Månadsarkiv: september 2016

Tänk om alla la sitt engagemang på att förbättra

Hur kommer det sig att vissa människor viger sitt liv åt att engagera sig i samhället, kanske som politiker eller på annat sätt, men hur som helst gör något som gagnar demokratin medan andra gör allt de förmår för att förstöra den? Jag har inget svar och ärligt talat så tror jag inte att någon har det. Vi är helt enkelt olika individer och alla vill inte omgivningen väl. Däremot så påverkar vår uppväxt ibland vilken väg vi tar. Men även där så kan man se gripande livsöden och usla förutsättningar för ett bra liv, och ändå så väljer vissa den goda vägen, om man uttrycker det så. Här finns många människor att beundra.

Eftersom jag har varit politiskt aktiv i så många år och på senare tid även haft förmånen att träffa politiker från fattiga länder, eller länder med stor ojämlikhet, så tror jag visserligen att förutsättningar och personlighet spelar roll, men att vi ändå har ett eget val. Jag har träffat så många som verkligen kämpar i motvind, men de ger inte upp. Det är annars enkelt att bara se omgivningens brister och skylla på det, istället för att se sin egen roll i saker. Som jag ser det så är vi alla skyldiga att göra det bästa av vad vi har och det handlar inte enbart om oss själva så klart, utan till stor del vår omgivning.

Varför kräver vi inte av alla att de ska vara goda samhällsmedborgare? Det är nämligen inte samma sak som att aldrig kunna förstå och hjälpa, för det är precis det vi ska göra, men det är fel att ta exempelvis dåligt beteende mot medmänniskor eller kriminaltet i försvar. ‘Men det gör väl ingen?’ kanske någon säger, men jo, det är många som gör det. Faktiskt! Tänk om alla som förstör för omgivningen såg sig i spegeln och erkände att de faktiskt, precis som majoriteten av alla skötsamma människor, har ett ansvar, både för sig själva och sina medmänniskor. Hur bra skulle vi inte kunna ha det då?

 

Annonser

Höjt apanage!

Det är säkert inte alla som håller med mig nu, men personligen så tycker jag att det är otroligt provocerande att regeringen höjer kungahusets apanage. Det finns hur många hål som helst att stoppa pengarna i och man väljer detta! Jag ställer ytterst sällan olika poster emot varandra på det här sättet eftersom man behöver resurser på alla håll, men nu väljer jag ändå att göra det eftersom jag anser att den här utgiften är helt och hållet onödig. Kungahuset har stora tillgångar, tillgångar som de lyckats skaffa tack vare generöst apanage.

Jag är även förvånad att de själva ber om mer pengar på grund av förra årets utgifter. För hur många fungerara det så, att man kan komma efteråt och få pengar? Det hade gått att planera bättre för eller hålla nere utgifterna. Jo, jag vet deras roll och ja, jag anser att de ska ha apanage så länge som de finns, men jag tycker trots det att man måste våga säga att nu är det tillräckligt. Jag är väldigt förvånad över att regeringen gör den här prioriteringen.

Vad står i deras partiprogram då? Jo följande: ”I en demokrati ska ingen födas till ett offentligt ämbete. Vi har därför svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle och anser att den på sikt bör avskaffas.” (Miljöpartiet) ”Socialdemokratin vill upprätthålla och utveckla den demokratiska samhällsförvaltningen. I linje med detta har vi uppfattningen att statschefen ska utses i demokratisk ordning och att monarkin ska avskaffas.” (Socialdemokraterna) Så, vad ska man med ett partiprogram till när man inte följer det kan man undra. Vad mer skriver man och sedan gör tvärtemot?

 

Vad vill vi ha för politiker egentligen?

För vill ha dem, det vill vi, men hur ska de vara? Ska de vara helt felfria, så där otroligt perfekta som vi egentligen vet att ingen kan vara, eller ska de vara som folk är mest? Eftersom jag själv har varit förtroendevald så har jag många gånger funderat över detta när jag läser om saker som politiker ”gör”. Mycket är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi kan dessutom inte bortse från vad som helst. Inte skulle det se bra ut med en politiker som håller på med penningtvätt, som har begått grova brott, kanske till och med mord, eller som anser att män har större värde än kvinnor och därför ska ha fler rättigheter. Nej, de går bort direkt så klart. Men annars då? Kan vi acceptera en p-bot? Eller en för blöt kväll ute, eller kanske att någon groda hoppar ut ur munnen även när den inte borde?

