Månadsarkiv: mars 2017

SD-avhopp i protest

Ingen har väl missat det Sverigedemokratiska kommunalrådet i Hässleholm? Nyligen tillsatt, nu avgånget efter interna protester då han inte vill lämna tillbaka de pengar som han av kommunen har lutar till sig. Han har i flera år nämligen lämnat in falska intyg för att få ersättning för förlorad arbetsinkomst, men uppgifterna har varit felaktiga. Även om kommunen borde ha kollat det här långt tidigare, så är det som det är nu och de kommer inte att driva det till rätten. Så nu handlar det enbart om hans goda vilja.

Men det som är lika häpnadsväckande som att den sedan länge förtroendevalde SD-aren hellre lämnar sina uppdrag än att rätta till felet, är att sex andra partikamrater lämnar sina uppdrag i protest. Det här skedde vid gårdagens kommunfullmäktigesammanträde där dessa sitter, fyra som ledamöter, två som suppleanter. Flera av dem har tunga uppdrag i kommunen. Det är ett tapp som heter duga för ett parti. Från min egen tid som politiker så vet jag att bara ett enda avhopp kan vara väldigt jobbigt. Men sådant här händer hela tiden, politiker kommer och går.

Men varför uppmärksammar jag just de här avhoppen i så fall? Jo därför att det är en protest emot att man inte får ägna sig åt bedrägeri. De anser uppenbarligen att det är var och ens fulla rätt trots att man sitter på sina uppdrag för att representera väljarna och övriga invånare och inte för att i godan ro kunna lämna in falska intyg om man skulle ha den läggningen. Så på sikt så ska nog partiet vara tacksamt över att dessa personer försvinner och det gäller så klart även övriga invånare i Hässleholm.

 

Feministiskt initiativ

Det var inte bara Moderaterna som samlades för en nationell kongress i helgen. I Västerås träffades feministerna och det hela inleddes av partiledare Gudrun Schyman. Hon konstaterade att F! var partiet med störst ambitioner och dessutom mest mod. Vi får se om ambitionerna imponerar mer i nästa val så att de får chansen (för den som vill se det så) att ta plats i riksdagen, vilket är målet. I valet 2014 blev det inte mer än 3,12 procent av rösterna. Det är svårt att sia om hur de kommer att lyckas, men jag är personligen tveksam. Stödet har nämligen allt sedan valet legat mycket lägre än på valdagen.

Vad vill de då? Ja, mycket kan man hålla med om när man läser deras program, men det finns ju vissa saker som man undrar över. Till exempel följande meningar: ”Politikens uppgift är att skapa frihet för alla människor, så att ingen ska behöva utsättas för eller utsätta andra för brott. Detta kan vi uppnå genom att motverka sociala orättvisor.” Att alla människor ska ha ett drägligt liv och likvärdiga förutsättningar håller nog de flesta av oss med om. Men att ingen ”ska behöva” utsätta andra för brott är däremot en väldigt konstig formulering. Vem i Sverige behöver det?

Jag gissar att de menar att människor med låga inkomster behöver bli kriminella för att klara sig. Men om resonemanget skulle vara hållbart så skulle 100 procent av dem med lite pengar vara brottslingar och så är det naturligtvis inte. Heder och moral sitter djupare rotat än så. De flesta anpassar sig i stället och skulle aldrig råna en annan person, göra inbrott i någons bostad eller lura en gammal människa för att komma åt dennes bankkonto. När det gäller den typen av brottslighet så är problematiken ofta en helt annan. Mycket som F! vill är som sagt var bra, men det finns uppenbarligen en del att jobba på för ett parti med riksdagsambitioner.

 

Medborgarförslag eller inte?

Förra helgen, på lokalpartikongressen, så kom frågan om medborgarförslag upp. Åsikterna om deras vara eller icke vara var olika, men själv så har jag aldrig gillat dem. Anledningarna är flera. Tanken är naturligtvis god, invånarna i en kommun får komma med förslag till förbättringar och förhoppningsvis så stimulerar det till ytterligare engagemang. Majoriteten av våra kommuner har för övrigt infört dem. Trots att det heter medborgarförslag så är det egentligen invånarförslag, för det är bara de som är skrivna i kommunen som får lägga förslagen just där.

