Månadsarkiv: oktober 2016

Kan man omvända kriminella?

I många fall, nej, tyvärr, men i många andra, ja! Kanske kan mina senaste inlägg tolkas som att jag är negativ till att hjälpa människor tillbaka till en normal tillvaro, eller att jag helt har givit upp angående dem som tar fel väg i livet. Nu har jag visserligen inte fått någon sådan reaktion, men för tydlighetens skull så vill jag säga att jag visst tror att det kan blir folk av de flesta som har gjort sådant som de inte borde. Jag vill dessutom att alla ska få leva ett bra och normalt liv.

Jag är positiv till organisationer som exempelvis KRIS och jag är positiv till hjälp för dem som vill hoppa av från gäng eller klubbar med kriminell verksamhet. Men, jag är inte positiv till att låta före detta terrorister komma tillbaka in i samhället. Varför? Därför att det är en handling som står för så mycket mer då man väljer att ansluta sig till och resa ner till ett krig där man vet att avskyvärda handlingar begås. I min värld så gäller det även terrorister som begår handlingar på andra håll, som olika typer av sprängningar och så vidare. Det här är nämligen för det mesta mer omfattande än andra brott. Det är organiserat på ett helt annat sätt och det drabbar långt fler människor och det är ett krig oavsett om det förs på plats eller någon annnanstans.

Att tro att en person som med öppna ögon har gått in i detta, skulle bli som du och jag igen, är naivt. Det här är personer som kan vila på ett nytt uppdrag i många år. Som jag ser det så är det att leka rysk roulette med medborgarnas liv om man låter dem gå fria. Det är dessutom otroligt viktigt att samhället skickar dessa signaler, alltså att om man väljer att bli terrorist så har man gjort sitt val för all framtid eftersom man utgör en för stor risk för sin omgivning. Det innebär att man aldrig kan röra sig fritt igen om man blir dömd. Jag undrar om politiker som pratar om bostäder och annat för återvändare förstår vilka signaler de sänder både till Sveriges medborgare och terroristerna. Det här är inga snattare eller äppelpallare som vi talar om nämligen…

 

 

Annonser

Identifierade terrorister ska dömas

Det är självklart och som jag skrev i går så är det också vad många menar och även vad regeringen säger. Nu kommer detta som en motreaktion på alla medier där det har stått att vissa vill ge återvändande terrorister förmåner i samhället. Allt annat går ju självklart emot både sunt förnuft och moral. Men det finns dessvärre alldeles för många som öppnar famnen för terrorister. En av dem är Örebros före detta centerpartistiske kommunalråd Rasmus Persson, som i början av förra året bland annat sa att: ”Om man har krigat med IS så behöver man stöd och hjälp. Dels för att man har extrema åsikter, men också för att man varit med om hemska saker.” Jo men, så kan man också se det. Tacka tusan för att man har man extrema åsikter om man har deltagit i detta vansinne, behöver det ens påpekas?

Men om jag själv skulle ha möjlighet att prioritera resurserna så skulle de självklart gå till offren, inte terroristerna. För det är terrorister de är, de som deltar, oavsett vad som har föranlett att de har åkt ner och deltagit i detta vettlösa krig. Som lagen ser ut så blir man naturligtvis dömd för brott som kan styrkas, men alla dem som kommer tillbaka och som vi inte kan veta vad de har gjort, även om man med stor sannolikhet ”vet”? Ska vi överhuvudtaget ta emot återvändande terrorister om vi inte är tvingade? Det är ändå en aktiv handling att resa flera hundra mil för att delta i detta ofattbart hemska krig.

Rasmus Persson är förresten inte ensam om att vilja lägga pengar på terrorister, pengar som kunnat gå till offren. Det har inte ens gått ett år sedan de rödgröna i Stockholms stad i kommunfullmäktige klubbade igenom ett förslag som bland annat innebar att de återvändande terroristerna skulle få möjlighet till försörjningsstöd samt kontakt och hjälp via arbetsförmedlingen. Samverkan ska även ske med bostadsbolagen, med andra ord så innebär detta att icke krigande invånare kan halka efter i kön då återvändarna behöver bostäder. Rätt eller fel? Jag vet i alla fall vad jag tycker.

 

 

 

 

Naturligtvis ska inte återvändande terrorister ut på gatorna igen

Om du läste gårdagens ledakrönika i Göteborgsposten http://www.gp.se/ledare/is-resenärer-ska-inte-vara-välkomna-till-sverige-1.3880825 så blev du sannolikt lika upprörd och förtvivlad som jag om alla andra som jag har sett reaktioner ifrån. Inga namn uppges, men enligt skribenten så har i alla fall Lund planer på att ge dessa barbariska mördare både körkort, bostad och skuldsanering.

