Månadsarkiv: juni 2016

Är lokala politiska partier något nytt?

Nej, det är absolut inget nytt och väljarna har alltid kunnat lägga sin röst på andra partier än dem som de stöttar i riksdagen. Ja, det vill säga i de kommuner där lokala alternativ har funnits, för de har inte och finns inte i alla. I dag så finns det 181 partier i 142 av våra 290 kommuner, som alltså inte finns representerade i riksdagen. Nu är inte alla renodlat lokala, då även partier som F! räknas in. Så även om ett parti har riksdagsambitioner men inte har tagit sig in där utan bara i våra kommunfullmäktigen så räknas det som lokalt tills vidare. Däremot så är givetvis den största andelen av dessa 181 vanliga så kallade lokala partier, eller lokalpartier. Jag var själv medlem i ett under väldigt många år. Det partiet bildades i januari 1998, och det var också då som jag blev medlem och hade därför förmånen att vara med från start och forma det som komma skulle. Det var en otroligt intressant resa och den varade fram till årsskiftet nu i vintras.

Jag har alltid tyckt att politik har varit intressant, även om jag aldrig har varit någon nörd som har snöat in totalt, men jag anser att det är viktigt att vi alla engagerar oss på något vis. Det är nämligen det enda sättet att få ett bra samhälle. Många talar om att samhället gör si eller så, eller kanske ännu oftare, det gör ingenting. Jo då, jag kan också falla in i det där ibland, men man får aldrig glömma att samhället, det är vi alla tillsammans, det finns ingen annan som är samhället och vad vi gemensamt gör det till är också vad det blir. Men det handlar naturligtvis till stor del om våra folkvalda och förtroendevalda. Dem som vi andra har lagt vår röst på för att de ska driva just den politik som vi tror är den bästa. Det vet jag att det också ofta sker, och just vallöften infrias i mycket större omfattning än vad många tror. Men sedan händer det saker under hela mandatperioden och det är inte alltid som allt diskuterades under valrörelsen. Då gäller det att våra representanter är lyhörda, annars skapas missnöje.

Hur hänger då detta ihop med lokala partier. Ja, vi har sett en stor framgång hos dem under de senaste decennierna då samtidigt partiorganisationen hos riksdagspartierna har blivit mindre beroende av sina medlemmar samt att den interna organisationen har förändrats. Missnöje hos före detta politiker och andra invånare har gjort att fler och fler har bildat nya partier och ställt upp och dessa har många gånger fått stort stöd. Men är det här något nytt då? Nej, inte alls. Fram till 1940-talet så var det väldigt vanligt med så kallade lokala listor och vid ett val vid den här tiden så fick de nästan en tredjedel av alla röster. Men efter det så gick de på sparlåga på grund av den politiska utveckling som skedde. Det vände på 1970-talet då ungefär var femte kommun hade lokala partier. I dag så finns de alltså i nästan varannan.

 

 

Annonser

Skapa fler hundbad

Då är det sedan en tid sommar och vi vet att även fyrfota vänner och inte bara vi människor gillar att ta ett dopp när det är varmt. De första även annars också i och för sig om de gillar vatten. Däremot så är det inte alls säkert att det finns något ställer för hundar att bada på. Badar gör de ofta i alla fall, så det bästa vore att sätta upp skyltar på olika ställen där det är okej för hundar att bada. I den kommun som jag bor, Huddinge, så finns det bara ett enda sådant, trots att vi har många sjöar och kommunen är över 141 kvm stor. När vi förra året hade ett ärende som handlade om ett badplatsprogram så framförde partiet där jag var aktiv att vi borde ha hundbad i hela kommunen och då på flera ställen där det fanns behov och var möjligt.

Kommunens tjänstemän ansåg att det skulle behövas en separat utredning för detta, något som jag personligen kan tycka är att kasta ut både onödiga pengar och att ta energi från annat viktigare arbete. Vi har alltså fortfarande bara ett hundbad. För allas skull så vore det bättre att vara lite mer pragmatisk och se till att göra något åt det här. Men tyvärr så är inte heller det politiska intresset så stort. Det är synd för det finns många hundar här, precis som på andra håll. För hundägarna så vore det bra om de slapp känna att de gör något fel när de låter sin hund bada, för det gör de ju rent definitionsmässigt. Vidare så finns det andra invånare som av olika anledningar inte vill ha hundar badande var som helst. Det kan bero på allergi, rädsla eller att man inte anser att det är förenligt med allmän trevnad.

