Månadsarkiv: november 2017

29 miljoner kvinnor

Så många amerikanskor var det som röstade på Donald Trump förra året. Det är som att tre gånger Sveriges befolkning till antalet skulle ha stöttat honom. Säkert så finns det en och annan även här som inte bryr sig om sådant som ”Grab them by the pussy”, nedlåtande kommentarer om kvinnors utseende eller sätt att vara och hans inkompetens. Jag vill så klart inte tro det, men nog skulle han ha fått en och annan röst här med, men inte så många procentuellt sett som i USA, där 42 procent av kvinnorna röstade på honom. Man tar sig för pannan! Han tycks komma undan med allt, oavsett hur plump han är när det gäller hans attityd mot kvinnor. Lägg där till alla andra grodor som har hoppat ut ur munnen på honom.

Utöver detta så är han dåligt påläst, har svårt att uttrycka sig och han har ofta ett tråkigt sätt rent allmänt emot omgivningen. Någon politisk erfarenhet hade han inte heller, så det var verkligen som att köpa grisen i säcken, och det visade sig att det blev ett dåligt köp, minst sagt. Ändå så finns det många amerikaner som fortsätter att stötta honom och gärna vill ha det till att han är missuppfattad med mera när andra kritiserar honom.

Nästa år är det val i Sverige och jag hoppas innerligt att ingen pajas dyker upp och med lögner och populism tar sig till makten och blir statsminister. Nu tror jag visserligen att vi är mer bildade än att välja fram en sådan företrädare, men missnöje ska aldrig tas lätt på, även om en man med Trumps kvinnosyn skulle aldrig kunna ta sig lika långt här. Men, att han lyckades berodde på uppgivenhet och en känsla av att inte bli sedd och lyssnad på. Vissa går naturligtvis aldrig att göra nöjda, för de är helt enkelt inte mottagliga för sakliga argument, men alla andra, alltså majoriteten av väljarna, lyssnar på vad som verkligen sägs och följer debatten och tar till sig av det politikerna säger. De vill ha seriösa företrädare. I Sverige har vi inte någon Donald Trump, men vi har tyvärr politiker som inte lyssnar tillräckligt. Jag hoppas att de som borde lyssna mer tänker till och att vi slipper stå i en situation efter nästa val där någon får makt på grund av missnöje med konkurrerande partier. Trump kom nämligen till makten på grund av vad företrädarna (inte) hade gjort, och inte för att han själv var förträfflig på något vis. Men han var tillräckligt smart för att förstå vad som tilltalade väljarna.

 

Annonser

Bristande kompetens hos lärarstudenter

Det här är utan tvekan ett av dagens viktigaste debattinlägg: https://www.dn.se/debatt/lararstudenter-saknar-las-och-skrivfardigheter/ Tünde Puskás som är universitetslektor har skrivit om problem med bristande läs- och skrivsvårigheter hos lärarstuderande. Inget i innehållet är nytt, men det är ändå högaktuellt. Lektorn är orolig att det på sikt kommer att leda till utexaminering av lärare med bristfälliga kunskaper. Jag vet inte hur det har undgått Puskás, men det har det faktiskt gjorts i decennier. Jag har som förälder (de äldsta barnen började skolan på 90-talet) och politiker, även skolpolitiker, sett så mycket bristfälliga kunskaper, så jag vet att detta inte alls är något som kommer att ske på sikt, utan redan har pågått i decennier.

På 00-talet var jag i kontakt med ett universitet just av den här anledningen och fick då höra att man bedrev stödundervisning för lärarstudenter. Jag häpnade faktiskt. Vi talar om den yrkesgrupp som lägger grunden till studier och arbete för 100 procent av befolkningen. Det spelar nämligen ingen roll vad vi ska syssla med i livet, för om vi inte kan läsa det svenska språket, eller skriva det korrekt, så får vi problem. Det har i åratal diskuterats att statusen på läraryrket måste höjas; börja med att höj intagningspoängen. Det indikerar också status.

