Månadsarkiv: april 2016

Trevlig valborgsmässoafton!

Jag hoppas att solen skiner i hela Sverige i dag när vi ska fira valborg och hälsa våren välkommen. För egen del så blir det att gå till elden så klart, men även att lyssna på PRO-kören och titta på fyrverkerier. Kanske kan man innan dess till och med sitta ute och dricka lite bubbel innan solen går ner om man har tur och vädret håller i sig.

Valborg firas inte i så många länder utan det är vi tillsammans med Estland, Lettland, Finland, Tyskland, Tjeckien och Slovenien. Men det är en fin tradition så jag är glad att vi är en av dem som firar i dag. Nu när vi välkomnar våren så får vi hoppas att det blir en vacker sådan i år.

 

Har man försökt komma in i samhället först?

För mig som har respekt för polisen och alla blåljusbilar så ter det sig väldigt främmande att ge sig på någon av dem, men det gäller tydligen inte alla i samhället. Vissa verkar se det som en sport att förstöra bilarna, kalla polisen för grova ord och så vidare. Att någon kanske dör bara för att man ska få visa sin frustration verkar vara smällar som man får ta. Att ambulansen inte kommer till sjukhuset tillräckligt snabbt med patienten som har fått hjärtinfarkt är tydligen sekundärt. Nu är det väl tyvärr så att ungdomar som ägnar sig åt dessa grova övergrepp på våra myndigheter samtidigt som de inte bryr som om grannarnas hälsa har missat något väsentligt i sin uppväxt.

Det här med föräldraansvar är inget att ta lätt på, men många ursäktar föräldrarna och hänvisar till att det inte är så lätt. Nej, det är det sannerligen inte och tänk om man kunde göra om och göra ”rätt” som förälder. Men hur svårt det än är så klarar nog de flesta av att lära sina barn vad moral och respekt innebär och jag tror även att de flesta kan se till att ha tider när ungarna ska vara hemma och att kräva att mobilen ska vara på så att man kan nå varandra. Det är ett utmärkt sätt att ha koll genom att bara byta några ord. Det är varenda förälder skyldig både sina barn och samhället. Men, det finns givetvis undantag, fast då är det bättre att de om hjälp än att låta sina barn driva omkring vind för våg.

Men, alla har ett eget ansvar och de som ursäktar sitt beteende med att det inte finns något att göra, att ingen bryr sig, eller att det inte går att få jobb och man känner sig utanför, har de verkligen försökt komma in i samhället innan de slog i sönder  polisbilen eller kallade den kvinnliga polisen för hora? Har de tagit tillvara på vårt fantastiska svenska system där alla har rätt till gratis skolgång? Har de försökt att påverka sina politiker innan de rånade en person och snodde dennes iphone? Jag har tyvärr svårt att tro det. Och även om de hade gjort det och ändå inte blivit insläppta i det som de säger sig stå utanför så är det ändå vansinnigt fel att inte respektera det allmänna och det som finns för att skydda och hjälpa oss. Men jag tror på dialog och som före detta politiker så vet jag att de flesta förtroendevalda verkligen vill inkludera människor och många gör väldigt mycket för de områden där det finns boende som förstör. Det är lätt att säga att ingen bryr sig men svårare att själv göra något, men vi har faktiskt inte bara rättigheter, vi har även skyldigheter och det måste gälla alla.

 

Vilka ska värnas, offren eller de kriminella?

Polisen får mer och mer att göra och det på grund det av olika anledningar, och de blir dessutom färre procentuellt sett när man tittar på hur många medborgare och andra som finns i vårt land. Detta gör att många brott läggs ner innan de ens är utredda och då handlar det inte om en ungdom som har snattat på Ica eller en full person som stal en cykel för att ta sig hem efter en blöt natt. Nej, det handlar om sådant som kan förfölja de drabbade i år efteråt eller ett helt liv om det vill sig illa. I dag hade Expressen en artikel om brott och straff där en polisman uttalade sig. Man känner med honom och kåren och med alla brottsoffer.

