Lämna kaffekannan hemma och visa var skåpet ska stå!

Jag hade inte tänkt att skriva om problemområden i dag igen och om utsatta poliser med flera, men efter att ha sett Agendas inslag som jag hade spelat in, och som handlade om hur det går till i ett stort antal svenska områden, så känner jag inte att det finns något alternativ just nu. Ingen av oss är väl numera omedveten om hur illa behandlade både poliser och vissa andra yrkesgrupper är, men när jag tittade på TV-inslaget med poliserna ute på fältet så blev det så påtagligt så jag riktigt kände hur irritationen steg på ett helt annat sätt än tidigare. Att de vågar arbeta här utan skyddsutrustning är för mig en gåta. Jag är ändå väldigt tacksam över att det finns så många som trots allt gör det. Blir de lika uppgivna och irriterade som många av oss andra så kommer det aldrig att bli någon ordning i dessa områden. Ingen vågar vistas där till sist.

Men det fanns även annat som retade mig i inslaget och det var att SVT berättade att polisen egentligen inte är ute efter att gripa någon, man vill bara skapa ordning och ta tillbaka samhället. Om man ska vara lite raljerande så kanske det är dags att lämna kaffekannan hemma och se till att faktiskt gripa dem som bär sig åt som de gör. En kastad gatsten är ett mordvapen, punkt! Man vet att det pågår omfattande kriminalitet på många håll och oavsett om det är droghandel eller annan verksamhet som man håller på med, så är det trots allt bara en handfull personer som det handlar om. Varför ska många tusen invånare i de här områden drabbas för att en ”klick” som polisen uttryckte det i inslaget, inte kan uppföra sig? Minister Ygeman började med att säga att det är ”för djävligt”; starka ord av en minister i TV. Men sedan då? Både han och kollegan Annie Lööf ville skärpa straffen, få fler poliser på plats med mera, men jag upplevde det inte som att någon av dem riktigt vågade ta steget fullt ut trots att båda sa mycket bra.

Det talades också om den berömda ”svansen” i TV-inslaget från det otrygga bostadsområdet och där hittar man många omyndiga ungar som tycker att de stora kriminella grabbarna är häftiga. Genom svansen så sker också tillväxt och det borde vara självklart att kontakta varenda unges föräldrar för ett ordentligt samtal med dem. Fråga föräldrarna vad barnen gör ute på kvällen när de ska upp tidigt till skolan nästa dag. Berätta att det är kriminella som de hänger med och inte bara sina vanliga kompisar. Arbeta med föräldrastöd där det behövs. Inte en anda gång nämndes något sådant. Varför? Är man fortfarande så rädd för att prata om det ansvar som alla vi föräldrar faktiskt har, så man hellre offrar barnen? För det är faktiskt vad vi gör. Barnen och ungdomarna i svansen är också offer för det som händer. I så många andra sammanhang talas det om att sätta barnen först, men aldrig i dessa. Då är det vuxenvärlden som skyddas. Vi måste inse att 99,9 procent (om man ska gissa) av dem som bor i områdena med problem är skötsamma människor och det är de som låser in sig och inte vågar gå ut när det är mörkt. När ska vi vända på detta och se till att det är de skötsamma boende som ska ha tillgång till sitt bostadsområde och inte de kriminella?

 

Annonser

4 thoughts on “Lämna kaffekannan hemma och visa var skåpet ska stå!

  1. Gun Lindblad

    Tyvärr är det ju inte så enkelt… Jag önskar också det.
    Många av dessa människor som gör allt detta har lämnats av samhället. Det enda som finns kvar för att överleva är kriminalitet.
    Jag vet av erfarenhet att när det inte finns något val slår instinkten in och då finns inga gränser längre, då handlar det om äta eller ätas.
    Så jag skulle säga att jobb är svaret, eller visa på möjligheter i samhället. Visa att det kan finnas alernativ eller åtminstone en chans till alernativ.
    Hur många gånger har man inte tittat över sina egna alernativ när avundsjuka och övernitiska myndighetspersoner gett sig på en? Hur många gånger har man inte suttit i ett genomkylt hus utan vare sig el eller vatten med stearinljus som enda ljuskälla för att läsa läxan med barnen??hur många gånger har man inte undrat hur det ska gå för ens barn i skolan när dom inte kunde lämna läxan via internet eller göra sin läxa som kräver uppkoppling, el och värme?? Hur många gånger har man undrat vad mina barn gjort för att inte få tillhöra samhället??? Hur många gånger ska det behöva inträffa???