I debattartikeln så föreslås ett basår på lärarutbildningarna. Jag är helt emot detta, säkert mot bättre vetande kanske vissa anser, men det finns en anledning. De personer som vill bli lärare ska ha med sig grundläggande läs- och skrivkunskaper, det vittnar nämligen om att de verkligen är motiverade och intresserade. Det borde väl ändå vara ett grundläggande krav? Jag har tyvärr sett alldeles för mycket brister hos lärare genom åren. En av dem stavade stereo som sterio, en annan förkyld som förskyld, en tredje ryggradsdjur som rigradsdjur. Den senare undervisade i biologi på gymnasiet. Samma lärare trodde inte att björnar var däggdjur eftersom de gick i idé. Egentligen så tar det emot lite att berätta om det här, för det finns naturligtvis duktiga lärare med yrkesstolthet som kan sin sak, men det finns alldeles för många som drar ner även deras anseende samtidigt som de inte ger våra barn den utbildning som de behöver för sitt framtida studie- och yrkesliv. Det är dags att kraven höjs, det är ett måste.

 

Narkotikan är ett stort samhällsproblem

Den rubriken är ingen nyhet direkt, men frågan är likväl viktig. Det allra värsta här är det lidande som det kostar enskilda människor som fastnar i missbruk. Förmodligen så är det jobbigare att leva som narkoman än vad omvärlden kan föreställa sig. Det är också en plåga för den närmaste omgivningen då den tvingas leva i konstant stress för vad som kan hända. Personligen så saknar jag mer debatt kring vad som kan göras i frågan. Den kommer naturligtvis upp ibland, med jämna mellanrum talar vi om sprutbyten eller ej då många sjukdomar överförs den vägen. Vi talar även om narkotika i samband med polisterrorisering i vissa invandrartäta områden. Polisen stör helt enkelt verksamheten och då försöker de som tjänar pengar på narkotikaförsäljningen att bli av med dem, något som drabbar boende i området hårt.

Kanske borde vi dyka lite djupare i frågan än att bara tala om langning och utanförskap, eller sprutbyten. Vi ska inte sluta föra diskussioner om detta, men vi behöver vidga debatten. Hur förebygger vi bättre att unga hamnar i narkotikamissbruk? Webben är ett enormt problem här, för det är inte bara på gatan som knarket finns. Hur kan vi göra föräldrar kunnigare om hur man upptäcker att ens barn är inne på fel spår? Hur kan vi prioritera så att Tullverket får större resurser att stoppa införseln i landet? Men viktigt är givetvis också att hjälpa dem som redan har fastnat i eländet till ett drägligare liv.

Något som jag också tror på men som inte talas mycket om, förutom ett och annat dokumentärprogram på TV eller så, är mer information om den otroligt smutsiga narkotikahandeln. Jag är helt övertygad om att många ”festknarkare” men även de som står i begrepp att prova första gången, skulle låta bli detta om de visste vad som försiggår bakom kulisserna. De flesta som är inblandade i framställning och handel av narkotika lever tuffa liv och många blir enormt utnyttjade. Hälsan sätts på spel på ett sätt som jag tror att många inte kan föreställa sig. Tänk om det i den politiska debatten togs mer tid att diskutera det här. Jag vet att det finns många som bryr sig, men problemet är att diskussionerna ofta blir både för flyktiga och för ytliga. Här har vi verkligen ett folkhälso- och samhällsproblem att ta tag i. Får ”branschen” färre kunder, så dör den ut, och det är dit vi måste sträva.

 

Kan man vara mindre än hundra procent människa?

Nej, självklart inte. Fast vissa tycks tro det, i alla fall Sverigedemokraternas Martin Strid. Han menade på att muslimer inte är hundra procent människor, en del till och med väldigt långt ifrån. Han har blivit fördömd av partistyrelsen och även skickats hem från landsdagarna. Det är bra att partiet markerar, men nog är det väl typiskt att det så ofta poppar upp sådana här omdömeslösa politiker i just SD? Det finns inte ett riksdagsparti som inte har förtroendevalda som inte har sagt häpnadsväckande saker, men utan att ha någon statistik så vågar jag påstå att det händer oftare här än annars.

