Månadsarkiv: mars 2016

Varför börjar man inte med föräldrarna?

Genom åren så har jag om och om igen funderat över varför nästan aldrig föräldrarna nämns när man talar om problembarn eller stökiga barn och ungdomar eller hur de nu benämns. Jag har alltid förespråkat att man ska jobba även med dem, men tänk om det bästa vore att helt enkelt börja där? Ofta så börjar man med barnet och om föräldrarna är med i bilden, vilket de ofta är så klart, så är det ändå inte där som fokus ligger, utan man ska komma tillrätta med deras barn.

Nu vet jag att saker inte alltid är så enkelt och många föräldrar har både på eget initiativ eller genom rekommendationer gått föräldrautbildningar med mera. Många jobbar hårt för att få sina barn på rätt bana igen om det har gått snett eller bara är på väg åt fel håll. Men det gäller tyvärr inte alla. Oavsett hur det ligger till så är det värt att börja i den änden. Vi har i alla år börjat i den andra, alltså med barnen och försökt att rätta till dem. Har vi lyckats? Ja ibland, men många gånger inte.

Det finns även en annan anledning till att inte ha barnet eller ungdomen i fokus på ett sätt som de kan uppleva negativt och det är att de aldrig ska behöva känna sig som syndabockar när de inte borde. Självklart så har alla individer ett eget ansvar och det måste man ta, men har man fått fel verktyg med sig i livet så är det inte alltid så lätt och det är alldeles för ofta som vuxenvärlden kommer undan och barn och ungdomar hängs ut. Det som vi inte kräver av föräldrarna och skolan ska vi därför aldrig kräva av de unga, utan vi ska i stället börja med oss själva och titta på hur man kunde ha gjort annorlunda. För med rätt vägledning och stöd så blir det faktiskt folk av de flesta.

 

Kongress med Lokala partiers nätverk

Även om jag har lämnat politiken och inte längre är förtroendevald, så är jag fortfarande aktiv på andra sätt och då bland annat som ordförande i LPN, vilket är en förkortning av Lokala partiers nätverk. Det finns lokala partier i ungefär hälften av landets kommuner och det har det gjort sedan många mandatperioder tillbaka. Runt 200 lokalpartier brukar ställa upp i kommunalvalen och många kommer alltså in och blir en del av kommunpolitiken. När det tog fart efter valet 1973 så var det knappt en femtedel av våra kommuner som hade den här typen av partier i sina kommunfullmäktige, sedan så blev det alltså snabbt fler.

För egen del så gör jag ingen jämförelse mellan lokalpartier eller riksdagspartier på så vis att jag håller de ena högre eller bättre än de andra. Min erfarenhet är att man ofta kan komplettera varandra på ett bra sätt. Jag nöjer mig därför med att konstatera att de finns och att de är många och att det är ett uttryck för en fungerande demokrati att människor har möjlighet att bilda eller lokalparti och att engagera sig där. Men det finns en viktigt och positiv aspekt när det gäller lokalpartierna och det är att de bidrar till demokratin då de fångar upp invånare som aldrig annars skulle ha engagerat sig politiskt.

LPN är en plattform för lokalpartier som vill samverka och utvecklas, något som är viktigt inom politiken. Då vi alltid bjuder in föreläsare så har man som lokalparti även möjlighet att få mer kött på benen kring olika frågor. Även om partierna är olika och har olika hjärtefrågor till vardags så finns det mycket att ha utbyte kring. Det är nu 2 år sedan som nätverket blev formellt och det ska bli spännande att se vad som händer framöver. Politik är spännande och roligt och att utbyta erfarenheter med andra ger alltid en skjuts i vardagsarbetet. Det ska därför bli skoj att återigen få träffa alla medlemmar och diskutera politik över helgen.

 

Kan vi bromsa främlingsfientligheten i Europa?

Det är sannerligen inte med någon glädje som jag läser om valet i Tyskland och här hemma uttrycks oro för hur det ska gå i Sverige när det är dags för val igen. Tyvärr så går det nog inte att stoppa sådana här strömningar i den omfattning som man önskade, men det måste väl ändå gå att göra någonting? SD har tappat, om än lite, och jag hoppas att de tappar mer framöver. Hur de skulle agera om de fick mer makt vet ju ingen med säkerhet, men med de rötter som de har så finns anledning att vara orolig.

