Månadsarkiv: januari 2016

Jag är så kränkt!

Har du läst det förut? Söker man på ordet ”kränkt” på google så får man 459 000 träffar. Allra först bland alla dessa tusentals träffar så kommer Wikipedias förklaring som bland annat säger så här: ”Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra.” Högt upp bland träffarna finns också Europarådets kampanj No Hate Speech Movement och de förklarar ordet på det här viset: ”Om du får en obehaglig känsla i kroppen efter att någon gjort eller sagt något som inte känns okej – så är det inte okej, och då är det en kränkning.” Personligen så tycker jag att det är svårt det här med vad som ska räknas som kränkning och inte. Det är jag uppenbarligen inte ensam om att tycka med tanke på allt som man läser om det här.

Problemet när människor använder ordet i fel sammanhang eller slentrianmässigt är att det går inflation i det och verkliga kränkningar riskerar att missas eller förminskas. Häromsistens så var det en kvinna som tyckte sig vara kränkt för att ett par herrfrisörer inte ville klippa henne. Vari består kränkningen undrar jag som kvinna? Däremot så skulle jag känna mig otroligt kränkt om min rösträtt togs ifrån mig. En annan kvinna som nyligen kände sig kränkt var en nyutexaminerad barnmorska som av Landstinget fått sin tvååriga utbildning betald, men sedan inte ville utföra alla arbetsuppgifter och i det här fallet handlade det om abort. Hon sa sig till och med vara så kränkt så att hon skulle ha skadestånd. Så vitt jag vet så är ärendet inte avslutat ännu, men jag skulle bli mycket förvånad om man kan få skadestånd för en sådan här sak.

En annan kvinna blev kränkt när det bara fanns beigea plåster på apoteket och hon ville ha mörkare för att matcha sin hudfärg. Att hon ville ha det förstår jag fullt ut och tänker man efter så är det ingen konstig önskan, men kränkt? Eller som när facket för ett antal år sedan menade att busschaufförerna kunde känna sig kränkta av att alla bussar skulle få alkolås och det skulle kunna vara integritetskränkande. Man häpnar.

Det finns många typer av sådana här exempel och jag ogillar dem då de ofta får uppmärksamhet när människor som blir kränkta på riktigt borde stå i fokus. Varför är vi så otroligt känsliga? Har det att göra med att vi har det så bra här i Sverige så att vi ser varje motgång, hur liten den än må vara, som ett problem eller något som handlar om andras felaktiga behandling av oss? Jag tror faktiskt att det här påverkar oss negativt, för vi hamnar i ett tillstånd där vi hela tiden stöter på motgångar som omedvetet förstoras upp. Ingen ska acceptera kränkningar, men då måste vi kunna skilja på vad som är en kränkning och de där vardagliga händelserna som irriterar oss men som vi inte bör lägga någon större vikt vid.

 

Annonser

Vi behöver fler Lars Lerin

Jag tror inte en sekund på att Lerin alltid är glad och trevlig och aldrig blir så där arg som alla vi andra blir ibland, det vill jag börja med att säga ifall nu någon skulle se mig som överdrivet naiv annars. Givetvis så blir han det, han är ju inte mer än människa han heller. Däremot så är han en människa som man tycker om bara man ser honom, det gör i alla fall jag. Han är en sådan som man skulle vilja bjuda hem på middag just för att han känns så äkta. Visst, programmet Vänligen Lerin är ju gjort för att få tittare och är alldeles säkert lika regisserat som allt annat, men programidén skiljer sig från andra och den tilltalar mig rejält.

Lerin tar inte chansen att synas i rutan för att förhäva sig eller för att utnyttja andra eller för att han vill visa sig överlägsen övriga deltagare och gärna passa på att samtidigt trycka ner dem. Sådana program har vi gödslat med de senaste decennierna. Antalet dokusåpor som har gått ut på att få deltagarna att skämma ut sig för resten av sitt liv bara för att de ska dra in pengar är många och sångtävlingsprogrammet Idol har varit omskrivet fler än en gång på grund av otroligt taskiga programledare. Varför vill så många se sådana här program? Vad är det som gör att människor blir så avtrubbade så att de ser fyllesex och gråtande sångdeltagare som underhållning? Ett program är givetvis mycket mer, men just de här delarna är alldeles för stora.

Jag hoppas att det blir fler program med Lerin, för han behövs och han tilltalar en annan sida av oss som jag vet finns i de flesta människor och kanske är hans program just den kontrast som behövs för att vi ska se hur sjukt det är att se utnyttjande och nedtryckande av våra medmänniskor som underhållning.

 

Ny kultur inom Kommunal?

