Månadsarkiv: november 2016

Vit jul

Sedan någon vecka tillbaka ser man då och då artiklar och namninsamlingar om en vit jul. De flesta kanske tänker på en jul med snö, vilket vi väl alla vill ha? Men sådant går inte att bestämma. Det jag syftar på är en jul helt utan alkohol. Många skriver på och det kan omöjligt finnas en enda förälder som vill att deras barn ska genomlida en jul med fylla. Ändå så drabbar det många. Hjälper då en lista? Jag är rädd att den inte gör det. Förhoppningsvis så får den någon med alkoholproblem att tänka till och inför den här julen äntligen söka den där hjälpen som skulle ha behövts även tidigare jular. Kanske någon verkligen skärper till sig den här julen, om nu det går i fall man är beroende. Jag har själv inte skrivit på och kommer heller inte att göra det.

Vissa kanske tycker att det låter präktigt, men hos oss förekommer ingen fylla på jul även om de flesta tar något glas till maten eller senare på kvällen. Så för mig finns det ingen anledning att avstå helt. Nu är vi visserligen bara vuxna, men det har alltid varit samma sak, även när barnen var små, ingen eller måttligt med alkohol på jul. Nu handlar det naturligtvis om ett budskap och ett mentalt stöd även till andra. Men för mig så är det här mer för syns skull än att det verkligen gör skillnad. Jag skulle gärna skriva under en lista som var grundat på stöd till familjer som behöver sådant.

Tänk er en lista där vi alla som inte har alkoholproblem ger vårt stöd och vår hjälp till dem som behöver, vuxna som barn, och där det inte handlar om att vi själva avstår, utan att vi räcker ut en hand till dem som behöver det, utan att de ska ha dåligt samvete för att inte de också klarar av julen nyktert. Jag ser inte ner på ställningstagandet om en vit jul och det är bra att många visar att det inte blir någon alkohol när man ska umgås och ha trevligt. Jag är bara rädd att det kan skapa dåligt samvete och få föräldrar att må ännu sämre och skämmas ännu mer. Jag skulle alltså vilja se en ”stötta andralista” där det enda fokuset är vad vi kan göra för att hjälpa andra utan att tala om vad vi själva gör eller inte gör. Ändå så vill jag avsluta med att säga att ni som skriver på en vit jullista har min respekt även om jag själv inte kommer att skriva på den. Förhoppningsvis så är den till hjälp även om jag tills vidare är skeptisk.

 

Varför driver vissa politiker frågor mot bättre vetande?

Gårdagens inlägg om hur en del politiker – mot bättre vetande – jobbar stenhårt för att få oss människor att använda andra däck än dubbdäck ledde till att jag började fundera över hur ofta som de egentligen driver politik på det här viset. Det är faktiskt inte helt ovanligt. Det jag tänker på är när de trots att de är motbevisade eller att allt förnuft säger något annat, ändå håller fast vid sin linje. Det finns säkert alltid några som i alla fall till att börja med gör saker i ren okunnighet, men det kan man enkelt råda bot på om man vill. Det är bara att ta reda på fakta och det har aldrig varit enklare än nu då det bara handlar om några knapptryckningar. Ändå så ändrar sig inte alla.

För det mesta så tycker jag att politiker ändå resonerar på ett vettigt sätt, i alla fall utifrån de åsikter som de har. Det är ju inte samma sak som att man delar dem, men grundar man sina åsikter och beslut på vad som är ett seriöst underlag så respekterar jag ändå det man jobbar för. Så måste det vara i en demokrati. Man kan trots allt komma fram till olika slutsatser, ibland på ideologisk grund, ibland därför att man läser ut olika saker ur fakta. Men det finns också frågor där det inte finns något rätt eller fel och då blir det tyckande. Man kan inte alltid i förväg veta vad som är rätt väg att ta.