För er som inte visste det så finns det straffrabatt, vilket betyder att om någon har begått många brott så blir domen för vart och ett av dessa mildare. Sköter man sig så kommer man dessutom ut snabbare från fängelset. I artiklen så framgår det att fem procent av de kriminella begår 50 procent av alla brott, ändå så ser straffskalan ut som den gör. Exempelvis så kan man se hur bostadsinbrotten sjunker när vissa sitter inne. Borde då inte dessa åtminstone sitta av den tid som de döms till?

Själv så blir jag otroligt provocerad av det här då det utöver det jobbiga för de drabbade även kostar en enorm mängd pengar. Går det en dag som man inte hör om att samhällets resurser inte räcker till? Resurserna finns, men de äts till stor del upp av att människor inte kan sköta sig och kostar samhället pengar. Nu är jag inte så naiv så att jag inte förstår att det finns många interner som också är offer och jag önskade verkligen att ingen ungdom hamnade snett och därför måste mer förebyggande arbete sättas in. Här ser jag även föräldraansvaret som viktigt. Snälla föräldrar, släpp inte ut era älsklingar vind för våg. Ställ krav, ha tider för hemgång, våga fråga vilka de umgås med och så vidare. Sådana små saker skulle förebygga otroligt mycket.

Läs artikeln som inspirerade till det här inlägget: http://www.expressen.se/debatt/fa-forstar-vad-folk-kan-gora-utan-att-straffas/

 

Romson och Fridolin

Efter att ta följt den senaste veckans turbulens utan dess like när det handlar om Miljöpartiet så kan jag bara konstatera att Fridolin ger ett mycket säkrare och mer sympatiskt intryck än vad Romson gör när de blir intervjuade. Han är även rakare och tydligare, men kanske kunde han vara ännu rakare. Att våga vara rak i sådana här situationer tjänar man på för även om man säger rätt saker så är det inte bra om man gör det efter att någon har dragit orden ur munnen en, då blir det snarare en lögn än ett erkännande eller övertygande svar, eller det riskeras i alla fall att tolkas så. Jag kan ju omöjligt uttala mig om huruvida Åsa Romson är ärlig i det som hon säger, men det är alldeles för mycket slingrande och ibland nästan sura miner. Fridolin är dock snabbare på att erkänna sina och partiets fel, så många litar nog mer på honom.

Miljöpartiets situation är verkligen inte avundsvärd och det är nog många människor som skulle göra avsevärt mycket sämre ifrån sig än vad Gustav Fridolin och Åsa Romson gör, men att vara på toppen kräver en hel del och det är helt uppenbart att det här var de helt oförberedda på. Det är säkert väldigt jobbigt att behöva sitta i TV och kritisera och ta avstånd ifrån partikamrater som de kanske till och med tycker väldigt bra om, men som någon sa: Man måste kunna hantera politiken och dess relationer utåt även om man också har en privat relation som man hanterar annorlunda.

Om man får gissa så är nog det här ett av deras stora dilemman, de är inte vana vid att hantera situationer där de behöver ta avstånd ifrån dem som de jobbar med. Att det sedan kommer fram än det ena och än det andra som verkligen får en att undra över vilka partiet drar till sig gör inte saken bättre. Risken nu är att ingen av språkrören blir kvar särskilt länge och att partiet måste peta ett stort antal medlemmar och samtidigt tappar ett antal till när de gör detta. Miljöpartiet kommer att behöva väldigt lång tid för att hämta sig från det här, men man får hoppas att det blir en rejäl genomlysning av partiet samtidigt.

