Månadsarkiv: augusti 2017

Säg ja, Carl Bildt!

Jag hoppas att Carl Bildt går att övertala till att tacka ja till partiledaruppdraget i Moderaterna. Vem kan vara bättre att ta över bara ett år före nästa val, samt leda partiet genom valrörelsen än Bildt? Han är den mest politiskt erfarne som partiet har, han är vältalig och kunnig och han kommer att klara de tuffa debatterna. Att han själv säger att man ska satsa på någon som har en framtid som partiledare är naturligtvis rätt tänkt, men i det här läget så finns risken att det blir fel än en gång. Det har inte Moderaterna råd med. Han påpekar även att inrikespolitiken inte är den arena som han har varit mest aktiv på under de senaste åren, men jag är ändå övertygad om att hans långa karriär i politiken kan kompensera för det. Vi har exempelvis en statsminister utan någon som helt politisk erfarenhet. Hur det går kan så klart diskuteras, men naturligtvis så har Bildt förutsättningarna att leda partiet genom nästa val och även de kommande åren.

Egentligen så hade jag tänkt skriva om något annat i dag, men det går bara inte att låta bli att fundera över Moderaternas nästa partiledare. Precis som alla andra politiskt aktiva eller politiskt intresserade människor så tycker jag att det är spännande att spekulera. För egen del så tror jag att det blir Ulf Kristersson som tar över om väljarnas favorit inte vill ta på sig ledartröjan.

Carl Bildt har säkert sidor som inte uppskattas av alla, och kanske även politiska åsikter som inte alla delar, men han är ett känt ansikte, och vill man locka tillbaka sina tidigare väljare så är han ett bra val. Att lyfta fram någon halvkänd eller okänd moderat som på så kort tid som ett år ska profilera sig och leda en valrörelse med allt vad det innebär, inte minst tuffa debatter, är ett risktagande. Självklart så finns det ett antal kända personer med stor kompetens, men ingen som så många känner till som just Bildt. Han har dessutom erfarenhet som både utrikesminister och statsminister. Så även om det finns många dugliga moderater och flera med lång erfarenhet som skulle klara partiledardebatter och allt annat galant, så måste det vägas emot risken att personen ändå inte lyckas locka tillbaka väljarna. Kan det gå? Mycket möjligt, men har man råd att ta risken?

 

Annonser

I vårt upplysta samhälle så borde alla i Sverige veta att sexuell läggning är medfött

Fler och fler unga människor inom judendomen, islam och kristendomen tvingas i Sverige till att söka ”terapi” för att bli botade mot något som vi alla vet inte går att bota. Om det nu anses som ett måste. Att vara homo- eller bisexuell är för vissa något så upprörande så det inte finns några medel som skys för att ”bota” ”sjukdomen”. Under stor press går alltså ungdomar och vuxna människor till låtsaspsykologer eller präster för att bli normala. Man får naturligtvis inte heller ha några andra avvikelser som att vara transsexuell eller så; då måste man renas och helas.

Det är rent ut sagt bedrövligt hur vissa, framför allt föräldrar behandlar sina ungdomar och ibland även vuxna barn. De personer som ska finnas där när omvärlden är tuff är ibland de som sviker mest. Hur är det möjligt? Men staten har hittills blundat och accepterat och ger till och med skattepengar till samfund som sysslar med detta. Liberalen Robert Hannah som kommer att motionera om det här i riksdagen i höst säger det så bra: ”Man kan inte övertala någon till att inte vara något man är född till.” Det här vet vi ju alla och vi vet även att homo- och bisexuella finns över hela världen.

Varför ska inte dessa människor ha rätt till ett lyckligt liv precis som alla andra? Varför ska vissa kunna ta sig rätten att förstöra livet för sina medmänniskor bara för att de inte gillar vem de bor med eller har sex med? Det är så absurt så det finns inte ord för det. Betänk att många redan har ett liv med motgångar, ska vi då tillåta att andra tar sig friheten att göra livet ännu värre? Robert Hannah vill förbjuda ”omvandling” av människor med andra sexuella preferenser än heterosexualitet. Jag hoppas att han lyckas.

