Månadsarkiv: april 2017

Nazister till Almedalen

Jag försvarar alltid yttrandefrihet och den är tack och lov grundlagsskyddad och det gör att vi alla har rätt att tycka vad vi vill. Det är viktigt, för vem bestämmer annars var gränsen ska gå? Däremot så gillar jag inte alltid dess koncekvenser. Just nu så känner jag mig mest ledsen faktiskt och anledningen är att Nordiska motståndsrörelsen, ett nazistiskt parti, med största sannolikhet kommer att delta i Almedalen.

Normalt sett så tänker jag på politiska partier som sådana där människor engagerar sig just för att de delar åsikter med partiet och vill väl. Man vill utifrån det vara med och påverka vårt samhälle och se till att det är fortsatt bra och sedan förbättra där det behövs. När det gäller den här typen av extrempartier så kan jag däremot inte se det så. Deras politik är inte sprungen ur den grunden, utan kommer från främlingsfientlighet och hat. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Kan man göra något för att mota Olle i grind då? Självklart så kan man det, men det kräver återigen att vi alla är med och tar vårt ansvar. Det jag skrev om demokrati häromdagen gäller mer än någonsin i sådana här sammanhang. Även den som bara ser på eller låter bli att rösta blir medskyldig. Det är naturligtvis inte lätt för oss enskilda individer att göra något, men även om vi inte har någon speciell plattform att utgå ifrån, så kan vi tänka på hur vi bemöter andra, vilka värderingar vi lär våra barn och så vidare. I oroliga tider som dessa så är sunda grundläggande värderingar viktigare än någonsin.

 

Annonser

Vårbudgeten och medborgarnas trygghet

”Sverige ska vara ett tryggt land. Samhället måste därför stå upp mot brottsligheten genom brottsbekämpning, brottsförebyggande arbete och att lagföra de individer som begår brott. Straffen har skärpts för de grova brotten och polisen har fått mer resurser. Polismyndigheten har fått medel för att fortsätta arbetet med att få fler poliser närmare medborgarna. Ökad polisnärvaro är angeläget. Vi ska både vara hårda mot brotten och mot brottens orsaker.”

Ovanstående är kopierat från regeringen.se och ur vårbudgeten. Varför känns inte detta riktigt verklighetsförankrat? Ja det kan ju vara så att en regering där framför allt inrikesminister Ygeman säger sig ha förtroende för rikspolischef Eliasson, inte framstår som alldeles trovärdig i den här frågan. Jag håller förvisso med, Sverige ska vara tryggt, men ändå. Nu ska man vara medveten om att människor ofta är oroligare än vad de behöver vara, men det finns sannerligen mycket som borde bli bättre på det här området.

Hur ska vi medborgare kunna lita på att förebyggande arbete involverar de viktigaste personerna i ett barns liv, alltså deras föräldrar, hur ska vi kunna veta att förskola och skola reagerar direkt problem uppstår, eller att polisen lämnar kaffepannan på stationen och verkligen visar vem som har våldsmonopol och inte backar när de blir bespottade, får stenar kastade på sig och blir hånade? Hur ska jag som medborgare kunna lita på att Eliasson byts ut och att någon med kompetens och ansvarskänsla tar över? När kan jag vara säker på att polisen kommer snabbt när jag ringer i en nödsituation? Dessvärre så är jag skeptisk till att det som vi medborgare har rätt att kräva verkligen kommer att bli verklighet. Men vi hoppas på det bästa så klart och man ska egentligen inte döma på förhand. Men skeptisk är jag…

 

Religionsfrihetslagen

Visste du att det bara är drygt 65 år sedan som man kunde välja att vara församlingslös, att alltså inte tillhöra någon religion? Det är en fasligt massa år sedan på ett vis, men i sammanhanget inte så många. Vi är världens mest sekulariserade land, men också ett av de mest välfungerande och demokratiska. Vi har generellt sett stor tolerans mot oliktänkande. Man kan naturligtvis inte säga att religion leder till förfall och odemokrati, men det är ett stort problem att människor med mindre trevlig agenda utnyttjar religion för att få makt och att kunna förtrycka andra. Det drabbar inte minst de troende själva.

Jag och de flesta med mig anser att stat och religion är och ska vara två separata saker. Dels så har inte tro i exempelvis riksdagen att göra, och det är svårt att bygga ett samhälle på något som det finns en uppsjö av, alltså olika trosuppfattningar och olika församlingar, eftersom alla inte har samma tro. Vissa har dessutom ingen tro alls och för dem blir det ännu märkligare att blanda in religion i svensk politik.

Så här sa man i samband med upphävandet av tvånget att tillhöra ett trossamfund: ”

4 § Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan.

Med trossamfund förstås, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst.”

Det här är bara en av alla saker som vi svenskar tar för givet i en demokratisk stat, men saker är aldrig givna och många gånger så har människor kämpat hårt för sin frihet. Det ska vi alltid ha i åtanke.

