Månadsarkiv: februari 2017

Är det värt 45 liv varje år för att vuxna inte tar sitt ansvar?

Det är nämligen antalet barn och ungdomar som tar sitt liv efter att ha blivit mobbade. Det är alltså ett mycket litet fåtal av alla som drabbas av trakasserier från skolkamrater, men det är 45 för många, varje år. Det här inlägget handlar inte på något vis om att peka ut någon och i många fall så har personer runt den utsatta kämpat, inte minst offrets föräldrar, men det har ändå slutat i tragedi. Däremot så skulle jag önska en större allmän debatt kring problemet. Speciellt efter uttalandet från en rektor som jag kommenterade igår, när vissa av mobbarnas föräldrar tydligen inte ville vara en del av lösningen. Det får enligt mig aldrig vara valfritt, utan det är deras förbannade skyldighet att göra något.

För mig så saknas det något i debatten och det är det där jävlar anamma som ser till att man jobbar med problemet tills det är löst. Jag tror visserligen att det finns många som verkligen gör vad de kan för att hjälpa offren och jag tänker inte minst på skolans personal, men samtidigt så vet vi att det alltid finns människor som helst stänger både öron och ögon i jobbiga situationer. Men det får vi naturligtvis inte acceptera. Därför så duger det inte att säga att vissa föräldrar inte vill vara en del av lösningen om man inte också lägger till att man inte accepterar detta utan ser till att de blir det.

Utöver det allvarliga i att inte ta problemen på allvar vilket tyvärr kostar liv, så är det ju vi vuxna som är våra barns förebilder och vad visar vi om vi inte fullt ut tar det här på allvar? Sedan så sker mycket av mobbningen på ett sätt som är svårt att se, men det finns många fall där det är glasklart och ändå så klarar sig vuxenvärlden undan på bekostnad av barnens välmående. Det vore även bra om fler politiker tog ställning för att eleverna ska sättas i första rummet. Jag tror även att det är bra att tänka på att även en mobbare kan vara ett offer. Att behandla andra illa är nästan alltid ett symptom på något och det är det viktigt att skolan ser. Ofta ser man redan i förskolan vilka barn som kommer att få problem, så hjälper vi dem tidigt så hjälper vi även deras potentiella offer.

 

 

Annonser

Borde inte skolan kunna göra mer mot mobbning?

Som vanligt så blir man matad med elände från media, men ibland så berör vissa saker mer än andra. Just nu var det faktiskt ett reklaminslag på TV, det rörde mobbning. När jag såg det så kom jag också att tänka på en artikel från helgen där en pappa tog saken i egna händer och åkte till skolan och själv tillrättavisade en mobbare. Rektorn ursäktade sig och sa till och med att alla föräldrarna (alltså mobbarnas) inte ville delta i att lösa problemen. Så nu har alltså föräldrar valfrihet när det gäller att ta sitt ansvar även när klasskamrater och skolkamrater till deras barn mobbas av: deras barn? I och för sig, så har det väl alltid varit, men att någon uttalar det som en ursäkt eller förklaring känns väldigt fel.

Att elever blir mobbade, precis som vuxna blir illa behandlade på arbetsplatser, är nog svårt att eliminera, men nog sjutton borde mycket, mycket mer kunna göras? Att föräldrar inte har någon lust att vara en del av lösningen är ju hårresande och att det accepteras är också hårresande. Här ska offret vara i fokus och skolan måste därför jobba på för att lösa situationen tills man har nått sitt mål. Där får naturligtvis inte skolan backa under några omständigheter. Den har trots allt ansvar för alla elever när de befinner sig där.

För att kunna ge eleverna de bästa förutsättningarna när de är i skolan så måste den och föräldrarna samarbeta. Att endera parten vägrar får aldrig gå ut över utsatta elever. Här får skolan aldrig backa. Om det så krävs att både socialen och polisen blandas in så får vi aldrig godta att vuxenvärlden frånsäger sig sitt ansvar. Men, det finns naturligtvis sådant som kanske gör att föräldrarna inte är förmögna att ta det ansvar som de ska, psykisk sjukdom exempelvis, men då ska skolan och kommunen stötta så att föräldrarna i sin tur kan stötta sina barn i att göra rätt. Men, i de flesta fall så är problemet att vuxna väljer att inte se och det är oacceptabelt.

 

 

Kvinnor sviker kvinnor

Och de som sviker allra mest är de som brukar kallar sig feminister och som befinner sig på vänsterkanten. Ja det kanske låter generaliserande, men det är ofta dessa kvinnor som inte vill erkänna kulturellt förtryck och som uppenbarligen accepterar att jämställdheten inte behöver gälla lika för alla. Vi vet alla hur det ser ut, ja mer eller mindre i alla fall, men då och då får vi som inte tillhör de förtryckta kvinnorna i vissa bostadsområden höra ytterligare historier och lära oss ytterligare lite till. Det här gör att det blir allt svårare att blunda för vad som försiggår.