Sedan så har vi alltså de fall – som dubbdäcken – där det liksom inte finns utrymme för godtyckligt tyckande eftersom man faktiskt har svart på vitt. Det spelar heller ingen roll hur man läser datan. Slutsatsen kan bara bli en enda. I sådana fall och andra situationer där man uppenbart går emot bättre vetande och fakta, så blir jag väldigt frustrerad. De personer som är valda att företräda oss ska alltid göra det seriöst och därför är det så sorgligt att man driver sin linje även om man vet att den är till nackdel för oss. Sådant är för mig obegripligt och det är verkligen illa att vissa bedriver politik på det viset. Det kan inte handla om annat än populism, vilket inte borde höra hemma inom politiken.

 

Använd dubbdäck!

Jaha, då var det vinter igen sedan ett tag tillbaka. Vägarna är till och från glashala. Politiker ropar återigen på förbud för dubbade bilar på vissa gator. Det trots att det är välkänt att dubbdäck räddar liv, inte tar dem. Men vissa vill av någon outgrundlig anledning ha det till att dubbar är farliga och inte tvärtom. Att plocka bort bilar med dubbdäck är ingen bra idé och det av flera anledningar. En är givetvis att det ställer till problem eftersom många bilar har den här typen av däck, men nu är det främst inte det som är mitt argument för dubbade bildäck. Jag tänker rätt och slätt på vår säkerhet.

Att risken för olyckor minskar vet alla eftersom däcken ökar säkerheten vid halka då det är lättare att kontrollera bilen. Dubbarna gör också att vägarnas friktion ökar, så även för andra bilister så är det bra. Vägar med dålig friktion vintertid är naturligtvis ingen hitt. Vissa politiker driver förbudet med motiveringen att det rivs upp partiklar som är farliga för oss människor. Den delen är försvinnande liten och vill de främja vår hälsa gällande partiklar så ska de i stället ge sig på kolkraftverk och tung industri i Europa. Därifrån kommer det däremot farliga partiklar.

Det finns ytterligare ett problem när man förbjuder dubbdäck på vissa vägar eller uppmanar allmänheten att välja andra typer av däck och det är att man måste ha mer halkbekämpning, just på grund av friktionsproblemen. Det kostar pengar och det kräver energi, alltså är det vare sig bra för ekonomin eller miljön. Dessutom så slits inte våra vägar lika mycket som förr, eftersom ytbeläggningen har blivit bättre, med andra ord så förstör inte dubbarna vägarna på samma sätt numera. Vad kan man trots detta läsa på Stockholms webbplats? Jo följande: ”Det långsiktiga nationella miljökvalitetsmålet för frisk luft klaras inte för partiklar i Stockholm, dubbdäck är den enskilt viktigaste orsaken.” Stor suck får därför avsluta dagens blogginlägg. Vi måste sluta riskera människors liv på grunder som inte finns.

 

Hur många poliser till ska säga upp sig innan regeringen gör något?

Nästan 900 poliser har sagt upp sig i år, men får det regeringen att vakna? Icke!!! Liberalerna krävde i veckan att Dan Eliasson ska sägas upp och Moderaterna kräver besked från regeringen om hans framtid som polismyndighetens högste chef. Vad är Ygemans svar? Jo att han har fortsatt förtroende. Även han har tydligen en gräns för vad som är acceptabelt. Han säger faktiskt det. Stor frustration och rädsla hos medborgarna och 450 ouppklarade mord är tydligen inte den gräns som gäller för honom och regeringen. Men den gäller för de flesta andra gissar jag.

I dag är det 1:a advent och för många av oss är det början på nedräkningen fram till jualfton och de kommande veckorna så kommer vi att njuta av glögg och pepparkakor, pynt och julbord, trevligt umgänge med mera, plus att det blir lite extra stress också så klart eftersom det är mycket som ska hinnas med. Ja, det är för de flesta av oss alltså, men kriminaliteten tar inte paus för att julshoppa eller njuta av alla ljus som äntligen lyser upp vår mörka vinter. Den fortsätter som vanligt. Man önskade att människor kunde ha bättre för sig än att förstöra för andra och kosta samhället pengar. Så är det tråkigt nog inte och därför så måste vi ha en välfungerande polis.