 

Sommarlovet är olika för våra barn

I dag har Majblommans riksförbunds generalsekreterare skrivit om det kommande sommarlovet och skillnader för våra barn. Man blir ledsen när man tänker på att många barn kommer tillbaka till höstterminen och känner att de inte alls har haft ett lika roligt sommarlov som kompisarna. Generalsekreteraren vill att kommunerna ska arrangera mer på sommarlovet och det tycker jag är toppen om det finns resurser till. Själv så bor jag i Huddinge kommun och jag vet att det ordnas olika aktiviteter här. Men jag hoppas att man kan ordna sådant som lockar alla barn och ungdomar när de är lediga så att de får lära känna varandra bättre och förhoppningsvis få nya kompisar.

Även om kommunerna ordnar aktiviteter så vill jag säga till alla vuxna: Lär inte barnen att det bara är det materiella som räknas. Vi vet aldrig vad som sker bakom kulisserna hur tjusigt det än ser ut. Den där ungen som skickas på ett dyrt ridläger eller på en spännande språkresa har förhoppningsvis skoj och får nya roliga erfarenheter, men det finns faktiskt föräldrar som köper sina barn för att få tid till annat eller döva ett dåligt samvete och kanske hade just den här ungdomen gärna varit hemma en sommar och umgåtts med familjen. Kanske inte alla exotiska resor alltid är så underbara heller då många har föräldrar med alkoholproblem. Det berättar man givetvis inte utan håller skenet uppe. Det finns andra värden än de materiella och det ska vi lyfta fram och skicka med våra barn i livet. Det är också bra att veta att allt inte är bra bara för att man har en tjock plånbok.

Men ungar ska så klart ha roligt och allt behöver tack och lov inte kosta för det. Går man ihop några föräldrar och ordnar lite kul på hemmaplan så kan man ge sina barn ett bra sommarlov utan att betala dyrt för sol och bad på exotiska platser. Man kan ta ansvar för varsin aktivitet och allstå hjälpas åt. Någon kan fixa brännbollsturnering, en annan grillkväll, en tredje picknick med brädspel och så vidare. Allt utifrån önskemål och resurser. Nu är jag ju inte purung och på min tid så var vi ute mer än de unga i dag, men inte sjutton så satt man hemma och väntade på att bli underhållen de veckor som man var hemma. Vi cyklade, var i parkleken, fiskade, badade, lekte bollekar och annat. Det kanske är på tiden att vi moderniserar det omoderna och visar att ett sommarlov på hemmaplan också kan vara skoj. Men jag vill ändå avsluta med att säga att vi samtidigt måste ha respekt för hur barnen känner och när höstterminen börjar så gäller det att lärarna också visar det och inte fokuserar på dem som har rest på en dyr semester. Barn ska aldrig behöva skämmas eller känna sig utpekade. Det måste vi alltid tänka på.

 

Respekt för individen och rätt att bestämma själv

För mig och många andra, de flesta skulle jag gissa, så är det som rubriken beskriver väldigt viktigt. Meningen är hämtad från Maud Olofssons bok ”Jag är den jag är”, vilken jag har nämnt tidigare i min blogg. Det här med att själv få bestämma över sitt liv har även jag alltid känt har varit viktigt. Men trots att vi är många människor som vill ta eget ansvar så finns det tyvärr också många politiker som tror sig vara bättre vetande när det handlar om våra liv. Jag kan hålla med om att det finns politiska beslut som är viktiga och därför behöver tas för både allas bästa och enskilda individers bästa, men det där med att peta för mycket i våra och ens liv, det har jag väldigt svårt för.

Ett tag innan Maud Olofsson tog över som partiledare efter Lennart Dahléus så hade Centerpartiet påbörjat något som man kallade ”Visionsbygge inifrån”. Där diskuterades bland annat värderingar och just det här med individens rätt att bestämma över sitt liv kom högt upp på agendan. Som hon påpekar i boken så handlar det inte om att inte kunna känna trygghet, för en grundtrygghet i samhället är viktigt men jag är rädd att vissa – medvetet eller omedvetet – blandar ihop dessa saker.

