Månadsarkiv: augusti 2017

Hur fick Guillou till det nu?

Det är alldeles uppenbart att vissa kvinnor står högre i kurs än andra hos Jan Guillou och var på den skalan man hamnar verkar bero på var man står politiskt. Den slutsatsen är inte långsökt när man läser om hur han ser på att många kvinnor är utsatta för hat och mobbning. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ejPOO/oroande-att-moderater-flabbar-at-kvinnohat-och-kommer-undan-med-det Kvinnor till höger om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, Miljöpartiet inräknat https://www.svt.se/opinion/guillou-du-ar-den-snyggaste-kulturministern kommenterar han inte alls, utöver i negativa ordalag. Att även de får ta emot mycket obehagligheter borde han veta, för det gäller de flesta kända kvinnor, speciellt om de befinner sig i en värld där man tycker saker eller syns ofta, som journalister, politiker, TV-profiler, bloggare med mera. Jag förstår vad han är ute efter i sin artikel, men jag vet att Guillou kan bättre än så här, då han är en man som verkligen har ordet som redskap. Den här texten känns inte riktigt genomtänkt. Jag hoppas verkligen att det blev ”fel” på grund av tidsbrist eller annat och att han inte har missuppfattat allt så kapitalt.

Det artikeln handlar om är Janouch tweet om Dinamarca (vilket vi är många som tycker att det var plumpt, onödigt och dumt). På detta bygger han en historia om högerkvinnors skrattande åt henne och att de har mobbat politikern och att de aldrig skulle ha skrattat åt Janouch kommentar om inte Dinamarca hade varit Vänsterpartist. Att så många verkligen har skrattat åt det hela är jag faktiskt tveksam till. Han talar också om Janouch som Sverigedemokrat, något jag inte vet om hon är, så det lämnar jag därhän. Däremot så tänker jag kommentera Guillous konstiga slutsats om sådant som han har läst i SD-tidningen Fria tider. Jag citerar: ”Det var uppseendeväckande, inte bara för att den typen av sexmobbning vanligtvis bedrivs av de anonyma fotsoldaterna. Utan också för att Katerina Janouch därmed tog ställning för en av de mer aparta idéerna i den sverigedemokratiska undervegetationen, tanken att sex mellan vita svenskar och muslimer är alldeles extra äckligt. SD-publikationen Fria tider skildrade så sent som i juni en påstådd skandal däri att ”medelålders kvinnor i asylnäringen, batikhäxor” ägnade sig åt sex med flyktingar. Att beklagansvärda fotsoldater finner denna fantasi fruktansvärd är kanske vad man kan vänta sig. Men Katerina Janouch?”

Jag har inte läst Fria Tider, så jag vet inte om någon har förfasat sig över något äckligt sex på grund av att det har skett mellan olika typer av människor, alltså från olika länder, olika kulturer eller religioner. Däremot så vet jag att många har reagerat om det är så att medelålders kvinnor har utnyttjat flyktingmän i en utsatt situation och det är i alla fall där som min egen upprördhet finns, inte att det skulle ha varit äckligt. Men av någon anledning så verkar vissa ha svårt att ta till sig att även kvinnor kan vara förövare i sexuella sammanhang. Stämmer detta så borde det granskas mer. I övrigt så anser jag även att kvinnor som blir utsatta för hot och våld är offer oavsett om de röstar på Vänsterpartiet eller Moderaterna eller till och med Sverigedemokraterna. I ett öppet demokratiskt samhälle så har alla rätt att uttrycka sina åsikter utan kränkningar. Det Janouch skrev om Dinamarca var inte snyggt, men att det ska bli en artikel av det med slutsatsen att vissa människor tycker att sex mellan vita kvinnor och invandrade muslimer är äckligt, det är väl ändå ganska långsökt och det förringar också eventuella offers situation.

