Månadsarkiv: mars 2016

Varför inte införa skilda valdagar?

I LPN vill vi införa skilda valdagar och det finns det även riksdagspartipolitiker som vill. En ganska nylagd motion från Hans Rothenberg, Moderaterna, tar upp just den här frågan: https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Skilda-valdagar_H3021557/?text=truehttps://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Skilda-valdagar_H3021557/?text=true Argumenten är givetvis att lyfta fram den lokala demokratin. Naturligtvis så diskuteras även de lokala frågorna när det är val, men frågan är i vilken omfattning. Kan vi verkligen vara nöjda med den dåliga mediabevakningen och att det ofta är några få frågor som dominerar hela valrörelsen?

Skulle vi rösta vid olika tillfällen i de olika valen så skulle debatten bli helt annorlunda och det skulle dessutom bli tydligare för invånarna vad det verkligen är som de röstar på, för det är sannerligen inte enkelt att alltid veta vem som är ansvarig för olika frågor. Media, som har genomlidit stora neddragningar de senaste åren, skulle också få det enklare eftersom de inte behövde slitas mellan politiken på riks och lokal nivå när de ska rapportera.

När det stora fokuset ligger på rikspolitiken så finns tyvärr risken att väljarna tror att det valet är viktigare och att frågorna där påverkar dem mer. Så behöver det inte alls vara och även om det sker för mycket styrning uppifrån så har kommunerna och dess politiker stor makt, inte minst jämfört med de flesta andra länder. Vi har med andra ord ett relativt bra system här i Sverige och det ska vi lyfta fram. Politiken ska drivas så att fler lockas att rösta och engagera sig och det ska synas att det är viktigt att rösta för man kan verkligen påverka. Därför så vore det toppen om valen kunde ligga vid olika tillfällen. Det är verkligen en del av att vitalisera politiken!

 

 

Annonser

Hemma efter en givande helg med LPN

Då var man hemma igen efter en helg i lokaldemokratins tecken. LPN, eller Lokala partiets nätverk har haft sin årliga kongress och den här gången så samlades vi i Knivsta. Det var Knivsta.Nu som hade bjudit in. 16 lokalpartier fanns på plats, plus jag som sedan nyår är opolitisk så till vida att jag inte längre är kommunalråd eller medlem i ett parti (jo, det finns faktiskt mer i livet än partipolitik även om det är väldigt kul). Men nätverket känner jag trots allt väldigt starkt för eftersom jag har varit med och startat det samt att närdemokrati är något som jag brinner för.

Det är nu två år sedan som nätverket formaliserades och tre år sedan som några av oss träffades en helg och la grunden till det som skulle bli LPN. Jag har haft den äran att vara ordförande från starten och känner mig väldigt stolt över att ha blivit omvald trots min udda situation i gänget. Jag kommer nu att jobba ytterligare ett år som ordförande men i mars nästa år så får någon av de andra av våra duktiga medlemmarna ta över. I ett sådant här nätverk så finns det alltid mycket kompetens.

Som vanligt, höstkonferensen inkluderat, så hade vi gästande föreläsare och vi har fått lyssna till Journalistförbundets ordförande samt fått en föreläsning om förhandlingsteknik. Fortbildning är viktigt och det är en av nätverkets roller. Nu ser vi alla fram emot ytterligare ett år där vi ska sätta närdemokratin på kartan. Det ska bli både roligt och spännande.

 

Brottet – 10 minuters försening

Man kan visserligen ha olika åsikter om monarkin, och det har vi också, men när det blir en tidningsartikel av att en person anländer 10 minuter efter den danska drottningen till en tillställning, då känns det ändå som att något är väldigt fel. Att ens reagera över detta handlar givetsvis om att det är skillnad på folk och folk och för mig så är monarkin inte förenlig med en modern demokrati.

Själv visste jag inte ens om att det fanns en oskriven regel som säger att det är kungligheterna som anländer sist. I vissas ögon så framstår jag nog som mycket obildad nu och det får jag bjuda på i så fall. Det kanske inte är så långsökt med en sådan regel i och för sig, men är det viktigt? Borde man verkligen bli anklagad för etikettsbrott om man kommer efter en kunglighet till en tillställning? Saker händer, man kan få ett akut telefonsamtal, fastna i en bilkö på grund av en trafikolycka, råka spilla på klänningen så man måste byta om innan man ska åka, eller vad annat som helst.