Att vi människor känner att vi har makt över våra liv är väldigt viktigt och det här måste värnas, för det finns alldeles för många klåfingriga politiker. Själv så förstår jag inte varför så många har problem med att vuxna människor behandlas som sådana. När det gäller det fåtal som trots allt inte har samma förmåga som vi andra, så ser jag hellre stöd än bestämmande till dem. Alla måste få känna värdigheten som det innebär att själva ta kommandot. Får vi inte göra det så är risken stor att vi blir håglösa och mår dåligt. Trygghet och självbestämmande kan visst hänga ihop och det ska det också göra för när det gör det, ja då mår vi som bäst.

 

Men Folkp… Liberalerna menar jag, hur tänkte ni nu?

Samtidigt som jag trots allt känner med Liberalerna just nu så har jag ändå gräsligt roligt åt deras nya logga och alla fyndiga kommentarer och bilder på webben. Är man snäll så kan man se en sittmöbel när man ser den, men det är inte det som man ser och det är obegripligt att 1. En reklambyrå kan ta fram en sådan här logotyp och inte ens ana att alla kommer att se en erigerad penis när de ser den. 2. Hur den har kunnat släppas fram av partiet? Hur har ingen kunnat förstå vad som komma skulle? Självklart så tar andra chansen att göra sig lustiga över den, speciellt då det handlar om ett politiskt parti. Själv så var jag faktiskt tvungen att gå in på deras sajt för att verkligen försäkra mig om att den var på riktigt.

Ännu värre såg det för övrigt ut när Björklund skulle försvara den och stod framför en vägg med en massa L. Det såg faktiskt komiskt ut. Men hur som helst, vad ska Liberalerna göra nu när den är lanserad? Det ligger ju nära till hands att säga att de borde kräva pengarna tillbaka, byta byrå och ta fram något nytt. Gärna något som samtidigt är snyggt, för den nya loggan kan inte direkt anklagas för att vara vacker. Men kommer de att göra det? Kanske vill de inte tappa ansiktet utan låtsas utåt som att de är nöjda. Men alla kan göra ”fel”. Ibland blir det bara inte som det var tänkt.

Det här blogginlägget är absolut inte skrivet för att håna partiet och det är verkligen olyckligt att det blev så fel. Det kostar både tid och pengar att byta logotyp, så det är inte enbart kul det som händer nu, men jag hoppas att de kan bjuda på det komiska trots allt. Sedan så skulle i alla fall jag om jag vore med i partiet och hade något inflytande föreslå att man ändå backar och gör om så att det blir bra.

 

Visst skulle vi kunna skapa fler arbeten

Varje regering och även kommunpolitiker gör satsningar för att fler ska få arbete. Bra, för att gå sysslolös är ingen hit. Men hur många miljoner går inte åt till tillfälliga och ibland ”påhittate” arbeten med olika former av stöd som inte är en lön? Hur många människor har inte satts i nedlåtande klipp- och klistraprojekt eller andra tveksamma åtgärder eller onödiga utbildningar? Varför ska man hitta på saker när det finns så mycket som skulle kunna göras?

Skolan är en värld där det aldrig kan bli för många vuxna. Fler rastvakter som såg och hörde mer är en sak som säkert många utsatta elever skulle önska sig. I klassrummet skulle en extra vuxen säkerligen välkomnas av läraren, alltså någon som kan hjälpa till med enklare uppgifter och även bistå med ordningen under lektionerna. Snyggt och tryggt utomhus är något annat som vi behöver mer resurser till. Nu är det dessutom snart badsäsong och våra badplatser behöver ofta lite extra tillsyn så att det är rent och snyggt. Badvakter är en annan sak som vi inte kan få för många av. Nattvandrare skulle också kunna vara något som man skulle kunna få lön för att vara.