Jag har tidigare ställt mig frågan om vad som ska få regeringen att vakna. Jag har också konstaterat att det uppenbarligen inte finns något som är tillräckligt. Med så många ouppklarade mord, uppsägningar, övriga olösta brott och ett enormt missnöje med den chef som polisen har fått, så vet jag faktiskt inte vad som krävs. Det är bara att konstatera att det här inte är någon prioriterad fråga för våra statsråd. Det är bara för oss vanliga medborgare som den är enormt stor och allvarlig, men det lyssnar dessvärre inte våra folkvalda på.

 

 

 

Förtroende för Eliasson och mer pengar till polisen

Ja så är läget just nu. Inrikesminister Anders Ygeman och kompani har fortsatt förtoende för polischef Eliasson. Man undrar om någon utanför regeringen delar det förtroendet, men det räcker trots allt gott för att han ska få sitta kvar. Självklart så kommer det att bli fler olösta brott och fler polisuppsägningar. Fast ibland så får man ta en del negativt för att få sin vilja igenom, som nu alltså, att låta honom sitta kvar och dessutom ge honom sitt stöd. En gång i tiden så hade jag faktiskt förtroende för Ygeman, men det var ett tag sedan. Det förtroendet tror jag aldrig kommer tillbaka efter det här uttalandet om fortsatt förtroende i en så katastrofalt akut situation.

Men regeringen har makt och den utnyttjar de med all tydlighet. Det är högst beklagligt då det dagligen drabbar oskyldiga brottsoffer. Att både de och poliser ideligen påtalar detta stora samhällsproblem spelar tydligen ingen roll. Mer pengar är dock bra så klart, men när en organisation inte fungerar så är sällan pengarna den främsta lösningen. Fler poliser behövs, men det är inte huvudproblemet och det vet alla. Här finns ett organisationsproblem. Det har många inifrån berättat om. Det handlar också om befogenheter och arbetssätt. Att dela ut armband när flickor och kvinnar antastas och ännu värre säger väl allt?

Jag har aldrig suttit i vare sig riksdagen eller i en regering, men jag har lång erfarenhet från kommunal politik och en av alla saker som jag har lärt mig är att när något inte fungerade så är aldrig lösningen att bara skicka mer pengar och ha fortsatt förtroende. Det är bara att förlänga och fördjupa problemen. Menar man allvar med polisen så backar man, gör om och gör rätt. Det är helt galet att fler och fler människor inte längre litar på att de ska få polisens hjälp när de behöver det. Dessvärre så har många redan fått uppleva att det faktiskt är på det viset. Man önskar att de med makt ville erkänna situationen, men jag tror att vi är många som inser att de aldrig kommer att göra det.

 

Hur kunde svältoffren komma i skymundan?

Det går inte att vara oberörd av krigets offer och svårast är det som alltid när det är barn som drabbas. Det känns som att det inte finns någon ände på eländet och lägren som vissa flyktingar lever i är allt annat än värdiga. Det är därför obegripligt att inte alla länder som har möjlighet är beredda att ta emot flyktingar. Trots det här så kan jag inte låta bli att tänka på alla dessa människor som är offer för svält. Människor som inte tar sig någon stans alls, utan bara lider. Har vi glömt dem? Jag hoppas verkligen inte det. Flyktingfrågan är akut, men det är också det faktum att människor lider något hemskt på många håll.

I Etipoien är två trejdedelar av medborgarna kroniskt undernärda. Av jordens 7,4 miljarder människor har över 1 miljard inte tillgång till rent vatten. Över 2 miljarder har inte tillgång till självklarheter som en toalett. På grund av dessa förhållanden så dör 4 miljoner människor – varje år. Det går inte att påstå annat än att de flyktingar som kommer hit lever under förhållanden som är långt ifrån optimala, men de har trygghet, tak över huvudet och de har tillräckligt med mat.

Man ska inte ställa människor i nöd emot varandra, för det är olika situationer, men jag är rädd att Sverige i sin iver att alla ska ha samma standard, medborgare eller ej, bara man bor här, gör att vi kommer att fortsätta prioritera bort dem i nöd på andra håll, dem som vi inte ser direkt. Vi får heller inte glömma människor i flyktingläger runt om i världen. Om vi talar om tillgång på vatten så får många i lägren klara sig på 7 liter per person och dygn. Det räcker inte långt när man både ska ha vatten att dricka, vatten för matlagning och även hygien. (I Sverige gör vi av med mellan 200–400 liter vatten per person.) Vi, tillsammans med omvärlden måste göra mer för alla människor i nöd. Varför lyckas vi aldrig trots att vi vet hur situationen ser ut?

