Månadsarkiv: mars 2017

Ska jobbansökningar vara anonyma?

Personligen så tycker jag inte det, även om jag förstår varför de som vill ha det föreslår det. Jag kikade för skoj skull in på SSU:s sajt och i deras program så står just det här som förslag. Jag säger inte att det inte skulle kunna ha någon positiv effekt, men jag är tveksam om att den är så stor så att det är värt att genomföra förslaget. Dessutom så finns det en del saker som alla kanske inte tänker på.

Jobbar man med jobbansökningar så är man van att se olika handstilar. Visserligen så skriver de flesta brev på sin dator, men bara adressen på kuvertet kan avslöja vilket land du kommer ifrån, eller åtminstone om du är svensk eller ej. Även tidigare anställningar och utbildningar kan ”avslöja” en person, om nu det viktigaste är att inte tala om vilken bakgrund man har.

Sedan så kan man fundera över vad som ska tas med som meriter. Är språk en merit? I många sammanhang så är det det, men i en jobbansökan kan det genast bli ett problem i stället, om nu syftet återigen är att dölja vem man är. Det är klart att många kan lyckas med att komma till en intervju utan att röja varifrån de kommer, men vad hjälper det om de råkar ut för en tvättäkta rasist? Inte mycket tyvärr. Jag har inte lösningen på problemet, men har svårt att se att den är att göra en jobbansökan anonym.

 

Annonser

Boka in lördagen den 25 mars i kalendern

Då har nämligen riksdagen öppet hus. https://www.riksdagen.se/sv/besok-riksdagen/oppet-hus-2017/ Har du inte varit i riksdagshuset tidigare, så ska du absolut ta chansen, har du varit där, ja då är chansen stor att du ändå går dit. Här sitter landets högst beslutande politiska organ, och allmänheten är inbjuden till att träffa talman Urban Ahlin, tjänstemän och politiker från alla riksdagspartier, som är åtta stycken.

Barnen är absolut inte bortglömda utan kommer att få prova på att argumentera och rösta för ett lagförslag. Kanske väcks intresset hos någon som längre fram i livet vill vara med och ta ansvar för vårt land. Men det blir självklart guidad tur och annat också. En lördag att se fram emot alltså.

Det låter nästan som om jag själv vore med och arrangerade det hela, men jag har ingen koppling till riksdagen, utan är bara entusiastisk över att vi utifrån bjuds in. Fattas bara annat i och för sig, det är ju oss vanliga som de representerar, men återigen, det är en ynnest att leva i en öppen demokrati och det ska vi ta tillvara på.

 

Lasta inte över regeringens ansvar på kommunerna

Eftersom jag inte hade hunnit titta på Agenda förrän idag så hade jag inte insett vidden av vad demokratiminister Alice Bah Kuhnke sa i söndagens program. Jag tappade sorgligt nog hakan mer än en gång. Det berodde både på hennes okunnighet, men framför allt hennes fräckhet att skylla sina tillkortakommanden på kommunala politiker och tjänstemän. Hur i hela friden kan en ansvarig minister försöka lämpa över sitt ansvar till kommunerna? Hon säger dessutom med eftertryck att i vissa städer så fungerar inte ens hanteringen av återvändande IS-terrorister likadant. Apropå att det alltså inte fungerar alls på det stora hela. Herregud människa! Vakna! Du leker rysk roulette med landets säkerhet.

Löfven uttalade så klart sitt förtroende för MP-ministern. Men han har ju även förtroende för Dan Eliasson och minister Ygeman, så det var väl väntat. Löfven är förresten ytterst ansvarig. Jag hoppas att han är medveten om detta. Sedan så kan man ju diskutera om vi överhuvudtaget ska tillåta terrorister att komma tillbaka till Sverige. De ska hur som helst inte promenera fritt på gatorna.

Jag avslutar dagens inlägg med några Bah Kuhnke-citat: ”Om det finns misstankar om brott, då ska ju brotten utredas.” Så en terrorist som har åkt iväg för att kriga för IS och har gjort detta för att ”slakta” människor, som IS själva säger, kan eventuellt vara misstänkt för brott? Vilka fler skulle syftena vara att ansluta sig tror regeringen? ”Det är till och med så illa att det finns många kommuner som känner sig villrådiga i vems ansvar det är.” Vad ska man säga? Det talar väl för sig självt. Sorgligt nog… Definitivt tummen ner för regeringen i den här frågan.

