställa och åsikter ska vi ha. Jag bloggar ju om politik och har en hel massa åsikter och sköter man inte sitt uppdrag så ska man bytas ut. Däremot så kallar jag inte riksdagsledamöterna för grisar, utsugare, lata och så vidare eller värre saker ändå. Det hör inte heller hemma i en demokrati. Kom också ihåg att vi alla från 18 års ålder har rätt att ta på oss politiska uppdrag på alla nivåer. Ta chansen och höj nivån inom politiken! Det är val nästa år så varför inte?

 

Annonser

Fridolin och Internationella Engelska Skolan

De delar inte direkt uppfattning de här två och de framför sina synpunkter i tidningen Dagens Samhälle. Gustav Fridolin börjar med att ondgöra sig över skolan, som han visserligen inte nämner vid namn, men han ger ändå ut tillräckligt mycket information för att det ska vara lätt att ta reda på vem det handlar om, och i förrgår så bemötte IES hans debattinlägg. Jag förstår om många har åsikter om att aktieutdelning sker samtidigt som en skola får bidrag, men vad är alternativet? Att utestänga Sveriges – vågar jag påstå – bästa skola från likvärdiga villkor som andra skolor har? Handlar det inte även om vad en skola presterar? För vår utbildningsminister gör det inte det verkar det som, vilket är beklagligt.

Bland annat så påpekar ministern att även IES har elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Sådant är naturligtvis alltid ett misslyckande och vem önskar inte att det aldrig skedde? Däremot så ”glömmer” han att berätta att skolans samlade resultat är bättre än både de kommunalas och övriga friskolors. Det resultatet gäller även om man jämför elever med likvärdiga förutsättningar, så det är inte så att Engelska Skolan bara attraherar elever med goda förutsättningar. De har också under många år haft läxhjälp, vilket de kommunala skolorna inte alltid har erbjudit.

”Att ge våra barn kunskap är det största och viktigaste välfärdsuppdrag man kan få”, säger Gustav Fridolin. Ändå så sätter han principer före just den kunskapen. Jag respekterar hans syn på skolor och aktieutdelning, men han hade varit trovärdigare i sina argument om han hade kunnat ge skolan ett erkännande för det de faktiskt har lyckats med i många år, att ge eleverna kunskap, ibland även gymnasiekunskaper, och alltså rustat dem väl för sin framtid. Tänk om alla kommunala skolor gjorde det.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/absurt-nar-skola-delar-ut-vinst-och-soker-bidrag-19040

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/statsradets-angrepp-pa-enskilda-ar-osakliga-och-olampliga-19066

 

Pedofiler och hebefiler inom idrotten

Det kostar inget och det är enkelt, det här med att begära ut information från belastningsregistret. Alla idrottsföreningar kan alltså göra det och samtidigt göra barn och ungdomar en stor tjänst. Löser det alla problem med pedofiler och hebefiler? Nej tyvärr inte och många kommer sorgligt nog att fortsätta komma undan och kunna begå nya övergrepp även om alla försöker ligga steget före. Men det är ändå det minsta som föreningarna kan göra. Vidare så kan man ge alla barn och ungdomar tydliga instruktioner om vad som är acceptabelt när det gäller beröring, allt anpassat utifrån ålder naturligtvis.

Trots en sådan enkel åtgärd som alltså kan förhindra övergrepp så väljer många att inte göra något utdrag. I min egen lokaltidning så kan jag läsa motiveringen från en av våra större idrottsföreningar och jag hoppas att det har blivit något missförstånd eller en felskrivning, även om jag inte tror det, för så här säger deras ordförande enligt tidningen: ”Om någon skulle misstänkas för brott så stänger vi av personen under utredningen. Men vi dömer ingen på förhand. Vi tror på återanpassning, idrotten i sig är helande.”

Vem skyddar man och varför och vem är man beredd att offra och varför? Tror verkligen någon vuxen människa att en person som har förgripit sig på unga människor blir helad bara för att idrott är något bra? Sanningen är nog instället att personen ifråga har sökt sig till idrotten just därför att det finns många lätta offer där. Att tro att någon med en sjuklig läggning kan bli botad när denne rör sig bland dem som den dras till går ju emot allt förnuft. Varför ska vuxna som har begått sexuella brott få finnas i de här miljöerna alls? Vi vet ju att de kommer att begå nya brott. Självklart ska utdrag begäras och förövarna för alltid portas.

 

Vilka inlägg intresserar mest?

Alla som bloggar vet att man ser vilka inlägg som läses mest och vilka som människor söker efter. Utan större förvåning så ser jag att inlägg som rör invandrare, flyktingar inkluderat så klart, är sådant som läses mest. Det trots – måste jag notera – att jag skriver om allt möjligt. Är jag förvånad? Inte ett dugg. Vilka som läser vet jag ju inte, men jag hoppas och utgår ifrån att det är hyggligt folk som har medkänsla med sina medmänniskor. Sedan så finns det ju alltid de som inte bryr sig ett dyft om dem som inte står dem närmast eller är födda här sedan generationer tillbaka.