Ja enligt Ylva Thörn som var ordförande före Annelie Nordström så är det inte samma kultur som på hennes tid. Jag hoppas så innerligt att det stämmer det som hon säger, för varje gång en människa är oärlig så blir det en besvikelse för omgivningen och varje gång så skadas det så viktiga förtroendet för andra. Själv så är jag och kommer alltid att tillhöra dem som tror gott om de flesta och det gör jag även efter den här skandalen, men för att vi andra, vi som inte är en del av det som har hänt ska fortsätta ha förtroende för både Kommunal och andra fackföreningar, så krävs att många fler aktivt fackliga nu stiger fram och visar att det mesta trots allt är sunt. För det är väl inte så illa så att det mesta är osunt?

Många lämnar nu Kommunal, något som jag har full förståelse för, men som någon skrev på webben (kanske med lite annan formulering), att fackförbundet behövs för medlemmarnas skull så det vore bättre att stanna och jobba för en sundare kultur. Det är det som gör saken så svår, många vill verkligen fortsätta vara medlemmar och de som är aktiva vill säkert fortsätta som fackliga representanter, men hur ska man orka göra det i en sådan här situation?

I alla typer av föreningar så representerar man sina medlemmar när man har fått ett förtroendeuppdrag och det borde därför vara glasklart att man inte kan rucka på moralen då de andra är i beroendeställning till en och då man faktiskt är vald för att föra deras talan. Visar man sig inte pålitlig, hur tror man att man ska kunna fortsätta att ha deras förtroende? Eller är man bara en ögontjänare som tycker att det går bra att agera lite hur som helst så länge man får något ut av det själv och ingen upptäcker det? Vill man minska risken för sådant här så måste fler ställa upp och vara beredda att jobba i förbundet. Då finns det fler att välja på och man slipper ta någon på grund av att det är det enda alternativet för tillfället.

 

Jämställdhetsdebatten måste föras på ett klokare sätt

Jag har många gånger funderat över hur vissa driver jämställdhetsdebatten, trots att jag egentligen anser många personer som seriösa i det de säger så till vida att de verkligen vill ha jämställdhet, så kan det få mig att undra om det verkligen är huvudsyftet egentligen. Om man verkligen brinner för något, varför går ens engagemang ut på att visa sig så arg som möjligt och vända människor, främst män, emot sig?

Så vart vill jag komma? Jo, om man verkligen vill uppnå sitt mål, varför kallar man män för djur, jämför dem med olika mindre trevliga personer, säger sig vara motarbetad konstant, utmåla sig som ett offer och undra varför man som kvinna inte kan heta Bengt? Att driva en jämställdhetsdebatt och vara konstant arg kanske på sikt möjligtvis kan leda dit man önskar, men det tar vansinnigt mycket längre tid än om man för debatten på ett sätt som gör att man får dem som man behöver med sig på tåget. Vilken man känner sig manad att ställa sig på barrikaderna tillsammans med någon som ser honom som ett hot och en person med dold agenda och då emot en själv?

För mig är jämställdhetsfrågorna lika viktiga som för dem som jag nu har beskrivit, men jag tror att framgången blir större om debatten drivs med sakliga och korrekta argument och i en ton som gör att andra lyssnar. Den grupp som jag nu har beskrivit är tack och lov en minoritet, men de hörs ganska bra många gånger. Jag var under 9 år ansvarig kommunpolitiker för jämställdhetsfrågor och för mig var det viktigt att driva frågorna på ett sätt där alla, oavsett bakgrund och kunskaper, kände sig välkomna och blev lyssnade på. Tyvärr så har vissa som har kommit längre i kunskapen om vad det handlar om, en nedsättande ton mot dem som inte är så insatta. Men ingen kan saker från början utan vi har alla varit på ett stadium där vi har fått lära oss varför jämställdhet är viktigt och vad det handlar om.

Alla människor tjänar på ett jämställt samhälle och därför ska vi jobba tillsammans för att få det och upplysning och utbildning är vägen dit. När man förstår poängen och vad man har att vinna, då är man också mer benägen att jobba för kvinnors och mäns lika rättigheter och det jobbet måste fortsätta för vi har mycket kvar att göra.

 

Utbilda flyktingungdomarna i sex och samlevnad

Igår kunde man i UNT, Upsala nya tidning, läsa om att unga flyktingar ska utbildas i sex och samlevnad. Ja det är klart att de ska, precis som övriga ungdomar i vårt samhälle ska utbildas i detta. Tyvärr så blandade artikeln ihop bristande utbildning av det här med händelserna i Kungstädgården och Köln samt problem med tafsande flyktingkillar på Fyrishovsbadet. Jag vill påstå att tafsande och övergrepp inte främst har med bristande kunskaper i sex och samlevnad att göra. Ska man spetsa till det lite så kan man säga att bristande kunskaper om intima situationer inte förebygger övergrepp på andra människor. I så fall skulle det ju ha utrotats i Sverige sedan länge då vi har haft den här undervisningen obligatorisk i decennier.