Vi bor i Sverige och det kan vara svårt att greppa att en mor låter sig styras av sin egen son, sitt barn som hon ska vara den som vägleder och lära vad som är rätt och fel genom sin livserfarenhet. Men sedan så blir det tvärtom. Hur kan det gå så vansinnigt fel? Uppochnervändavärlden! Det är så obegripligt när man lever i ett samhälle där det inte är så. Men för vissa kvinnor i Sverige så är det här verklighet. På vissa ställen så har männen tagit över centrumen, på vissa förskolor så sexualiseras småtjejer och måste använda slöja. Allt med svenska samhällets goda minne och acceptans.

Varför skriver jag om det här då? Jo, därför att jämställdhet engagerar mig och därför att jag återgien har läst en debattartikel om hur flickor och kvinnor styrs och ses ner på om de inte följer männens normer, hur de blir kallade hora om de är muslimer och väljer bort slöjan, detta omdebatterade och enligt många alldeles fria val av klädesplagg. Modeplagg jämförde Robert Aschberg det med och trodde att det säkert skulle ändra sig så att fler kvinnor om ett tag skippade slöjan. Hur kan man förklara bort att man inte anser att kvinnor från vissa länder ska ha samma rättigheter som oss som är födda här? Jag personligen kan i alla fall inte det och skulle jag blunda och komma med bortförklaringar så gör jag inget annat än att gå de förtryckande männens ärenden. Det är något som i alla fall inte jag kommer att bidra till.

 

Bra skrivet om Rinkeby

Den här veckan så gjorde en moderat Rinkebypolitiker ett mycket bra inlägg i Dagens Samhälle. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/att-attackera-polisen-aer-att-attackera-vart-samhaelle-31719 Som boende i området vill han ha nolltolerans mot kriminalitet och stränga straff för den som ger sig på polisen som ju faktiskt finns där för att öka tryggheten. Han räknar även upp de viktigaste faktorerna för att förhindra unga att hamna i kriminalitet och för en gångs skull så finns föräldrarna med bland dessa. Tack för det!

Det vore änskvärt att fler politiker i området reagerade och det vore även väldigt bra om fler av de boende engagerade sig politiskt. Det är så lätt att lämna över ansvaret till andra och sedan klaga när saker inte blir som man vill. Men om man själv inte vill dra sitt strå till stacken, hur kan man då kunna kräva att grannen ska göra det? Fler från Rinkeby och liknande områden måste engagera sig politiskt och ta ansvar för utvecklingen av bostadsområdena. Det är nämligen de som bor där som är bäst skickade att ta beslut om vad som behövs.

Jag hoppas att Kahin Ahmed och andra Rinkebypolitiker får stöd när de vill göra området tryggt och visa upp en annan sida av det än den som media alltid väljer att visa. Även om det händer mycket elände så finns det trots allt en annan sida också och det är den som man måste kämpa för. Läs gärna artikeln och dela vidare, för det är den värd.

 

 

Svar från polisen

Den 12 februari så bloggade jag om polisen och jag kopierade ett mejl som jag hade skickat till dem. Häromdagen så fick jag svar och då det är både bra och inte innehåller något hemligt så kopierar jag in även svaret. Först ser ni mitt mejl här nedan.

Hej! Jag har två frågor som jag har funderat på en tid och som jag hoppas få svar på. Den första är vilka krav som ställs på stökiga ungdomars föräldrar och om ni alltid går hem med omyndiga barn och ungdomar när ni ser att något är fel eller de ägnar sig åt sådant som de inte borde? Det andra är varför inte hundar används mer i Järvaområdet och andra stökiga områden?

Hälsningar Katharina Wallenborg

Det är tydligt att polisen gör mer än vad i alla fall jag trodde. Med tanke på allt stök så har jag haft känslan av att föräldrarna inte kontaktas i tillräckligt stor omfattning. Så kan det i och för sig vara, men man jobbar i alla fall på det sättet. Fast jag blir konfunderad måste jag säga, för som förälder själv så hade ett enda samtal från polisen fått mitt att ge ett rejält utegångsförbud och sedan ha stenkoll på umgänget. Är man misstänksam som förälder så kan man alltid slå en signal hem till föräldrarna till deras kompisar. Man ska dessutom alltid kräva att ungarna ska vara anträffbara. Det här måste så klart skötas snyggt så de inte skäms inför dem, men att svara på ett samtal eller ett mess måste man kunna kräva. Av någon anledning så känns det som att många föräldrar inte har några sådana krav.