Nu är jag inte kunglig, utan en helt vanlig medborgare som inte är van att bli tilltalad i tredje person sedan barnsben och inte heller har fått lära mig att jag står högst upp i rang, men någonstans så undrar jag om jag inte skulle känna mig väldigt fånig över den här typen av etiketter om jag levde i den världen, det är ju så vansinnigt förlegat. Dags att bilda republik kanske?

 

Varför börjar man inte med föräldrarna?

Genom åren så har jag om och om igen funderat över varför nästan aldrig föräldrarna nämns när man talar om problembarn eller stökiga barn och ungdomar eller hur de nu benämns. Jag har alltid förespråkat att man ska jobba även med dem, men tänk om det bästa vore att helt enkelt börja där? Ofta så börjar man med barnet och om föräldrarna är med i bilden, vilket de ofta är så klart, så är det ändå inte där som fokus ligger, utan man ska komma tillrätta med deras barn.

Nu vet jag att saker inte alltid är så enkelt och många föräldrar har både på eget initiativ eller genom rekommendationer gått föräldrautbildningar med mera. Många jobbar hårt för att få sina barn på rätt bana igen om det har gått snett eller bara är på väg åt fel håll. Men det gäller tyvärr inte alla. Oavsett hur det ligger till så är det värt att börja i den änden. Vi har i alla år börjat i den andra, alltså med barnen och försökt att rätta till dem. Har vi lyckats? Ja ibland, men många gånger inte.

Det finns även en annan anledning till att inte ha barnet eller ungdomen i fokus på ett sätt som de kan uppleva negativt och det är att de aldrig ska behöva känna sig som syndabockar när de inte borde. Självklart så har alla individer ett eget ansvar och det måste man ta, men har man fått fel verktyg med sig i livet så är det inte alltid så lätt och det är alldeles för ofta som vuxenvärlden kommer undan och barn och ungdomar hängs ut. Det som vi inte kräver av föräldrarna och skolan ska vi därför aldrig kräva av de unga, utan vi ska i stället börja med oss själva och titta på hur man kunde ha gjort annorlunda. För med rätt vägledning och stöd så blir det faktiskt folk av de flesta.

 

Kongress med Lokala partiers nätverk

Även om jag har lämnat politiken och inte längre är förtroendevald, så är jag fortfarande aktiv på andra sätt och då bland annat som ordförande i LPN, vilket är en förkortning av Lokala partiers nätverk. Det finns lokala partier i ungefär hälften av landets kommuner och det har det gjort sedan många mandatperioder tillbaka. Runt 200 lokalpartier brukar ställa upp i kommunalvalen och många kommer alltså in och blir en del av kommunpolitiken. När det tog fart efter valet 1973 så var det knappt en femtedel av våra kommuner som hade den här typen av partier i sina kommunfullmäktige, sedan så blev det alltså snabbt fler.

För egen del så gör jag ingen jämförelse mellan lokalpartier eller riksdagspartier på så vis att jag håller de ena högre eller bättre än de andra. Min erfarenhet är att man ofta kan komplettera varandra på ett bra sätt. Jag nöjer mig därför med att konstatera att de finns och att de är många och att det är ett uttryck för en fungerande demokrati att människor har möjlighet att bilda eller lokalparti och att engagera sig där. Men det finns en viktigt och positiv aspekt när det gäller lokalpartierna och det är att de bidrar till demokratin då de fångar upp invånare som aldrig annars skulle ha engagerat sig politiskt.

LPN är en plattform för lokalpartier som vill samverka och utvecklas, något som är viktigt inom politiken. Då vi alltid bjuder in föreläsare så har man som lokalparti även möjlighet att få mer kött på benen kring olika frågor. Även om partierna är olika och har olika hjärtefrågor till vardags så finns det mycket att ha utbyte kring. Det är nu 2 år sedan som nätverket blev formellt och det ska bli spännande att se vad som händer framöver. Politik är spännande och roligt och att utbyta erfarenheter med andra ger alltid en skjuts i vardagsarbetet. Det ska därför bli skoj att återigen få träffa alla medlemmar och diskutera politik över helgen.

