Månadsarkiv: januari 2017

Det börjar i det lilla, oavsett vad vi tror

Första gången som jag blev rädd på riktigt för vad som skulle kunna hända i framtiden var i samband med föra Europaparlamentsvalet. Det var jag inte ensam om, och media rapporterade om högerextrema som vann mark. Vad hände med det? När läser vi om hur det blev i parlamentet och vad partierna egentligen driver. Vem bevakar detta? Och framför allt: vad görs från andra partiers håll? Eller är det så enkelt så att vi har slappnat av och att de politiska reportrarna missbedömer situationen och inte finner den viktig längre? Inte vet jag, men jag är övertygad om att frågan är lika viktig nu som då.

Men verkligheten är inte så enkel som att något bara händer, det finns alltid en bakgrund till allt det som vi gärna ser som engångsföreteelser, eller helst rationaliserar bort, eller hoppas att någon annan ska lösa, men det kan dessvärre vara det som lägger grunden till motsättningar som sedan växer och får hatet att bli så stort så vi inte ser klart och kan stoppa det till sist. Vi har alla ett ansvar för hur samhället utvecklas och det även i det lilla i vardagen. Det handlar om hur vi ser på varandra och behandlar varandra. Sådant måste vi ta på större allvar, för allt som stävjas tidigt förebygger att hatet växer.

Varför accepterar vissa till exempel att deras barn kallar dem för jävla idiot och tänker att det växer bort? Varför säger en del föräldrar åt barnen att de ska slå om någon är taskig mot dem? Hur kan en man spotta på en okänd kvinna därför att hon är svart? Eller pappan som mördar sin dotter bara för att hon är kär i en svensk man trots att han har valt att ta sin familj till vårt land? Varför reagerar vi inte starkare när människor dömer hela grupper på grund av vad vissa individer gör? Hur blir man så hatisk så man tänder eld på ett flyktingboende samtidigt som man hoppas att det ska finnas människor där inne? Eller när en invandrarkille slänger ur sig en kränkande kommentar till en kvinna bara för att hon är etnisk svensk? Varför gör inte samhället mer när de ser att en kille plötsligt blir nazist? Det finns så otroligt mycket som föregår större problem, men ofta så stannar det vid att vi blir upprörda ett tag och sedan så fortsätter vi släcka bränder, trots att vi vet att hade vi reagerat direkt och gjort mer för att läsa problemen där och då så kanske det aldrig hade börjat brinna.

 

 

Håller alliansen ihop?

Det är spännande att spekulera och just nu är ju frågan om alliansens vara eller icke vara en het fråga. Kanske påverkas vissas spekulationer ibland till viss del av vad de hoppas ska ske. Men om man försöker vara så objektiv som möjligt, hur stor är risken – eller chansen om man vill se det så – att alliansen splittras? Jag tror att den är minimal. Inte för att allt kommer att gå smärtfritt mellan partierna, men för att alla kommer göra vad de kan för att de ska kunna gå fram tillsammans igen när det blir val nästa gång. Det har de mest att vinna på. De vet också att de fungerar tillsammans och har vanan inne att arbeta ihop.

De rödgröna kommer självklart att mer och mer tala om blockpolitikens död och vikten av att gemensamt ta ansvar. Det måste de göra, för det är enda chansen att behålla makten. Miljöpartiet kanske för all del börjar se sig om efter nya kompisar, det är ju i grunden inte ett vänsterparti och absolut inte ett kommunistiskt parti, men i vissa fall har man dragit väldigt långt åt det hållet. Sedan så finns det frågor där man är mer högerorienterad och jag gissar att man i nästa val kommer att vara mer öppen mot högerpartierna för att få stanna kvar vid makten.

För Socialdemokraterna så kommer det att bli väldigt tufft nästa år, både på riks och i de övriga valen; de har inte någon naturlig samarbetspartner och Vänsterpartiet undviker de att ge någon regeringsmakt och verkar mer eller mindre se som något nödvändigt ont. Sossarna vill bli kompisar med Liberalerna och Centerpartiet, men drar någon av dessa partier iväg åt vänster så kan de förlora röster från dem som vill se partierna i en högerregering. Det ska bli mer än spännande att se hur det går i nästa års val. Att gissa är roligt och min gissning är att de fyra allianspartierna bildar en minoritetsregering. Den som lever får se.

 

 

Historien får inte upprepa sig

Läs den här intervjun: http://weekend.di.se/nyheter/tonsatter-trauma-for-att-forsta Artikeln handlar om en kompositör, Jacob Mühlrad, som skriver ett verk till sin morfar som överlevde tiden i koncentrationsläger under andra världskriget, men förlorade både fru och barn. Jag kanske borde ha bloggat om det här igår när Micael Bindefeld-stipendiet som han fick uppmärksammades, men jag läste om det flera timmar efter det att jag hade lagt ut mitt inlägg och vad spelar det för roll egentligen? Man skulle kunna skriva om nazismen och vad de gjorde varje dag, för så viktigt är det. Lidandet som människor fick utstå under andra världskriget får inte bli ett lidande som vi ser på nytt i Europa.