 

Därför får demokratin aldrig tas för given

Många, de flesta skulle jag våga påstå, ser vår demokrati som given, självklar och naturlig. Det är ju så som det ska vara. Vi ska alla ha rätt till våra åsikter och vi ska kunna rösta på vem vi vill. Många deltar i samhället och påverkar det på olika sätt och jobbar för demokratins bevarande, men ännu fler är inte politiskt aktiva eller en del i att påverka samhällsutvecklingen på annat sätt. En sak att göra för att ta del av demokratin och stötta den är naturligtvis att rösta, vilket de flesta gör, men alldeles för många är soffliggare, man hoppas på att någon annan än en själv ska ta ansvaret för välfärden. Men vad händer om tillräckligt många inte bryr sig? Eller vad händer om mörka krafter blir för starka? Om vi som står för demokrati, yttrandefrihet och delaktighet blir för få eller för svaga? Kanske är vi till att börja med tillräckligt många, men för naiva och inte förstår allvaret.

Historien får inte upprepa sig igen, säger människor då och då, och syftar på andra världskriget. Nej, det får den verkligen inte! Därför ska människors lika värde alltid tas hänsyn till. Bara om vi förstår historien så kan vi se tecknen om de finns där. 1932 började siffrorna för Hitler och hans parti, Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, gå ner. De var fortfarande stora, men det gick åt fel håll. 30 januari 1933 ledde omständigheterna ändå till att högerpartierna stöttade honom och vid årets slut fanns det bara ett parti. Jag är inte speciellt orolig för att vi i Sverige ska hamna där, men vi har alla ett ansvar för att det inte ska ske och jag önskar att fler insåg hur skör demokratin ibland är.

I april 1933 skrev en jude i ett brev bland annat att: ”Jag fruktar att vi bara är i början av en utveckling som i enlighet med en väl uttänkt plan avsiktligt syftar till att tillintetgöra alla medlemmar av den judiska rasen ekonomiskt och moraliskt – helt urskillingslöst.” I flera år innan andra världskriget bröt ut och judeutrotningen började så förföljdes alltså judarna. Medborgerliga rättigheter togs ifrån dem och många emigrerade. Det är bara vi själva som tillsammans kan förebygga sådant här och därför ska demokratins återerövrande ständigt vara närvarande.

 

Barnmorskan överklagar till Europadomstolen

Precis som väntat så går ärendet om Ellinor Grimmark vidare till Europadomstolen. Men om nu någon trodde att det är hon som driver frågan och att det handlar om henne, så tror den personen kapitalt fel. Hon är uppbackad av ADF, Alliance defending freedom. Det låter ju vackert, men det är motsatsen till frihet som de arbetar för i vissa fall och de skryter på sin webbplats med hur de har stoppat aborter i USA: ”Over the past 24 years, a surging pro-life movement has forced the closure of 75% of surgical abortion businesses in America. That’s the good news. But over 500 abortion facilities still exist. There’s more work to be done.”

Här finns pengar och starka krafter och det är inget som ska tas lätt på. Tyvärr så framgår det inte alltid i diskussionen. ADF https://www.adflegal.org kommer alltså inte att vara nöjda förrän all abort har försvunnit, i alla fall den lagliga, för den svarta kan de aldrig stoppa. Det kommer göra att fler kvinnor mister livet, något som hela tiden sker där kvinnor inte kan få laglig hjälp.

Att samfundet engagerar sig i en enskild persons angelägenheter i lilla Sverige kan ju var och en räkna ut varför. Det handlar inte bara om aborter i Amerika, de ska inte få utföras någon annanstans heller. Vilken roll har egentligen Grimmark i det hela? Ja det kommer säkert fram under resans gång. Men även om jag är orolig för vad som kommer att hända nu när hon har överklagat så tror jag samtidigt att förnuft och medkänsla vinner i slutänden.

 

Barnmorskan diskriminerades inte

Igår föll arbetsdomstolens dom mot barnmorskan Ellinor Grimmark: hon blev inte diskriminerad när hon sökte jobb men inte fick dem. Det är vid det här laget mer än välkänt att anledningen är att hon vägrar att utföra aborter. Att hjälpa ett våldtäktsoffer är alltså uteslutet för henne. Hellre ett oönskat barn utan far än att hjälpa ett offer att få abort. Att behöva föda ett barn som kommit till på den vägen är inte en anledning att få hjälp, för när det gäller abortmotståndare så finns det inga anledningar någonsin.

Jag läste en hel del kommentarer till domen igår och det var knappt en enda som innehöll invändningar. Det ger en hopp om mänskligheten. Däremot så ser inte alla allvaret i att inte få samvetsfrihet, för hon har försvarare. I Italien är det exempelvis endast 30 procent av läkarna som utför aborter på grund av samvetsfrihet. Kvinnor gör abort ändå så fostret får många gånger avsluta sitt liv i alla fall. Detsamma gäller dessvärre även kvinnorna som söker andra vägar. Trots detta så vägrar alltså många av personalen att utföra aborter.

För egen del så anser jag inte att vården ska anställa människor med den inställningen. Patienten i fokus heter det, och ingen kvinna ska behöva känna obehaget av att det kan finnas personal som inte skulle hjälpa henne. De rabiata i sammanhanget skulle inte hjälpa kvinnan under några omständigheter och det är ytterst allvarligt om man väljer vårdarbete. I en utsatt situation så ska man självklart få hjälp. Nu återstår att se om det här överklagas till Europadomstolen (vilket är högst sannolikt) och vad som i så fall händer. Själv känner jag stor oro och även obehag inför detta. Vi får ändå hoppas på det bästa.