Månadsarkiv: januari 2017

Vad håller vissa Trumpmotståndare på med egentligen?

Jag blir alldeles bestört när jag läser vad en känd person som Madonna sa i en demonstration för kvinnors rättigheter med anledning av att Trump nu har blivit president. ”Fuck you” var buskapet till hennes motståndare och hon lät även världen få veta att hon har funderat på att bränna ner Vita huset, även om hon hade kommit fram till att det inte var ”någon idé”. Så annars hade hon alltså gjort det eller? Hur kan någon som hon uttala sig så illa? Hur kan hon inte förstå att hon bara spelar sina motståndare i händerna och försvårar för alla kvinnor som för en seriös kamp?

Det finns i alla sammanhang där människor protesterar en skara oseriösa debattörer och jag undrar alltid om de egentligen är så engagerade som de vill ge sken av. Varför? Jo, därför att det enda och bästa sättet att få gehör för det man vill är att driva sin sak seriöst. Tramsargument eller våldsuppmuntran flyttar bara fokus till annat och ofta blir det i stället en debatt och hur debatten förs och det spårar lätt ur. Inte sällan kommer även våld in i bilden.

Jag är precis lika upprörd som de flesta andra över vem som nu har hamnat i Vita huset. Det känns som att precis vad som helst kan hända och jag ifrågasätter starkt Trumps omdöme, för det verkar svikta rejält. Han är dessutom otroligt nedsättande mot de människor som han inte gillar. Ingen gillar alla andra, men det är inte samma sak som att man har rätt att vara otrevlig eller elak. Det passar definitivt inte en president att ha den attityden, för han ska företräda alla sina medborgare. Han respekterar heller inte allas rättigheter. Men vad är då det bästa sättet att jobba emot dumheterna? Ja inte att bära sig åt som många demonstranter har gjort allt sedan valrörelsen. Vill man verkligen värna människors rättigheter så visar man det på ett seriöst sätt. Det är först då som man blir lyssnad på.

 

 

Annonser

Ynkligt Ygeman!

Ibland så blir man så upprörd så att man knappt kan läsa texten framför sig själv, och det blev jag precis just nu. I dag har Anders Ygeman träffat rikspolischef Dan Eliasson för att diskutera polis, säkerhet och framtid. Vad mynnar då detta möte ut i? Jo, fortsatt förtoende för karlen!!! Jag hoppas att vår statsminister vaknar och sätter ner foten här och talar om att detta inte är okej, som han brukar uttrycka det. Okej från hans sida är synonymt med oacceptabelt, så ett okej vore väldigt bra i det här fallet. Han kan ju omöjligt bara stå och se på när Ygeman håller Eliasson bakom ryggen.

Det här är så illa så oppositionen borde kräva båda herrarnas avgång och inte som tidigare, endast att rikspolischefen ska gå. Jag vet att det har varit en stor omorganisation sedan flera år och att saker måste få landa och jag vet att det har varit en enorm flyktingtillströmning, men det plus en del annat kan omöjligt ursäkta allt som sker inom polisen. Har Ygeman helt missat alla poliser som har uttalat sig och som är alldeles desperata och till och med säger upp sig? Redan när den första polisen slutade i protest så borde man ha gått till grunden med detta för att ta reda på om det finns risk att fler går på grund av att organisationen med Eliasson i spetsen inte fungerar.

Vad händer? Jo, regeringen tittar på, kallar rikspolischefen till möten med jämna mellanrum och försvarar honom sedan när både medborgarna, hans anställda och oppositionspartierna kräver att han ska gå. Men, ska jag vara helt ärligt så tror jag inte att Ygeman har större förtroende för Eliasson än någon annan, han vill bara inte sparka honom och det av helt andra skäl. Precis som jag skrev höromdagen så är det inte osannolikt att någon miljöpartist tappar tålamodet och ställer sig på övrigas sida då det här även spiller över på dem. Men den personen tar givetvis en risk eftersom det finns en helt annan bakomliggande anledning än förtroende till att han är och förblir kvar.

 

 

 

Nice try Mellin!

Tro inte att det bara är de politiska partierna som diskuterar valstrategier inför nästa års riksdagsval och som indirekt bedriver valarbete redan nu. Det gör nämligen även journalister och andra med politiska intressen. Det blev väldigt tydligt när jag häromdagen läste en artikel av Aftonbladets Lena Mellin och meningarna som tydligt visade att hon redan nu har börjat bedriva Socialdemokratisk valrörelse för att öka deras stöd var dessa: ”Det kan alltså vara så att Alliansen inte längre behövs. Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna har redan bevisat det de ville bevisa, att de kan leda landet tillsammans utan förödande interna bråk.”Som rubrik står det: ”Behövs alliansen längre”?

