Månadsarkiv: september 2017

Grundskolebetyg och alkoholproblem

Föräldrar, politiker och skolpersonal, ni kan göra stor skillnad när det gäller förebyggande av alkoholproblem genom att se till att alla ungar klarar av grundskolan med bra betyg. Alkohol är för många en guldkant på tillvaron och det önskade man att den skulle få vara för alla, men tyvärr så är den i stället ett sänke eller rent av ett helvete för många. Det går nog inte med ord att beskriva den ångest som missbrukare måste ha. Men det drabbar inte bara den enskilde utan alla i dess omgivning. Vi måst prata mer om alkohol och hur vi kan förebygga skade- och missbruk. Vi kanske inte lyckas rädda alla från alkoholens klor, men nog borde vi kunna se till att majoriteten av unga i sitt framtida liv slipper alkoholproblem.

Hur viktigt är det då att klara av sina studier för att sedan få ett arbete och en ordnad tillvaro? Vi vet nu att den som går ut grundskolan med låga betyg löper tio gånger så stor risk att få alkoholproblem i framtiden jämfört med den som går ut med toppbetyg. Det är ingen liten skillnad. Tio gånger! Ser man på saken med de glasögonen så inser man hur viktig den första tiden i skolan är. Med andra ord: föräldrar, politiker och skolpersonal, se till att (allra helst) ingen lämnar grundskolan med bottenbetyg. Man behöver inte vara bäst i klassen, även om chansen till ett bra liv är större ju bättre man gör ifrån sig, men att inte ha en utbildning så att man kan få ett arbete, hur enkelt det än må vara, är alltså förödande. Nu tror jag givetvis att de flesta vuxna har ambitionen att alla elever ska klara av både grundskolan och fortsatta studier, men livet går inte alltid spikrakt och någonstans så brister det uppenbarligen.

Är samarbetet för dåligt när saker går snett? Lever vi med en syn att alla inte kan klara av grundskolan? Kanske. Men oavsett så måste alla föräldrar göra vad de kan för att stötta och uppmuntra sina barn, men även söka hjälp när de inte själva förmår göra det som behövs. Politikerna ska fatta beslut som gynnar alla elever och se till att resurser och befogenheter finns när de behövs. Skolpersonalen ska se till att alla elever oavsett förutsättningar ges en undervisning som de kan ta till sig och skolan måste reagera om något inte står rätt till i elevens hemmiljö. De måste även se till att ha en tät kontakt med föräldrarna när det behövs. Om alla tar sitt ansvar så tror jag är ytterst få skulle behöva lämna grundskolan med bottenbetyg. Då finns det nämligen alltid någon som fångar upp eleven när det behövs. Lättare sagt än gjort, men alla ungar är värda en likvärdig chans i livet.

 

Annonser

Kyrkoval och sekularitet

I dag så är det kyrkoval och jag tänker inte orda så mycket om det, men det är klart att det blir lite reflektioner en dag som denna. När jag som ung var partipolitiskt aktiv i Centerpartiet så fick jag frågan om jag inte skulle ställa upp i valet. Ja, det var till och med kampanj övertalning, men jag var inte intresserad så sa jag nej. Jag känner däremot många som engagerar sig i kyrkovalet, endera som står på valsedlar eller så delar de ut sådana vid vallokalerna eller kanske är valförrättare. Är det något som politiken har lärt mig så är det tolerans och att vi alla ska få driva det vi tror på och jag känner säkert människor på varenda valsedel i min kommun efter att ha varit politiker här.

Samtidigt så är jag otroligt tacksam för vårt sekulära samhälle och jag är dessutom stolt som en tupp över det. Att ha ett samhälle som är sekulärt är att få leva i ett sammanhang där vi alla tolereras. Vi kan vara öppna med vilka vi är utan rädsla och vi är för vetenskaplig utveckling som gagnar mänskligheten. Vi låter våra medmänniskor få ta den väg i livet som passar dem bäst, även om vi aldrig skulle slå in på den själva. Vi hånar inte den med annan uppfattning och vi gör inte livet i övrigt surt för dem. Vi kan argumentera för vår sak, men vi accepterar om den inte köps av andra. Ja exakt så fungerar det ju inte riktigt hela tiden, det vet vi, men vi ska alltid sträva dit hän. Så länge vi skiljer stat och religion så är åtminstone förutsättninarna goda.