    Gilla

    Svara
    1. wallenborgspolitikblogg Inläggets författare

      Tack för responsen. Nej, livet är verkligen ingen dans på rosor alla gånger och alldeles för många har det riktigt tufft. Jag försöker ju hålla mina blogginlägg nere och inte skriva en roman varje gång, men jag kan vidareutveckla lite här. Jobb är viktigt, både för att få inkomst först och främst, men även socialt umgänge och social träning plus att det stärker självkänslan och det ger rutiner. Däremot så tycker jag att det är olyckligt att många i debatten diskuterar på ett sätt som att de med lägre inkomster skulle vara mer benägna till kriminalitet. Det är bara en liten liten klick som ägnar sig åt dessa hemskheter som att riskera liv och lem på andra. Det måste fördömas och stävjas, för det sprider sig som en löpeld och de flesta som har det tufft skulle aldrig i sitt liv kasta en gatsten på en polis och riskera att ta livet av tjänstemannen. Det är fruktansvärt och en helt annan sak.

      Många av de här personerna är kriminella och får tyvärr med sig småkillar som tycker att det hela är spännande. Det drabbar hela bostadsområden och människor är rädda för att vara ute, människor som är hederliga och säkerligen inte vill ha stämpeln kriminell. Personligen så är jag jätteorolig för var allt ska ta vägen. Ett stort problem är också att det finns så få politiker från en del områden; lokalkännedomen och områdets behov blir därför alldeles för dålig. Men jag är optimist och är övertygad om att det går att vända det negativa, bara man vill så.

      Hälsningar Katharina Wallenborg

      Gilla

      Svara
    2. Alexander

      Jag håller inte med om att dessa oregerliga ungdomar/unga vuxna är kriminella, eller vad vi nu ska kalla dem, för att det är deras enda alternativ till överlevnad. Inte idag och inte i Sverige. Många halkar in på fel bana redan som väldigt unga och det kanske kan hända de flesta. Såklart behöver man ofta hjälp för att hamna på rätt spår igen eller för att saker inte ska eskalera, men möjligheten till förändring finns. Själv bor jag i Tensta och kan inte låta bli att inte störa mig på dessa personer som inte verkar göra något vettigt för fem öre utan bara driver runt eller hänger vid tunnelbanan och på torget och sedan sysslar med alla möjliga idiotiska saker som att tända på bilar, kasta sten och ofreda sin omgivning. De klagar på att det är så jobbigt för de har inget arbete osv. Men vad tror dom, att jobb kommer hem i brevlådan med posten? I augusti förra året påbörjade jag en vuxutbildning för att bli plåtslagare. Skolan jag började på var den enda i hela Stockholms kommun som erbjöd en plåtslagarutbildning. Trots detta var jag den enda personen som påbörjade utbildningen. Av alla människor i hela Stockholms kommun var jag alltså den enda som hoppade på den utbildningen den terminen. Detta är sedan flera år tillbaka ett bristyrke och i hela byggbranschen behövs det en massa folk, bara för att ta en bransch som exempel. Både en del folk i allmänhet och en del politiker säger att ”det finns inga jobb, det finns inga jobb”. Men det är inte sant, det finns massor av jobb. Så dessa individer kanske skulle ta sig i kragen istället för att springa runt och kasta stenar och förolämpa poliser? Jag har full förståelse för att det är oerhört svårt att ta sig ur den livsstilen som de här ungdomarna lever, men just att det är deras enda möjlighet till överlevnad kan jag bara inte skriva upp på. Vi får inte glömma att det finns en subkultur, eller vad vi nu ska kalla det, i många bostadsområden där ”utanförskap” är nästan som en identitet. Polisagg är utspritt och livet handlar om att ha prylar och att vara macho. Denna värld och skuggsida av samhället växer tyvärr många barn upp i och då man som ung till en början kastar sten, slåss och rånar eller försöker tända eld på en skola eller vad det nu kan vara så handlar det inte om överlevnad. Detta handlar om spänning, att förstärka gruppgemenskapen och att ha roligt. När man sedan är 20 år gammal och har försummat sin uppväxt och står där utan utbildning eller jobb så förstår jag att det kan bli så att man fortsätter på samma spår. Men som sagt, möjligheten till förändring finns. Jag kan som avslutning tillägga att det denna termin började en ny vuxkille på plåtutbildningen och som faktiskt har en rätt så strulig bakgrund. Han insåg och kände själv för en tid sedan att han var tvungen att ta tag i sitt liv, ta ansvar och växa upp. Det kommer inte bli några problem alls för honom att få ett jobb sedan. Detta steg kan killarna som hänger på torget i Tensta också ta.

      Gilla

      Svara
      1. wallenborgspolitikblogg Inläggets författare

        Tack för ett tänkvärt svar. Det som de här killarna behöver är någon som sätter gränser och bryr sig och det från början. Om ingen gör det så blir de givetvis uppgivna och här kommer vikten av att föräldrarna tar sitt ansvar in. De måste också få höra att det går att få jobb, för med rätt utbildning så gör det oftast det.

        Hälsningar Katharina Wallenborg

        Gilla

Lämna ett svar till Alexander Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s