 

Annonser

Motsättningarna kommer fortsätta att öka med dagens politik

Det är en gåta att det fortfarande finns så många politiker som vägrar se verkligheten. Man bedriver en politik som inte främjar någon, utom möjligtvis vissa kriminella då, men det borde väl ändå inte vara förenligt med sunt förnuft, heder eller svensk lag att göra det? Ändå så fortgår det, år efter år efter år. Senaste ett till två åren så har nog många, både politiker, tjänstemän och andra, verkligen förstått allvaret i hur landet har utvecklats och problemen med den politik som bedrivs, många som har haft insikt i olika frågor har vetat det ännu längre. Mig själv inkluderat. Men det har varit mycket som många kanske anat, men inte riktigt förstått eller vågat ta till sig också, den numera berömda ängsligheten är enorm på vissa håll. Det har gjort att det har varit väldigt svårt för dem som velat göra något tidigare och tyvärr så är det fortfarande så, även om det rör lite grann på sig. Det i sin tur gör att man offrar allt fler på det politiska altaret, bara man tror sig vinna något själv. Utan att jag har sagt det så är jag övertygad om att hundra procent av er som läser texten redan vet att den handlar om flykting- och invandringspolitiken.

Varför är jag då så orolig för den? Jo, därför att det drabbar oskyldiga, både svenskar, flyktningar och invandrare. Det är nämligen så som det fungerar. När man inte vill se problemen som de är, utan försöker göra en omskrivning av verkligheten så blir det på det här viset. Det är därför som motsättningarna mellan grupper ökar. Jag blir beklämd och förskräckt ganska ofta när jag läser i olika kommentarsfält till artiklar eller enskildas facebookinlägg. Det finns så mycket hat och okunskap och vi har hamnat i ett tillstånd där människor automatiskt drar slutsatsen att det är invandrare som har begått brott, oavsett vad det handlar om när media rapporterar detta. Som om Sverige inte hade kriminalitet på den tiden som vi inte hade invandring i den här omfattningen. Klart att vi hade! Däremot så står gruppen för alldeles för stor andel av brotten som begås och de står ofta för en annan mer våldsam kriminalitet, vilket är oacceptabelt och alldeles förkastligt. Hur många hörde talas om stenkastning mot blåljusfordon och dess personal eller gruppvåldtäkter för tio år sedan?

Alla vet dessutom att olika invandrargrupper är olika mycket representerade i brottsstatistiken. Alla vet också att social tilltro, tilltro till myndigheter, viljan till ett jämställt samhälle, viljan att acceptera att Sverige är sekulärt och så vidare, varierar enormt beroende på kulturen där människor kommer ifrån. Att många politiker inte vill föra någon statistik, något som skulle kunna ge större förståelse och möjlighet till att lösa brott, men framför allt förebygga dem, gör att kriminaliteten alltså inte minskar utan ökar. Man ska samtidigt vara medveten om att majoriteten av människor från länder eller kulturer långt ifrån vår egen är hyggliga människor, sådana som vill leva ett normalt liv precis som vi alla vill. Men när samhället låtsas om som att skillnaderna inte finns, så drabbas dessa människor extra hårt. Många har nämligen en tendens att dra alla över en kam. Sådant är bokstavligt talat livsfarligt. Oviljan att se verkligheten, vissa förnekar till och med kulturella skillnader helt, gör att även svenskar drabbas och utsätts för hat. Kvinnor blir kränkta och vissa män från dessa grupper anser inte ens att en våldtäkt är lika allvarlig på en svensk kvinna som på en kvinna från hans egen kultur och land. Ibland så tänker jag att vi kan hamna där Europa var på 30- och 40-talet om vi inte vaknar upp och det gör mig livrädd. Det får bara inte ske igen.

 

Ett positivt inlägg om svensk vård

Först så vill jag säga att jag vet att svensk vård inte alls fungerar som den ska alla gånger och det är sorgligt att människor drabbas och det borde inte få förekomma. Men jag vill ändå göra ett inlägg om det positiva, för det är oftare positivt än negativt. Sådant glöms lätt bort. I dag besökte jag Hötorgets vårdcentral där jag går sedan förra året. Jag har haft anledning att besöka dem tre gånger sedan jag började där och jag har haft telefonkontakt ungefär lika många gånger med dem. Jag är så nöjd. Bra bemötande, bra hjälp, telefontid hela dagarna och det går snabbt att få en tid när man behöver. Det enda negativa var att läkaren som jag träffade i dag var usel på svenska och det är inte bra då man måste förstå varandra till hundra procent naturligtvis. Men vi lyckades trots allt bra och jag fick den hjälp som jag behövde.

