Månadsarkiv: augusti 2016

Vad har den stackars granatkastaren varit med om?

Han kanske har varit med om väldigt mycket svårt, eller inte speciellt mycket alls. Kanske bara medkänslan för andra har fallit bort, vad vet jag? Man ska naturligtvis vara medveten om att varje människas livserfarenheter leder denna i olika riktningar och vad vi är med om kan göra oss till både sämre och bättre människor. Men just nu, efter det som hände i Göteborg, så är faktiskt inte det primära vad denne gärningsman har varit med om, även om jag förstår att vissa grubblar över detta och ser förmildrande omständigheter i dådet.

En 8-åring fick sätta livet till på grund av någons bristande respekt för andras liv, till och med ett barn var det värt att offra, ja flera stycken om det nu hade varit så. Expressen skrev en bra ledare i samband med det ohyggliga, läs gärna den. http://www.expressen.se/ledare/barn-som-sprangs-ihjal-ar-barbari/ Kommer det som hände att göra så att Eliasson och regeringen nu äntligen sätter ner foten för att sätta stopp för utvecklingen en gång för alla? Tittar man bakåt så blir svaret nej. Det är så otroligt sorgligt att inte människors liv är mer värda än att man låter kriminaliteten fortsätta. För när inte ens mord får de styrande att reagera så finns det inget kvar som kan få makthavarna att göra det.

Hela Sverige skriker desperat efter åtgärder. Människor är rädda och många är förbannade, något som kan leda till att de tar lagen i egna händer. Varför driver man trots detta på i den riktningen? Vad är det som gör att man lunkar vidare som om inget hade hänt? Olika typer av kriminalitet normaliseras hela tiden; ska granatkastning bli nästa? Jag har bara två saker till att säga just nu: Regeringen vakna! Eliasson: avgå!

 

Annonser

Donald Trump är ledsen

Någon som tror att Donald Trump verkligen är ledsen? Ja på grund av att han har sagt klumpiga saker eller sårat andra alltså? Det är klart att han ångrar sig, men det handlar ju inte om hans medmänniskor, utan att han är ledsen för sin egen skull och det för att han är orolig att det påverkar hans popularitet och i förlängningen chansen att bli president. Det han gör nu är för övrigt inget nytt inom politiken; hur många är inte ledsna för både det ena och det andra och ångrar sig sedan? Men de ångrar sig när de blir påkomna med att ha gjort något fel, inte innan, vilket är intressant. I hans fall så är det däremot lite annorlunda, men det är ändå samma så till vida att det handlar om honom själv.

Är man som i Trumps fall, 70 år, så har man haft ganska gott om tid på sig att lära sig vad som är rätt och fel och hur man ska behandla andra. Att man under en stressig presidentkampanj plötsligt skulle komma fram till hur man uppför sig och dessutom vara ledsen för att man har gjort fel är mycket osannolikt. Dessutom så har han ju klantat sig så många gånger den senaste tiden, och plumpa eller pinsamma kommentarer om saker är ju inget som han helt plötsligt har börjat med. Han har varit fullt medveten om vad han har gjort och det har inte bekommit honom alls.

Tonen kan vara hård mellan politiker även här hemma, men jag är glad att den inte är som i USA, för när det blir allt för oseriöst så flyttas fokus från det väsentliga till det tramsiga. För övrigt så skulle ingen politiker kunna klara sig så länge som han har gjort, om de nu hade uppfört sig så lågt alltså. Han hoppar ju för övrigt inte bara på sina politiska motståndare utan har åsikter både hit och dit. Det skulle vi aldrig acceptera här. Jag gillar högt i tak och jag vill att allas åsikter ska få plats, men jag vill att de framförs och bemöts på ett respektfullt sätt. Det är bara då som det kan komma något gott ur en diskussion.

 

Mer lokalpolitik

I dag har jag haft ytterligare samtal med lokalpolitiker, vilket även denna gång har varit väldigt roligt. Det första samtalet varade en längre stund och var väldigt givande. Vi hann med både stora och små politiska frågor utöver frågorna till min bok. Personen som jag talade med företräder ett av våra nya lokalpartier och är en av alla dessa seriösa och engagerade lokalpartister som finns men sällan eller aldrig syns som andra politiker. När man samtalar med en sådan politiker så är det som att få en enegikick. Det är alltid roligt att prata med någon som är både engagerad och kunnig.

