Månadsarkiv: juli 2017

Morgan Johansson måste avsätta Eliasson

Vad trodde statsministern och hans parti, Socialdemokraterna, att de vann genom att avsätta Anders Ygeman och utse Morgan Johansson till inrikesminister? Inte kan de väl vara så naiva att de tror att det räcker att offra Ygeman och sedan så tar kritiken slut, när det största problemet med honom har varit att han vägrar göra sig av med rikspolischef Dan Eliasson? Vad jag menar är, att om Johansson tänker fortsätta hålla karlen bakom ryggen, precis som sin företrädare, så blir snart kritiken och problemen exakt de samma. Ändå så har jag känslan av att han inte alls ska avsättas, Eliasson alltså.

Även om Morgan Johansson låter Eliasson fortsätta förstöra vårt land, så kommer han naturligtvis att sitta kvar på sin ministerpost såvida han inte gör något graverande. Landets säkerhet är inte tillräckligt allvarlig, det har regeringen bevisat för oss gång på gång. Det verkar vara viktigare att ha en sosse på uppdraget än att det faktiskt sköts. Men fler och fler väljare kommer ställa krav, så om han inte vill få ett helvete på sin post så måste han avsätta Dan Eliasson.

Miljöpartiet då? Vad vet de om allt som har hänt? Varför har de inga åsikter trots att de är en del av en regeringskris? Skulle man inte ens kunna tänka sig ett försiktigt litet erkännande om att det som har hänt är ytterst allvarligt? Eller kanske de inte tycker det? Jag blir verkligen inte klok på våra ministrar och regeringspartier. Nog hade jag som många andra mina farhågor när de tog över regeringsmakten, men jag trodde ändå mer om dem än vad de har visat. Inte har det gått bra inte.

 

Religionsfunderingar

I går så läste jag en så bra krönika http://www.expressen.se/kronikorer/elaf-ali/kvinnan-ar-forlorare-i-alla-religioner/ Den belyser något väldigt viktigt, nämligen att det finns otroligt mycket förtryck inom olika religioner, bara att det inte alltid syns. Slöjan syns, en symbol som ofta är föremål i förtryckardebatten, men förbud syns många gånger inte och de kanske inte ens uttalas. Det är häpnadsväckande hur vuxna människor anser att de ska bestämma över andra vuxna människor, och man kan undra varför just vissa har den rätten, men inte andra.

En annan viktigt sak som nämns i krönikan är att de allra flesta religiösa aldrig skulle behandla andra fel eller pådyvla någon sin tro. Så är det och det är viktigt att vi alla får göra våra val, tro eller inte. Men det är också intressant att författaren nämner att i de fall där vänner har varit förtryckta och kontrollerande så har det alltid varit i religiösa familjer. Religionen tillåts att ta alldeles för stor plats. Det är inte samma sak som att ateister alltid lever sunt och tolerant, men det är viktigt att förstå hur religiös fanatism fungerar.

Annat som är viktigt här är att allt elände inte handlar om islam, och de fall som hon tar upp är inom andra religioner. Jag har skrivit om religion förut och framför allt vikten av att barn och ungdomar skonas från föräldrarnas kontrollerande och värderingar. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2016/09/17/artikel-14-i-barnkonventionen/ Alla måste vara fria att göra sina egna val och det gäller oavsett vilken religion som råder i hemmet.

 

Regeringsfunderingar

Det finns visserligen mycket annat än nuvarande regeringsskandal att fundera över, men det går på något vis inte att släppa den. Ju mer som händer, ju fler frågetecken blir det, för om någon trodde att allt är i sin ordning bara för att två statsråd har fått sparken, så är det verkligen inte så. För egen del så finns det dessutom mycket som jag känner att jag inte har fått svar på.