Något som jag med intresse har noterat i alla år som jag jobbade för hundrastgårdar, men även senare också hundbad är att det politiska intresset är väldigt lågt här. Talar man om en idrottsplats, idrottshall eller spontanidrott så vaknar ”alla”, men långt ifrån när det handlar om frågor som rör djur. Jag är medveten om att det rör olika saker, men trots det så handlar det om olika intressen och att lyssna på olika invånare. Det är otroligt många hushåll som har hund och därför så anser jag att kommunen borde göra mer för dem precis som man gör inom många andra områden. För egen del så nyttjar jag inte några av våra idrottshallar och jag har inte hund, men det har inte hindrat mig från engagemang i båda då jag anser att en politisk företrädare ska lyssna på alla invånare även när de själva inte är berörda. Så är det visserligen ofta, men det finns som sagt var undantag i vissa fall.

 

 

Bara bröst på badhus

Jaha, då var debatten i full gång igen. Vissa kvinnor kräver att få visa sig barbröstade på badhusen. Åsikterna om huruvida detta är okej eller inte går isär och det diskuteras för fullt. Innan jag fortsätter så vill jag ändå säga att trots att detta uppenbarligen väcker många rektioner så har jag knappt läst ett oförskämt inlägg oavsett vilken grupp jag har varit in i och det ser jag som välsigt positivt. Precis så ska det vara, vi tycker olika men framför våra argument på ett konstruktivt sätt. Alla har nämligen rätt till sin åsikt. Däremot…

Varför detta trängande behov av att visa brösten? I princip alla kvinnor använder av praktiska och bekväma skäl BH i övriga livet, så varför ska den slängas just när vi har många människor nära inpå oss och i en miljö där andra motionerar eller bara vill koppla av? Jag funderar återigen kring det här med att det alltid ska handla om en själv: jag vill, jag tycker att jag ska får göra så här, det här är min rättighet och så vidare. Varför ställs det så sällan någon följdfråga kring hur andra uppfattar min vilja? Kanske man skulle kunna fortsätta resonemanget med: Men är det okej för andra om jag gör så här? Stör det fler än vad det gör mig nöjd? Måste jag alltid få min vilja igenom, även om andra tar illa upp?

Det finns väldigt många sociala koder och oskrivna regler. Saker som kanske ofta känns harmlösa eller till och med onödiga. Men alla dessa regler finns för att vi ska fungera så smidigt som möjligt i vårt samröre med omgivningen. Det är helt enkelt inte praktiskt om vi alla sätter upp våra egna regler för hur saker ska vara, utan för enkelhetens skull så anpassar vi oss till våra medmänniskor. Det handlar om att kunna fungera i sociala sammanhang för sin egen skull och det handlar om att kunna visa respekt för andra människor. Om jag som individ alltid ska hävda min rätt bara för att jag kan så blir det till sist kaos, för att vara tydlig. Vissa gillar till och med att gå på nakenrestaurang och vad spelar det för roll kan vissa hävda. Jo, det spelar den rollen att andra blir obekväma och det borde räcka för alla vuxna människor. Att både kunna ge och ta är det bästa för oss alla.

 

 

Vi borde visa det skrivna språket mer respekt

Ofta när jag hör om elevers dåliga kunskaper så tänker jag på vilka deras förebilder är, vilka är vi vuxna så klart och då främst deras lärare. Det är de som ska förmedla kunskap och ge dem en bra grund att stå på. Ju mer man kan, ju lättare är det att lära sig nytt. Men om man inte har fått alla verktyg med sig då? Det sägs att språket är ett maktmedel och en statusmarkör. Den som behärskar språket har ett försprång och det gäller både det talade och det skrivna ordet. Här handlar det inte bara om att ha ett rikt ordförråd eller att vara bra på att prata, det är även viktigt att man har en språklig förståelse i övrigt och vet hur man formulerar sig och när det gäller det skrivna språket så skapar okunskap både missförstånd och ger ett dåligt intryck till andra. Det kan också göra en person osäker och bli hämmande om det känns svårt att skriva korrekt.