Det viktigaste när dessa killar kommer hit och det ska självklart gälla även dem som kommer med sina föräldrar, även om det i artikeln endast handlade om ensamkommande ungdomar, är att ge kunskaper om vårt samhälle, sunda värderingar samt informera om mänskliga rättigheter. Det här är ett gediget arbete och vissa killar kommer man säkerligen att behöva jobba mer med än andra. Andra har säkert redan sunda värderingar med sig hemifrån. Huruvida de har det eller inte beror självklart på vilken uppfostran som har givits i hemmet.

Men att inte tafsa på eller göra något ännu grövre mot en medmänniska handlar om väldigt grundläggande saker och därför så tror jag att det är moral och respekt för individen som främst behöver jobbas med och jag hoppas att det är där som samlevnad kommer in i sammanhanget, dock så fick jag inte den uppfattningen, för det handlar faktiskt om mer än hur man lever tillsammans med någon. När detta har satt sig och landat rätt så kan man gå vidare till sexualundervisningen. Men, blanda inte in Kungsträdgården, Köln och Fyrishov och antyd att problemen hade kunnat förebyggas med enbart sex- och samlevnadsutbildning, för det är större än så.

 

Käbbel i politiska debatter

Det är ofta och mycket käbbel i de politiska debatterna och en som gärna påpekar detta är statsministern själv, men jag håller nog inte med om att det mest är andra som står för käbblet, för han är lika bra på detta själv också och utan den varan så blev det ju ingen debatt. Däremot så har jag många gånger genom åren funderat över varför så många politiker och partier ger andra, alltså sina motståndare, så mycket utrymme. Det gäller både i debatter där man diskuterar direkt med varandra, men även i artiklar och annonser.

Det här är dock en svår avvägning eftersom man gärna vill få fram vad de andra kunde har gjort bättre samtidigt som man vill tala om vad man själv står för och få det att verka mer attraktivt. Frågan är bara hur mycket av det lilla utrymmet i en text eller de få minuterna i en debatt som man vill avvara för att klanka ner på motståndarna och samtidigt minska möjligheten att framföra sin egen politik.

Vi vet också att många väljare tycker att det är för mycket käbbel i debatten och att de ibland efteråt mer har fått höra vilka fel de andra har gjort, än vad politikern eller partiet själv vill jobba för. Min filosofi genom åren har varit att angripa, för man vill ha en debatt så klart och att ifrågasätta andra är en viktig del av politiken, men det ska inte vara mer än nödvändigt. Jag har alltid försökt att ta utrymmet till att föra fram min egen politik och visa på dess fördelar. Till exempel så har jag bloggat en hel del och där har jag uteslutande ägnat mig åt att föra ut vad jag och partiet vill jobba med och förbättra istället för att tala om andra partier.

Som sagt var, det är en balansgång det här, men nog skulle debatten bli mer tilltalande och framför allt tydligare för väljarna om man ägnade mer tid till att tala om vad man verkligen vill göra själv.

 

Maten och vår natur

Hur ofta hör vi inte att vi ska äta mindre kött eller inget kött alls eller bara vissa sorter och det för vår naturs skull? Köttet är den stora favoriten i miljödebatten och jag säger inte emot i och för sig, men jag har ibland försökt att föra in ett annat perspektiv, dock utan framgång känns det som.

Vad jag tänker på är vi människors överkonsumtion av mat; vi bokstavligt talat äter ihjäl oss och vi slänger enorma mängder ätduglig mat. Om vi alla försökte tänka på detta, vilken effekt skulle det kunna få för vår miljö? Jag är övertygad om att den skulle bli stor. Så länge som vi inte stannar upp och funderar över vad vi gör så är det svårt att göra rätt alls tror jag. Vi har skaffat oss helt andra vanor mot förr. När jag var barn så var en bulle eller en muffins mycket mindre, nu är storleken nära nog som en hel middag ibland känns det som. Chipspåsarna har också vuxit avsevärt och hamburgerkedjor lockar med lägre priser för det extra och givetvis totalt onödiga som man kan lägga till. Behöver man verkligen dricka en halv liter läsk till maten bara för att ta ett exempel???

Det är dessutom många som kastar mat och det ofta och mycket. Istället för att ta tillvara på matrester och göra en matlåda, blanda i det i en ny maträtt eller frysa in det som blir över så åker det i soporna. Varför? Många bryr sig heller inte om att ta reda på vad bäst före-datum innebär utan utgår ifrån att det är samma som sista förbrukningsdag.

Det finns så mycket mer som vi kan göra i vår vardag för att främja naturen än att bara se till köttkonsumtionen och jag tror att det är de där små valen som vi gör i varje situation som på sikt gör skillnaden. Vi har olika beteenden och dem måste vi själva bli medvetna om. Visst, man kan skippa nötköttet, men om man sedan överkonsumerar och slänger massor av annan mat, vad är då vitsen? Vart tog begreppen lagom och sunt förnuft vägen?