Man tappar nästan andan när man läser om hur han fick se två av sina barn bli skjutna, det är så obeskrivligt grymt så man knappt kan tänka på det. De flesta av oss som lever nu har inga minnen av anda världskriget, även om många äldre naturligtvis har det. Men sedan så är det så länge sedan, så det känns ganska avlägset och speciellt för oss som föddes många år senare. Men ändå, vi måste tänka oss för så vi inte upprepar historien. Att det finns förnekare av vad som hände är väldigt svårt att förstå och man undrar varför. Klarar de helt enkelt inte av att hantera det de får kunskap om? Men att förneka det gör att man tappar respekten för det som hände och i min värld så ökar det risken för att nya liknande grymheter kan komma att begås.

Det är bra att historien hålls levande och det här, precis som kommunismens brott får inte glömmas bort. Jag hoppas att Jacob Mühlrads verk blir uppmärksammat och lyssnat på och att det kommer att beröra många känslomässigt. Förhoppningsvis så kommer det även att påverka dem med alldeles för liten respekt till sina medmänniskor och i förlängningen göra dem till bättre människor som vill stå emot sådana här hemskheter istället för att förespråka dem, eller åtminstone acceptera dem.

 

 

 

Hur ska man hantera det fria skolvalet?

1992 infördes friskolereformen i Sverige, vi fick alltså fristående skolor som de kallas. De drivs för det mesta som företag men kan vara en siftelse eller förening, fast med kommunala bidrag på ungefär samma villkor som de kommunala skolorna så att alla elever har möjlighet att söka till dem. Inga avgifter fås tas ut av föräldrarna. Det här är en både tilltalande och fantastisk idé. Inga barn får stängas ute. Inom parentes kan dock sägas att vissa skolor har gjort detta, men det har de alltså inte rätt till. Jag skulle därför återigen vilja säga att Sverige är fantastiskt. Vi har så många möjligheter här. Uppskattar alla då detta? Nej, inte alls.

För vissa politiker är detta som ett rött skynke. Vissa föräldrar tar, trots möjligheten, heller inte chansen för sina barn. Men här är väldigt viktigt att säga att man ska inte behöva ta någon chans, för alla skolor ska vara bra. Det är alltid viktigt att tänka på att en friskola är något man söker sig till, inte ett ställe där man ska hamna för att man söker sig bort från en annan skola. Alla fristående skolor är heller inte bra. Så om det är en chans att kunna söka varierar beroende på vad man lämnar och vad man kommer till. Men att många inte är intresserade av att låta sina barn gå i annan än kommunal skola gör alltså att många beslutsfattare, även tjänstemän alltså, ser de fristående skolorna som något negativt.

Om det nu är så att det är en snedfördelning av de elever som går i de fristående skolorna, är det då skolorna som ska bort?Naturligtvis inte. Informera alla föräldrar om möjligheten, men var medveten om att det är ett frivilligt val. Stärk också de kommunala skolorna där det behövs, för många vill gärna ha en skola så nära hemmet som möjligt, speciellt när barnen är små. Det finns något som inte är tilltalande med att ta bort det som är bra bara för att vissa inte utnyttjar det. För många barn är skolvalet en välsignelse. Fristående skolor får också en blandning av elever eftersom de kommer från många olika geografiska områden. Det har jag själv erfarenhet av och det finns även andra fördelar. Jobba vidare utifrån dem, men förstör inte något som är bra.

 

 

Amerika, Trump och bakåtsträvande beslut

Kanske många i landet är nöjda med vad som händer i USA just nu, för händer saker gör det och man har faktiskt slutat att bli överraskad. Redan i valrörelsen såg vi ju vartåt det barkade. Det gör i och för sig inte besluten och de tokiga idéerna mindre och det är inte utan att man undrar vad amerikanerna själva tycker just nu. När jag talade med min son i går, som följer landet mer än någon som jag känner eller hört talas om, så sa han att människor vill se reaktioner och att många var missnöjda med Obama för att han inte hade varit tillräckligt handlingskraftig. Kanske inget nytt, men vi hade en intressant diskussion och man kan lära sig saker även från sina barn. Det finns nämligen exempel där hans frånvaro får en att häpna (men det får bli en annan diskussion). Men då ska man ha i bakhuvudet att politiker i USA ofta är sponsrade och det handlar om tjänster och gentjänster.