Martin Strid och andra politiker – men även alla andra – har naturligtvis rätt till sina åsikter och man ska självklart inte lägga munkavel på människor, det ger oss bara ett odemokratiskt och inskränkt samhälle, men att alla inte skulle vara hundra procent människor, sådant kan man givetsvis inte acceptera. Det är en kränkning.

Varför är det så svårt för vissa att låta bli att göra personliga påhopp? För mig så är det obegripligt. Vill man få fram sitt budskap så framför man det sakligt och inte så som Strid. Jag undrar för övrigt om han förstår vad han har sagt. Har han det och ändå gör så här så är det skrämmande. Det kanske är lätt att tänka att det bara var ett klumpigt sätt att uttrycka sig, men innebörden är mer är bara ett plumpt sätt att föra fram sina åsikter. Men, som alltid så försöker jag se saker positivt, och förhoppningsvis så bidrar detta till att fler tänker sig för framöver. Alldeles för många människor kränker sina medmänniskor både i tal och skrift. Sådant ska aldrig accepteras.

 

Även Svenska kyrkan har sina rötägg

Svenska kyrkan genomgår precis som många andra arbetsplatser en utrensning av rötägg som inte vet att hålla tassarna för sig själva och att respektera sin omgivning. Det handlar naturligtvis om kvinnor och sexuella kränkningar. Jag har flera gånger skrivit om Katolska kyrkan och övergrepp mot barn och ungdomar och hur kyrkan ända från botten upp till påven skyddar förövarna. Jag skulle bli mer än förvånad om inte liknande historier kommer fram även inom Svenska kyrkan.

På svenskakyrkan.se finns riktlinjer för hur sexuella övergrepp ska hanteras. Bland annat står det så här: ”Kyrkan måste så långt det är möjligt ta ansvar för att förövaren hindras att fortsätta övergreppen.” Jag hoppas därför att den präst som har gjort sig skyldig till detta och som slutade år 2008 inte får tillbaka sin tjänst, trots att biskop Sven-Bernhard Fast i Visby vill att han ska komma tillbaka och säger till Gotlands Allehanda att ”Vi kan inte bara luta oss till händelser för sju år sedan utan vi måste ta hänsyn till hur verkligheten ser ut i dag”, apropå att prästen så sent som 2011 skickade mess till en kvinna som han utnyttjade när hon var i tonåren. Kyrkan vidtog åtgärder i samband med att saker kom fram då för flera år sedan, men det finns alltså vissa som öppet till och med håller dessa rötägg om ryggen.

Jag hoppas och tror att både den svenska och katolska kyrkan kommer att göra en ordentlig utrensning framöver. Men jag tror också att det kommer att bli flera skandaler längs vägen eftersom det finns så mycket som har sopats under mattan. Säkert så vet många mycket mer än vad de låtsas om och många är nog vansinnigt nervösa just nu. Vart det hela tar vägen kan bara tiden utvisa, men säkerligen så får fler gå än vad man har råd med då det kommer att försvinna personal samt att kyrkans rykte försämras. Hade man jobbat på ett annat sätt så skulle situationen ha varit annorlunda, men nu är det som det är.

 

Statens medicinsk-etiska råd om dödshjälp

Kanske läste du söndagens debattinlägg i DN https://www.dn.se/debatt/debatten-om-dodshjalp-har-varit-alltfor-svartvit/ som handlade om dödshjälp. Det är något som jag har bloggat om tidigare och för egen del så hyser jag inga tvivel om att det bör införas. Många är oroliga för vad som ska hända om vi inför det även i Sverige och det får självklart inte hanteras på annat än ett ytterst seriöst och säkert sätt. SMER har utan att ta ställning för eller emot, gjort en rapport http://www.smer.se/rapporter/dodshjalp-en-kunskapssammanstallning/ Där kan man läsa om forskning kring andra länders och delstaters dödshjälp. På flera håll pågår dessutom en diskussion huruvida det ska införas även på fler ställen. En sådan här sak går självklart inte att säga ja till utan kunskap om vad det handlar om. Ju mer vi vet, ju bättre är det, oavsett vart var och en landar i frågan.