Själv så är jag medlem i Humanisterna http://humanisterna.se och det tilltalar mig att de även om de ser vetenskapen som det främsta, förespråkar alla människors värde och rättigheter. Det är tyvärr något som inte alla religioner gör. I Sverige så finns det i dag beklagligt nog många människor som vill föra samman stat och religion igen, och politiker är samtidigt livrädda för att tala klartext så snart det kommer till tro. Det är som att det för vissa står över allt annat, men så får det inte vara. Det enda sättet att skapa en gemensam livsåskådning är genom tvång och det är fruktansvärt. Människor drabbas hårt där religionen är det som styr. Att behålla och utveckla Sverige som sekulärt är det enda som kan göra att vi alla får plats. Det får bli mina reflektioner i dag när det är kyrkoval.

 

Hur kunde katolska kyrkan få en så genomrutten kultur?

Som icke medlem av katolska kyrkan så ser jag naturligtvis på saker annorlunda än dem som är aktiva där. Det gör att jag har en objektiv syn som inte är färgad av tro eller människorna i en församling. Det delar jag med många andra och det är vår förbaskade skyldighet att reagera på det hemska som händer och försöka göra något åt det. Ändå så vill de flesta makthavare inte påverka för att förändra. Varför? För mig är det obegripligt, men jag gissar att det handlar om rädsla för kyrkan, risken att det påverkar ens egen ställning eller liknande. Självklar så kan det finnas okunnighet bakom, men det vore nästan en bedrift att inte känna till åtminstone lite av det som pågår.

När svenska makthavare träffar påven eller andra representanter från hans lilla stat så ska de självklart uppträda korrekt, precis som de gör när de träffar andra makthavare med högst tvivelaktig moral. Jag tror dessutom att det är bättre att ha en relation även med människor vars värderingar man inte kan eller vill dela, än att inte diskutera med dem alls. Att helt ta avstånd stärker bara andra i sin uppfattning, men framför allt så påverkar det oskyldiga som de har makt över. För makt har kyrkan och det gör att det är så otroligt svårt för medlemmar inom katolisismen att göra något åt alla problem med pedofili och hebefili. Det vet vi då vissa har försökt i flera decennier. Många blir inte ens trodda. Men även när bevis finns så läggs för det mesta locket på.

Utvecklingen är dock intressant, för sexuella övergrepp på barn och ungdomar har inte alltid varit accepterat. För några hundra år sedan så kunde det bli väldigt hårda straff, till och med dödsstraff. Men den inre kulturen har förändrats och av de anklagde prästerna så jobbar 75 procent kvar som vanligt. Vissa flyttas till fattiga länder där offren har svårare att driva sin sak och sannolikt också bli trodda. Synismen är enorm. Dessutom så har biskoparna som får kännedom om övergrepp ingen skyldighet att ta det vidare till högre ort. Det gör att mycket stannar inom stiftet. I vintras så hade svenska politiker och andra, exempelvis katolska kyrkan här, chansen att ta upp de här frågorna. Om det nu var för känsligt att ta det öga mot öga med påven själv, så hade man om man velat åtminstone kunnat skapa en debatt. Men icke. Återigen, varför? Regeringen skryter om att vara världens första feministiska regering och den driver jämställdhetsfrågan, men sexuella övergrepp då? Varför låter vi dem pågå utan debatt? Det här måste förändras, vi kan inte längre se på när präster förstör livet för unga människor.

 

Femte gången gillt?

Ja, första, andra, tredje och fjärde gav inget resultat, trots att min fråga är enkel, samt att den rör en av de viktigaste politiska frågorna som Sverige har att hantera i dag. Jag har alltså skrivit till regeringen om de terroristsamtal som de bjöd in till i våras. Så här såg mitt brev ut:

God dag,

Jag mejlar till dig som ansvarig minister gällande de samtal som förs om terrorism. Två av åtta riksdagspartier, alltså Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, deltar inte i dessa då de inte är inbjudna. Hur har regeringen kommit fram till att bästa sättet att hantera denna så viktiga fråga är att inte alla medborgares representanter får delta?