 

1,5 år kvar till valet

Om 1,5 år så är det val igen. Även om det är långt mer än ett år sedan som jag själv lämnade politiken så kommer jag att följa det med lika stort intresse som under alla år och alla valrörelser som jag var aktiv. Faktum är att hur det går, både på hemmaplan och i övrigt, ju fortfarande berör mig lika mycket. Att rösta är självklart, det var det redan första gången som jag gick till valurnan 1985. Min vännina och jag stegade in på posten på Odengatan och gjorde vår plikt för allra första gången. Jag kan inte påstå att jag var så väldigt politiskt insatt, men hade väl ändå en viss uppfattning om saker och inser i efterhand att jag redan då ”röstade rätt”. Den högtidliga känslan finns för övrigt fortfarande kvar.

Att få rösta borde naturligtvis vara en självklar rättighet, men så är det inte i alla länder. Att röstskolka skulle för mig kännas nonchalant därför mot alla som vill, men inte får uttrycka sin egen uppfattning. Den främsta anledningen till att rösta är ändå så klart egoistisk, jag vill ju att det parti som står för mina åsikter och värderingar ska få möjlighet att komma till makten. Men det skulle räcka alldeles utmärkt med argumentet att jag borde göra det av respekt för dem som kämpade för att även jag skulle få min rösträtt.

Det är inte ens hundra år sedan som Sverige fick allmän rösträtt. Det är något att ha i åtanke om man överväger sofflocket. Som sagt var, spännande kommer det att bli och det är det redan. Vissa politiska frågor debatteras dagligen, andra kommer och går. Vilka som blir hetast i valrörelsen återstår att se, även om vissa redan är självskrivna.

 

Om alla tänkte som Maud Olofsson gjorde

Det finns mycket av centerpolitiken som jag tycker är väldigt bra, men det finns annat som jag inte alls håller med om. Däremot så finns det en del grundläggande åsikter som deras före detta partiledare Maud Olofsson skriver i sin bok som jag helt och hållet instämmer i. Bland annat vikten av att hålla ihop i ett politiskt samarbete. Hon skriver om när alliansregeringen hamnade i svåra förhandlingslägen internt och hur hon och de andra ibland fick sätta samarbetet före partiets frågor. Men hon skriver också att svåra beslut kan ge utdelning längre fram. Taktik med andra ord!

Hon tar i sammanhanget också upp vikten av att hålla ihop för att visa regeringsduglighet och där tror jag att hon trycker på något väldigt viktigt. Om det blir för fladdrigt och partierna går emot samarbetet när de tycker att något inte passar, vilket kan leda till att regeringen spricker eller att samarbetet kommer att kärva rejält framöver, ja vem vinner på det? Absolut inte väljarna. För mig handlar det även om att kunna lita på varandra eftersom det annars ständigt finns en misstänksamhet mellan partierna. Moralen upprätthålls helt enkelt inte om någon säger en sak men gör en annan eller går emot en överenskommelse, något som sannerligen inte gynnar demokratin.

Men… man ska självklart få ut något av att vara lojal och jag tror att det är precis vad Olofsson menar, en bra samarbetspart belönas, en dålig får på sikt svårare att få igenom sin politik. Däremot så ska man vara en tuff förhandlare och det går alldeles utmärkt även i ett ärligt spel. Man är som ledare satt att driva partiets politik och det får man inte tumma på. För mig så är Maud Olofsson en förebild där: hon visste när hon kunde vara tuff och hon visste när hon skulle vara ödmjuk. Ingen lätt balansgång, speciellt inte då hon ofta hade partikamraternas åsikter att tampas med. Men jag tror att hon lyckades ganska hyggligt.

 

Funderingar kring Sveriges kvinnolobby

Sveriges kvinnolobby är en ideell paraplyorganisation för jämställdhetsarbete och väl värda respekt. http://sverigeskvinnolobby.se/om-sveriges-kvinnolobby/om-organisationen De jobbar för ett jämställt samhälle både på hemmaplan och globalt och har 46 organisationer under sig. De är bland annat remissinstans till regeringen och riksdagen. Sverige har kommit långt i jämställdhetsarbetet, men det finns mer att jobba med. I omvärlden är det rent ut sagt katastrof på vissa håll, och nej, män men unkna värderingar blir inte feminister för att de passerar gränsen till vårt land, även om vissa krafter hävdar att det bara handlar om män när problem uppstår. Men det var ett sidospår, så tillbaka till lobbyn.