Jag har mejlat till Lunds kommun eftersom det är just de som nämns i tidningen och så här skrev jag: ”Jag, precis som alla andra som läste GP:s ledarkrönika igår upplevde både förtvivlan och rädsla med tanke på innehållet. Kan ni bekräfta eller dementera det som står? Lund nämns nämligen som en kommun som planerar både körkort, bostad och skuldsanering för dessa barbarer. http://www.gp.se/ledare/is-resenärer-ska-inte-vara-välkomna-till-sverige-1.3880825 Vidare så hittade jag det här på regeringens webbplats där man skriver om vad man har gjort i halvtid och vad man gör mot terrorismen: ”Gett Säkerhetspolisen i uppdrag att redogöra för hur myndigheten kan intensifiera sitt arbete mot återvändare, det vill säga personer som återvänder till Sverige efter att ha rest till konfliktområden i terrorismsyfte.” Som ni ser så går detta på tvärs emot vad som påstås vara ett uttalande från er.”

Jag hoppas verkligen att de svarar och att personen som gjort sig som talesman för kommunen gav sina personliga åsikter utan stöd från den politiska ledningen. Vi får se, men något annat svar vore självklart skandal.

 

Naturligtvis så ska brott dömas på samma sätt

Jag ramlade över en intervju med en av våra folkvalda, riksdagsledamoten Hanna Westerén. Hon har precis som många andra reagerat över den misstänkta gruppvåldtäkten på Gotland för ett par veckor sedan, en händelse som förmodligen är svår för oss som är så lyckligt lottade så att vi inte har varit med om det, att sätta oss in i. Jag tror att det är mer än vad de flesta av oss kan greppa. Det som har hänt är både är vidrigt och omoraliskt och förövarna visar på en respektlöshet som utan tvekan säger att det är helt uppenbart att de här killarna är störda känslomässigt. Det är något som man kan beklaga, och det gör jag, men man har trots det ett ansvar som individ och förstår man inte det så ska man ändå följa lagen, men inte ens den får dem att låta bli att förgripa sig på en medmänniska.

Ingen är ännu dömd, men hittills verkar det som att det som har framkommit stämmer. Hanna Westerén upprörs både av händelsen och en av alla reaktioner, ett medborgargarde. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6536186 Alla som känner mig vet att saker som att ta lagen i egna händer inte tilltalar mig, men så länge som människor organiserar sig fredligt och lagligt så är det ju inga problem, tvärtom, men det är dessvärre inte alltid som det blir så. En annan sak som hon nämner är att en del människor vill att invandrare ska dömas hårdare och det ska de naturligtvis inte, men de ska dömas för det de gör, om de gör något.

Men, man ska inte säga att detta medborgargarde kommer att spåra ur innan man har belägg för det, och enligt initiativtagaren så är det ett fredligt garde, även om jag tror attnamnet kan tolkas annorlunda. Jag hoppas innerligt att det stämmer. Hur som helst så skulle jag i allt som nu händer på Gotland och andra håll önska att våra politiska föräträdare kunde anta en mer ödmjuk hållning och förstå att många känner sig rädda och handlar i desperation. Själv så blir jag så förbannad över att man inte vill se problemen som eskalerar, erkänna att det inte enbart är en mansfråga. Jag är även i min ilska över detta rädd att någon ska ge sig på en oskyldig. Den politik som förs skapar nämligen motsättningar, men ändå så blundar man, jag frågar än en gång: Varför?

 

Varför vill F! och V göra svenska män till män med dåliga värderingar?

För det går in att tolka på annat sätt när de gång efter annan säger att våld mot kvinnor, förtryck och unkna värderingar inte har med kultur att göra utan bara det faktum att män är män. Har dessa partier helt missat kvinnokampen i Sverige och hur långt vi har kommit i jämställdhetsarbetet och minskningen av kvinnovåld? Det finns riktiga skitstövlar födda och uppvuxna här, födda av föräldrar där släkten är svensk så långt tillbaka som man kan se. Men det är inte samma som att det främst är ett manligt problem det som händer i samhället.

Efter gruppvåldtäkten på Gotland så har man nu gjort uttalanden och demonstrerat mot våldet och den biten är bra så klart; våld hör ju inte hemma någonstans. Däremot så ser många fenomenet gruppvåldtäkter som något relativt nytt i det svenska samhället. Om det nu bara är en mansfråga så undrar jag hur alla män förr i tiden lyckades mörka detta och att inte en enda kvinna klev fram och berättade om det eller gjorde en polisanmälan. Det är så uppenbart att det finns en kulturell koppling. Kultur är nämligen värderingar, hur vi uppträder mot andra, vad som anses acceptabelt och vad vi anser rätt eller fel.