Utöver det som vi vanligtvis tänker på när vi talar om det här, alltså lidande i livets slutskede eller att man lider av en obotlig sjukdom som inom en överskådlig framtid kommer att ta ens liv hur som helst, så nämns även värdighet och oberoend. Det är viktigt att vi även klarar av att diskutera den biten. Det mest önskvärda är naturligtvis att det finns människor som kan hjälpa en så att man känner sig så oberoende som möjligt även om man behöver mycket hjälp. Värdighet då? Ja vad som påverkar den biten kan bara var och en av oss svara på, men för en människa med stark integritet så kan säkert flera situationer påverka känslan. Att bli ett vårdpaket eller hamna i en situation där man inte känner igen sina närmaste längre, inte klarar av sina toalettbesök på grund av att man inte förstår hur man ska göra, eller annat grundläggande, är säkert skrämmande för många.

Jag kommer läsa rapporten eftersom frågan engagerar mig och jag hoppas att alla tar sig tid till det. Döden är trots allt definitiv och det vi allra helst vill är så klart att kvalitén på livet ska vara bra så länge vi lever, men när det inte blir så då? Ja, då måste vi kunna hantera även den delen av livet, hur svårt det än är att tänka på att en själv eller någon man håller av skulle hamna i en sådan situation.

 

Unga muslimer

I dag så skriver Rashid Musa, förbundsordförande för Sveriges unga muslimer en intressant debattartikel. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zL5AoO/varfor-ar-ni-sa-tysta-nar-unga-muslimer-fick-ratt Han nämner bland annat hur lite intresset i media var när det visade sig att det stöd som SUM hade sökt från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och fått nej till, senare i Förvaltningsrätten blev ändrat. Föreningen fick alltså bidraget trots att myndigheten hade ansett att den inte uppfyllde kraven som handlade om demokrati. När sedan rätten menade att de visst uppfyllde kraven så var inte media lika intresseade av att rapportera, säger Musa. Om han har rätt så är det givetvis beklagligt.

Men det finns annat som jag också vill ta upp och det är att han är orolig för hur samhället ser på muslimer och han skriver att vita män i Polen har demonstrerat och vill utrota muslimer. Jag delar oron över att risken för en ny förintelse finns, eller åtminstone grov förföljelse. Det kan bli mot muslimer, det kan bli emot andra. Oavsett så skrämmer tanken mig och det är sorgligt att vi inte har lärt mer av historien utan sådana tankar uttrycks på nytt. Det här har jag skrivit om tidigare. Vidrigheterna får inte ske igen. Musa talar om islamofobi och den finns utan tvekan. Det behöver dock inte alltid vara så allvarligt som han framställer det, utan många skräms av det som händer i samhället med kriminalitet och terrorism. Det är en naturlig reaktion, speciellt som Sverige är kristet men framför allt sekulärt. Först så vill jag säga att jag inte ett ögonblick ser majoriteten av muslimer som ett hot. Däremot så finns det alldeles för många som är radikaliserade. Det är även ett problem att så många kräver särbehandling med hänvisar till religionen. Det finns bland annat många exempel på vald arbetslöshet framför anpassning till arbetsplatsens regler.

Alla som lever i Sverige måste ta till sig att vi har ett sekulärt samhälle. Det är något som vi verkligen har jobbat för och inte alls något som har skett av en slump. De flesta här vill hålla politik och religion åtskilda. Därför så tror jag att det här citatet från artikeln angånde den nya generationen muslimer i Sverige säger en hel del och är värd för Rasid Musa att reflektera över. ”Denna generation av unga män och kvinnor har inte som mål att vädja till den rådande hegemonin eller kompromissa bort sina rättigheter. De står rakryggade, stolta och vägrar att underkasta sig själva för någon.” Givetvis så ska ingen människa kompromissa bort sina rättigheter, men det är inte samma som att alltid få sin vilja igenom och exempelvis inte acceptera allmänna regler hos en arbetsgivare. Det är heller inte samma sak som att religionen ska få större utrymme i samhället. Ska vi kunna leva i fred så måste vi alla kunna anpassa oss.