Trump har sina egna pengar, men han gör dumheter ändå. Att vilja försvåra information om preventivmedel samt bromsa allmän rätt till abort är utan tvekan en sådan. Men vi har ju även vår ”egen” Ellinor Grimmark som på sitt eget sätt driver det här i Sverige med Amerikanska pengar i ryggen. Tack och lov så har hon en försvinnande liten del politiker bakom sig och tack och lov ingen med större inflytande. Men vem hade trott att USA skulle bli det land som tog ett jättekliv tillbaka i en sådan här viktig fråga?

Nu har i alla fall Isabella Lövin kallat alla, ja nästan i alla fall, riksdagspartier till överläggning i frågan om dessa rättigheter. Jag blev glad när jag läste det, för det måste bli motreaktioner ch vi måste värna de här rättigheterna. Däremot så vet jag inte hur strategiskt det är att inte bjuda in Sverigedemokraterna, för i sådana här frågor är det bra ju mer enade vi är och hon samarbetar dessutom utan betänkligheter med Vänsterpartiet. Det var kanske en parentes, men värd att reflektera över trots allt. Hur som helst så ska man tänka efter före, för det finns alltid krafter som när man minst anar det kan slå till och då ska man vara förberedd.

 

 

Hur tänker man när man oprovocerat spottar på någon?

Jag läser på nyheterna om en man som när han och hans fru gick av bussen spottade en kvinna i ansiktet och kallade henne neger. Enligt andra passagerare så hade hon inte vare sig sagt eller gjort något och hon var sorgligt nog i sällskap med sina små barn. Vad ska de få för uppfattning om andra vuxna människor? Några killar följde efter paret och pekade sedan ut deras hus för polisen. Heder åt dem! Snabbt och bra agerat.

För mig är det helt obegripligt att man helt apropå ingenting kan hoppa på en annan människa. Vad hade hon gjort honom? Det verkar ju inte som att de kände varandra. Inte ens att hennes barn satt bredvid henne hindrade honom. Bedrövligt! Hade min man burit sig så illa åt så hade jag faktiskt bett kvinnan ifråga om ursäkt. Jag hade dessutom skämts ögonen ur mig, men med en ursäkt så hade jag i alla fall visat att jag själv inte beter mig som en idiot.

Jag hoppas att det blir påföljder för mannen. Visst finns det allvarligare saker som händer, men jag tror att offret mår minst lika dåligt som om han hade lappat till henne. Det finns dessutom ett viktigt symbolvärde i att markera även mot mindre företeelser som denna. Det är alltid i det lilla saker börjar och sedan så trappas de upp. Vi kan inte bete oss så här mot våra medmänniskor. Det borde alla vuxna individer veta. Jag hoppas att han ber om ursäkt, tar sig en rejäl funderare och sedan blir en bättre människa, för sådant är positivt nog aldrig för sent.

 

 

Helt rätt att politikern som ville få Trump skjuten lämnar politiken

Jag blev så ilsken när jag tidigare i dag läste att en S-politiker skrivit och frågat på facebook om ingen kunde skjuta Donald Trump. Nu har han begärt att få bli entledigad från sina uppdrag. Det gjorde han helt rätt i, även om jag inte för en sekund tror att hans ”önskan” var en seriös uppmaning till någon som eventuellt kände sig hågad. Men vi kan inte ha politiker som slänger ur sig sådana här saker. Anledningen till upprördheten var tydligen Trumps attityd till klimatfrågan. Trump är ju en man som man kan ha väldigt mycket åsikter om, och det har jag själv också, men håller man inte med honom så är det allt dumt som han gör och säger som ska kritiseras och inget annat.

Vissa saker tänker man bara, men luftar dem inte offentligt. Det borde alla tänka på. Den svenske politikern sa att det här var hans första och sista facebookinlägg eftersom han är alldeles för temperamentsfull. Det är synd att det fick sådana här konsekvenser, för han är ju mer än bara ett dumt facebookinlägg. Fast om man vet med sig att man är lite för snabb ibland så kan man alltid vänta en liten stund innan man trycker på skickaknappen.

Men rent allmänt så behöver vi mycket mer hyfs och respekt på webben. Det är häpnadsväckande hur otrevliga vissa människor är och hur grova i munnen de blir. Förstår de inte att de är med och påverkar i fel riktning så att vi får ett hårdare och kanske till och med farligt debattklimat? Det mest märkliga är för övrigt när vissa har åsikter om andra och deras pinsamheter och sedan inte tvekar att själva hoppa ner i sandlådan. Man borde ju då hålla sig för för god att göra sitt ”offer” sällskap och i stället låta denne leka ensamma. Men men, det här är dessvärre inte den siste politikern som är för snabb med tangenterna, även om jag önskar att det vore det.