Hej
Ja, vi kör hem ungdomar som befinner sig på olämplig plats eller har ett dåligt beteende/sällskap. Begår de brott så grips de istället så föräldrar komma och hämta dem på polisstationen istället.
Vårdnadshavare har ju alltid det yttersta ansvaret för sina barn tills de fyller 18år.
Vanligtvis skriver man också en orosanmälan till socialtjänsten när det finns oro för en ungdom. Detta ska inte enbart göras av oss utan alla som kommer i kontakt och känner oro, som ex Skola och fritid.
Är personerna som man känner oro för yngre än 15år kan man hålla orossamtal med dem. Då närvarar polis, vårdnadshavre och socialtjänst-

Hundar används absolut i Järvaområdet och vi har ett gott samarbete med hundenheten,
Sen beror det lite på hur du menar. Polisens hundar är tränade för olika uppgifter och som hjälp i narkotikasök är de oslagbara.
De används vid brottsplatser och sök efter gods samt efter personer.
Polisens hundar används inte som vapen.

Med vänliga hälsningar

Frida Nordlöf
Kommunpolis
Lokalpolisområde Järva

 

 

Fokuserar vi för lite på allt positivt?

När man ser sig om, rör sig på olika håll och ser allt som är bra i Sverige så får man en känsla av tacksamhet, det får i alla fall jag. Ofta så tänker jag på varför det inte är den bilden som får chansen att synas mycket mer. Allt negativt som sker måste tas tag i och det är självklart att samhället accepterar alldeles för mycket från dem som inte är vare sig tacksamma eller respekterar sin omgivning. De får ofta till och med något slags stöd. För att lösa problem så måste man erkänna dem och förstå vad man ska göra, men att ursäkta kriminalitet kan aldrig vara rätt väg att gå. De som står för den ska aldrig ens höra en viskning om att de inte har haft något val eller att det är samhällets fel.

Men för att fortsätta på den positiva banan, nog skulle uppgivenheten bli mindre och hoppet större om man fokuserade på allt bra som finns? Det finns faktiskt bra saker i alla områden, även sådana som Tensta. Det vet jag eftersom jag har varit där flera gånger. Kollektivtrafik, utbud av skolor och handel och annan service är väldigt bra endera i området eller inom bara några kilometers radie. Här finns fantastiska grönytor för både barn och vuxna och det finns fotbollsplaner med mera. Om sådant lyftes fram mer så skulle bilden förändras tror jag.

Det som är synd när det är så lite motvikt till all kriminalitet är att vi alla blir påverkade och mår sämre. Förmodligen så tror gemene man också att kriminaliteten är fasligt mycket mer omfattande än vad den är. Det här måste på något sätt påverka våra hjärnor, det är jag övertygad om. Det värsta är ju att unga människor riskerar att känna uppgivenhet, något som de inte borde. När man startar livet på egen hand så ska det vara med glädje och entusiasm, inte leda och oro. Jag vidhåller att Sverige är ett av världens bästa länder att bo i, det ska vi vara tacksamma för och gemensamt bidra till bevara samt att förmedla, framför allt till våra ungdomar.

 

 

Sommarjobb

Nu dröjer det inte innan det är dags för alla ungdomar att söka sommarjobb igen. Jag vet att saker alltid är lättare sagt än gjort, men nog borde kommunerna kunna fixa fler sommarjobb än vad de gör. Huddinge tar i alla fall steg framåt och försöker skapa fler och fler. Även deras fastighetsbolag Huge har många ungdomar som jobbar åt dem varje sommar. Det är inte alltid lätt att få jobb hos en privat arbetsgivare, så det här kan vara den enda chansen som man får att jobba, även om det bara är några veckor.

Det finns så mycket som man tänker att det skulle gå att göra förutom det som ungdomarna redan jobbar med. Men allt ska ju administreras och någon måste handleda dem och så vidare. Men tänk vad bra det vore om fler jobbade med att hålla rent och snyggt utomhus, eller inom äldrevården. Där skulle de kunna ta med de gamla ut, läsa för dem eller bara sitta och samtala. Tänk vilka givande diskussioner det skulle kunna bli från två generationer så långt ifrån varandra. Det skulle verkligen vara en fin arbetsinsats då säkert många gamla skulle leva upp och må mycket bättre. Det är naturligtvis en kostnad som det går att ha invändningar emot när det gäller att anställa någon för en sådan uppgift, men på sikt kanske det är en vinst, vem vet?

Kanske skulle vissa ungdomar även kunna hjälpa till i förskoleköken och samtidigt lära sig mer om mat, en vinst åt båda håll där med. Det är synd att det har blivit då svårt att få sommarjobb jämfört med förr. Att kunna jobba lite ger kunskap och social träning, men man stärker också självkänslan eftersom man får ta ansvar och bidra med något. Sedan så är självklart pengarna det som driver en mest och att ha lite extra som man kan hitta på roliga saker för önskar man att alla ungdomar skulle få. Men nu är jobben begränsade och det gäller att vara ute i god tid. Trägen vinner dock, så man ska aldrig ge upp.