Till att börja med så skulle jag vilja påstå att eleverna i skolan får otroligt mycket bra kunskap med sig ut i livet och jag har mött så många engagerade lärare genom åren, men när det gäller det skrivna språket så är min erfarenhet dessvärre inte densamma. Men det kritiseras inte. Det här är helt klart en alldeles för känslig fråga, för i princip ingen vågar ta i den. Däremot så är det lätt att klaga på elevernas bristande skrivkunskaper. Men om de ofta ser texter som har felaktiga skiljetecken, är felaktigt uppställda och har andra fel, hur ska vi kunna kräva mer av dem? Det är ju lärarna som ska förmedla all kunskap till våra barn och det gör de ofta väldigt bra anser jag, men just det språkliga verkar inte vara lika viktigt och det är väldigt synd. Hur ska vi för övrigt kunna kräva att de ska göra rätt om kunskapen inte fullt ut förmedlas?

Nu vet jag att många anser att jag är petig i överkant när det gäller skriven text och jag vet att jag är petig. Men jag brukar tänka att om man har ambitionen att göra rätt så blir det inte lika ofta fel som om man inte bryr sig och när det gäller skolan så tycker jag att det borde vara en strävan mot det korrekta hela tiden. Så är det inte och det är inte bara min erfarenhet tyvärr. Av nyfikenhet så tittade jag på webbplatserna för Läraranas riksförbund och Lärarförbundet och till och med där så hittar man flera fel. Varför?

 

Vänd inte de sjysta männen emot oss andra

Häromdagen så skrev en centerpartist i tidningen Metro att samhället fostrar män till att bli arga och våldsamma. http://www.metro.se/metro-debatt/det-storsta-hotet-mot-samhallet-ar-mannen/EVHpfi!neEyxCvA61L0c/ Vad vill man uppnå med ett sådant debattinlägg? Han undrar även när samhället ska inse att det är männen som är det största hotet mot samhället. Många män, med rätta, är sedan lång tid trötta och irriterade på sådana generaliseringar. Anthon Gyllensten, som centerpartisten heter, har visserligen rätt i att det för det mesta är män som begår våldsbrott, men att säga att ”…vi är det största hotet mot samhället”, blir ändå inte bra.

Som vanligt så är det en minoritet som gör fel, inte män generellt. Hans tanke om att män som finns i sammanhang där de här brotten begås, ska ställa sig upp och till sina gelikar säga ”stopp” är god och det skulle säkert få effekt, men hur troligt är det att det skulle hända? För mig som jobbade med jämställdhet inom politiken i många år så var det viktigt att aldrig peka ut dem som var oskyldiga eller låta en bra man ta skit på grund av ett dito rötägg. En anledning till hur just jag drev jämställdhetsarbetet var att jag ville inkludera så många som möjligt och det trot jag att man lätt misslyckas med om männen känner sig anklagade innan de ens har gjort något fel. Tyvärr så finns det även många män som fortfarande inte vet vad arbetet handlar om och som anser att det är bra som det är, dessa kommer vi aldrig att nå om vi fortsätter med ovanstående retorik.

Så till sist: Samhället fostrar män till att bli arga och våldsamma. Vilken del av samhället? Skolan, kommunfullmäktiges politiker, fritidsledarna, arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller vem är det som han talar om? Det finns bara en grupp som jag kan komma på i det här sammanhanget och det är föräldrarna. Att en man begår en våldshandling mot andra handlar om brister i moral, känsloliv och annat. Även bristande vokabulär kan utlösa detta då vissa män inte har förmåga att uttrycka sig utan känner sig mindervärdiga. Men en trygg liten kille som blir sedd och bekräftad hemma blir i princip aldrig en våldsförövare som vuxen. Vi måste börja där det ofta börjar, alltså i hemmet. Skyll inte på andra bara för att det är lättare utan våga tala om det ansvar som vi föräldrar har. Sedan så finns det självklart annat som kan påverka så som att hamna i fel umgänge, psykiska problem med mera, fast tala då om detta på rätt sätt och sluta påstå att samhället fostrar någon till att utöva våld mot andra, för det stämmer inte.