Alla partier har svårt att få tillräckligt många aktiva medlemmar och att låta vem som helst, utan att personen behöver sitta i kommunfullmäktige, lägga förslag motsvarande motioner, är egentligen ganska märkligt. Det blir som en gräddfil. Den rätten bör vara exklusiv för kommunfullmäktigeledamöterna. Att skriva ett medborgarförslag är dessutom inte alldeles enkelt. Är det inte korrekt formulerat så kan det inte bifallas även om förslaget är bra. Det gäller att ha duktiga tjänstemän som därför kan hjälpa till med sådant. Ett annat problem är att många förslag inte har digniteten medborgarförslag utan bättre skulle kunna tas om hand någon annanstans i kommunen.

En annan sak är att det kostar både tid och pengar då förslagen ska behandlas som motioner. Fördelen är att även barn får lägga medborgarförslag och ett av de bättre som jag själv har sett var skrivet av tre 12-åringar. Men på det stora hela så tror jag att det finns andra sätt att ta till sig invånarnas förslag och sedan besvara dem. I Huddinge, där jag bor, besvaras de i kommunfullmäktige eller i en nämnd, beroende på var frågan hör hemma. Då bjuds förslagsställaren in för att prata för sin sak, problemet är bara att många tackar nej. Det är synd, men jag tror att många avstår på grund av den formella tonen som finns i dessa sammanhang. Nej, lägg ner dessa förslag och utveckla invånardialogen istället.

 

Bra Batra!

Som bekant så har Moderaterna haft partikongress i Karlstad i helgen. Naturligtvis så höll partiledaren Anna Kinberg Batra tal och vill du höra det så hittar du det här: http://www.moderat.se Hon var tydlig med vad Moderaterna kan och vill och hon sa att Sverigedemokraterna inte är ett parti som man bildar regering med, ej heller Vänsterpartiet. Det här är bra, för många både väljare och Moderatmedlemmar har nog varit oroliga för vad hon har menat med sina tidigare, luddiga, uttalanden när det gäller SD.

Att diskutera och kunna göra upp saker inom politiken ska vara möjligt, men längre än så ska inte samarbetet ske med SD, om situationen nu skulle bli sådan att det är enda alternativet för M att bilda regering. Jag tror att alla partier måste fundera över detta. Är det bättre att avstå ifrån att driva den politik som man vill på grund av att SD har så stort stöd? Ska man avstå möjligheten från att regera på grund av att man inte vill prata med dem? Moderaterna inser att de kan hamna i en situation där uppgörelser blir nödvändiga och kan det leda till att få vårt land på rätt spår igen så anser i alla fall jag att det är värt det. Men att bilda regering tillsammans ska man naturligtvis inte.

Batra höll ett ganska bra tal, och jag hoppas att hon fortsätter med tydligheten och inte faller tillbaka i den luddighet som hon har haft så ofta och som säkert har fått många att fundera över om hon har en dold agenda. Hon talade bland annat även om jobb för invandrare, skatter och trygghet. Det är frågor som säkert finns på agendan hos varje parti, frågan är bara vem som bäst kan hantera dem. Inte dagens regering i alla fall, det har de alltför tydligt visat. Men Moderaterna befinner sig i kris och det är ett hårt arbete som måste genomföras för att få upp siffrorna igen. Nu är det mindre än 1,5 år till nästa val så det gäller att lägga på ett kol.

 

Slöja och religionsfrihet

Häromdagen så skrev en imam i Dagens Samhälle om religionsfrihet i samband med den slöjdebatt som då och då blossar upp. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/viktigt-visa-att-vi-har-religionsfrihet-32419 Det finns en del i artikeln som väcker frågetecken. Kashif Virk skriver att ingen ska ha rätt till ”särbehandling” för privata eller religiösa preferenser. Jag håller med, men varför står det inom citationstecken? Menar han att vissas, men inte andras önskemål, inte är särbehandling? Han talar även om att Sverige är starkt sekulariserat och att vi verkar ha passerat förståelsen av betydelsen för religiositeten för vissa. Tvärtom skulle jag vilja påstå.

Vi har separerat religion och politik och jobbat för jämlikhet, vilket många starkt religiösa länder inte alls gör. Där är det snarare dödsstraff på att inte hålla sig till ”rätt religion”. Tack vare vår vidsynthet så har vi kunnat skriva in i lagen att alla får tro på det de vill eller inte tro alls. Han tycker vidare att det är obegripligt att slöjan jämförs med andra religiösa symboler. Varför kan man undra? Skulle han som kvinna resonera likadant? Och om han gjorde det, skulle det då bero på att han vet konsekvenserna av att ta den av sig?