I det senaste riksdagsvalet så fick ovanstående partier i princip 20 procent av rösterna. Är det verkligen försvarbart att de utesluts? Och är det det bästa för vår säkerhet? Personligen så tror jag att det i en sådan här situation är bättre att ha alla med sig än vissa emot sig.

V och SD är partier på ytterkanterna och även om jag personligen aldrig skulle ge dem min röst, så är de demokratiskt valda och i det här fallet så är i alla fall min övertygelse att det bästa sättet att hantera det ytterst obehagliga som händer i samhället är att alla partier deltar för att måna om vår säkerhet.

Hälsningar Katharina Wallenborg

De tre första gångerna gick brevet till minister Ygeman, men vare sig han eller hans tjänstemän ville svara. Så för några veckor sedan så skrev jag i stället till statsministern, men han verkar inte heller så sugen på att tala om varför bara sex partier fick vara med. Nu gör jag ett nytt försök, den här gången till Morgan Johansson. Vi får se om det händer något. Jag tycker nog att det är lite respektlöst att inte svara på frågan, som inte bör vara så komplicerad. Känslig är den däremot uppenbarligen, men det är trots allt Sveriges regering som har bjudit in och den sitter där på uppdrag av oss väljare.

 

Men Morgan Johansson?!

Varför gör du inte mer och varför gör du inte annorlunda nu när du har fått chansen? Vi medborgare som trodde att det skulle bli bättre med en ny minister, ja åtminstone så hoppades vi det. Nej, inte blev det någon större skillnad med Morgan i stället för Anders, just ingen alls känns det som. Morgan Johansson menar att det behövs fler poliser, så det ska man se till att vi får, men det sa ju Anders Ygaman också. Inget nytt där alltså. Sedan så sa Ygeman för all del även att det var att ta till överord att påstå att polisbristen är akut. Hur den slutsatsen drogs i somras undrar man ju. Den är ju så akut så det inte finns några ord för den. Det är i alla fall min syn på saken och jag har känslan av att den delas av majoriteten av vår befolkning. Ygemans värld måste vara ganska behaglig. Tänk om alla kunde slå ifrån sig oron så enkelt. I och för sig, varför hetsa upp sig för saker som sannolikt inte kommer att drabba en? Dock så kan det bli katastrof om man råkar ut för något, det bör en ansvarig minister tänka på.

Men för att återgå till regeringens satsningar på att utbilda fler poliser; räcker verkligen detta? Nej så klart inte. Skulle inte regeringen med numera Johansson i spetsen när det gäller inrikesfrågorna fundera mer än vad de gör över varför så många poliser har sagt upp sig och hur de ska locka dem tillbaka? Jo naturligtvis. Borde de inte göra det enda rätta och äntligen sparka Dan Eliasson som inte har stöd på många fler håll än inom det socialdemokratiska partiet? Jo men självklart. Varför görs då inte detta? Det kan man sannerligen undra.

Det är klart att den största anledningen till att Eliasson sitter kvar är att han är socialdemokrat. Sedan så finns det självklart annat när det gäller varför inte större krav har ställts på honom. Man har helt enkelt inte velat erkänna hur illa det är och att man sedan inte har klarat av situationen. Jag vill ändå tro att man förstår och att det helt enkelt har blivit fel, för inte kan de väl vara så blinda för det som pågår och vad de borde ha gjort? Eller kan de det? Kan de precis som Ygeman verkligen tro att det inte är så akut? Är man så rädd för att tappa ansiktet så att man hellre ser på när polis efter polis lämnar yrket? Betalar man hellre dyra utbildningar och skjuter problemen framför sig ytterligare flera år? Ja uppenbarligen. Personligen så har jag givit upp när det gäller den här regeringen. Det räcker inte med mord efter mord för att de ska vakna. Den ignoransen borde också klassas som kriminellt beteende.

