Gårdagens Janouch-Dinamarcainlägg

Wow, vilken respons det blev på gårdagens inlägg om författaren m.m. Katerina Janouch och Vänsterpartiets riksdagsledamot Rossana Dinamarca. Aldrig har något inlägg lästs av så många under de 17,5 månader som jag har bloggat. I de två facebookgrupperna där jag delade det så var kommentarerna mestadels positiva och det blev många gillamarkeringar. Tack för att ni tog er tid att läsa och kanske även kommentera inlägget. Det inspirerar till fortsatt skrivande. Men nog om detta, för anledningen att jag alls skriver om responsen är inte för att få tala om att många läste inlägget och att det var roligt för mig själv, utan det intressanta i den här debatten och vilka enorma reaktioner som den har väckt.

Jag tror att inlägget blev välläst just på grund av att ankdammen nu faktiskt är i princip full och den börjar dessutom bli grumlig av både det ena och det andra som släpps ut. Fler och fler reagerar och inser att något är osunt, det kliar på det där sättet som det gör när något inte står rätt till eller när stressen gör sig påmind. Tweetet som drog igång allt, och som kallas för plumpt av även Janouch själv, togs bort och hon bad om ursäkt. Men det räckte inte för Dinamarca som ville plaska vidare i dammen, vilket snart ledde till att t-shirtbilden, där hon poserar som Sveriges sexigaste politiker, spreds som en löpeld och tog udden av hennes trovärdighet. Hennes agerande blev med andra ord ganska kontraproduktivt. Men det hela eskalerade alltså och nu har hon gjort en polisanmälan med en av Sveriges mest kända advokater bakom sig. (Han är nog inte billig.)

Att sedan Viking Line blandar sig i och avslutar sitt samarbete med Janouch gjorde inte saken bättre. De har blivit alldeles nedmessade/nedmejlade och så vidare. Allt detta som har hänt de senaste dagarna har gjort många rasande, men även förundrade och oroliga. Det är här klådan och annat kommer in. Har Sverige blivit så överkänsligt verkligen? Ja, utan tvekan. Skulle någon ha lagt ut en dylik bild av mig på twitter så skulle jag naturligtvis ha blivit vansinnigt irriterad. Men skulle jag ha polisanmält, jag menar även om jag hade varit känd? Nej, faktiskt inte. Skulle jag ha accepterat ursäkten? Ja, faktiskt. Senaste dagarnas händelser bör få bli ett statuerande exempel på hur det inte ska gå till. Ett misstag måste kunna rättas till utan rättsväsendets inblandning och ett misstag ska inte leda till uppsagda avtal eller arbeten så länge inget grovt brott har begåtts och det har det inte här.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s