Lena Mellin är en person som är väl politiskt bevandrad som den politiska reporter hon är. Hon, precis som alla som är det minsta politiskt insatta, vet att alliansen inte bildades för att bevisa att de kunde leda landet utan att bråka, utan för att kunna bilda regering och föra en annan politik för Sverige. Att därför med andra ord än vad det egentligen handlar om säga något som ovanstående blir väldigt genomskilnigt i just det här fallet. Man vill helt enkelt försvaga alliansen eftersom en stark allians gör det omöjligt för Socialdemokraterna att få en stark regering, om de nu ens lyckas få en igen framöver. Vi såg det efter förra valet på alla tre nivåer, socialdemokrater som på alla möjliga sätt försöker splittra de fyra allianspartierna. De har nämligen allt att vinna på det.

Att Kinberg Batra i dag har gått ut och ut och sagt att de vill fälla regeringen, även om det innebär att man behöver Sverigedemokraternas röster, ger självklart mer vatten på kvarnen. Men det är mer än 1,5 år till valet och jag tror ärligt talat inte att det här – som Mats Knutsson säger – kan vara början på slutet för alliansen. Det återstår naturligtvis att se, men de fyra partierna har alldeles för mycket själva att förlora på att gå skilda vägar och de rödgröna skulle vinna för mycket för att det rimligtvis ska ske. Men säker är man aldrig. Däremot så tror jag inte att det dröjer många val till innan man går skilda vägar olika anledningar, men inte år 2018.

 

 

Hur lätt är det egentligen att förstöra ryktet för ett bostadsområde?

Nu tänker jag inte på allt som avhandlas i media för tillfället, även om det är mycket och helt förfärligt. En liten grupp invånare har jobbat på ordentligt och dessvärre lyckats riktigt bra med att för väldigt lång tid framöver ge sitt område rykte om sig att vara mer än dåligt, ja direkt livsfarligt. Det är bedrövligt att man gör så mot sig själv och sina grannar. Men det är en annan diskussion och den har jag också fört eftersom jag blir så otroligt illa berörd. Just nu tänker jag nämligen på något helt annat.

Som boende i Skogås, en på det stora hela välmående kommundel i Huddinge kommun som gränsar till Stockholm, så har jag många gånger reagerat på beskrivningen av mitt område. Något som jag även vid upprepade tillfällen framförde när jag var politiskt aktiv i kommunen. Här bor ungefär 14 500 invånare. Skogås består av en blandning av lägenheter, radhus plus villor. Det är också en blandning av människor men gemensamt för de flesta verkar vara att de trivs samt att de anser att området har oförtjänt dåligt rykte och inte alls är så otryggt som vissa envisas med att ha det till. Det stök som har förstört ryktet sker till största delen i och runt centrum och på ett ytterst begränsat antal gator därikring. Många av oss som bor i Skogås har för övrigt aldrig själva sett eller hört något som sticker ut jämfört med vare sig övriga Huddinge eller andra kommuner.

Visst har här funnits problem och visst finns de fortfarande, till och från har det varit riktigt illa runt centrum. Men större delen av Skogås består alltså av en lugn, grön kommundel vid sjön Drevviken och här bor på det stora hela skötsamma människor som bidrar till samhället och inte tvärtom. Men, politiker, tjänstemän och media har lyckats ge området sämre rykte än vad det borde ha. Sådant tillför inget gott utan förstör bara ytterligare. Skogås är en vacker del av Huddinge och Stockholm och här trivs de flesta. Den bilden kommer jag aldrig att rucka på. Problem finns det för övrigt överallt och saker måste därför sättas i ett perspektiv, vilket alldeles för sällan görs när det gäller Skogås.

 

 

 

Minns ni fotografen som satte krokben på flyktingar?

Kanske har du glömt bort henne, men du minns det säkert när du blir påmind. Det var en ungersk fotograf som satte krokben på flyktingar som kom från Serbien för att korsa gränsen mot Ungern. Hon har nu fått tre års skyddstillsyn. Själv så försvarar hon sig så här: ”Jag är inte en hjärtlös, rasistisk, barnsparkande kamerakvinna. Jag förtjänar inte den politiska häxjakten mot mig, inte heller smutskastningen och dödshoten. Jag är bara en arbetslös småbarnsmamma som tog ett dåligt beslut. Jag är verkligen ledsen”. http://www.metro.se/artikel/tv-fotograf-la-krokben-och-sparkade-flyktingar-nu-döms-hon

Nej, hon förtjänar inte dödshot, och sådant är aldrig acceptabelt. Däremot så har jag svårt att köpa argumentet om att hon bara tog ett dåligt beslut. Har man så svårt att tygla sig så kanske man ska hålla sig borta ifrån den här typen av situationer. Vidare så är jag helt övertygad om att de flesta inte skulle bära sig så illa åt ens om de är rasister. Jag hoppas i alla fall inte det.