Personligen så tycker jag att det kan vara svårt ibland att avgöra om en politiker borde ha avgått eller inte när de blir indirekt eller direkt tvingade till det. För det mesta så är det nog det bästa, men är det det alltid? Dömer vi för hårt ibland? Jag tror det. Jag tror vidare, eller rättare sagt, anser, att media ibland blåser upp saker och gör stora rubriker av sådant som kanske bara borde bli små rubriker eller till och med få passera. Att jag skriver det här beror inte på att jag tycker att vad som helst ska ursäktas, men det blir alltmer utsatt att vara politiker och vill vi ha bra människor som tar på sig detta ofta väldigt krävande arbete, ja då måste vi nog acceptera att de är som folk är mest.

Politiker är i de flesta fall bra människor och de vill väl, men de är inga robotar utan de är mänskliga precis som alla vi andra. Man brukar säga att den som är utan skuld kastar första stenen. Det ordspråket kanske vi borde tänka på oftare när vi har åsikter. För vem vill ta på sig ett uppdrag när risken att få sitt liv förstört hela tiden lurar bakom hörnet? Det finns många exempel på politiker som inte har varit rikskändisar innan media snokat fram något som sedan har blivit en skandal och personen plötsligt har gått från okänd till ökänd. Jag kommer aldrig att försvara sådant som inte bör försvaras, men att hänga ut människor hur som helst kommer jag heller aldrig att acceptera. Politiker är faktiskt också människor.

 

Nej, den senaste ambulansstenkastningen lär inte heller få regeringen att vakna

Det har gått så långt så man känner snart mer uppgivenhet än något annat när man läser om allt som händer. Men vi får aldrig bli uppgivna, utan vi måste hålla på och reagera ända tills våra folkvalda vaknar och inser att landet är på väg åt h-e, för det är så som många känner så numera. Jag vet också att många andra tycker att man målar fan på väggen när man säger att det har blivit sämre, men när människor utan att blinka kan kasta sten på en ambulans med ett 2-årigt barn i, ja då anser i alla fall jag att vi är på väg utför. http://www.dn.se/nyheter/sverige/polis-hjalpte-tvaaring-utsattes-for-stenkastning/

Det var ju för övrigt inte makadam direkt som kastades utan tegelstenar. När ska vår regering inse att det är potentiella mördare som vi har att göra med, här är det inte kaffepannan som ska till, utan lås och bom. Varför ska alla vi andra, den laglydiga majoriteten av medborgare, acceptera att våra skattepengar, både miljoner och miljarder, går till dessa onödiga utryckningar? Varför skickar man inte med ytterligare resurser vid varje utryckning, där även hundar ingår och plockar alla delaktiga som deltar i vansinnet? Gör detta varje gång som det sker en utryckning där det är stökigt och visa att det är på de laglydigas sida som rättsväsendet står.

Ibland undrar jag om det ens är lagligt att agera som vår regering och polismyndigheten gör. Politikerna ska företräda oss väljare, men det gör de inte och de vet om det också. Sverige har egentligen ekonomiska resurser när det gäller vad landet behöver, men pengarna läggs på fel saker. Hur kan det vara möjligt att ta pengarna till så fel saker? Skulle man för alla år sedan när detta började, ha stävjat det direkt, så skulle många miljarder ha sparats. Med andra ord så finns det inget parti som har regerat och samtidigt tagit problemen på allvar. Det är stor synd och skam och verkligen inte värdigt ett land som Sveirge, som jag fortfarande hävdar är ett av världens bästa. Men tryggheten tyvärr är mindre nu, det känner man.

 

 

Artikel 14 i barnkonventionen

Den första av de tre punkterna i artikel 14 lyder som följer: Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Jag har vid några tillfällen berört frågan om hur mycket vuxenvärlden har rätt att påtvinga barnen sitt eget synsätt och då menar jag naturligtvis inte att föräldrar inte ska få fostra sina barn på ett visst sätt eller dela sin tro med dem. Vi har ju alla en uppfattning om vad som är rätt och fel och den bästa vägen i livet och det ligger så klart till grund när vi fostrar våra barn. Inget konstigt med det.

Däremot så ska barn aldrig vara sina föräldrars religiösa budbärare lika lite som de ska vara deras politiska budbärare, men det första accepteras utan problem i till exempel skolan. Går barnen i en vanlig skola så accepterar personalen till och med att religionen får ta så mycket plats så att vissa elever blir utanför och många gånger mår väldigt dåligt, allt för att vara föräldrarna till lags. Att det får gå till så här är oacceptabelt. Men det finns även speciella skolor, fristående sådana, där religionen är en grund för verksamheten. Det är naturligtvis inte vad eleverna i de flesta fall själva har valt, utan återigen något som de påtvingats av vuxenvärlden.