När andra riksdagspartier för diskussioner om sådant som av en del inte anses korrekt så blir de lätt anklagade för att ha blivit bruna eller att vara populistiska. Det kan handla om att vi måste begränsa tillströmningen av flyktingar, eller handla om brottslighet. Hederskultur är en annan sak som en del inte alls vill accaptera att den finns, utan hellre talar om män i största allmänhet.

Vi är olika beroende på vår bakgrund och innan vi erkänner det och gör något åt de problem som finns så kommer motsättningarna att fortsätta eskalera. Jag drog verkligen efter andan när jag lyssnade till läraren som på TV berättade hur synisk han hade blivit efter att ha jobbat med invandrarelever och det förakt som vissa av dem och deras föräldrar hade visat svenska lärare med flera. Vill vi att fler ska bli så, ja, nästan hatiska? Jag vill det inte, men ska vi förhindra det så måste vi våga prata om det som sker. Sedan så tar vi tag i problemen och vi kämpar på tills vi har löst dem.

Ni som förfasar er när de etablerade partierna äntligen vågar prata om dessa viktiga frågor, sådana som borde ha lösts för decennier sedan: vilket är bäst, att SD får mer makt och inflytande eller att de andra partierna hanterar frågorna? Vi har ett val här, för vi kan fortsätta blunda och då är i alla fall jag rädd för vart vi kommer att hamna. Vi måste se till så att inte motsättningarna blir ännu större, både för vår egen skull och för dem som kommer hit.

 

Inte ett enda barn borde bli sexuellt utnyttjat

I dag var Elaine Eksvärd och Patrik Sjöberg med i TV 4:as morgon-TV och diskuterade sexuella övergrepp på barn. De har båda varit utnyttjade och skrivit böcker om det som de har varit med om, Patrik gjorde det för flera år sedan, Elaine har gjort det nu. En stor eloge till dem båda. Jag tror inte att någon som inte har varit med om det här riktigt kan förstå hur djupt det sitter i en utnyttjad person. Däremot så gissar jag att det finns med en för resten av livet. Att en vuxen människa kan göra så här är för de flesta tack och lov obegripligt. Det finns absolut inget försvar.

Jag minns för några år sedan när jag som politiker fick ett brev från en person som tog upp just ovanstående och att mer måste göras i skolan. Jag pratade om det här med andra berörda för jag ville verkligen göra något, men det rann tyvärr ut i sanden. Så här efteråt så tänker jag att jag borde ha legat på mer, men det finns så många saker som ska hanteras hela tiden och det är bara att erkänna, det här är ingen stor politisk fråga. Ärligt talat, hur många gånger hör vi politiker och tjänstemän diskutera sexuella övergrepp på barn? Det görs, men då i samband med någon händelse och sedan så blir det tyvärr tyst.

Många undviker ämnet eftersom de känner sig obekväma, men jag tror även att många inte gör mer just på grund av okunskap. Om ett barn har en förälder som är alkoholist så är chansen att det syns och att det finns möjlighet att ingripa mycket större. Därför så är det bra att TV tar upp det här svåra så att fler får insikt. Skolan fyller också en stor funktion när det gäller att lära barn och ungdomar vad som är rätt och fel och hur de ska göra om de blir utnyttjade. Vi måste våga prata om det här, för om vi låtsas som att problemet inte finns så kan vi aldrig lösa det. Själv så lovar jag i alla fall att inte låta det falla i glömska igen utan i stället påverka så att mer görs även om jag inte längre är politiker.

 

 

Män kan också vara offer

Eftersom det var Internationella kvinnodagen i tisdags så har det varit mycket diskussioner om jämställdhet och det är bara att konstatera att män är i överläge för det mesta. Därför så måste arbetet fortsätta. Men bara för att det finns många utsatta kvinnor så innebär inte det att männen aldrig är det. Jag fick en så fin kommentar från en man här på min blogg och han påminde om att män också kan vara offer och precis så är det.

Ska vi diskutera jämställdhet så måste vi kunna se saker från båda könens perspektiv, men de mest radikala feministerna och tyvärr även många andra, missar eller bortser från detta. Kan vi utgå ifrån att en bror som behandlar sin syster illa verkligen vill det? Eller att sönerna som är med och stenar sin mamma till döds känner sig nöjda efteråt? Eller att killen eller mannen som tvingas ut i krig tycker att detta får man ta då kvinnorna är förtryckta? Medelålders män som hamnar i skilsmässa begår i mycket större omfattning självmord. Många killar i skolan får sämre resultat än flickorna i klassen. Många pojkar blir omskurna och många män jobbar sig fördärvade för att kunna försörja sin familj.

