Gårdagens Janouch-Dinamarcainlägg

Wow, vilken respons det blev på gårdagens inlägg om författaren m.m. Katerina Janouch och Vänsterpartiets riksdagsledamot Rossana Dinamarca. Aldrig har något inlägg lästs av så många under de 19,5 månader som jag har bloggat. I de två facebookgrupperna där jag delade det så var kommentarerna mestadels positiva och det blev många gillamarkeringar. Tack för att ni tog er tid att läsa och kanske även kommentera inlägget. Det inspirerar till fortsatt skrivande. Men nog om detta, för anledningen att jag alls skriver om responsen är inte för att få tala om att många läste det och det var roligt för mig själv, utan det intressanta i den här debatten och vilka enorma reaktioner som den har väckt.

Jag tror att inlägget blev välläst just på grund av att ankdammen nu faktiskt är i princip full och den börjar dessutom bli grumlig av både det ena och det andra som släpps ut. Fler och fler reagerar och inser att något är osunt, det kliar på det där sättet som det gör när något inte står rätt till eller när stressen gör sig påmind. Tweetet som drog igång allt, och som kallas för plumpt av även Janouch själv, togs bort och hon bad om ursäkt. Men det räckte inte för Dinamarca som ville plaska vidare i dammen, vilket snart ledde till att t-shirtbilden, där hon poserar som Sveriges sexigaste politiker, spreds som en löpeld och tog udden av hennes trovärdighet. Hennes agerande blev med andra ord ganska kontraproduktivt. Men det hela eskalerade alltså och nu har hon gjort en polisanmälan med en av Sveriges mest kända advokater bakom sig. (Han är nog inte billig.)

Att sedan Viking Line blandar sig i och avslutar sitt samarbete med Janouch gjorde inte saken bättre. De har blivit alldeles nedmessade/nedmejlade och så vidare. Allt detta som har hänt de senaste dagarna har gjort många rasande, men även förundrade och oroliga. Det är här klådan och annat kommer in. Har Sverige blivit så överkänsligt verkligen? Ja, utan tvekan. Skulle någon ha lagt ut en dylik bild av mig på twitter så skulle jag naturligtvis ha blivit vansinnigt irriterad. Men skulle jag ha polisanmält, jag menar även om jag hade varit känd? Nej, faktiskt inte. Skulle jag ha accepterat ursäkten? Ja, faktiskt. Senaste dagarnas händelser bör få bli ett statuerande exempel på hur det inte ska gå till. Ett misstag måste kunna rättas till utan rättsväsendets inblandning och ett misstag ska inte leda till uppsagda avtal eller arbeten så länge inget grovt brott har begåtts och det har det inte här.

 

Janouch, Dinamarca och Viking Line

Vissa hävdar att man inte får säga vad man vill i Sverige och att åsiktskorridoren krymper, att det är så vet Janouch den hårda vägen då till och med statsministern gav sig in i debatten i vintras. Andra menar att man visst kan säga vad som helst och det kan man så klart göra, men det får koncenkvenser. De senaste rubrikerna handlar visserligen inte om politik i traditionell mening men det handlar ändå om vad som tillåts. Katerina Janouch började med ett onödigt och plumpt tweet om Rossana Dinamarca och sedan så eskalerade allt. Dinamarca surnade på resans gång till rejält och polisanmälde henne. Detta trots att hon gärna poserat på en strand för ett par år sedan i en T-shirt med utnämningen ”Sveriges sexigaste politiker,” något som man så klart också kan ifrågasätta när hon är folkvald politiker.

Janouch har återigen förlorat jobb på sin frispråkighet, den här gången hos Viking Line. De gillade inte heller hennes nedlåtande kommentarer om Vänsterpartisten. Rederiet gör naturligtvis som de vill, men det är en trend att fler och fler företag agerar politiska partier och fördömer och säger upp personal eller avbokar det ena och det andra. Det är deras rätt och den ska de naturligtvis nyttja, men det verkar inte finnas rim och reson i det hela alla gånger. Och det gör det inte här. Janouch borde ha fått sig en åthutning av Viking Line, men inte mer än så. Hon har inte begått ett brott eller visat sig oduglig i sitt uppdrag hos dem. Att då säga upp henne är en farlig väg att slå i på.

Vår yttrandefrihet och vår tillåtelse att skriva sådana här dumma tweet ingår i vår öppenhet och demokrati. Priset blir att människor ibland gör dumma saker. Men vem av oss är perfekt och vem av oss vill ha ett samhälle där alla alltid är oroliga för att förlora något för att det kanske missuppfattas eller blåses upp? Lättkränktheten och ängsligheten har gjort att i princip alla tar chansen att göra kraftiga markeringar direkt som något händer. Självklart så har inte Viking Line en allt igenom perfekt ledning och naturligtvis så har även Dinamarca gjort plumpa uttalanden genom åren. Varför? Jo, för att de heller inte är annat än människor med fel och brister. Jag hoppas att rederiet – vilket jag även har messat dem om – låter Janouch stanna och att de gör det för att inte bidra till att inskränka vår rätt att yttra oss, även om det ibland blir tokigt.