För att boken om Sveriges lokalpartier ska bli den jag vill, så är dessa intervjuer med ett antal lokalpartister väldigt viktiga. Det blir några nedslag i verkligheten ute i kommunerna och visar hur den politiska vardagen kan se ut. Att intervjua alla är tyvärr ogörligt. Nu är dessa partier förvisso väldigt olika eftersom de alla finns i olika kommuner med olika frågor på agendan. Eftersom de inte har någon moderorganistion så blir de än mer unika och faktiskt även om de skulle råka driva samma frågor.

För mig har politiken som förs i våra kommuner alltid varit väldigt viktig och intressant, för det är i kommunerna som vardagen sker och politikerna bor. Lokalpolitikerna kan visserligen ha bättre eller sämre lokalkännedom och engagemanget varierar, men de bor alltid i samma kommun som oss själva och det är synd att inte fler av väljarna och även övriga invånare tar sig tid att kontakta dem oftare och framför sina synpunkter. Ju mer våra företrädare vet om vad vi vill, ju bättre blir de på att företräda oss. Vi sitter ju liksom i samma båt när vi bor på samma ort och kanske till och med är grannar.

 

Gårdagens brev

Mejlet som jag skickade till Expressen i går lade jag även ut i en debattgrupp på facebook. Jag var nyfiken på om andra höll med mig eller inte och flera tryckte på gillaknappen. Däremot så gjorde en kvinna ett inlägg och sa att det var nedlåtande att ta upp utbildning i sammanhanget eftersom det är mycket svårare för vissa. Jag ska därför utveckla hur jag tänker lite mer om nu någon annan uppfattade texten som nedlåtande eller okänslig. Jag har nämligen många gånger funderat över hur man bäst skapar ett bra samhälle och vad som leder till att vi människor gör vårt bästa, eller tvärtom. Att som många gör om och om igen tala om vissa människor som svaga eller utsatta, prata om områden som sådana där det inte satsas, trots att ofta mer pengar går till det som många benämner som utsatta områden, och att säga att det inte finns jobb för dessa människor, det är som jag ser det motsatsen mot att bry sig. Det är att mentalt bryta ner andra.

Varför ska en ung människa anstränga sig om vuxenvärlden hela tiden talar om vad illa allt är och att det ändå inte finns något jobb? Det finns jobb, men ibland så tar det lite tid innan man har fixat något. Det finns för övrigt många framgångsrika människor som kommer från utsatta områden (detta i sammanhanget hemska uttryck).

Vidare så ska man ställa krav på människor, det är att bry sig, bara det görs utifrån vad individen klarar av och de flesta klarar av väldigt mycket med rätt förutsättningar. Intelligens är nämligen inte kopplat till gatuadressen, inte heller förmågan till att ta ansvar för sig själv. Jag är inte ute efter att man ska vara okänslig mot människor, tvärtom så känner jag mycket med många, men jag anser att vi alla måste ta ett eget ansvar. Inte skulla jag ha låtit bli att ställa krav på mina barn, då hade de fått det väldigt svårt att klara sig själva som vuxna. När jag har krävt att de endera ska arbeta eller studera så länge som de bodde/bor hemma så finns det kärlek med i det kravet. Det rustar dem helt enkelt för framtiden.

 

Dagens blogg, plus ett brev

Utan att jag först visste det så skrev jag nyss både ett brev och ett blogginlägg samtidigt. Jag hade läst en artikel i Expressen och fick plötsligt för mig att mejla författaren till den då innehållet väckte en del funderingar hos mig. När jag nästan var färdig med mejlet så kom jag på att jag skulle lägga ut det här på bloggen också. Artikeln: www.expressen.se/kvp/kronikorer/federico-moreno/bilbranderna-visar-pa-sprickorna-i-samhallet/ (Tyvärr så är det problem med att länka till texten, så kopiera den om du vill läsa den.)

Mejlet:

Hej,

Jag måste få fråga angående artikeln om bilbränder: Varför säger du att ungdomarna är utestängda från jobb och annat? Alla är väl medvetna om att det är svårare för vissa att få jobb, men att de skulle vara utestängda håller jag inte med om. Hur många av dem har ens försökt att få jobb? Hur många har brytt sig om att gå färdigt grundskolan och sedan gymnasiet? I Kista, ett stenkast från Husby och Tensta, så finns det bland annat en plåtslagarutbildning och det är ett bristyrke i hela landet, så de som går utbildningen får jobb direkt och lönen är högre än många akademikerlöner. Du behöver inte räkna många fingrar för att se hur stor andel ungdomar som gick den utbildningen. Trots jobb och bra lön. Det är ingen som utestängs där.