Läkaren kom fram till att jag skulle röntgas för mitt problem. Röntgen ligger i kvarteret bredvid och efter lunch så kunde jag komma tillbaka och hämta en remiss. När jag väl kom till röntgen så blev jag både röntgad och undersökt med ultraljud. Allt inom en halvtimme inklusive väntetid. Fantastiskt! Bra bemötande på båda ställena och ingen stress någonstans, i alla fall inte som jag som patient märkte.

Jag har så många positiva erfarenheter av svensk vård och jag har många gånger tänkt att det är så sällan som sådant kommer fram. Man ser lätt det som är negativt. Därför så kändes det viktigt att få skriva om motsatsen. Man önskar att det vore lika bra överallt så att vi patienter får den hjälp vi behöver, men också så att personalen ska må bra, för många har en arbetsmiljö som sliter på dem. Det är naturligtvis oacceptabelt.

 

Barcelona…

Vad finns det mer att säga efter en dag som denna än att ens tankar går till de drabbade i det fruktansvärda terrorattentatet i Barcelona? Många människor har skadats, många mist livet i förtid och till alla offer finns förtvivlade som förlorat någon kär eller som har någon närstående som nu är svårt skadad.

Det är ytterligare en sorgens dag i Europa.

 

Gårdagens Janouch-Dinamarcainlägg

Wow, vilken respons det blev på gårdagens inlägg om författaren m.m. Katerina Janouch och Vänsterpartiets riksdagsledamot Rossana Dinamarca. Aldrig har något inlägg lästs av så många under de 17,5 månader som jag har bloggat. I de två facebookgrupperna där jag delade det så var kommentarerna mestadels positiva och det blev många gillamarkeringar. Tack för att ni tog er tid att läsa och kanske även kommentera inlägget. Det inspirerar till fortsatt skrivande. Men nog om detta, för anledningen att jag alls skriver om responsen är inte för att få tala om att många läste inlägget och att det var roligt för mig själv, utan det intressanta i den här debatten och vilka enorma reaktioner som den har väckt.

Jag tror att inlägget blev välläst just på grund av att ankdammen nu faktiskt är i princip full och den börjar dessutom bli grumlig av både det ena och det andra som släpps ut. Fler och fler reagerar och inser att något är osunt, det kliar på det där sättet som det gör när något inte står rätt till eller när stressen gör sig påmind. Tweetet som drog igång allt, och som kallas för plumpt av även Janouch själv, togs bort och hon bad om ursäkt. Men det räckte inte för Dinamarca som ville plaska vidare i dammen, vilket snart ledde till att t-shirtbilden, där hon poserar som Sveriges sexigaste politiker, spreds som en löpeld och tog udden av hennes trovärdighet. Hennes agerande blev med andra ord ganska kontraproduktivt. Men det hela eskalerade alltså och nu har hon gjort en polisanmälan med en av Sveriges mest kända advokater bakom sig. (Han är nog inte billig.)

Att sedan Viking Line blandar sig i och avslutar sitt samarbete med Janouch gjorde inte saken bättre. De har blivit alldeles nedmessade/nedmejlade och så vidare. Allt detta som har hänt de senaste dagarna har gjort många rasande, men även förundrade och oroliga. Det är här klådan och annat kommer in. Har Sverige blivit så överkänsligt verkligen? Ja, utan tvekan. Skulle någon ha lagt ut en dylik bild av mig på twitter så skulle jag naturligtvis ha blivit vansinnigt irriterad. Men skulle jag ha polisanmält, jag menar även om jag hade varit känd? Nej, faktiskt inte. Skulle jag ha accepterat ursäkten? Ja, faktiskt. Senaste dagarnas händelser bör få bli ett statuerande exempel på hur det inte ska gå till. Ett misstag måste kunna rättas till utan rättsväsendets inblandning och ett misstag ska inte leda till uppsagda avtal eller arbeten så länge inget grovt brott har begåtts och det har det inte här.

 

Janouch, Dinamarca och Viking Line

Vissa hävdar att man inte får säga vad man vill i Sverige och att åsiktskorridoren krymper, att det är så vet Janouch den hårda vägen då till och med statsministern gav sig in i debatten i vintras. Andra menar att man visst kan säga vad som helst och det kan man så klart göra, men det får koncenkvenser. De senaste rubrikerna handlar visserligen inte om politik i traditionell mening men det handlar ändå om vad som tillåts. Katerina Janouch började med ett onödigt och plumpt tweet om Rossana Dinamarca och sedan så eskalerade allt. Dinamarca surnade på resans gång till rejält och polisanmälde henne. Detta trots att hon gärna poserat på en strand för ett par år sedan i en T-shirt med utnämningen ”Sveriges sexigaste politiker,” något som man så klart också kan ifrågasätta när hon är folkvald politiker.

