Månadsarkiv: februari 2016

Medlem i Livets ord bemöter före detta medlem i Jehovas vittne

Härodagen så skrev jag om utövning av religion i skolan och länkade till ett debattinlägg skrivet av en före detta medlem i Jehovas vittnen. Häromdagen så bemöttes det inlägget från en representant av Livets ord. Jag tänkte reflektera lite kring det. http://asikt.dn.se/asikt/debatt/revidera-lagen-om-religionsfrihet-for-barnens-skull/mansklig-rattighet-att-fa-dela-sin-tro/

Mycket i artikeln är tänkvärt och givetvis så uppfostrar vi våra barn utifrån egna värderingar och det är ju det naturliga. Men jag kan inte tolka en av kommentarerna som annat än medveten missuppfattning, då det talas om att man skulle hindra föräldrarna från att dela tron med sina barn. Det som Rose Carlmark talade om var inte att hindra föräldrarna från detta, utan att tron inte skulle påverka barnen så att de inte fick delta i samma aktiviteter som de andra eleverna.

Det är två skilda saker och det ena utesluter självklart inte det andra. Att man som troende ingår i en gemenskap hindrar inte att en tolerant förälder låter sitt barn vara en del av gemenskapen i skolan, alltså den där inte religionen styr allt utan där man får vara just barn och ungdom utan att ta hänsyn till föräldrarnas värderingar kring religion. En förälder som är så pass öppen ger också sitt barn en större möjlighet till egna reflektioner och en större tolerans till sin omgivning. Det är i alla fall vad jag tror.

Givetvis ska alla föräldrar få fostra sina barn i en anda som för dem är den rätta, men gör inte barnen till era religiösa budbärare!

 

Annonser

Konstig mobiltelefondebatt

Det är något som är fel när man läser artiklar i tidningarna som handlar om huruvida eleverna ska få använda sina mobiltelefoner på lektionerna. Hur kan det ens vara något att diskutera? Om läraren anser att det stör undervisningen och säger till eleverna att de får stänga av ljudet och lägga telefonen i väskan eller lägga den i sitt skåp, ja då är det ju bara så. Varifrån kommer debatten?

Så länge som reglerna för vad som är tillåtet och inte tillåtet i klassrummet håller sig inom det rimliga så måste det väl ändå vara upp till läraren att bestämma kring detta? Vare sig eleven eller dess förälder ska lägga sig i ett sådant beslut. För övrigt så kan inte ens vuxna hantera telefonerna som de borde alla gånger och stänga av ljudet är något som vissa nästan demonstrativt låter bli att göra. Det är dessutom nästan alltid samma personers telefoner som ringer när de inte borde.

Det är klart att man inte kan förvänta sig mer av barn och ungdomar och givetvis så finns det även bland dem vissa individer som är mer benägna att inte stänga av ljudet eller att prata och surfa vid fel tillfällen. Jag skulle som lärare bli otroligt distraherad av sådant här och det är dålig stil mot klasskamraterna. Avslutningsvis så tror jag att vi gör våra barn och ungdomar en tjänst genom att låta dem få vila från allt brus på webben en stund.

 

Att tro eller inte tro och att respektera andra

Det är många som har läst mitt inlägg om barn och religion som jag skrev i går. Det som sällan nämns i sammanhanget är att det även finns många som är ateister och att alla inte är bekväma med allt som sker i exempelvis skolan. Går man aldrig i kyrkan så vill man kanske inte att ens barn heller ska gå dit. Jag både förstår och respekterar den viljan precis som jag gör det när det gäller olika religioner och att man inte vill att ens barn ska besöka andra heliga byggnader.

Men, jag skulle önska att vi vore mer vidsynta vi människor och förmodligen så bär vi på mer oro än nödvändigt många gånger. Är det brist på kommunikation som saknas? Kanske. För om vi gör så som kvinnan i gårdagens artikel berättade, alltså förbjuder våra barn att delta i aktiviteter så lär vi dem att det som andra gör och tycker är fel och även är sämre än det vi själva står för. Vi behöver inte säga det med ord, men om något är så dåligt eller farligt att ens barn inte får vara med, ja då har vi väldigt tydligt sagt det ändå.

Tack och lov så är de flesta människor inte alls så här inskränkta, men det är tillräckligt många för att det ska vara ett problem. Kanske förbjuder man sina barn att leka med vissa av de andra barnen och det helt utifrån sina egna värderingar i stället för att tänka på att barnet trots föräldrarnas religion eller icke-religion kan vara en väldigt bra vän. Det finns mer att göra här, men att acceptera och respektera varandra oavsett om vi tror eller tycker olika är där som vi måste börja och det sker bäst med kommunikation.

