Månadsarkiv: juni 2016

Folkhälsa, men i ny tappning

Jag älskar att resa och precis som andra som delar mitt intresse så brukar alla som man pratar med intyga samma sak: när man är vid Medelhavet eller liknande ställen så blir man väldigt avslappnad. Ibland leder tankarna från det ena till det andra. När man har jobbat som ansvarig politiker för folkhälsa i många år så fortsätter man att vara intresserad och fundera över vad som skulle kunna göras. En sak som poppade upp i huvudet är vad som skulle hända om staten skickade alla som ville på en veckas solsemester per år.

Jag kan inte påstå att idén är helt seriös från min sida, men det är ändå intressant att fundera över alternativ när det gäller hälsa. Hur många frusna nordbor skulle inte leva upp och känna att vardagen är mer hanterlig efter en vecka med total avkoppling? Skulle det verkligen bli dyrare än sjukskrivningar, terapi och mediciner? Som vanligt så ska man inte övertolka sådana här funderingar eftersom allt inte är så enkelt avhjälpt som en veckas semester, men miljöombyte kan göra underverk.

Fast visst så skulle det vara spännande att åtminstone fem år i rad prova det här och se hur folkhälsan ser ut efteråt? Vem vet, kanske det till och med skulle öka på det sociala kapitalet vilket bara det vore en trevlig bonus. Men, jag tror inte att detta är något som staten skulle nappa på, däremot så är jag helt övertgad om att lite nytänkande skulle gynna oss medborgare och ge vår hälsa en skjuts i rätt riktning. Traditionella lösningar är alledeles för ofta det enda alternativet och lite vidare syn på saker vore inte dumt. Det vore i alla fall värt att prova något otraditionellt eftersom vi inte har kommit länge än vad vi har gjort på det här området.

 

Tänk om vi vågade se skillnaderna mellan olika kulturer

Sverige är ett öppet och välkomnande land, inte av alla så klart, men i stort och vi känner med människor när de lider. Det gör att vi tar emot andra i nöd. Däremot så är vi inte lika bra på att göra det på rätt sätt. Vi talar ogärna om olikheter och vi blundar ofta för problem eller förminskar dem i stället för att åtgärda dem. Det gör att många människor blir lidande, både vi svenskar och de som invandrar hit.

När olika kulturer möts så uppstår det lätt problem, även om möten också många gånger är spännande och givande. Men är man allt för långt ifrån varandra kulturellt eller den ena är i berondeställning till den andra så blir det lätt problem. Det vet vi alla som bor i Sverige. Många känner oro och funderar över hur det ska bli framöver och det är en naturlig reaktion när saker händer snabbt. Andra däremot blundar och ser bara det positiva och låtsas som att vi alla är lika och tänker på samma sätt oavsett varifrån som vi kommer.

Om svenska myndigheter bättre lärde sig hur andra kulturer och länder fungerar så skulle vi kunna förebygga de flesta problemen. Då vet vi nämligen hur vi ska ta emot människor som kommer hit. Vi vet vad vi behöver informera dem om och vi vet hur de agerar utifrån sina förutsättningar. Men det här undviker man för det mesta. Ibland verkar det som att vissa tror att det finns två länder i världen, Sverige och omvärlden. Det gör att vi förväntar oss reaktioner och synsätt som vi med största sannolikhet inte kommer att få. Men vi är olika och det måste vi förstå och utgå ifrån. Vill vi ha ett samhälle som fungerar så måste vi bemöta människor utifrån vilka de är, då blir nämligen allt mycket smidigare.

 

Svexit?

Nu har ledarna från våra två ytterkantspartier, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, enats och hoppas på ett svexit. De kräver nu att vi ska omförhandla vårt medlemskap. Något måste givetvis göras och jag är inte heller nöjd med hur EU har utvecklat sig, men att till och med vela ha utträde på sikt, som de här partiledarna, Åkesson och Sjöstedt vill, är inte rätt väg att gå. Men vi tycker alla olika. Dock så förstår jag inte varför man vill ta den här vägen i en skakig tid som denna. I och med Storbritanniens utträda så kommer samarbetet att försvagas och det är verkligen inte vad vi behöver.