 

Vi är sjuka för 20 miljarder kronor om året i Sverige

Hur är det möjligt? Ett av världens bästa länder att bo i, bland de främsta på jämställdhet, ett land som över 200 år har sluppit krig, ett utbildningssytem där alla genom skattefinanistering kan utbilda sig gratis, bra sjukvård och med ett väl utbyggt socialt skyddsnät. Vi har det så fantastiskt förspänt så jag undrar om vi verkligen förstår hur bra vi har det jämfört med majoriteten av jordens befolkning. Det som vi ofta klagar över – och med rätta så klart – är det usla vädret och de korta somrarna, men annars… Vad sjukskrivs vi oftast på grund av då? Ja, precis, stress! Det är inte helt enkelt att komma tillrätta med det här, men det finns självklart väldigt mycket som skulle kunna göras.

Mer motion på recept är en väg att gå. Yoga, som är vetenskapligt bevisat att det hjälper mot stress, skulle kunna ordineras, eller varför inte använda det i förebyggande syfte. Precis som alla andra som jag har pratat med och som yogar, så instämmer jag i att det är lika bra för välbefinnandet som för kroppen i övrigt. Det kostar inget, allt man behöver är en yogamatta, och det finns övningar som passar alla. Det behövs dessutom ingen speciell plats som man måste vara på, utan det fungerar på de flesta ställen. Djur på recept är det alldeles för lite av, men det finns. Effekten av att umgås med djur är väldigt stor, både i förebyggande syfte, men även som terapi. Nu är saker inte så enkelt så att det alltid räcker att umgås med en hund eller en häst en stund, ta några långpromenader eller göra några yogapass. Men det kan hjälpa många lika bra som mediciner gör, så det ska inte underskattas.

Vad skapar då den här stressen hos oss? Hos tonårstjejer och unga kvinnor så är det oftast pressen i skolan som är påfrestande. Psykisk ohälsa är ett stort problem hos unga, även killar. Men för dem som är lite äldre och redan inne i arbetslivet så är tillvaron på arbetsplatsen negativ för många. Här handlar det både om att ha en bra chef som är lyhörd, men även att ha ryggrad och rapportera det som är dåligt så att förbättringar kan göras. En chef ser och hör inte alltid allt. Men även privata problem kan påverka och då ska arbetsgivaren ändå finnas där för att hjälpa om det går. Säkert så är den snabba takten i samhället också en stor bov och den finns så klart även i arbetslivet. Lycka mäts tyvärr av de flesta i pengar och materiella ting, något som gör att många av oss aldrig blir riktigt nöjda trots att vi har det bra. Ja det finns många dimensioner, men man kan inte annat säga än att det är sorgligt att så många människor mår så dåligt.

 

Exakt ett år kvar till nästa val!

För några dagar sedan så skrev jag om vilka jag trodde skulle regera efter nästa riksdagsval. Min gissning var alliansen tillsammans med Medborgerlig samling. Det kan utan tvekan bli något helt annat och den politiska kartan känns som att den rör på sig mer än någonsin. Det är med andra ord vansinnigt spännande. Media uppmärksammar så klart den här dagen och det är roligt att läsa alla kommentarer från människor inne på nätet. Jag gillar att vi alla har möjlighet att komma till tals. Att få se saker från annat håll än vårt eget är bara nyttigt, sedan så är det synd att vissa har så svårt för hövlighet.

I en kommentar så trodde någon att L och KD skulle åka ut ur riksdagen. Risken finns, men jag tror inte att någon av dem gör det. Liberalerna kommer in för egen maskin, KD får i vanlig ordning stödröster. Men båda partierna har det riktigt kämpigt. Allas vår Marcus Oscarsson har i ett inlägg i dag skrivit att han ser F! som ett framtida riksdagsparti. De har stor chans med tanke på sina stigande siffror sedan valet, men jag är ändå inte övertygad. Medborgerlig samling nämner han inte alls, risken är att många experter och andra debattörer missbedömer deras kraft. Jag tror att de kommer att gå stort fram på alla politiska nivåer.

SD då? Det är svårt att veta vart de tar vägen, det är nämligen helt upp till de andra partierna, oavsett var de befinner sig i dessa frågor. Men så länge debatten om invandring inte kan föras på ett vettigt sätt så kommer endast SD att vinna på det, vilket inte är bra. MP då? Det är verkligen ett parti i kris, men de hänger kvar, det är jag övertygad om. M har det också tufft men blir självklart också kvar, och med ökat stöd jämfört med i dag. C tror jag backar något från dagens siffror och V håller sig ungefär där de befinner sig. Den som lever får se!