 

Problem finns överallt, men…

Visst är det intressant det här med kriminalitet, lågt socialt kapital och respekt för medmänniskor och deras egendomar? Det finns inte ett enda land som är förskonat från kriminalitet och ingen kommer sannolikt att kunna nå dit. Däremot så finns det stora skillnader på hur den ser ut och i vilken omfattning den existerar. Det handlar naturligtvis inte om att vissa människor i vissa länder har någon kriminell gen i sig i större omfattning än andra, utan om hur problem tacklas, vilken moral det finns i samhället och hur vi fostrar våra barn. Alla samhällen har sociala koder och ett rättsväsende som talar om vad som är rätt eller fel och alla vet vad som är acceptabelt och inte. Dessutom så ser samhällen olika mycket mellan fingrarna när saker händer.

Jag anser fortfarande att Sverige är ett förhållandevis tryggt land där rättsväsendet fungerar ganska bra. Men jag är övertygad om att vi är på väg att tappa greppet och om inte våra politiker sätter ner foten mycket tydligare och verkligen markerar vad som är acceptablet och inte, samt att rikspolischef Dan Eliasson avsätts, så ser jag ingen möjlighet att vända skutan. Medborgare ser problemen och protesterar och vädjar om vartannat, men det hjälper föga. Sverige är ett rikt land, ekonomin går bra och vi skulle egentligen kunna ha en mycket högre standard inom mycket, men vad händer? Jo sjukvården försämras, gamla lever ibland så knapert så det är ovärdigt, u-landsbiståndet minskas så att människor dör på grund av vattenbrist med mera och polisen har inte resurser att klara av sitt uppdrag.

Jag är alldeles övertygad om att all den grova kriminaliteten som kostar oss miljardtals kronor, är en av anledningarna. Det är helt obegripligt att saker som vandalisering av blåljus, skjutningar och hot och förnedring av tjänstemän har kunnat pågå i flera år. Det är obegripligt att inte mer har gjorts för att rättsamhället ska ta tillbaka bostadsområden dit polisen inte vågar åka med enbart en bil i taget. Har vi inte lagar och redskap för att hantera problemen, så måste vi skaffa oss det. Men något måste göras. Att regeringen nu vill ge polisen mer pengar, men samtidigt behålla Eliasson vittnar om att de fortfarande låtsas som att inte verkligheten är som den är. Det är både pinsamt och skandalöst.

 

Batra hade en otacksam roll

I går hände det som många länge hade velat ska ske, något som man hade på känn, men kanske ändå trodde att nja, det är ju val om ett drygt år, vågar de verkligen göra slag i saken? Men det vågade man. Moderaterna ville ha en annan ledare i nästa års valrörelse. Anna Kinberg Barta har nu avgått efter hård press inifrån. Men hon hade det inte lätt. Hon tog över i ett svårt läge. Hon har också haft att tampas med medlemmar som drar åt olka håll; vissa vill förnya sig mer än vad som sannolikt är bra, andra tillhör de gamla konservativa medlemmarna som inte alls vill gå så raskt fram.

Siffrorna har ständigt gått ner och hon har verkligen blivit synad i sömmarna. Varför lyckas hon inte vända dem uppåt igen? Säkert så har hon gjort sitt bästa och jag har gång på gång imponerats av hur hon har stått pall i hårt pressade situationer. De flesta skulle nog ha haft svårt att jobba vidare så som hon har gjort. Hon är en kämpe på många sätt.