Men, de allra flesta muslimer hävdar att det är frivilligt att bära slöja och i så fall är det här ett ickeproblem. Då följer man de regler som arbetsgivaren har, vilka gäller alla som jobbar på arbetsplatsen och sedan så klär man sig som man vill privat. Om inte så går vi återigen förtryckande mäns ärenden. ”Även åsikten att ”religionen kan man lämna hemma” och att religionen är något privat, är något relativt unikt för Sverige”, skriver Virk. Ja det är unikt och det är jag stolt över. Vi har drivit både en jämlikhets- och jämställdhetskamp i Sverige mer än ett sekel och det har gjort oss till ett av världens bästa länder att bo i. Jag gissar att det även tilltalade imamen då han valde att bosätta sig i vårt land. Det kanske är något att fundera över och inte minst visa respekt för.

 

”Bara politik”

Gillar du politik? Nu har Expressen dragit igång en ny programserie. Avsnitten är korta och mycket hinns med. Kanske för mycket för vissas smak, men det är absolut värt att titta på. http://www.expressen.se/tv/nyheter/politik/premiaravsnittet-av-bara-politik/ Niklas Svensson är dessutom utmärkt som programledare. Han har en ödmjukhet som jag gillar. Han talar med sina gäster på ett respektfullt sätt, vilket det tyvärr finns programledare som inte gör. Tänker på en viss person i Agenda, som även är med i valsammanhang och till och från har en riktigt näbbig attityd. Sådant får inte människor att ge bra svar.

Jag vet inte om det är inbillning, men är det inte fler debattprogram och politiska diskussioner i TV och även på webben än tidigare? Det är bra i så fall, för att det finns ett hyfsat utbud gör att alla kan hitta något som tilltalar just dem. Att prata politik är alltid viktigt, och ju fler som kommer till tals ju bättre. I en välfungerande demokrati så har alla rätt till sina åsikter. Men de ska givetvis inte framföras på ett kränkande och icke respektfullt sätt. Men att argumentera för sitt och emot det man inte gillar, det ska vi alla få göra.

Jag skulle gärna se fler program som det som Niklas Svensson nu håller i. Jag gillar formen på det och stilen som han har. Jag hoppas att bredden på ämnen och gäster i Bara politik kommer att bli stor, men att våra ledande politiker blir återkommande gäster så klart. Men jag set gärna intervjuer med landstings- och kommunpolitiker också.

 

Lokala partiers nätverk

Nu har det tyvärr gått flera dagar sedan som jag bloggade, jag som brukar vara så flitig med att skriva. Men ibland flyger tiden iväg och ”livet kommer emellan” och så blev det alltså nu. Helgen försvann i ett nafs då jag var på konferens/kongress och årsmöte med LPN nere i Åhus, ett nätverk som jag var med och startade för några år sedan. Jag hade en tanke om att vi lokala partier skulle synas i Almedalen där alla riksdagspartier finns på plats och jag pratade därför med några partier som Drevvikenpartiet, där jag var aktiv, hade haft en del samarbeten med genom åren.

Så mycket bevänt med Almedalen blev det dessvärre inte även om några av oss har varit där. Däremot så blev det ett nationellt nätverk för lokala partier, det första i sitt slag trodde vi som drog igång det, men i helgen fick vi lära oss annat. Då berättade nämligen en lokalpartist som är ny i LPN att det har funnits ett liknande nätverk tidigare där till och med hans mamma var ordförande. Spännande! Det nätverket måste jag ta reda på mer om. Behovet är oavsett om vi är det andra rikstäckande nätverket eller inte stort, så jag är glad att det nu finns ett nytt.

LPN bildades 2013, blev formaliserat 2014, och jag valdes till ordförande, något som har varit väldigt givande och jag hoppas att nätverket fortsätter växa, och flera partier ansluter sig varje år. För min egen del så blev dock helgens kongress min absolut sista, eftersom jag nu avsade mig ordförandeskapet. Jag lämnade politiken och mitt parti redan förra vintern och har alltså suttit på övertid och det känns bra att någon annan nu har tagit över. Ny ordförande är Kenneth Gunnar från KnivstaNu som har varit styrelseledamot. Jag önskar honom och de andra lycka till!