 

 

 

Statsministerkandidat Batra har ändrat sig om invandringen

I dag kan man i Aftonbladet läsa en debattartikel av Anna Kinberg Batra och om hur hennes syn på invandring har ändrat sig genom åren. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/R0zM8/darfor-har-jag-andrat-mig-om-invandringen Bland annat så skriver hon ”Ett anständigt samhälle ska hjälpa människor på flykt – men inget land kan hjälpa alla.” Jag håller med och det är en av anledningarna till att jag personligen aldrig ansett att vi ska ha helt öppna gränser. För mig så är det självklart att hjälpa andra människor och det är därför som jag bland annat har haft fadderbarn i princip hela mitt vuxna liv, det är också därför som jag har engagerat mig politiskt i andra länder, även om det har varit i det lilla. Men det som Sverige har gjort och som säkerligen har drabbat både oss själva och människor på flykt är att tro att vi, detta i sammanhanget lilla land, kan göra mer än vad vi förmår.

Vi borde, oavsett om det handlar om flyktingar från krig eller annat, varit mycket tuffare när det gäller att påverka andra länder att också ta sitt ansvar. För mig är det solklart att en människa som behöver hjälp ska få det, men det är en global angelägenhet, vi ska alla dra vårt strå till stacken. Det finns så många människor som behöver hjälp av olika anledningar så att i större omfattning samarbeta och påverka andra länder borde ha varit självklart för Sverige, men det har det inte varit. Att vi ska kontrollera dem som släpps in i vårt land borde också vara en självklarhet. Det handlar om vår trygghet och säkerhet och den är grundläggande för ett välfungerande land.

Batra skriver också ”Den som motiverar viljan att strama åt migrationspolitiken med en generell misstro mot främlingar har inget att hämta i det parti jag leder.” Det är bra med det här förtydligandet, för det finns dessvärre människor som anser att vi aldrig ska hjälpa andra. De är tack och lov i minoritet, men det är sorgligt att de finns alls. Jag kan inte annat än att utgå ifrån att de själva hellre skulle offra sina liv om de behövde hjälp, än att be om den från ett land utanför våra gränser eftersom de anser att inga andra än våra medborgare ska har rätt till stöd från oss. Läxan när det gäller flyktingmottagande  och invandring har varit dyrköpt för Sverige då många politiker inte har velat tänka tillräckligt långt framåt och vilka konsekvenser saker kan få, men jag hoppas att man tar lärdom och gör vad man måste framöver. Jag hoppas också att de som vill ha helt öppna gränser inser att även våra skattepengar är ändliga och att om vi fortsätter som vi nu gör, då kommer vi i framtiden inte vara det land som kan hjälpa människor när vi borde.

 

 

”Dra åt helvete” är inte så trevligt det heller faktiskt…

Gårdagen handlade enbart om hora och det fortsätter i dag med. Men så är det, när något får rubriker så blir det rejält. I det här fallet så är det också mer uppseendeväckande än om det hade hänt på en annan arbetsplats. Varför? Jo därför att det redan är så otroligt många och grova påhopp på politiker vilket även innebär en kränkning av demokratin, och de blir ofta kallade för diverse saker. Därför ska inte politiker själva vara med och bygga upp en hetsig och obehaglig stämning. Politiken ska handla om just politik och hur arg man än är över vad en motståndare har sagt eller gjort så ska man aldrig sjunka så lågt som Delmon Haffo i går gjorde.

Men det går inte att tänka på det här utan att reagera över det han sa först, alltså ”dra åt helvete”. På något sätt så stör det uttalandet mig lika mycket, för det är mer hatiskt. Det andra är kränkande och nedsättande, men inte hatiskt. Det är konstigt att inger reagerar över det också. I dag har vi fått veta att det är fler anställda som har blivit av med jobbet eller omplacerade. Jag hoppas att Moderaterna gör det här av rätt anledning, alltså vad som skedde och inte för att visa omvärlden att man står för god moral, vilket också är viktigt så klart, men ibland sker sådant här därför att man inte vågar annat.