Jag förstår vad du vill få fram i din artikel, men det här är inte ungdomar som är representativa, för normalt sett så tuttar man inte eld på grannens bil oavsett sin egen situation. Det här är kriminella ungomar och det är inte de som ska vara dem man ser framför sig när man tänker på förortsungdomar, för de flesta unga människor är precis lika bra som både du och jag och den övriga befolkningen, men risken är att de döms felaktigt när de kriminella får vara områdets representanter. Det är inte rätt som jag ser det. Visa upp de goda exemplen i stället för att ursäkta de dåliga. Det ger dessutom hopp till dem som av någon anledning inte har det. För varför anstränga sig när vuxenvärlden hela tiden talar om att det ändå inte går att hitta någon sysselsättning?

Hälsningar Katharina Wallenborg

Fler och fler invandrare reagerar

Det är så otroligt sorgligt och så onödigt allt det som händer och som har pågått i så många år. Människor som har kommit till Sverige av olika anledningar har här kunnat få den trygget som de saknade i sitt hemland. Vissa har visserligen fått sänkt standard, men för de flesta så har de fått sådant som de aldrig hade kunnat drömma om när man ser till det materiella. För att inte tala om yttrandefrihet, demokrati och allt som är skattefinansierat här. Sverige är fantastiskt, det säger både vi som är födda och uppvuxna här, samt många andra.

Ja det är fantastiskt om vi vill. Men alla vill dessvärre inte, vissa vill till och med nedmontera det fantastiska som vi har byggt upp. Jag blir alldeles tokig på sådant. Det drabbar nämligen alla medborgare och jag menar verkligen alla. När människor förstör egendom och begår personbrott så drabbar det dem som blir utsatta, men det drabbar även övriga i området där det sker. Sedan så drabbar det skattebetalarna kollektivt, för ingen tror väl att vandaler och våldsmän själva betalar vad ”kalaset” kostar? Det drabbar också alla andra genom ökad otrygghet. Människor lever med en ständig känsla av rädsla som är större än förr. Detta är helt oacceptabelt. Några som blir extra hårt drabbade är landsmännen till dem som begår kriminalitet här och det på grund av rasistiska svenskar som tycker att de ska ge igen.

För mig är det helt obegripligt att någon ska behöva försvara sig eller bli påhoppad på grund av utseendet. Hur illa det än är med alla brott som begås av icke etniska svenskar, så måste vi komma ihåg att de flesta människor oavsett färg eller ursprung är bra människor, därför så är det helt oförsvarbart när alla klumpas ihop och blir utsatta för hat av vissa här. Man ska också tänka på att även svenskar begår brott, den biten försvinner lätt när ilskan blir för stor. Det är alltså viktigt att visa att vi inte accepterar det som sker och jag är därför glad att fler och fler invandrare fördömer att vissa utnyttjar landet och förstör det som har tagit generationer att bygga upp. Heder åt dem, för de gör både sig själva och alla andra en stor tjänst.

 

Turkiet tar ytterligare ett steg bort från Europa

Jag har visserligen aldrig tyckt att Turkiet, som till 97 procent ligger i Asien, ska ingå i Europeiska Unionen, vilka en del svenska politiker vill. Snart så är det dock en ickefråga få de tar det ena steget efter det andra bort från våra värderingar. Det finns det för all del europeiska länder också som gör, men det senaste, att låta vuxna ha sex med barn från 12 år är inget annat än att förespråka pedofili och hebefili. Varför vill man underlätta för dessa sexuella avarter? Det är en gåta för oss människor med värderingar som gör att vi anser att alla individer är okränkbara. Ja de borde i alla fall vara det.

Det här öppnar inte bara för fler övergrepp, utan även för fler barnäktenskap. Det är tyvärr många länder som tillåter detta och det är en skam för mänskligheten. Utöver det förkastliga med dessa äktenskap med allt vad det innebär, så sänder det signaler att människor, läs flickor och kvinnor, är ägodelar som inte själva har rätt att ta sina egna beslut. Det gör att det nya lagförslaget tar Turkiet bakåt på flera plan.

Vart det här landet är på väg kan man bara sia om, men efter dagens nyheter så måste jag säga att få saker som de hittar på framöver kommer att få mig att höja på ögonbrynen. Det här är så uppseendeväckande så att man knappt finner ord för det. Inga övergrepp kan och ska försvaras, men det är extra svårt att acceptera när barn och ungdomar blir offer. Varför?