Min bok om lokala partier

För länge sedan så berättade jag att jag skriver en bok om lokala partier i Sverige. Den kommer även att innehålla en del reflektioner som jag har gjort som politiker och en del om svensk politik i allmänhet. Det som har varit mest spännande att skriva om är de lokalpartier som jag har gjort intervjuer med. Det är ett flertal och även ett par företrädare för före detta lokalpartier har ställt upp.

Boken är färdig och jag har länge försökt att få den utgiven på något förlag, men den är för smal, så nu håller jag på att ge ut den själv. Så snart som det är gjort så kommer jag att berätta om den här på bloggen.

Att det blev en sådan här bok beror på att jag sökte efter information som jag ofta inte kunde hitta, så jag tänkte att jag skulle försöka sammanställa sådant som jag själv letade efter då jag visste att fler var intresserade. På resans gång så märkte jag hur utspridd dokumentationen om lokala partier är, maen jag insåg även att mycket är borta då intresset från media, författare, politiker och forskare med flera är ytterst begränsat. Det är beklagligt då partierna är en del av vår kommunpolitik och alltid har varit med och påverkat den. Jag hoppas att fler i framtiden ska göra mer på det här området. Det är nämligen en del av vårt lands utveckling även om den är relativt okänd.

 

Bedrövligt beteende mot politiker

Då har återigen någon oprovocerat hoppat på en annan människa, enbart utifrån dess utseende. Det handlar om en Göteborgspolitiker vid namn Shahbaz Khan. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/goteborgspolitiker-utsatt-for-rasistattack En person kom emot honom och skrek rasistiska saker. Shahbaz hade dessutom fyra barn med sig. Hur kan man bli så hatisk så man hoppar på någon på det här viset? Att dessutom bära sig illa åt mot någon som är i sällskap med flera barn övergår mitt förstånd.

Bortsett från det obegripliga beteendet så undrar man ju vad mannen var ute efter. Om han ogillar muslimer och invandrare rent allmänt så är detta beteende väldigt kontraproduktivt. Han vinner inte ett dyft på det. Däremot så ger han offret sympatier, naturligtvis med rätta, men jag tror knappast att det var vad han ville.

Nu visste förmodligen vederbörande inte om att det var en politiker som han hoppade på, men om han hade den vetskapen så begick han även ett angrepp mot vår demokrati. Att försöka tysta en politiker är alltid allvarligt. Det gör mig dessutom än mer upprörd när jag tänker på att Shahbaz Khan sannolikt bidrar mer till samhället genom sitt engagemang än vad den här hatiska personen gör. En mycket beklaglig historia och som sagt var, speciellt med tanke på barnen som var med.

 

Svar om terroristsamtal i riksdagen

I maj skrev jag ett mejl till Anders Ygeman – https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/05/26/bjud-in-alla-partier-ygeman/ – där jag undrade om det inte vore bra att alla riksdagspartier och inte bara sex deltog då terrorhotet är en så enormt viktig fråga. Den 13 juni fick jag svar från hans tjänsteman som skrev så här:

Hej!

Naturligtvis har alla partier möjlighet att framföra sina synpunkter till regeringen. Det utesluter inte att regeringen kan välja att bjuda in några partier till samtal.

Tack för dina synpunkter.

Med vänlig hälsning
Cecilia Kindahl
Kommunikationsenheten
Justitiedepartementet

Jag svarade naturligtvis med vändande post och frågade om svaren kommer i senare mejl. Inte ett pip har jag hört sedan dess. Mina frågor var följande: Hur har regeringen kommit fram till att bästa sättet att hantera denna så viktiga fråga är att inte alla medborgares representanter får delta? Är det verkligen försvarbart att de utesluts? Och är det det bästa för vår säkerhet? ”De” är alltså Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Jag hoppas att jag snart kan återkomma med svar på mina frågor.

 

Vilka IS-krigare och IS-sympatisörer ska vi känna sympati för?

Innan jag gör dagens egentliga blogginlägg, så vill jag återigen beklaga och visa mina sympatier för England som har blivit utsatt för ytterligare en terroristattack. En person är död och ett tiotal skadade. Även om det har hänt tidigare, så är det lika vidrigt varje gång.

Nu vidare till mitt inlägg: Man hör, ser och läser så mycket, ja man blir fullkomligt matad med intryck. Ibland så känns det som att hjärnan skulle behöva semester från allt som ska bearbetas hela tiden. Men de flesta av oss läser vidare och upprörs och förundras. En artikel som jag inte alls förstår syftet med, alltså vilket budskap avsändaren ville förmedla är den här: https://www.svd.se/yasmin-reste-till-is-jag-och-min-dotter-skulle-do-tillsammans Den är ytterst intressant, men lämnar en olustig eftersmak. Det handlar om sympatisörer med IS, om dem som åker ner och stöttar och om dem som deltar i detta barbariska krig.

En familj boende i Sverige med flera anhängare skildras och det berättas om hur flera medlemmar för några år sedan anslöt sig till denna vidriga organisation. En kvinna, numera död i ett förmodat självmord, porträtteras mer ingående. Det är en tragisk historia naturligtvis, inte minst med tanke på hennes små barn, varav den ena hittade en sprängladdning där de bodde i Syrien och dog endast tre år gammal.