Jag skriver inte det här för att förringa kvinnors problem eller lidande, utan för att få en balans i diskussionen och för att visa att även män kan vara lika utsatta, även om det drabbar dem i mindre omfattning. Om de feminister som kallar män för djur och våldtäktsmän kunde prata om även det här så skulle både män och kvinnor vinna på det.

 

Misshandel av Uppsalapolitiker

I måndags så skrev jag om en uppsalapolitiker som tidigare hade blivit hotad och misshandlad. Sannolikt så bidrog hans utsatthet av att han är svart och homosexuell. Natten till i går så kom någon hem, ringde på dörren och hade en kniv med sig. Han blev tack och lov bara rispad av kniven, men det är illa nog och det är oacceptabelt. Jag hoppas verkligen att polisen går till botten med det här. Förutom att det aldrig borde ske sådana här kränkningar av andra människor, så är det en politisk företrädare och det gör det ännu värre. Här försöker någon förmodligen tysta en person som de inte gillar.

I den kommun som jag var aktiv politiker så uppgav 4 procent att de hade blivit utsatta för hot eller våld och tack och lov så var det till största delen hot, men det är illa nog och det kan faktiskt förstöra livet för människor om det är av större omfattning. Som ansvarig politiker för demokrati var det här nödvändigt att göra något åt och vi införde därför utbildning för alla förtroendevalda i hur man ska hantera sådana här situationer. Det hjälper inte alla gånger, men det är en viktig del i arbetet. Det borde inte behövas, men tyvärr är det nödvändigt. Rollen blir allt mer utsatt och det är ett hot mot demokratin.

Läs om Alexander Bengtsson: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/uppsalapolitiker-attackerades-med-kniv-i-natt

 

Jämställdhet är så mycket mer än vad vissa tror

I går var det internationella kvinnodagen och den uppmärksammades stort, som sig bör. Som vanligt så är det alltid roande att läsa alla kommentaren från olika människor här på webben. Det blir självklart olika reaktioner när jämställdhet diskuteras och det är allt från motstånd till en kvinnodag och motstånd till ett jämställt samhälle till dem som passar på att skrika ut både obefogat missnöje och nästan avsmak och hat mot män. De första lägger ju givetvis inte två strån i kors för att göra något för de kvinnor som behöver det, men jag är även fundersam över den andra ytterligheten. Vem tror på fullt allvar att det hjälper med bitterhet och som många män uppfattar det, manshat?

Det som dominerar nu är likhetsfeminism, alltså att manligt och kvinnligt endast är sociala konstruktioner. Så är det visserligen i mångt och mycket, men skillnader finns mellan könen och det är självklart att sådant påverkar oss, även om vi är mer individer än kön. Problemet är bara att när man diskuterar så här så riskerar man att fokus flyttas till annat än det väsentliga. För mig är jämställdhet att både kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter och det ska inte stanna i teorin utan det ska gälla i praktiken.

Det är viktigt att vi blir likvärdigt bemötta, inte minst inom vården där det kan handla om liv och död. När man börjar skrapa på ytan så kommer ofta många oroande problem fram. Det kan handla om tillgång på smärtlindring, praktisk hjälp när man ligger på sjukhus, tillgång till modern teknik, hur snabbt ambulansen kommer och så vidare. Dessa exempel finns dokumenterade och de är till männens fördel. Det är givetvis oacceptabelt.

Jämställdhet handlar alltså inte om vem som ska steka falukorven, ett argument som en oinvigd politiker tog upp en gång, utan det handlar om sådant som är mycket större och verkligen påverkar våra liv. Just därför så kan jag precis som jag undrar över motståndarna, fundera över vad vissa som kallar sig feminister verkligen vill, för många gånger så förstör de för kvinnorna i stället för att hjälpa dem. Att utstråla hat och bitterhet gör inte att vi får männen med oss, tvärtom. Den här debatten måste föras sakligt, men det gör den tyvärr inte alltid.

 

Alla dessa starka kvinnor!