Är då detta detsamma som att alla män från vissa länder där kvinnovåld förekommer i stor utsträckning skulle kunna begå en sådan vedervärdig handling? Verkligen inte, och att försöka mörka vad det egentligen handlar om gör att de sjysta männen från de här grupperna av allmänheten ofta blir dömda eftersom man har sett ökningen av övergrepp och dessutom nya former av dem i och med att vissa kulturer har kommit hit. Det finns även en annan aspekt och det är att man dömer svenska män som i allmänhet har en annan kvinnosyn. Det man borde göra är att se vad kvinnokampen har lyckats åstadkomma och lyfta fram detta som något positivt. Det skulle gynna arbetet med dem som inte har kommit så långt som vi har, för så länge som vi inte vill se problemen så kan vi heller inte lösa dem. Det skulle alla tjäna på och det vore sannerligen mer respektfullt mot alla sjysta män.

 

 

 

 

”Men vården behöver ju folk!”

VI har hört uttalandet förr och vi kommer att få höra det igen, en lösning för vissa när det gäller arbteslöshet i allmänhet och även invandrare och flyktingar som behöver jobb. Om det vore så himla enkelt! Jag kan inte låta bli att undra om de som slänger ur sig sådant här endera inte har någon insikt i hur vården fungerar eller om de aldrig har varit i beroendeställning i ett sådant sammanhang själva. Är det någon plats där människor inte bara ska stoppas in så är det just vården.

Det spelar ingen roll vad du gör där som patient, du är i en beroendeställning och du måste kunna lita på professionen. Du är både beroende av dess kunskap och medmänsklighet och du måste kunna lita på att de gör allt som de ska och det korrekt. Det finns alldeles för många exempel på motsatsen, även om jag är den första som samtidigt vill hylla vården. Jag har själv för det mestq blivit professionellt bemött, även om undantag finns, och för mina yngsta barn så har den varit livsavgörande. Jag är oändligt tacksam för all hjälp som vi har fått. Men jobbar man i vården så jobbar man med människor och förutom den kunskap som krävs för att kunna utföra själva arbetet så är det mycket annat som ska fungera.

Kulturkrockarna får inte bli allt för stora, flytande svenska ska vara ett grundkrav och social kompetens är jätteviktigt. I det sista så räknar jag in att kunna läsa av andra och att ha en stor portion tålamod då människor kan vara både stressade och oroliga på grumd av sin situation. Utbildning är naturligtvis självklart. Nej, vården är ingen slasktratt dit arbetsförmedlingen ska skicka alla som inte på egen hand lyckas fixa ett jobb. Då finns det andra ställen som är bättre. Vi ska däremot höja kraven för vilka som anställs, för det finns dessvärre för många som inte borde vara där de är.

”Rör inte våran glögg!”

Nyheten om att EU lägger sig i vår glögg och vad som får ha det namnet och inte, rörde minst sagt upp känslor. Som ett brev på posten kom det kommentarer om Swexit och det blev ett herrans liv. Jag blev själv upprörd innan jag fick höra att det hela var ett missförstånd. Vad handlade det om då? Jo, en uppdatering av en gammal förordning, alltså en så kallad bestämmelse, som EU skulle göra. Erkänn att det nästan är lite rart hur vi alla reagerade. Mycket kan vi ta, men när det kommer till glöggen, då …

Slutet gott och allting gott, eller? Nja inte riktigt skulle jag vilja påstå, för bara det faktum att vi alla svalde den så kallade nyheten får en ju att än en gång undra över vad det har blivit av EU och hur mycket de ska ska få lägga sig i. Det är alldeles för mycket detaljstyrning och att EU påverkar 60 procent av våra kommunfullmäktigebeslut säger en hel del tycker jag. Det är inte rimligt och vettigt att det är så. Arvodena i EU är vansinnigt höga och man man gissa att tjänstemännen inte svälter de heller. Visst, jag kan försvara ett högt arvode, men då så länge som man gör vettigare saker än att peta i sådant som främst är ett enskilt lands angelägenhet.

Ändras inte detta så är det absolut inte sista gången som vi hör ”Swexit” oavsett glögg eller ej. 1950 började ett politiskt samarbete i Europa där ekonomin ingick och det var förebyggande av krig som gjorde att några länder började samarbeta. Freden skulle bevaras efter andra världskriget. Kanske bör vi backa bandet och ställa oss frågan vad som är viktigt och vad som bara är att lägga sig i andras angelägenheter eller att ta beslut om struntsaker rent allmänt?