För egen del så anser jag att det är en självklarhet att ta emot flyktingar. Man kan inte vara så egoistisk och inskränkt så att man inte förstår att människor i nöd ska få hjälp. Bara för att man själv har blivit född i ett av världens säkraste länder så kan man inte låta andra få skylla sig själva. Jag vet att det finns människor som vidare inte vill att Sverige ska ge bistånd till andra länder. Jag tycker att vi ska göra det och jag skulle ärligt talat skämmas om vi slutade att ge bistånd till fattiga och ojämlika länder. En  människa i nöd är en människa i nöd oavsett om personen är svensk, bor i Uganda eller Rumänien. Att dela med sig av både kunskap och pengar hjälper andra och vi är alla människor.

Att jag sedan anser att både flykting-, invandrings- och biståndspolitiken förs felaktigt och ofta har misslyckats är en annan sak. Men den gör att vi har fått ett hårdare samhälle och det är så otroligt onödigt och olyckligt. Den politik som förs gynnar vissa väldigt mycket, andra inte alls och samtidigt så ökar motsättningarna i samhället. Vi hade inte behövt hamna här, men nu är vi där vi är och jag kan bara hoppas att fler politiker inser vad som behöver göras för att ställa saker tillrätta och att de förstår allvaret i allt. Vissa gör det ännu inte och dem har jag gett upp hoppet om, men de andra, de kan om de vill vända skutan och det är ett måste.

 

Sockerskatt löser inte beteendeproblem

En gång tidigare så har jag bloggat om sockerskatt och det var i februari förra året. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2016/02/19/sockerskatt/ Jag tyckte lika illa om skatten då som nu. Ändå så kan jag inte låta bli att skriva om den igen eftersom den kom upp i en annan tappning i gårdagens Opinion; nu var den riktad till familjer med barn och ungdomar eftersom övervikt hos barn är så stor. Jag är ju så gammal så jag gick i grundskolan och på gymnasiet under 70–80-talen och på den tiden så var inte många ungar överviktiga, åtminstone inte på mina skolor. De var så få så jag minns fortfarande vilka de var. Det känns som att det har svängt och blivit tvärtom nu, de normalviktiga barnen är snart i minoritet. Självklart så är det mycket som spelar in och som förälder så kan man långt ifrån göra allt för att förhindra problemet. Samtidigt så måste man undra: Har inte föräldrar något ansvar längre?

När man lyssnar på vissa debattörer så verkar det som att allt handlar om samhället, men ärligt talat, det är inte femåringen som planerar middagen, skriver inköpslistan och går till affären och handlar, det är det föräldrarna som gör. Om ens barn har hälsoproblem, varför ger man det då läsk och godis kanske dagligen? Det är totalt obegripligt och det är ju inte högre skatt som är problemet här utan brist på ansvar för barnets välbefinnande. Man läser ibland om förskolebarn vars tänder är sönderruttnade. Hur tänker föräldrarna till dessa barn? Sådant här går inte att skatta bort. Det samhället ska göra i dessa fall är helt andra saker än att hoppas på att en skatt löser problemen, för det är uppenbarligen inte sockret som är det största problemet i de här familjerna. Nu vill jag verkligen poängtera att de flesta föräldrar oavsett barnens vikt inte beter sig så. Men de finns dessvärre.

Jag vet av erfarenhet hur svårt det är att ha koll på godisätandet hos större barn. Vem kan vara en tonåring i hasorna för jämnan? Helt omöjligt. Där skulle möjligtvis en skatt kunna påverka, men jag tror ändå inte att det löser problemet, för många barn är överviktiga redan innan den här åldern. Det är ett dåligt beteende som ofta har byggts upp tidigt. En annan sak som vi föräldrar måste göra är att laga våra barns mat i så stor utsträckning som möjligt. Det finns mycket dolt socker i färdigmat. Mängden mat är också något som är viktigt att tänka på. Vi måste också lära våra barn att sötsaker inte tillhör vardagsätandet. Men tabun ska vi inte ha så klart. Att få unna sig det som är gott tillhör livskvalitén, även för barnen, men det kan ske på helgen. Lär vi våra barn rätt och fel när det gäller ätbeteendet samt ger dem hemlagad mat, så är jag alldeles överygad om att det skulle bli en stor förändring när det gäller övervikt hos barn. Där bör samhället sätta in stöten och inte göra det enkelt för sig och bara höja skatten, något som verkar vara vissa politikers och experters universallösning.