I dagsläget så är ungefär två tredjedelar av Sveriges medborgare för att stanna i unionen, men vem vet vad som skulle kunna ske vid en folkomröstning. En stark nej-sida med argument där riskerna mörkas kan ge ett helt annat resultat. Fast ärligt talat så tror jag inte att det skulle bli så illa, utan att människor trots allt skulle rösta för det säkrare alternativet. Det är bara att se sig om vilka som hyllar det brittiska utträdet. Putin och Trump var inte sena med att uttrycka sitt gillande. Vi behöver vara starka inför omvärlden. Politiken är alldeles för orolig för att börja splittra Europa.

Det är inte alltid som våra partiledare samarbetar på bästa sätt, men nu så har jag fullt förtroende för de flesta faktiskt. Det ska i och för sig bli spännande att se hur frågan kommer att utvecklas inom Miljöpartiet. Där är majoriteten av väljarna för att stanna, men vid omröstnkngen -95 så var det tvärtom. Det bådar i och för sig gott att man har ändrat sig och vi kan nog känna oss trygga här när det gäller vårt medlemskap.

 

Brexitreflektioner

Om man får ha lite funderingar så här dagen efter, och då inte dagen efter den härliga midsommaraftonskvällen, utan från morgonen som började den, nämligen brexit. Många är visserligen glada nu, men de flesta som jag känner verkar dela min egen oro om hur framtiden nu ska bli och jag tror att vi blev lite tagna på sängen. Personligen så trodde jag att det skulle bli väldigt jämnt, men att förnuftet skulle segra trots allt. För i min värld så är det oförnuftigt både för britternas del och oss andra EU-länder att lämna som de nu gör. Det ska för övrigt bli spännande att följa den processen. Den lär inte bli snabb och okomplicerad. För övrigt så är jag inte ett dugg avundsjuk på den politiker som ska ta över och bli premiärminister.

Det är alldeles ofrånkomligt att röster kommer att höjas på olika håll om fler folkomröstningar och det är inte uteslutet att det kommer att ske, men jag tror inte att de kommer att bli många, om ens några, men det kan bara tiden utvisa. Hur som helst, vad som kommer att ske framöver ligger till viss del i både inrikes- och EU-politiken, för i min värld så är brexit en kombination av att EU har tagit sig för stora friheter när det gäller att lägga sig i olika länders angelägenheter, men även att inrikespolitiker inte vill lyssna på vad medborgarna försöker säga. Någon sa på TV:n i går att det har komplicerat EU att det är ett samarbete som kommer ovanifrån. Ytterligare en anledning till ödmjukhet alltså.

Utöver att inkludera medborgarna mer i det som händer och driva politik som minskar och inte ökar avståndet mellan väljarna och dess företrädare, så måste media bli bättre på att rapportera om vad som sker inom samarbetet. Det är inte många av oss medborgare som verkligen är insatta och jag är rädd att det gäller även partierna själva då deras representanter ofta röstar efter eget huvud i stället för partilinjen. Har jag röstat in en person i parlamentet så vill jag faktiskt veta att det är partiets och ingen annans idéer som gäller på plats nere i Europa. Det här gäller inte alla och inte alltid naturligtvis, men oftare än i inrikespolitiken. Var är våra journalister i allt det här? Se till att informera oss väljare om besluten i Bryssel så att det inte känns som något som händer någon annanstans och knappt har med oss att göra. Hela 60 procent av kommunfullmäktigebesluten berörs faktiskt av EU och dess regler och lagar. Det är dags att inkludera oss vanliga människor nu!

 

Glad midsommar!

Här börjar dagen med regn, men framåt eftermiddagen så ska det bli bättre och det ser ut som att värmen håller i sig och att firandet kan ske utomhus, precis som vi vill att det ska vara. Jag önskar er läsare av min blogg en trevlig dag, denna längsta på året. Njut av ljuset, sillen och nubben (med måtta så klart) och så ses vi i morgon igen.

Men det går inte att kort låta bli att kommentera brexit. Jag hade så innerligt hoppats på att britterna skulle stanna i EU och det blev ju så otroligt jämnt. Det känns tungt, men det är bara att acceptera och det vi andra nu har att göra, alltså vi medlemsländer, är att verkligen rannsaka oss själva om vad EU ska vara i framtiden. Nu är det upp till våra politiska företrädare och det gäller att vara ödmjuk om man inte vill ha ett ännu skakigare Europa än vad vi redan har och som brexit riskerar att medföra. Vi hoppas på det bästa, för alla EU-medborgares skull.