Hur som helst så måste jag avsluta mitt blogginlägg med att säga att jag hoppas verkligen att de drabbade i detta får en ny chans och att det var något dumt som tyvärr gick överstyr. Alla kan göra fel och det går nog att hitta uttalanden från alla av oss som skulle höra sig snyggt i en tidningsrubrik om journalist ger sig den på det. Ingen är mer än människa, men man ska alltid fundera över sin moral och om man nu tycker att det här var roligt, varför gör man det när det är så grovt?

 

 

Handlar uttalanden som hora bara om ett hårdare debattklimat?

Vad som hände hos Moderaterna i går har väl inte undgått någon och att Delmon Haffo som personen heter, har fått sparken. Personligen så tror jag inte som vissa andra, att det här är en effekt av ett hårdare klimat, utan att beteenden numera lättare avslöjas tack vare (på grund av för Haffo naturligtvis) enkelheten att sprida saker. Det är självklart att nivån på vad som är accepterat påverkar hur debatter och påhopp sker, men normalt sett handlar det – åtminstone för civiliserade människor – om en hårdare ton med tuffare påhopp där offret blir hårdare ansatt. Men språket håller precis lika hög nivå.

Det är farligt om vi börjar blanda ihop låga och till och med kränkande och oacceptabla uttalanden med ett hårdare debattklimat. Det är nämligen två skilda saker. Blandar man in ord som hora och annat allt för lättvindligt så har man börjat blanda päron och äpplen. Det den moderate tjänstemannen vittnade om är inte en hård ton utan en hänsynslöshet och bristande respekt för andra människor. För dem som uttalar sig så här så är det inget de råkar göra eller något de skulle ha låtit bli under andra omständigheter.

Med tanke på hur alla dessa respektlösa människor syns på alla möjliga håll så är det viktigt att fundera över varför och vad som kan göras. De flesta skulle självklart aldrig uttala sig så här, oavsett debattklimat, utan de skulke bara skärpa tonen. Det är bra att Moderaterna sparkade tjänstemannen. Jag hoppas att det påverkar kränkarna i rätt riktning. För övrigt så tror jag dessvärre att sådant här händer ofta. Det är beklagligt att det är så många som är beredda att kränka andra på det här sättet och man undrar hur det står till med värderingarna. Men de flesta har det inte i sig att göra så här och de skulle aldrig sjunka så lågt även om tonen har hårdnat. Det får vi aldrig glömma.

 

 

”Om det finns en upplevelse av att vi har misslyckats…”

Ja, så säger arbetsgivaren som respons på personalens stress i Alingsås, landets kommun som har flest sjukskrivningar. Ett vårdbiträde berättar om hur situationen ser ut. Hon har varit långtidssjukskriven men än nu tillbaka. Det finns säkert anställda som ”upplever” stress var de än befinner sig och vilket arbete de än utför, vissa människor har nämligen svårt att hantera stress och det finns till och med sådana som är arbetsskygg. Men att utgå ifrån att det är så tycker jag är provocerande, till och med respektlöst.

Det här är så typiskt; upplevelse är det ord som används när någon på ett enkelt sätt vill visa engagemang samtidigt som personen ifrågasätter det som sägs. Äldreomsorgschefen säger att hon inte kan kommentera enskilda fall, men att de rättar till fel. Helt i sin ordning, men även om det nu är en av de anställda som uttalar sig efter sin långsjukskrivning så är hon ju inte ensam, då Alingsås ”leder ligan” i sjukskrivningar.

Det före detta sjukskrivna vårdbiträdet beskriver hur hon blir frustrerad och ledsen och det gäller nog många. Hon menar att de gamla blir lidande. Jag instämmer och tror inte att det här är en ”upplevelse”. Jag tror att många är stressade på riktigt. Även om de gamla inte alltid är krävande så behöver de ändå omsorg och människor måste visas respekt, vilket kan vara svårt när det är stressigt. Jag hoppas att arbetsgivaren tar situationen på större allvar både för personalens och de gamlas skull.