I går skrev deras generalsekreterare Clara Berglund en artikel i Metro. http://www.metro.se/artikel/8-argument-du-kan-använda-om-någon-inte-vill-kalla-sig-feminist Det hade ju kunnat bli hur bra som helst, på självaste kvinnodagen och allt, en så viktig dag. Men den fick mig att fundera en del, även om hon fick med många bra poänger. Mitt inlägg idag är alltså inte för att racka ner på artikeln, men i de här sammanhangen där så många känslor svallar och okunskapen och ignoransen hos vissa människor (här kan vi dessvärre i många sammanhang tala om män i allmänhet) är bedrövligt stor, så tror jag att vissa av hennes åtta punkter hade kunnat formulerats bättre.

Under första punkten så skriver hon att feminism handlar om att förändra strukturer och att det väldigt lite handlar om hat. Men måste hat finnas med alls? Inte lockar vi fler av de okunniga männen att ansluta sig då. Under punkt fyra så skriver hon att om man inte vill kalla sig för feminist så måste man naturligtvis inte det, men hon undrar vad man vinner på det. Jag tror att vi skulle locka både fler kvinnor och män till jämställdhetsarbetet om de slapp just feministetiketten. Det är inget neutralt begrepp och många känner sig därför obekväma. Flera av hennes punkter tar upp just detta med att människor inte vill kalla sig för feministet. Det kanske är dags att hitta ett nytt, neutralt ord, som alla kan känna sig bekväma med.

 

En tanke till alla er kämpande kvinnor

Det kan vara allt från det lilla, det där man gör hemma i sin egen familj genom att stötta sina barn i skolan, uppfostra dem jämställt så att de inte växer upp med tron att killar är värda mer än tjejer eller att man försöker vara en bra kvinnlig förebild. Jag höll på att skriva ”för sina döttrar” och det är man ta mig tusan skyldig att vara om man vill ge dem så bra förutsättnignar som möjligt och sådant kan också ske i det lilla. Man behöver inte erövra världen för det. Hur många av oss kan det förresten? Men jag skrev inte ”för sina döttrar” eftersom det är precis lika viktigt att visa sina söner att en kvinna vill och kan och att hon precis som alla fäder ska ha möjlighet att välja själv som vuxen individ.

Idag tänker jag på kvinnor som är förtryckta av sina män och även av andra män. Det är bland annat för deras skull som vi som har bättre förutsättningar måste dra vårt strå till stacken. Men förtryck är inte samma sak som att alla kvinnnor accepterar sin situation och det finns många som protesterar på ett sätt som jag själv och de flesta andra nog skulle vara för fega för att göra. Stor respekt här! Jag tänker vidare på hur lite som behövs för att faktiskt påverka rent allmänt. När du pratar med dina barn om vad de drömmer om, tala med dem förutsättningslöst och inte utifrån kön, lås dem inte från början. Tjejer ska inte fösas in i någon fålla, de ska ha framtidstro även om största drömmen är att bli bilmekaniker eller militär.

En dag som 8 mars så tänker jag givetvis på alla starka kvinnor som jag har träffat genom åren när jag var politiskt aktiv och de har sannerligen varit många, både politiker och andra. Vilka förebilder det finns om vi väljer att se dem! Sedan så har vi alla dessa kvinnor i andra världsedlar som kämpar för att få en politiskt position och faktiskt lyckas, men där männen ändå fortsätter styra alldeles för mycket, kvinnor som trots motgångar siktar på att ta sig in i riksdagen i sina länder, som i sin roll som lokalpolitiker engagerar andra kvinnor i sin stad och så vidare. Jag känner många av dem och jag beundrar dem. De gör mig stolt som kvinna. Det är dessa som verkligen kommer göra skillnad när de vågar och orkar vara kvinnliga förebilder i länder där många av männen helst skulle slippa dem som kolleger inom politiken. Ha en bra dag och fortsätt förändra. Vi kan lyckas om vi vill! Något annat får vi aldrig tro.