 

Att inte lyssna skapar mörka krafter

Jag undrar allt som oftast över varför politiker och ibland andra, ofta journalister och debattörer, uttycker stor förvåning över att SD har kunnat bli så stora och hur Sverige kan ha så många rasister. Eller som nu senast när en journalist undrade hur det hade kunnat bli så kallt här. Debatter först, grupper och nätverk bildas och bojkotter sker. Det händer saker hela tiden, men inget tycks hjälpa. Det som sker i samhället är obegagligt och jag tänker speciellt på hur nazisterna flyttar fram sina positioner. Måtte de aldrig få makt och inflytande. Ändå, i flera år har man kunnat se det komma. Ingen borde vara förvånad. Däremot självkritiska.

I går såg jag en debatt mellan Elisabeth Svantesson och Magdalena Andersson. Det här är två intelligenta damer och de insåg och sa båda att politikerna har varit för flata. Det de talade om var det som sker i vissa invandrartäta bostadsområden där utanförskapet växer och kriminaliteten likaså. Det har i decennier gått alldeles utmärkt att leva på bidrag, inte lära sig svenska och samtidigt förtrycka sina medmänniskor vilket även det är kriminellt. Klart som korvspa’t att omgivningen blir upprörd! Alla människor har samma värde och är okränkbara och moralpoliser som det talades om är alldeles förkastligt. Men jag tror inte en sekund att svenska medborgare är kalla eller rasistiska bara för att de reagerar på det här. Vissa är det, men de var det redan innan SD röstades in i olika församlingar och innan nazisterna demonstrerade. De människorna är rasister oavsett, men vissa går säkerligen att omvända, men inte genom att man som på till exempel bokmässan själv uteblir och ger dem större utrymme. När det gäller svensken i allmänhet, gemene man, så är vi öppna och generösa och vi är måna om mänskliga rättigheter. Men många känner sig inte längre lyssnade på och respekterade. Det är en stor skillnad.

När ens dotter blir gruppvåldtagen av flyktingar som vi har tagit emot för att ge dem ett bättre liv, när man ser sin bil brinna ner eller när man inte får vård i tid utan resurser går till att stävja invandrargäng på sjukhusen så handlar det inte om rasism utan om berättigad ilska och oro. Ta sådant på allvar, erkänn problemen, inse att vi inte kan göra allt själva och var ärliga med att kulturkrockar medför problem. Vad moral innebär är också olika. Sköt integrationen på ett öppet och konstruktivt sätt, både för oss svenskars skull och för dem som kommer hit. De flesta är trots allt människor som verkligen behöver hjälp och som vill jobba och försörja sig. Ingen utom de kriminella tjänar på oärlighet från politiskt håll. Erkänn även att invandring kostar, för det förstår människor ändå. Det motsätter inte att vi ska hjälpa andra. Medborgarna är inte hjärtlösa, men de lever i den verklighet som de politiska besluten påverkar och därför så måste de respekteras. Hade man gjort det så hade vi sannolikt haft mindre motsättningar i samhället.

 

Politiker som vill att andra lovar saker

Jo men lite så var det till och från i söndagens partiledardebatt, en debatt som jag inte riktigt kan släppa ännu. Även om det har funnits roligare och intressantare debatter, så var den tillräckligt intressant för att jag skulle se hela. Man vill ju veta vad som sägs, även sista halvtimmen. Även om det gick en del tid till oväsentligheter så fick man en hyfsad bild av vad de tyckte i flera frågor. Däremot så har jag mycket svårt för det där med att avkräva andra partier löften.

Lovar du väljarna att… Kan du lova det efter nästa val? Ska vi ta i hand på det? Garanterar du att du inte kommer att… I den här stilen gick vissa på ett antal gånger. Det är så tramsigt, för det ger verkligen ingenting till tittarna. Alla vet att frågan för det första är tillvrängd så att den inte går att svara ja eller nej på eller att det ligger mer bakom och att ingen kan svara eftersom relevant fakta inte finns med, så svarar man så blir det på något annat.

Eftrrsom jag har varit politiker så vet jag hur lätt det är att man i stället för att bara föra fram sin egen politik, gärna kommenterar andras när man får chansen. Ändå så önskar jag verkligen att alla tänkte mer på det här och minimerade tiden som tas till att tala om vad andra har gjort för fel. Det kommer ändå att framgå om man talar om vad som är rätt och bra och att det är detta som man själv vill göra. När vi gruppledare fick göra våra inledningsanföranden i kommunfullmäktige i mål- och budgetärendena, så minns jag att jag sa så lite som möjligt om andra partier, just för att ge mer tid till min egen politik, men faktiskt även för att minimera uppmärksamheten på dem. Jag tror även att det är av större intresse för lyssnarna om de vet att det är vad man vill som framförs först och främst. Men det kommer att bli många chanser till förbättring då vi har val nästa år och det blir många debatter.