Artikeln som finns i SvD lägger naturligtvis inte några värderingar i texten på så vis att den beskriver sina sympatier för dessa IS-sympatisörer/-krigare, men det är som att läsa ett personporträtt och man får ändå en känsla av att det finns ett underliggande budskap om att vi ska känna med personerna och se dem som offer. Men vilka av IS-krigarna är inte offer i så fall? Har inte de flesta som hamnar så kapitalt fel i livet en beklagansvärd bakgrund? För egen del så kan jag inte förstå hur SvD kunde publicera det här. Bryter man ner saker på det här viset så kan man säkert visa upp en sorglig bild av alla dessa barbarer, men terrorister av värsta sorten är de likväl.

 

Nej Ygeman, det var inte Sverige som vaknade för sent

Det var nuvarande och den förra regeringen som vaknade för sent. Många medborgare, debattörer och framför allt forskare har lyft fram och oroats för terrorism, radikaliserade människor och kriminella. Trots detta så har politikerna inte velat lyssna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6719043 Men det är bra att saker börjar hända, dock så är naiviteten fortfarande för stor. Vi är vana en hög tilltro människor emellan och vi har varit förskonade från krig i mer än 200 år. Men att påstå att ”Sverige” har vaknat sent känns lite som att skjuta ansvaret ifrån sig. Det är lite som när Bah Khunhke tyckte att det var kommunerna som felade när de inte tog hennes ansvar.

En docent i socialt arbete, Ali Hajighasemi, säger att ”Sverige har inte lagt den energi eller de resurser som behövs för att aktivera de utsatta ungdomarna på arbetsmarknaden. Ungdomar kan lätt hamna i en besvikelsesituation. De upplever att samhället vänt dem ryggen.” Han vet självklart vad han pratar om och det är superviktigt att samhället tar sitt ansvar, vilket det inte har gjort, men det går ändå inte att låta bli att fundera vidare kring det han säger. Är det inte även föräldrarnas sak att ge sina barn en framtidstro? Om grunden dessurom främst är en upplevelse, så har ju något gått riktigt snett.

Jag har många gånger undrat över vad det är som gör att så många, både politiker och vanligt folk, väljer att leva i en värld som är den de önskar att de befann sig i, framför den som de faktiskt befinner sig i, med andra ord verkligheten. Är den för jobbig att ta till sig, eller förstör den deras illusioner? Vad det nu än handlar om så har vi inte råd att leva i en alternativ verklighet. Så, Ygeman, Sverige har inte vaknat för för sent, det är du som har gjort det.

 

 

Varför religion inte ska gå först

Många hänvisar till religionsfrihet och kräver gång efter annan särbehandling. Det kan vara på en fotbollsarena, arbetsplats, utbildning, simhall eller någon annanstans. Man vill inte anpassa sig efter regler som handlar om klädsel, uppgifter som ska utföras, likvärdigt bemötande av kvinnor, män eller homosexuella. Det kan handla om att man inte ens vill vistas på samma plats som vissa personer och därför kräver uppdelning av oss människor.

Det finns massor av saker som påverkas av religion och visst ska vi vara tillmötesgående i de fall som det inte påverkar omgivningen. Alla måste få leva sitt liv som de vill så länge det inte skadar andra eller påverkar dem negativt på annat sätt, kostar samhället extra pengar och så vidare. Det är grunden i en demokrati, att vi ska få tyckta och leva som vi själva vill. Men när det gäller religion kontra det allmänna och det gemensamma och där vi möts på samma arena så att säga, så finns det en del att tänka på.

Det finns så otoligt många livsåkådningar och de ska kunna samsas om vi vill leva i en demokrati med fred. Därför så måste stat och religion särskiljas. Dit har vi i Sverige kommit. Kyrkan talar inte längre om vad vi ska tycka, att vi måste tro på gud, hur vi ska klä oss och vem vi ska välja som livskamrat. Nu finns det återigen starka krafter som försöker blanda in religion i vår vardag så att omgivningen ska anpassa sig i stället för tvärtom. Där måste vi våga värna om det sekulära samhället, för det är endast i ett sådant som alla livsåskådningar får plats. Avslutningsvis så kan man inte grunda ett samhälle på just vad ordet innebär: en tro på något.

 

Att anpassa sig efter religioner

Häromdagen så var det en kvinna, Zeinab Hamie, som valde arbetslöshet framför sommarjobb på grund av att arbetsplatsen krävde kortärmat när hon jobbade. I dag så har barnmorskan Ellinor Grimmark valt att gå till Europadomstolen i Strasbourg för att få sitt ärende prövat. Jag har själv varit på studiebesök hos Europarådet och vet att det finns många angelägna och viktiga ärenden som människor vill få prövade. Det här anser jag inte vara ett av dem.

Så här säger Europadomstolen själva på Europarådets webbplats: ”Europarådet är kanske mest känt för Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det är till denna som enskilda personer i medlemsländerna kan klaga när de anser att det nationella rättsväsendet inte skyddat de mänskliga rättigheter som lagts fast i Europakonventionen för skydd av mänskliga rättigheter.”

Men även om jag inte anser att det här är ett ärende som ska uppta tid från domstolen, då barnmorskan faktiskt har sökt ett jobb där det ingår uppgifter som hon inte tänker utföra, så tycker jag att det är hennes mänskliga rättighet att få saken prövad. Däremot så kan man fundera över hur människor utnyttjar systemet för egen vinning. Alla håller naturligtvis inte med mig här, men jag är övertygad om att majoriteten gör det. Det är bara att titta på reaktionerna angående det som hon driver.