 

Kan vi bromsa främlingsfientligheten i Europa?

Det är sannerligen inte med någon glädje som jag läser om valet i Tyskland och här hemma uttrycks oro för hur det ska gå i Sverige när det är dags för val igen. Tyvärr så går det nog inte att stoppa sådana här strömningar i den omfattning som man önskade, men det måste väl ändå gå att göra någonting? SD har tappat, om än lite, och jag hoppas att de tappar mer framöver. Hur de skulle agera om de fick mer makt vet ju ingen med säkerhet, men med de rötter som de har så finns anledning att vara orolig.

När andra riksdagspartier för diskussioner om sådant som av en del inte anses korrekt så blir de lätt anklagade för att ha blivit bruna eller att vara populistiska. Det kan handla om att vi måste begränsa tillströmningen av flyktingar, eller handla om brottslighet. Hederskultur är en annan sak som en del inte alls vill accaptera att den finns, utan hellre talar om män i största allmänhet.

Vi är olika beroende på vår bakgrund och innan vi erkänner det och gör något åt de problem som finns så kommer motsättningarna att fortsätta eskalera. Jag drog verkligen efter andan när jag lyssnade till läraren som på TV berättade hur synisk han hade blivit efter att ha jobbat med invandrarelever och det förakt som vissa av dem och deras föräldrar hade visat svenska lärare med flera. Vill vi att fler ska bli så, ja, nästan hatiska? Jag vill det inte, men ska vi förhindra det så måste vi våga prata om det som sker. Sedan så tar vi tag i problemen och vi kämpar på tills vi har löst dem.

Ni som förfasar er när de etablerade partierna äntligen vågar prata om dessa viktiga frågor, sådana som borde ha lösts för decennier sedan: vilket är bäst, att SD får mer makt och inflytande eller att de andra partierna hanterar frågorna? Vi har ett val här, för vi kan fortsätta blunda och då är i alla fall jag rädd för vart vi kommer att hamna. Vi måste se till så att inte motsättningarna blir ännu större, både för vår egen skull och för dem som kommer hit.

 

Inte ett enda barn borde bli sexuellt utnyttjat

I dag var Elaine Eksvärd och Patrik Sjöberg med i TV 4:as morgon-TV och diskuterade sexuella övergrepp på barn. De har båda varit utnyttjade och skrivit böcker om det som de har varit med om, Patrik gjorde det för flera år sedan, Elaine har gjort det nu. En stor eloge till dem båda. Jag tror inte att någon som inte har varit med om det här riktigt kan förstå hur djupt det sitter i en utnyttjad person. Däremot så gissar jag att det finns med en för resten av livet. Att en vuxen människa kan göra så här är för de flesta tack och lov obegripligt. Det finns absolut inget försvar.

Jag minns för några år sedan när jag som politiker fick ett brev från en person som tog upp just ovanstående och att mer måste göras i skolan. Jag pratade om det här med andra berörda för jag ville verkligen göra något, men det rann tyvärr ut i sanden. Så här efteråt så tänker jag att jag borde ha legat på mer, men det finns så många saker som ska hanteras hela tiden och det är bara att erkänna, det här är ingen stor politisk fråga. Ärligt talat, hur många gånger hör vi politiker och tjänstemän diskutera sexuella övergrepp på barn? Det görs, men då i samband med någon händelse och sedan så blir det tyvärr tyst.

Många undviker ämnet eftersom de känner sig obekväma, men jag tror även att många inte gör mer just på grund av okunskap. Om ett barn har en förälder som är alkoholist så är chansen att det syns och att det finns möjlighet att ingripa mycket större. Därför så är det bra att TV tar upp det här svåra så att fler får insikt. Skolan fyller också en stor funktion när det gäller att lära barn och ungdomar vad som är rätt och fel och hur de ska göra om de blir utnyttjade. Vi måste våga prata om det här, för om vi låtsas som att problemet inte finns så kan vi aldrig lösa det. Själv så lovar jag i alla fall att inte låta det falla i glömska igen utan i stället påverka så att mer görs även om jag inte längre är politiker.