Utbilda och fortbilda och kolla register så att rätt person är på rätt plats och anställ sedan och ge en riktig lön. Det tror jag skulle vara positivt på flera sätt. Det skulle både individen och samhället tjäna på. Behandla också vuxna som det de är, just vuxna. Vissa arbetsmarknadsåtgärder upplevs inte på ett sätt där man känner sig respekterad. Vill vi göra mer för att skapa fler riktiga arbeten så kan vi, men än så länge så är jag inte övertygad om att viljan är hundraprocentig, tyvärr.

 

Rektorerna ställer sig på elevernas sida

När jag tittade på nyheterna förut och skolan kommer upp och man kopplar problem med hot och våld mot lärare med friskolereformen, ja då kan jag inte hålla tyst. Jag kan inte säga att det aldrig stämmer och att teorin, alltså att skolan är rädd att förlora elever, gör att rektorerna inte vågar säga ifrån som de borde när det gäller utsatta lärare är fel. Men det är sannerligen ingen hundraprocentig sanning. Det finns nämligen ett bra motexempel och det är IES.

Internationella engelska skolan är den mest framgångsrika fristående skolan i Sverige och har de bästa kunskapsresultaten. Jag har själv haft mina tre barn där, visserligen är det några år sedan nu, men jag kan garantera att här skyddar man inte våldsamma elever. Respekt mot andra är grundläggande och uppfyller inte eleverna det så jobbar man med både dem och föräldrarna för att det ska lösas. Respekt samt ordning och reda var bland det första som förmedlades till oss föräldrar och köpte man inte det så hade man valt fel skola.

För mig är det totalt obegripligt att någon skulle skydda elever som slår en lärare bara för att inte förlora andra elever. I logikens namn så borde det ju vara tvärtom: en skola där sådant förekommer är oattraktiv och det är när rektorn har nolltolerans mot hot och våld som man väljer skolan då den är trygg. Varför känns slutsatsen om undfallande rektorer som haltande? För det gör den verkligen. Och till sist: var är föräldrarna? Om en elev ger sig på en lärare så finns det förmodligen fler att jobba med än bara den personen. En barn som har fått lära sig moral slår inte en medmänniska. Fridolin, du har mer att jobba med än att bara fylla på med lärare och jag hoppas att du vågar se det.

 

Skaka hand eller in

Det går ju bara inte att låta bli att spinna vidare på detta ”skaka hand-tema”. Nej, det är inte världens undergång att låta bli, men som jag skrev i går så är det riktigt ohyfsat. Ett stort problem i sammanhanget är att det var en politiker som vägrade ta en kvinna i hand. Ingen kan givetvis tvinga karlen att göra detta privat, men att en politiker inte kan skilja på sitt professionella jag och sitt privata jag är allvarligt. Man måste veta skillnaden på detta och att agera professionellt visar dessutom på ödmjukhet och respekt, det gör inte beteendet som Kahn visade upp.

Att sedan Fridolin inte förstod hur kvinnor kan uppleva detta är ju också fascinerande. Om en medmänniska tar alla män i hand, men inga kvinnor, eller tvärtom för den delen, vi lever i ett (förhoppningsvis) jämställt samhälle, så är det självklart en kränkning, då man värderar kvinnan/den andra personen utifrån kön och inte utifrån person. Många låter alldeles för mycket styras utifrån detta och det år 2016! Det är verkligen på tiden att den här debatten kommer.

Nu har det handlat om att ta i hand, men jag tror att många skulle behöva ta sig en funderare rent allmänt när det gäller bemötande av andra och det här med vad man tycker och vill privat och hur det funkar i samhället. Om ens övertygelser eller vanor ger en problem så kanske man behöver ändra på sig. Det är inte nödvändigtvis så att man måste göra något fel, det ligger inte alltid där, men vi är sociala varelser och det uppstår alltid koder och sedvänjor och att ha social kompetens hjälper därför både oss själva och andra i det här samspelet. Smidighet tjänar vi alla på. Men, vi ska också vara toleranta mot varandra, det får vi aldrig glömma bort.