Men oavsett ledarstil, politiska åsiker och förmågan att hålla ihop partiet, så tror jag personligen att det som verkligen har legat henne i fatet är stelheten, oförmågan att svara på frågor och att inte vara tillräckligt tydlig. Men när hon har lyckats att nå ut, så har hon varit bra. Exempelvis så fick hon beröm efter sitt Järvatal för några månader sedan. Där var hon riktigt bra. Fast det räckte inte, och det var för sent. Jag hoppas att hon hämtar sig snabbt och fortsätter att engagera sig för Moderaterna i många, många fler år. Hon är en tillgång, men sannolikt i en annan roll.

 

Och vad tycks om inhägnade sjukhusområden?

Detta föreslår nu ett par Moderater i en debattartikel. https://www.sydsvenskan.se/2017-08-24/vi-foresprakar-gated-hospitals-inhagnade-sjukhusomraden Som vanligt så känns det som att man återigen vill ”ta bort symptomen i stället för att bota sjukdomen”. Jag trodde faktiskt inte att Moderaterna av alla skulle komma med en sådan idé samtidigt som de inte går till botten med del hela. Det är i alla fall inte vad jag uppfattar att de gör, för det skriver de inget om. Någonstans börjar ju nämligen problemen. Jag instämmer i att man bör ha kameror på sjukhusområden där man vet att brott begås. Jag tycker också att straffskärpning är bra i dessa sammanhang, alltså när skottskadades umgänge hotar, är våldsamma och i stora grupper tränger sig in på sjukhusen och kräver det ena med det andra. Tydligen så är detta nu vanligt i hela landet. Man baxnar!

Killarna och männen, för det rör sig för det mesta om unga män, har invandrat till Sverige och fått en fristad, ofta med högre standard inkluderad, här. Eller också så har deras föräldrar kommit hit från förtryck, krig eller fattigdom. Sverige har givit dem en tillvaro i ett av världens bästa länder. Vi kanske bokstavligt talat har räddat livet på, och nu försörjer, hela familjen. Ska vi då acceptera det här beteendet? Det är alldeles orimligt. Det här om något föder rasism eftersom vissa människor alltid ska dra alla över en kam och tyvärr dömer alla invandrare efter vad ett fåtal gör. Men de flesta invandrare tar också avstånd från det här, för det är dem fjärran att bära sig så illa åt. Däremot så blir de drabbade när motsättningar mellan människor ökar.

Vi måste sluta att främst fundera på hur vi ska göra för att inte personalen ska vända på sina namnbrickor, polis alltid ska kallas in när en skottskadad person kommer till ett sjukhus, hur alla patienter ska känna trygget och så vidare. Det första som ska göras är att med emfas sätta ner foten, både bildligt och bokstavligt, och visa att från och med i dag så accepterar vi inte det här beteendet. Svenska medborgare betalar skatt som försvinner i miljarder räknat för att man inte har velat/vågat ta tag i problemen på riktigt. Om polis finns på plats och man känner till personens umgänge och familj och dessa har betett sig hotfullt, ja men då måste det vara lättare att döma dem. Acceptera inte att föräldrar låter minderåriga ränna ute och umgås med kriminella, kräv att de håller ordning på sina barn. Annars så kan de inte längre få behålla vårdnaden. Acceptera inte att människor som invandrar till Sverige tar med sig sådana här våldsamma och kostsamma beteenden. Vi ska vara inte vara ett land som sluter oss och inte låter någon komma in, men vi ska vara ett stolt land som alltid sätter trygghet och demokrati före att vissa tar sig rättigheter som de inte har.

 

Ja, vem är egentligen perfekt i den politiska debatten?

Ärligt talat så börjar jag bli lite trött på den här Janouchdebatten, men i går så läste jag ett så bra inlägg av Zinat Pirzadeh, så jag delar det här på bloggen ändå. http://katerinamagasin.se/lat-den-som-ar-utan-skuld-tanda-balet/ Det tar upp mycket som är tänkvärt och bör få alla som skriker högt om hur illa Janouch har burit sig åt och gottar sig åt konsekvenserna, att hoppa ner från de höga hästarna och tänka till. Jag försvarar inte hennes tweet, vilket jag har sagt tidigare, men jag står sannerligen inte på mobbens sida heller. När mäktiga personer är med i drevet och personer ser till att hon förlorar uppdrag, då är det ta mig tusan inte sunt längre.