Varför fick bara två av tre ministrar gå? Varför fick Hultqvist stanna, men inte Ygeman, när de var anklagade för precis samma sak? Varför tog bara infrastrukturminister Anna Johansson på sig skuld och ansvar, men inte de andra? Hur kan statsministern ha förtroende för de båda herrarna trots att de undanhöll graverande information från honom? Varför sa inte inrikesministern eller försvarsministern något på de månatliga mötena (säkerhetspolitiska rådet) som faktiskt hölls (även om Ygeman hävdar motsatsen och bara hänvisar till fikarummet som möjlighet att lufta det prekära)? Hur tänker Löfven nu när Morgan Johansson har tagit över; ska det tillåtas bli samma kritik mot honom för att han inte tar tryggheten på allvar, eller förväntas han att äntligen göra sig av med Eliasson? När fick egentligen Löfven kännedom om det som hände, för visst är det så att vissa saker är bara för stora för att gå och trycka på själv? Alltså så känns det nästan osannolikt att inget skulle ha dryftats till honom. Hur många av de andra statsråden eller partimedlemmarna har kännt till något? Varför tar inte statsministern allvarligare på det som har hänt?

Ja inte har vi medborgare fått svar på allt och statsministern har mer än någonsin svarat på andra frågor än dem han fått. Jag brukar tycka att Kinberg Batra är en person som ofta gör så, men nu har hon sannerligen fått konkurrens. Det är med spänning som man följer utvecklingen, för den här härvan är långt ifrån avslutad.

 

Nu, Morgan Johansson, sätter vi vårt hopp till dig

Då fick alltså Anders Ygeman gå, men jag hade trott att den dagen som han gjorde det så skulle det vara på grund av den kapitala brist på insikt om medborgarnas säkerhet och trygghet som han besitter. I stället blev det på grund av information som han inte delgivit statsministern. Men det förstår ju alla att det var ett svepskäl för att flytta på honom. Nu blir han gruppledare eftersom Eneroth blir minister. Man vill alltså fortfarande ha honom kvar.

Att Löfven väljer att sparka två av tre ministrar i blåsvädret är intressant. Det är ju tre som missnöje riktas emot. Det är också intressant hur han spottar ur sig orden att det nu är upp till oppositionen om läget ska bli stabilt, vilket Sverige behöver. Men han skötte sig hyfsat bra, gav ett ganska självsäkert intryck och skakade fram nya ministrar snabbt. Tre stycken dessutom då folkhälsoministern avgår av hälsoskäl. Fast ändå, att han har tilltro till alla fortfarande visar på bristen på insikt i det som just nu händer. Det är ytterst allvarligt. Det är heller inte bra att han har så svårt att svara på ibland ganska enkla frågor. Något stämmer inte här.

Hur som helst så ska det bli spännande att se hur Morgan Johansson kommer att hantera problemet Dan Eliasson. Är han för mycket värd för att offra? Eller finns det någon hållhake på regeringen från hans sida? Ingen vågar ju andas avgång trots det stora missnöje som finns. Om Johansson ska slippa samma kritik som Ygeman har fått så är det första han bör göra att sparka rikspolischefen och sätta in någon med kompetens, respekt för landets säkerhet ute på gator och torg, och denne någon måste vara en bra chef. Det är bara att sätta igång!

 

Politikers trovärdighet

Hur upprörd jag än är över det som händer i regeringen just nu, så blir jag bedrövad över hur vissa människor utan att blinka drar alla politiker över en kam. Tänker de alls på hur samhället skulle se ut om ingen tog på sig politiska uppdrag och funderar de alls över vad uppdragen innebär? För hur illa det än är nu så vidhåller jag att de flesta människor i politiken är där för att de vill bidra till samhället och driva frågor som de tror på och som gynnar invånare och medborgare.

Samtidigt – när sådant sker som nu, så skapar det misstro och det med rätta. Att vissa inte tar sitt uppdrag på allvar eller saknar ledarskapsförmåga eller vad det nu kan vara, spiller över på alla andra också. Därför så måste vi tänka efter och behålla någon form av rättvisa i vårt resonemang. För även om det inte går att rättfärdiga eller bortförklara vad som har hänt, så gör de flesta politiker ett bra jobb.