 

Skolan och elevers val

Jag läser en intressant debattartikel om skolan och vilka elever som går var. https://www.svd.se/kommuner-bor-blanda-elever-med-olika-bakgrund Jag både håller med och inte håller med vad som skrivs. Först vill jag säga att det är ett problem det här med fulla kommunala skolor, för så ser det ofta ut i storstadsområdena. Däremot så finns i de här regionerna ofta många fristående skolor dit man kan söka sig. Men gör man det då? Tyvärr inte många gånger, men många gör det. För vissa är det en chans att komma till något bättre.

Jag kopierar in ett stycke som jag trots att jag höll med om en del i artikeln, reagerade emot (och det är naturligtvis inte att alla elever ska ha samma chans till bra skolgång). ”Att utjämna elevers grundförutsättningar, att göra livschanserna så jämna som möjligt, tycker vi är en mycket viktig ambition. Det är ohållbart med ett system som konsekvent missgynnar barn vars föräldrar inte har tillräckliga resurser. Därför är Skolkommissionens förslag om lottning för att ge alla elever samma möjligheter att komma in på populära skolor inget dåligt förslag. Vi önskar till och med att driva frågan ännu längre.” Längre ner i texten utvecklas detta med resurser ”Föräldrars pengar avgör barnens utbildning och framtid”. Det här är intressant, för föräldrarnas ekonomi hänvisas ofta till i olika sammanhang, däremot så får man aldrig veta vilka inkomster som det rör sig om eller hur stor påverkan det verkligen har. Givetvis så är pengar en förutsättning för mycket i livet så jag inser att det påverkar, men jag tror att även föräldrars engagemang också måste våga talas om. Det finns inte många länder i världen där förmånerna och möjligheterna är så många som hos oss. Det kanske till och med är så att vi har lärt oss att samhället tar hand om allt, alltid, så vi helt enkelt inte gör så mycket som vi har förmåga till?

Sedan det här med lottning; lottas en elev in så får en annan stå tillbaka. Hur kan vi vara säkra på att eleven som förlorar sin plats inte hade varit lika välförtjänt av den som den inlottade? Morötterna bör snarare bli fler än färre, men framför allt, alla ni föräldrar, lägg en halvtimme vid tillfälle på att kontrollera vilka fristående skolor som finns tillgängliga där ni bor, ta ytterligare en halvtimme och diskutera dem med ert barn. Den här timmen kanske förändrar hela deras tillvaro och den timmen tror jag faktiskt att alla har.

 

Var är alla partier?

Det är inte mycket mer än ett år kvar till nästa val, men det är ändå väldigt tyst från partierna. Kanske filar de som bäst på vad som ska tas upp i valrörelsen och har bestämt sig för att ligga lågt ett tag till. Det blir ju så mycket jobb och debatter ändå under valåret och de sista veckorna är mer än hektiska. Det är ytterst sällan som jag får någon politisk information från några partier, faktum är att i Skogås så är det så länge sedan så att jag inte minns när. Jag tror att ett parti la en lapp i lådan det här året, men mer är det i så fall inte. I Ramnäs där jag också tillbringar en del tid, så har jag inte fått någon politisk information alls sedan vi köpte huset – vilket är över fem år!!!

Jag blir inte klok på det där. Det är klart att det tar tid med allt som partierna ska hinna. Dessutom så gör de ibland annat, till exempel delar ut flygblad i centrum, skriver insändare, eller kanske har informationsbord. Men det är alldeles för sällan och de som gör det regelbundet är utan tvekan i minoritet. Sedan så finns facebook så klart, och där vågar väl ingen stå utanför, men aktiviteten skiljer även där. Samma med webbplatserna. Jag kikade in på en som ett av partierna här i Surahammar har och det fanns en del information, men under Nyheter så fanns det endast sådant som var från -14 och -15. Inte tilltalande för de väljare som letar sig dit!

Självklart så är exempelvis ett heltäckande partiprogram som finns att läsa på ens sajt det bästa, men det räcker inte. Att vara osynlig och att ha gammal information ger inget bra intryck. Partiet kanske är aktivt, men hur ska väljarna veta det om de inte visar det bättre? Varför rösta på ett sömnigt parti där ändå inget verkar bli gjort? Marknadsföring och interaktion är väldigt viktigt. Om ni inte vill att invånare och medborgare ska tro att det bara är valfläsk som ni kommer med, så se till att synas redan nu och helst under hela mandatperioderna.