Stanley Sjöberg förnekar sig inte

Jag är för ett samhälle fritt från munkavle. Jag anser att alla ska ha rätt att få ventilera sina åsikter, även ogenomtänkta och dumma sådana, eftersom min syn på detta är att det är när vi kan prata om saker som vi också kan närma oss och lösa upp exempelvis motsättningar. Det gör man inte genom att tysta varandra. Jag tror på demokratin och att låta alla få komma till tals och driva det de tror på. Det gäller även Stanley Sjöberg, trots att jag ofta tycker att han är ute och cyklar. Men för den skull så har inte jag företräde framför honom till att driva mina åsikter. Vem är jag att säga att det är jag som har rätt eller att det jag anser är det som ska gälla?

Däremot så vågar jag påstå att det som Sjöberg gjorde var fel när han valde att strö salt i såren på människor precis när en tragedi hade inträffat http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenske-pastorns-facebook-konto-slackt-efter-orlando-inlagg, som den i Orlando. Därför så anser jag att Stanley Sjöberg borde ha hållit tyst just nu och låtit bli tangentbordet och skippat det där ogenomtänkta och kränkande inlägget som han gjorde på facebook när han skrev att ”Varför kan inte dessa människor undvika att blotta sig med sin nakenhet och skrytsamt demonstrera för sin livsstil?!” Hur i hela friden kommer någon på ett så totalt ogenomtänkt och respektlöst inlägg just nu?

Han har rätt att tycka så och han får naturligtvis skriva det på sin facebookprofil om det nu retar honom och det hade han kunnat göra förra veckan eller om ett halvår, men inte nu! Trots att jag själv inte är mer berörd än som medmänniska så tar jag illa vid mig och återigen: Varför ska man hoppa på människor som inte har gjort något fel? Ingen väljer sexuell läggning och visst, många kanske som Sjöberg säger ”demonstrerar” sin läggning, men tänk om det finns en anledning till det? Om han och alla andra med sådana åsikter låg lite lågt och accepterade alla människor så kanske han ”slapp” denna ”demonstrering”? Jag hoppas att människor visar respekt just nu och håller tillbaka pekpinnarna. Ingen vinner på att sparka på den som ligger.

 

Det känns tomt och märkligt i dag…

Det händer så mycket tragiskt i världen hela tiden, varenda dag och det gör en både arg och ledsen och självklart även förtvivlad många gånger. Just nu så tänker jag, precis som de flesta andra, på tragedin i Florida. Jag blir alltid väldigt illa berörd när liknande händelser sker. Dock så blir jag extra illa till mods just för att homosexuella är en förföljd grupp och även i de länder där de till och med får gifta sig (vilket borde vara självklart överallt) så har de en svårare situation än de flesta andra. Eftersom jag är intresserad av folkhälsofrågor så vet jag att homosexuella även i Sverige har sämre hälsa än oss heterosexuella. Så borde det inte vara.

Folkhälsan talar om hur det allmänna hälsotillståndet i en befolkning är. Hälsan betecknar vårt hälsotillstånd, alltså hur vi mår var och en av oss och det handlar både om frånvaro av sjukdomar, men även om socialt välbefinnande. Det sista handlar om boende, arbete och sociala sammanhang. Olika grupper av människor befinner sig på olika nivå inom begreppen folkhälsa och hälsa. När det gäller homosexuella så lever de alltså ständigt med vetskapen om att det finns avsmak, avståndstagande och hat mot dem. Sådant tär på hälsan och när man tänker på hur vardagen ser ut för många utan att behöva drabbas av vidriga hatbrott som det i Florida så är det svårt att acceptera att någon vill dem än mer illa. Nu vill jag absolut inte påstå att alla homosexuella har svåra liv, men alldeles för många har det trots att det är 2016. Det finns till och med länder det är dödsstaff på detta.

Som någon skrev på facebook, hur kan det vara jobbigare att se två män hålla varandra i hand än att se två män hålla i vapen? Alla bildade människor vet att homosexualitet finns överallt, i alla samhällsgrupper, i alla länder och det har sannolikt funnits i alla tider. Därför är det märkligt att någon vill se homosexuella döda, för det kan lika gärna vara din bror, bästa vän, favoritläraren eller den hjälpsamme grannen som är den där bögen. Ska dessa också avrättas? Varifrån kommer allt detta hat? Just i dag så känns orden futtiga, men mitt största deltagande till Florida och alla som dog i går och alla som kämpar i dag efter att ha blivit skadade. Må kärleken vinna över hatet en vacker dag.