Men det är otroligt synd att alla inblandade håller varandra bakom ryggen och uttrycker sitt förtroende för varandra, eller bortförklara sig med lama ursäkter, eller ännu värre, skyller andra för sina egna fel. Det här gör att det är alldeles för sent att göra en pudel nu. Det skulle bara framstå som att de hade ljugit tidigare. För är det något som man ska passa sig för, så är det att underskatta väljarna. Att förolämpa deras intelligens genom att tro att vita lögner eller regelrätta dito ska fixa problemen, skapar bara politierförakt. Nu är det bara att invänta morgondagen och se vad Socialdemokraterna tar som nästa steg.

 

Vad håller regeringen på med egentligen?

Någon jävla ordning måste man väl kunna kräva? Jag vill inleda med att säga att jag har inte mycket till övers för människor som svär för jämnan och egentligen så tar det emot att svära i ett blogginlägg, men just nu är jag så arg så jag gör det ändå. Vad håller vissa av våra ministrar på med egentligen? I dag har Anders Ygeman berättat att man inte kan ta vilka frågor som helst på en kafferast. Det var därför som han inte berättade något om Transportstyrelsen för statsministern. Peter Hultqvist försvarar sig med att det inte är hans ansvar.

Man blir ju mörkrädd! Statsministern har alltså inte haft några formella möten med sina ministrar på ett par år. Det kanske borde vara något att börja med. Det är nämligen ett utmärkt tillfälle att inhämta för landet viktig information. Vad säger då detta om herrarna? Jo att ansvarskänslan är lika med noll. Är det inte mitt ansvar så skiter jag i att berätta om angelägna frågor det även om det äventyrar landets säkerhet.

Om statsministern inte bokar in några möten utan bara byter några ord i fikarummet så är även hans ansvarskänsla under all kritik och han har uppenbarligen ingen insikt om vad han har tagit på sig för uppdrag. Men, men, förtroende har han för sina ministrar. Vad är landets säkerhet jämfört med en obetald TV-licens till exempel, eller svart barnflicka, vilket har fått andra ministrar att lämna sina uppdrag? Nej, det här är inget annat än skandal och jag utgår ifrån att fler än en minister får lämna nu.

 

Stefan, var är du?

Det är kris just nu, Stefan Löfven. Det är kris i Transportstyrelsen och vi vill ha ett uttalande från dig. Vad visste du, Ygeman och andra? Varför tog ingen revisorns flertaliga påpekanden på allvar trots att hon sa till generaldirektören och andra att man begår flera lagbrott? Jo, du är värd att ha semester precis som alla andra människor och jag är övertygad om att du behöver den mer än många dessutom. Men det är kris just nu, så dessvärre måste du nog ta en paus i ledigheten, du är nämligen vår statsminister och vi vanliga väljare är oroliga och vill veta vad som egentligen pågår.

På tisdag ska Anders Ygeman, som är vår inrikesminister, komma till justiteutskottet för att berätta vad han vet och vad han har vetat. Kommentarer kring detta, Löfven? Till Sveriges Television svarar din pressekreterare så här på frågorna:

”Kan vi få en motivering till varför statsministern inte vill kommentera Transportstyrelsen-händelserna?

– Nej, jag har ingen kommentar, säger Löfvens pressekreterare Adriana Haxhimustafa till SVT Nyheter.

Ingår det inte i hans roll att uttala sig för allmänheten när så allvarliga anklagelser riktas mot hans ministrar?

– Jag har ingen kommentar.

Vet du när vi kan vänta oss ett uttalande?

– Nej.”

Det är naturligtvis högst anmärkningsvärt och det är självklart att alla inblandade politiker oavsett nivå måste lämna sina uppdrag om det visar sig att de har suttit på information om lagbrott eller varit en del därav. Det är alldeles uppenbart att statsminsitern sitter och funderar över hur han ska hantera situationen, för här ligger inte bara en hund begraven, utan det närmar sig nog en hel hundkyrkogård när landets högste politiker vägrar uttala sig i det här läget.