 

En orolig vecka i Kenya

”It is unfortunate that people in the slums of Nairobi are being terrorized by the police. Teargas being thrown into houses where families live and these people are not even protesting or demonstrating. You should here the cries of women and children. Those who get out are shot…really horrible.” Det knyter sig i magen på en när man läser. Texten är kopierad från ett mess som jag fick från en bekant i Nairobi efter att jag skrivit till henne då hon hade gjort ett facebookinlägg om situationen efter valet.

Hon är lokalpolitiker och en av dem som nu protesterar emot hur oskyldiga behandlas. Jag hoppas verkligen att det snart ska vara lugnt igen trots risken för fortsatta oroligheter då oppositionsledaren och hans anhängare anklagar valresultatet för felaktigt. Sent i går så meddelade Valkommissionen att Kenyatta vann valet med 54,27 procent av rösterna mot Odingas 44,74 procent. Efter det så har det varit väldigt oroligt på flera håll och dödsfall har skett. Det senaste lär vara 24 totalt varav ett barn.

Kenya är ett väldigt korrupt land och många har det väldigt fattigt, men även för dem med jobb och bra sådana så är det många gånger tufft eftersom mycket kostar ”mer” än vad det egentligen gör. Man får muta sig fram för att få det som man egentligen har rätt till. Problemet är att även många politiker är korrumperade och då är det naturligtvis svårt att få bort annan korruption. Jag hoppas för befolkningens skull att denna unga (1963) stat ska komma med tillrätta med alla problem som de har och att de snart blir en demokrati fullt ut.

 

USA, Nordkorea med flera

Det är en ytterst obehaglig utveckling som sker i två av världens mäktigaste länder. USA och Nordkorea har ledare som för att uttrycka det mild, inte är som oss andra. Nordkoreanerna kan inte beskyllas för sin ledare, men amerikanerna kan det sannerligen. 1948 bildades två nya asiatiska stater efter den japanska ockupationen, vilka var Nordkorea och Sydkorea, båda republiker. Norra delen tog den kommunistiska vägen och det vet vi alla vad det innebär. Dock så har få länder blivit så isolerade som just Nordkorea, som blev en diktatur.

Det är inte USA däremot, men de har ändå valt en ledare som är skvatt galen och detta frivilligt! Inte kan man hålla det som han nu håller på emot det amerikanska folket, men han behöver inte mycket mer än att öppna munnen  en gång för att man ska inse, att det här, det är inget politikerämne. Det är heller ingen med sunda värderingar om vare sig det ena eller det andra. Det visste alla som gick till valurnan i vintras. Han var dessutom en gröngöling i sammanhanget och ingen visste riktigt vad han ville eller var kapabel till, ändå tog man risken.

I Australien är dagens stora samtalsämne premiärminister Malcolm Turnbulls uttalande om att stötta USA i fall Nordkorea gör en attack på landet. ”America stands by its allies, including Australia of course, and we stand by the United States.” 1951 ingick de två länderna samt Nya Zealand ett säkerhetsavtal kallat ANZUS. Det innebär ett samarbete i militära ärenden i Stilla Havsregionen och att en väpnad attack mot någon av de tre parterna ska bemötas av alla tre parter.

 

Jacob Zuma sitter kvar

Det är väl ingen som med alltför stor förvåning konstaterar att president Zuma i Sydafrika klarade gårdagens omröstning. Men det var inte med stor marginaler, 198 till hans fördel, 177 emot honom. Totalt har parlamentet 400 platser, men alla var inte närvarande. ANC-ledamöterna hade blivit beordrade att rösta för stöd till presidenten, som är anklagad för korruption, men ett antal gick ändå emot sitt parti. Zuma anklagas bland annat för att ha gynnat familjen Gupta som har en enorm makt i landet. Tilläggas kan att de tre inblandade Guptabröderna även de nekar till anklagelserna där de påstås till och med ha utsett vissa ministrar.

Mmusi Maimane, DA:s ledare uttalde sig så här efteråt: “Today’s motion of no confidence result is closer than anyone expected. The result reveals an ANC that is totally divided against itself. Jacob Zuma has survived, but he has nothing to celebrate tonight. He is mortally wounded and his party is in tatters. Tonight’s result, despite the slender victory, signals the death of the ANC”.

Zuma själv som anlände ungefär en timme efter omröstningen gav ett muntert intryck och sa bland annat  att ”It is difficult to defeat the ANC, but you can try”. Läs mer här: https://www.theguardian.com/world/2017/aug/08/jacob-zuma-survives-no-confidence-vote-south-african-president