Det är väl snarare så att Ungern borde ta sitt ansvar i flyktingfrågan, precis som andra länder, men det gör de inte och deras premiärminister kallade i somras flyktingar för ”ett gift”. Det är naturligtvis ovärdigt en politiker att uttala sig så, men det var vad Viktor Orbán gjorde. Det här landet har varit EU-medlem i snart 13 år och det är en gåta hur de kan få hålla på som de gör. Det är inte konstigt att många är negativa till unionen med den flathet som har visats mot dem under dessa år med den stora flyktingströmmen. Men som sagt var, bra att fotografen blev dömd för sitt usla beteende.

 

 

Manifestation mot våld i Malmö

I dag har det hållits en manifestation mot våld efter det tragiska mordet förra veckan. Trots att jag inte har någon koppling till killen eller hans familj så känns det ruggigt och overkligt det som hände. Det är onödigt och det är tragiskt och det hade gått att förhindra. Men, kanske den här händelsen äntligen kan få regeringen och andra ansvariga att vakna. Har vi tur så blir detta den sista manifestationen som behöver hållas. Det är hemskt att barn nu säger till sina föräldrar att de inte vågar gå ut. Ska man ens behöva ha sådana funderingar när man är liten?

Justitieminister Morgan Johansson var på plats och höll även tal. Tyvärr så blev han avbruten, men kunde sedan fortsätta tala. Jag tänker inte vara synisk eller raljerande utan litar på att han vill vara en del av en förändring till det bättre och att det var därför som han reste ner. Någon måste ändå ha hjärtat på rätt plats och förstå att det här inte får fortsätta. Det är bara en dryg månad sedan som det hölls en annan manifestation mot våld i Malmö och även då efter ett mord.

Jag tror att det går att komma tillrätta med det mesta, problemet är bara att saker ofta glöms bort eller rinner ut i sanden efter ett tag, men även om de inte gör det så är det för få som verkligen driver på för en förbättring. Det är också viktigt att inte bara få med sig de redan frälsta utan alla andra och då inte minst föräldrarna till svansen som hänger efter de kriminella, och föräldrar som inte engagerar sig i sina barn skolgång och ser till att de inte är ute ”fel” tider och så vidare. Man måste kapa tillväxten helt enkelt. Ingen är en större förebild än vi föräldrar, även om många ungdomar och kanske inte ens vi själva alltid ser på det så.

Reaktioner mot Ygeman

Det blir fler och fler reaktioner mot Ygeman, och den ytterst tragiska händelsen med den mördade 16-åringen i Malmö lindrar inte kritiken. Det här var ett i allra högsta grad ett oskyldigt offer, en kille som var levnadsglad och skötte sin skolgång och sitt liv i övrigt. Han var inte kriminell och han ingick inte i något gäng. Det är naturligtvis alltid tragiskt när en ung människa mister livet, men vad jag vill få fram är att det blir allt fler som inte har med uppgörelser och annat att göra som offras medan inte tillräckligt med resurser tillförs polisen, samma lagar gäller och fortfarande så verkar många ansvariga befinna sig i något slags yrvaket tillstånd. Människor yttrar dagligen sin desperation över utbredd kriminalitet och inga motåtgärder, utredningar blir oftare och oftare liggande och förövare släppta ur häktet.

Som någon sa att Ygeman kan inte längre gömma sig bakom Eliasson. Nej och det borde han aldrig ha kunnat eftersom det är Ygeman som är Eliassons ”chef”. Det är alldeles uppenbart att det här handlar om helt andra saker än förtroende och kompetens. Det är andra uppgörelser Eliasson och regeringen emellan samt kompisskap som är problemet och jag skulle inte bli förvånad om någon från Miljöpartiet en vacker dag tröttnar och ställer det hela på sin spets. Man är trots allt medskyldig så länge som detta får pågå.

För egen del så är jag inte ute efter att hänga ut någon eller att jag på något vis skulle gilla att se någon få sparken. Jag är helt enkelt orolig för vårt land, för jag vill inte att det som har byggts upp ska förstöras mer och jag blir som många andra bestört när en skötsam kille offras så som har skett. De flesta av oss har barn och jag tror att vi alla mer eller mindre ryser när vi tänker på hur man skulle känna om det drabbade en själv. Det är så hemskt så det går inte att sätta ord på det. Det är bra att personer med inflytande reagerar mer och mer, för fler liv får inte gå till spillo. Ändå så tror jag att det kommer att ske och det många gånger till. Tyvärr…