Jag är så kränkt!

Har du läst det förut? Söker man på ordet ”kränkt” på google så får man 459 000 träffar. Allra först bland alla dessa tusentals träffar så kommer Wikipedias förklaring som bland annat säger så här: ”Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra.” Högt upp bland träffarna finns också Europarådets kampanj No Hate Speech Movement och de förklarar ordet på det här viset: ”Om du får en obehaglig känsla i kroppen efter att någon gjort eller sagt något som inte känns okej – så är det inte okej, och då är det en kränkning.” Personligen så tycker jag att det är svårt det här med vad som ska räknas som kränkning och inte. Det är jag uppenbarligen inte ensam om att tycka med tanke på allt som man läser om det här.

Problemet när människor använder ordet i fel sammanhang eller slentrianmässigt är att det går inflation i det och verkliga kränkningar riskerar att missas eller förminskas. Häromsistens så var det en kvinna som tyckte sig vara kränkt för att ett par herrfrisörer inte ville klippa henne. Vari består kränkningen undrar jag som kvinna? Däremot så skulle jag känna mig otroligt kränkt om min rösträtt togs ifrån mig. En annan kvinna som nyligen kände sig kränkt var en nyutexaminerad barnmorska som av Landstinget fått sin tvååriga utbildning betald, men sedan inte ville utföra alla arbetsuppgifter och i det här fallet handlade det om abort. Hon sa sig till och med vara så kränkt så att hon skulle ha skadestånd. Så vitt jag vet så är ärendet inte avslutat ännu, men jag skulle bli mycket förvånad om man kan få skadestånd för en sådan här sak.

En annan kvinna blev kränkt när det bara fanns beigea plåster på apoteket och hon ville ha mörkare för att matcha sin hudfärg. Att hon ville ha det förstår jag fullt ut och tänker man efter så är det ingen konstig önskan, men kränkt? Eller som när facket för ett antal år sedan menade att busschaufförerna kunde känna sig kränkta av att alla bussar skulle få alkolås och det skulle kunna vara integritetskränkande. Man häpnar.

Det finns många typer av sådana här exempel och jag ogillar dem då de ofta får uppmärksamhet när människor som blir kränkta på riktigt borde stå i fokus. Varför är vi så otroligt känsliga? Har det att göra med att vi har det så bra här i Sverige så att vi ser varje motgång, hur liten den än må vara, som ett problem eller något som handlar om andras felaktiga behandling av oss? Jag tror faktiskt att det här påverkar oss negativt, för vi hamnar i ett tillstånd där vi hela tiden stöter på motgångar som omedvetet förstoras upp. Ingen ska acceptera kränkningar, men då måste vi kunna skilja på vad som är en kränkning och de där vardagliga händelserna som irriterar oss men som vi inte bör lägga någon större vikt vid.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s