Att ett modernt land som Sverige, som jobbar utifrån barnkonventionen och sätter barnen i främsta rummet i väldigt mycket, trots detta bortser från vissa rättigheter är helt obegripligt. 196 stater, inklusive Sverige, har skrivit under konventionen. Vi ratificerade barnkonventionen 1990, vilket innebär att vi är förpliktigade att följa den och också är juridiskt bundna till den. Ändå har det blivit så tokigt. När ska vi våga stå upp för barnens rättigheter fullt ut? Det har gått 26 år sedan ratificeringen, så nu borde det väl ändå vara dags? Med andra ord: låt skolan vara fri från religiös påverkan och låt den vara neutral så att alla elever kan vara en del av den, oavsett utförare.

 

 

Birgitta Ohlsson

Först och främst så vill jag bara berätta att mina sporadiska inlägg under några dagar har berott på bedrövligt segt nät nere i Grekland. Men jag har ju följt nyheterna en del och det har inte heller undgått mig att det är minst sagt turbulent i Liberalerna just nu. Birgitta Ohlsson – huvudpersonen i dramat – är ju en person som vet vad hon vill; hon är tydlig och dessutom populär, ingen i riksdagen har fått så många personkryss som hon. Ändock, ett parti består inte bara av en person och jag förstår att vissa reagerar på hennes uttalanden ibland. Kanske inte alltid på grund av det som hon säger, men för att hon går emot sitt parti.

Fast som hon själv säget så är det viktigt att ett liberalt parti tillåts ha medlemmar som får uttrycka sina åsikter trots att de ibland går emot partiets. Jag håller med där och alla kan inte alltid vara överens. Däremot så är samtidigt lojaliteten till partiet viktig. Blir det alltför spretigt så är det svårt för väljarna att veta vad som verkligen gäller. Det är så klart en balansgång, svår ibland, men faktiskt enkelt för det mesta om man sköter saker snyggt. Som utstående så har man ju ingen insyn i det innersta så att säga, men att offentligt kräva en partikamrats avgång ser inte heller bra ut. Så även om en person gör vad andra anser vara fel, så blir det inte bättre av att ta interna strider offentligt.

Om man också får skicka med några personliga reflektioner så är jag väldigt förvånad att Birgitta Ohlsson försvarar konfessionella skolor. För mig så är hon en politiker som med styrka försvarar demokratiska rättigheter och jämlikhet och att då föräldrar kan sätta barn i skolor med religiös grund går helt på tvärs med detta anser jag. Jag skulle aldrig protestera mot att man tar med sitt barn till sin församling eller ger dem de värderingar som man anser är de rätta, men låt skolan få vara en frizon och låt dem ha friheten att när de blir äldre få välja vad och om de vill tro och i så fall på vad. Det är i alla fall för mig att respektera alla individer.

 

 

Hundar i vården

Häromdagen så läste jag en artikel om en sjukhusavdelning för barn där man hade en vårdhund på prov. Vi i Sverige är inte lika bra som en del andra länder när det gäller att ta tillvara på djurs fantastiska förmåga, men nu ville man alltså se hur stor den positiva effekten faktiskt var och därför så fick svårt sjuka barn träffa en hund. Den tvättades noga innan och då den redan från början knappt hade några allergener så lyckades man få den så ren så att inget som kunde framkalla allergi kunde uppmätas. Det är ju i sig fantastiskt eftersom det gör djuret tillgänglig för alla barn.

Eftersom jag i flera år har intresserat mig för det här med djurs positiva effekt på oss människor, så har jag både läst och sett på TV om det och det är faktiskt omöjligt att inte imponeras av vad både hundar och andra djur kan göra för oss. Men trots detta så finns det alltid pessimister som försöker leta problem. Varför vet jag så klart inte, men min amatörmässiga teori är att de faktiskt letar fel även på allt annat och att det inte har med djuret att göra egentligen. Fast om vi lämnar de där negativa människorna och ser det positiva med djur, så finns det väldigt många vinster att göra och även en fågel kan ge positiv effekt på hälsan.

Men det finns en vinst även åt andra hållet och det är att ju högre status som djuren får, ju bättre behandlade blir de överlag. För egen del så skulle jag gärna se dem i alla verksamheter där det är möjligt, både i behandling av sjuka, men även annars, till exempel fler läshundar. Jag hoppas hur som helst verkligen att resultatet blir riktigt bra och att projektet permanentas. Vilket barn skulle inte vilja ha en pälsvän att leka med när tillvaron är tuff? Ett djur ställer inga omöjliga krav och det dömer inte, det bara finns där och gör så att man mår bättre. Det tror jag att fler och fler märker och om några år så är djur i vården förhoppningsvis en självklarhet och då menar jag överallt, för de finns trots allt på flera håll redan nu, men det behöver utökas.