Janouch har återigen förlorat jobb på sin frispråkighet, den här gången hos Viking Line. De gillade inte heller hennes nedlåtande kommentarer om Vänsterpartisten. Rederiet gör naturligtvis som de vill, men det är en trend att fler och fler företag agerar politiska partier och fördömer och säger upp personal eller avbokar det ena och det andra. Det är deras rätt och den ska de naturligtvis nyttja, men det verkar inte finnas rim och reson i det hela alla gånger. Och det gör det inte här. Janouch borde ha fått sig en åthutning av Viking Line, men inte mer än så. Hon har inte begått ett brott eller visat sig oduglig i sitt uppdrag hos dem. Att då säga upp henne är en farlig väg att slå i på.

Vår yttrandefrihet och vår tillåtelse att skriva sådana här dumma tweet ingår i vår öppenhet och demokrati. Priset blir att människor ibland gör dumma saker. Men vem av oss är perfekt och vem av oss vill ha ett samhälle där alla alltid är oroliga för att förlora något för att det kanske missuppfattas eller blåses upp? Lättkränktheten och ängsligheten har gjort att i princip alla tar chansen att göra kraftiga markeringar direkt som något händer. Självklart så har inte Viking Line en allt igenom perfekt ledning och naturligtvis så har även Dinamarca gjort plumpa uttalanden genom åren. Varför? Jo, för att de heller inte är annat än människor med fel och brister. Jag hoppas att rederiet – vilket jag även har messat dem om – låter Janouch stanna och att de gör det för att inte bidra till att inskränka vår rätt att yttra oss, även om det ibland blir tokigt.

 

Skolan och elevers val

Jag läser en intressant debattartikel om skolan och vilka elever som går var. https://www.svd.se/kommuner-bor-blanda-elever-med-olika-bakgrund Jag både håller med och inte håller med vad som skrivs. Först vill jag säga att det är ett problem det här med fulla kommunala skolor, för så ser det ofta ut i storstadsområdena. Däremot så finns i de här regionerna ofta många fristående skolor dit man kan söka sig. Men gör man det då? Tyvärr inte många gånger, men många gör det. För vissa är det en chans att komma till något bättre.

Jag kopierar in ett stycke som jag trots att jag höll med om en del i artikeln, reagerade emot (och det är naturligtvis inte att alla elever ska ha samma chans till bra skolgång). ”Att utjämna elevers grundförutsättningar, att göra livschanserna så jämna som möjligt, tycker vi är en mycket viktig ambition. Det är ohållbart med ett system som konsekvent missgynnar barn vars föräldrar inte har tillräckliga resurser. Därför är Skolkommissionens förslag om lottning för att ge alla elever samma möjligheter att komma in på populära skolor inget dåligt förslag. Vi önskar till och med att driva frågan ännu längre.” Längre ner i texten utvecklas detta med resurser ”Föräldrars pengar avgör barnens utbildning och framtid”. Det här är intressant, för föräldrarnas ekonomi hänvisas ofta till i olika sammanhang, däremot så får man aldrig veta vilka inkomster som det rör sig om eller hur stor påverkan det verkligen har. Givetvis så är pengar en förutsättning för mycket i livet så jag inser att det påverkar, men jag tror att även föräldrars engagemang också måste våga talas om. Det finns inte många länder i världen där förmånerna och möjligheterna är så många som hos oss. Det kanske till och med är så att vi har lärt oss att samhället tar hand om allt, alltid, så vi helt enkelt inte gör så mycket som vi har förmåga till?

Sedan det här med lottning; lottas en elev in så får en annan stå tillbaka. Hur kan vi vara säkra på att eleven som förlorar sin plats inte hade varit lika välförtjänt av den som den inlottade? Morötterna bör snarare bli fler än färre, men framför allt, alla ni föräldrar, lägg en halvtimme vid tillfälle på att kontrollera vilka fristående skolor som finns tillgängliga där ni bor, ta ytterligare en halvtimme och diskutera dem med ert barn. Den här timmen kanske förändrar hela deras tillvaro och den timmen tror jag faktiskt att alla har.