Många har åsikter om båda inblandade damer, själv så har jag också haft det genom åren, men de har ändå min respekt då de båda engagerar sig för det de tror på. De gör det också utan våld och de använder pennan och ordet som verktyg, precis som man ska. Därför så fördömer jag alla som ger sig på dem med hot och försöker tysta dem på det viset, eller kanske på annat sätt. Förra veckan så talade jag med en bekant om den här cirkusen och sa då att jag försvarar alla, från Vänsterpartister till Sverigedemokrater, när jag ser att de inte får yttra sig utan att andra hoppar på dem på ett sätt som nu sker. Det finns naturligtvis gränser för vad man kan yttra, men så länge som det som sägs inte kränker och skadar andra, så måste vår yttrandefrihet försvaras. Därför så gör jag det även när människor säger de mest urbota dumma saker.

Jag var under många år kommunalråd här i Huddinge, och ett av mina ansvarsområden var demokrati. Jag var engagerad i ett lokalparti, och grundaren av det startade partiet efter ett odemokratiskt beslut i kommunfullmäktige. Jag har stor respekt för det han gjorde. Demokrati och yttrandefrihet och rätten att påverka samhället är till och med en del av svensk folkhälsopolitik. När då olika företag väljer att ta ifrån dem som nyttjar rätten deras uppdrag och på så vis straffa dem, så är man med och bidrar till en utveckling där ord och åsikter tystas av rädsla för att förlora sin försörjning. Man tar också på sig rätten att själv bestämma vilka åsikter som får framföras, vem som får säga vad och vem som ska låsas fast vid skampålen. Jag avslutar med vad Jesus ska ha sagt om den otrogna kvinnan som folket ansåg skulle bli straffad med döden för sin påkomna otrohet: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Mer sa inte Jesus om den saken, men det behövdes faktiskt inte.

 

Fjärde gången gillt?

På lördag är det exakt tre månader sedan som jag skrev ett mejl till Anders Ygeman. Jag väntar fortfarande svar på frågorna. Så här ser det ut:

God dag,

Jag mejlar till dig som ansvarig minister gällande de samtal som förs om terrorism. Två av åtta riksdagspartier, alltså Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, deltar inte i dessa då de inte är inbjudna. Hur har regeringen kommit fram till att bästa sättet att hantera denna så viktiga fråga är att inte alla medborgares representanter får delta?

I det senaste riksdagsvalet så fick ovanstående partier i princip 20 procent av rösterna. Är det verkligen försvarbart att de utesluts? Och är det det bästa för vår säkerhet? Personligen så tror jag att det i en sådan här situation är bättre att ha alla med sig än vissa emot sig.

V och SD är partier på ytterkanterna och även om jag personligen aldrig skulle ge dem min röst, så är de demoratiskt valda och i det här fallet så är i alla fall min övertygelse att det bästa sättet att hantera det ytterst obehagliga som händer i samhället är att alla partier deltar för att måna om vår säkerhet.

Hälsningar Katharina Wallenborg

Jag har nu, för fjärde gången mejlat det till regeringen, men den här gången så valde jag att adressera det till statsminister Stefan Löfven. Inte för att Ygeman är borta som inrikesminister, utan på grund av att hans tjänstemän, alltså de som tar hand om posten, uppenbarligen inte har för avsikt att svara. Hade detta varit ett oseriöst tramsmejl, eller något med provocerande innehåll, så hade jag förstått, kanske även ansett att de gjorde rätt, men så är det ju inte, så jag begriper inte varför de vägrar svara. En gång har de mejlat tillbaka, men då bara med allmänt prat och inget om mina frågor. Hur svårt kan det vara?