 

Barn ska inte utöva religion åt sina föräldrar!

I dagens DN skriver en före detta medlem i Jehovas vittnen om hur hennes barn fick växa upp och vara budbärare av hennes och mannens religion, fast de egentligen inte borde ha varit det. Som utomstående så blir man förundrad över hur en förälder kan tvinga sina barn att inte ens få resa sig upp och sjunga för en klasskamrat som fyller år, eller hur föräldrarna kan bestämma att de ska vara med på möten och bara sitta tysta i timmar och inte störa. Men man ska kanske inte döma för hårt, för det är inte alltid så lätt att se nyktert på saker när man befinner sig mitt uppe i dem. Därför så borde skolan ha haft möjlighet att agera här och givetvis i alla andra liknande fall.

Den här artikeln grep tag i en, för man förstår verkligen vad vuxenvärlden gör med barnen när de inte förmår att skilja på sina egna och barnens intressen. Skolan borde vara en frizon där man inte ska behöva vara den där udda och konstiga individen som inte får göra samma saker som andra barn gör.

Jag minns själv att jag påpekade att barn inte kan ha någon trosuppfattning när vi skulle godkänna politiska dokument i förskolenämnden där jag var vice ordförande här i Huddinge. Men jag lyckades inte få till någon förändring utan man hänvisade till läroplanen. Nu står det visserligen endast att varje barn ska utveckla förståelse för att alla människor har samma värde oavsett religion eller annan trosuppfattning och det är i grunden bra. Men blir det som kvinnan i artikeln beskriver det så blir det i stället fel eftersom ett barn inte kan ha någon uppfattning om religion i ett så stort perspektiv så att det kan ta ställning i frågan. Det blir alltså föräldrarnas tro och vilja som styr och barnet begränsas.

Läs Rose Carlmarks intressanta inlägg i dagens DN: http://asikt.dn.se/asikt/debatt/revidera-lagen-om-religionsfrihet-for-barnens-skull/

 

Jämlik hälsa är viktigt för alla

Jag undrar hur många gånger som jag har läst eller hört begreppet jämlik hälsa och att den ska utjämnas, ändå så finns det mycket kvar att göra. Utjämningen måste då givetvis bestå i att de som har sämst hälsa ska må bättre och inte tvärtom. Det är självklart och kanske så självklart så att det är därför som just detta sällan nämns. Tyvärr så ökar skillnaderna i stället för att minska. Ett jämlikt samhälle är alltid det mest välmående på totalen, alltså även för dem som har det sämre på vissa sätt. Men det finns ändå något positivt när det gäller svenskarnas hälsa och det är att den på det stora hela blir bättre och det ska inte förringas, för det är resultat av arbete som har lagts ner tidigare och som har gjort att fler människor månar om sin hälsa och därför gör vad de kan för att må bra.

Vad kan man mer göra då? Ja samhället ska givetvis fortsätta att upplysa oss medborgare, forskning är annat som är viktigt och här finns mycket mer att göra när det gäller samverkanseffekter mellan olika mediciner och även när det gäller miljögifter och tillsatser i vår mat. Ett stort problem är tyvärr att olika forskare kommer fram till olika saker och därför så är det väldigt svårt som individ att veta vad som är exempelvis den bästa maten att äta eller den bästa träningsformen. Men just maten måste få större fokus. Dels på grund av att den ofta är så otroligt processad, odlad med gifter, fullproppad med tillsatser men även för att den faktiskt berör 100 procent av oss. Nu är människan ändå ett tåligt släkte och äter vi varierat så har vi givetvis goda chanser att leva länge och må bra, men alldeles för många drabbas av sjukdomar kopplade till maten, men också på grund av mängden av det som vi äter.

Hälsa och folkhälsa är ett stort och svårt område, men det måste alltid finnas i fokus och även om jag precis skrev att vi behöver få upplysning från samhället, så tror jag trots detta att aningen mindre information skulle vara bra. Risken finns nämligen att vi får så mycket information om hur vi ska leva så att vi inte vet vad vi ska ta till oss av och till sist inte orkar bry oss om allt som vi nås av genom både utskick i brevlådan, på webben och TV. Det är inte så att vi inte alltid vet vad vi borde när det gäller vad vi själva kan göra, men saker är lättare sagt än gjort och kanske vore mer stöttande verksamhet på sin plats. Mer individuellt stöttning från landstingen och från kommunerna, men även olika typer av grupper där man kan stötta varandra som icke professionella individer skulle kunna vara bra. Fortsättning följer, för den här frågan kommer alltid att leva.