8 mars och vi vet alla vilken dag det är: Internationella kvinnodagen! Det här är en dag som vi förhåller oss olika till och jag skulle gissa att för de flesta så är det som vilken dag som helst, en vanlig tisdag. Själv så tänker jag på och vill i dag uppmärksamma alla starka kvinnor som jag har mött genom åren, inte minst genom ICLD, en SIDA-finansierad organisation där jag har förmånen att få vara med i projekt som jobbar för att stärka kvinnliga toppolitiker i Asien, Östeuropa och Afrika.

Alla vi svenska kvinnor som deltar har blivit imponerade av hur de kämpar trots att deras motstånd kan vara väldigt stort. Det är när man får chansen att vidga sina vyer på det här sättet som man får höra de där enskilda berättelserna som inte alltid kommer fram annars. Man inser att det inte bara handlar om styrka utan också om mycket mod. De här kvinnorna är viktiga förebilder, för de är med och skriver historia genom att utmana männen och våga ta plats. När de har nått sitt mål så kommer världen utan tvekan att bli en bättre plats.

Men en stor eloge även till er svenska kvinnor som dagligen kämpar för ett bättre samhälle och som inte ger upp trots ett många gånger stort motstånd. I dag tänker jag på er alla och hoppas att vi ska fortsätta ge varandra mental styrka, vilket behövs för att kunna klara av arbetet för jämställdhet.

 

 

Detta är att bli kränkt på riktigt

Det är inte bara jag som har reagerat över hur många slänger sig med ordet kränkt i tid och otid. Man är kränkt för än det ena, än det andra och då talar jag alltså inte om stora saker utan sådana där vardagliga grejer som hör livet till, om än trista så klart. Men ibland så läser man om sådant som verkligen hör hemma här och det är jag själv som använder ordet nu, inte personen som jag talar om.

I dagens UNT, Upsala nya tidning, kan man läsa om en man som har fått utstå både hot och våld, sannolikt på grund av flera olika anledningar. Han är politiker, svart och homosexuell. Det här är uppanbarligen alldeles för mycket för vissa och det han får utstå är verkligen kränkningar i ordets rätta bemärkelse. Hot och våld är aldrig försvarbart, men här kommer flera grunder för kränkningar in och det är viktigt att vi aldrig accepterar sådant här.

I det här fallet så är det alltså inte bara en sak som har upprört vissa personer utan man ger sig på en medmänniska av flera, helt oförsvarbara anledningar och därför så är det extra viktigt att diskutera den här och liknande händelser eftersom det visar på hur utsatta vissa blir. Den här personen tillhör dessutom en av de få medborgare som har tagit på sig ett politiskt uppdrag, vilket gynnar även förövarna då han jobbar för och försvarar demokratin.

Det finns många politiker som har varit med om liknande saker som Alexander Bengtsson och jag tror att det är en av anledningarna att vissa avstår från att ta på sig politiska uppdrag. Det är i så fall ett hot mot enskilda, men även ett hot mot demokratin.

Läs hela artikeln här: http://www.unt.se/uppland/uppsala/uppsalapolitikern-som-dodshotats-upprepade-ganger-4140491.aspx

 

Utbildning i jämställdhet för invandrare?

Många vill att invandrade män från hederskulturer ska utbildas i jämställdhet. Jag håller med och tror att det skulle förebygga många problem då man som någon sa inte ändrar sig bara för att man kommer till Sverige. Nej, så naiv borde ingen vara så att de tror det. Kommer man från en patriarkal kultur och ser detta som självklart så kommer man sannolikt fortsätta att göra det. En del män blir på grund av låg självkänsla dessutom ännu mer förtryckande mot sina flickor och kvinnor i familjen och övrig släkt.

Det räcker inte som nu att bara upplysa. I ett kommentarsfält så skrev en person att det var onödigt med utbildning och att det borde räcka med att säga åt männen vad som gäller. Så skulle man naturligtvis önska att det var, så enkelt alltså. Men det är bara att titta på hur lång tid som det har tagit att få svenska män jämställda och alla har vi inte lyckats med ännu. Varför skulle det då gå snabbare med invandrarmännen?

Att få en hårdnackad jämställdhetsmotståndare att ändra sig görs inte på annat sätt än genom utbildning. Det är nämligen först när människor förstår poängen med saker som de är villiga att anamma dem. Tror man att nackdelarna är för stora för en själv eller är rädd för vad det innebär så håller man fast vid det gamla, sedan må det vara hur unket som helst. Jag hoppas för allas skull att något snart görs när det gäller jämställdhet för alla människor. Det finns faktiskt inte något att vänta på.