 

 

Rent spel inom politiken är det bästa

Jag har alltid hävdat att de flesta politiker har förtroendeuppdrag av rätt anledning. Min teori är att de finns där på grund av att de vill förändra och göra något gott. Att det som vissa personer sedan jobbar för ibland kan te sig helt uppåt väggarna är en annan sak. Jag har själv deltagit i många debatter där mina motståndare och jag har varit väldigt långt ifrån varandra. Det är inte bara en gång som har jag undrat om de verkligen tycker vad de säger. Men det gissar jag att de har tänkt om mig med: Tror hon verkligen att det där är det bästa sättet att lösa problemet på?

Jag älskar politiken tack vare det här; vi får alla ha våra åsikter och vi får driva det som vi tror på och även när man låter som mest tvärsäker så vet man ju innerst inne att många frågor inte har några enkla svar. Ibland så väljer man mellan pest och kolera när man sitter vid ett förhandlingsbord och man känner sig inte riktigt nöjd efteråt även om det som man trodde var det minst dåliga segrade. Då jag just nu håller på att skriva en bok om politik så samlar jag samtidigt in fakta och statistik och från en ny undersökning så fick jag bekräftat att människor som tar på sig förtroendeuppdrag gör det av icke egoisktiska skäl. Det är samhällsengagemang och politiska frågor som driver de flesta. Att sedan vissa klättrar och får uppdrag på hög nivå är bara bra, för annars så faller demokratin. Vi behöver både fritidspolitiker och statsråd och allt däremellan.

Trots mina över lag positiva upplevelser så har jag givetvis sett mycket fult bakom kulisserna också. Ibland undrar jag om det inte är ofrånkomligt när det finns människor inblandade och grunden behöver heller inte vara illvilja; alla har sin egen agenda och sina egna värderingar och detta krockar ibland. Men oavsett om jag har bevittnat saker på nära håll eller på avstånd så har jag lärt mig att när de personliga intressena blir för starka och till och med går före både väljarnas och partiets bästa, då blir till sist problem. Vi ser det på den kommunala nivån och vi ser det på riksplanet. Att alltid ha ärlighet och rent spel som grundvärderingar är det bästa för samarbetet och jag är övertygad om att det även är det bästa för våra väljare.

 

Man blir bestört över alla våldsmän som går fria

Först och främst: de flesta män är bra och respektfulla människor och jag gillar inte alls när man drar alla över en kam och påstår att världens problem beror på män eller att man skyller all ojämställdhet på dem heller. Vi är alla människor med bra och dåliga sidor och vi har alla ett eget ansvar för att bidra till att saker blir bra i stället för dåliga. Men, det finns tyvärr alldeles för många män som beter sig helt förkastligt och dessutom inte ens har ryggrad att ta ansvar för sina handlingar.

Nu har sedan tidigare dömda våldtäktsmän överklagat och sluppit lindrigare undan, eller helt klarat sig från straff. http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article23048071.ab Hur kan detta hända i Sverige och det igen?! Män som begår vidriga handlingar mot kvinnor undrar jag om de är inom räddning, men när domare och nämndemän, människor som ska vara en del av att upprätthålla ett tryggt samhälle helt plötsligt har mer sympati med våldtäktsmän än den de våldtar, då kan man inte bli annat än mörkrädd. Hur har vi kunnat hamna så fel? Jag trodde att vi levde i ett modernt samhälle, ett samhälle där vi normala människor ska kunna känna oss trygga och få någon form av rättvisa skipad när brott begås.

Många människor reagerar tack och lov mot sådana här domar men det tycks inte hjälpa; om och om igen går våldsverkare fria eller får domar som är likställda med ett hån mot de drabbade. Ett rejält straff när någon begår icke acceptabla handlingar är viktigt för det sänder signaler om vad vi övriga medborgare accepterar och inte accepterar. Det ger även de drabbade någon form av upprättelse när samhället visar att det inte stöttar kriminella handlingar. Nu har vårt rättssystem återigen visat att man kan klara sig undan det mest kränkande som man kan utsätta en kvinna för. Jag skäms å domare och nämndemäns vägnar och jag lider med den drabbade.