 

Fortsatt förbud mot surrogatmödraskap

Regeringen har utrett huruvida Sverige ska tillåta altruistiskt surrogatmödraskap eller inte och utredaren föreslår ett förbud. Det väcker känslor hos många och jag tror att motståndarna egentligen också skulle vilja säga ja, just av medkänsla för dem som kämpar för att få barn, men det finns mycket att väga in här och därför så tror jag att riksdagen kommer att fatta beslut enligt utredningen. Jag stödjer i så fall det beslutet. I dagsläget så vill Centerpartiet och Liberalerna tillåta detta, medan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet säger nej. Övriga verkar vela i frågan.

Argumentet för är ju lätt, det ska helt enkelt underlätta för dem som vill skaffa barn att kunna göra det, men argument emot då? Ja, utredaren ser risken med att det kan bli påtryckningar på kvinnor att ta på sig den här rollen och då det alltid finns risker med en graviditet så vill hon inte låta detta bli lagligt. Alltså inte ens om det handlar om surrogatmödraskap mellan kvinnor som står varandra nära och att det inte finns pengar inblandade. I teorin är allt givetvis mycket enklare, med även vid normala graviditeter så uppstår ofta hälsoproblem, vissa försvinner direkt efter förlossningen, andra blir bestående. Ibland uppstår större komplikationer och sådant kan sällan förutses. Förlossningen i sig är också det en stor och ibland traumatisk upplevelse för kvinnan. Här vet man heller inte innan hur den kommer att bli. En annan sak är den känslomässiga biten, något som till stor del styrs av hormoner.

Självklart så är surrogatmamman inställd på att inte behålla barnet, men den här delen ska inte ignoreras. Vissa som är för hänvisar till att andra länder tillåter detta och att vi också borde göra det av den anledningen eller att annars så vänder sig par till länder där det är tillåtet. Men det är väl inte något argument? Ska vi tillåta det som vi anser är fel på grund av att andra gör det? För mig är det inte ett hållbart resonemang faktiskt. Jag vill ändå avsluta med att säga att i de flesta fall där detta är tillåtet så går allt enligt planerna och både kvinnan och föräldrarna blir nöjda, men det är inte för dem som vi som är emot talar utan för de andra.

 

Vill man verkligen debattera, eller är syftet bara att få avreagera sig?

Att läsa tidningsartiklar är ofta både roligt, lärorikt och intressant, men minst lika spännande är det att läsa alla kommentarer och kanske även själv vara med och diskutera innehållet i det som har skrivits. Till och från så tar media upp problemet med påhopp och ibland väldigt grova personangrepp och här kan bara nolltolerans gälla. Vissa som kommenterar har inte ens åsikter i frågan utan slänger bara ur sig något otidigt. I de fallen så kan det inte handla om annat än att få avreagera sig och få ur sig någon ilska som finns inombords. För om man verkligen ville debattera så höll man sig till debattreglerna, punkt.

Eftersom man inte får respekt från andra när man börjar kalla både skribenten och andra som kommenterar texten för både det ena och det andra, så bryr man sig uppenbarligen heller inte om hur man uppfattas av andra. Det i sig är också anmärkningsvärt då de flesta människor vill uppfattas på ett positivt sätt av andra. Märkligast är dock dem som faktiskt har åsikter om ämnet men ändå tycker att det är värt att både göra bort sig och samtidigt sänka nivån på debatten. Det motverkar ju bara syftet eftersom fokus flyttas från det man anser i frågan till den låga nivån på inlägget.

Tyvärr så bryr sig de flesta inte om att bemöta sådant här, men jag tror att fler måste reagera. Det handlar inte främst om att man ska kunna diskutera en frågan, utan att vi måste visa varandra mer respekt även när vi tycker olika. Därför så är det också viktigt hur vi uttrycker oss även om vi inte kallar varandra vid namn eller hotar andra på grund av deras åsikter. Respekt och bra ton vinner alla på i alla lägen. Näthat och annat börjar ofta med ett inlägg som knappt någon reagerar över även om de inte gillar det. Låt därför aldrig påhopp passera.