Månadsarkiv: november 2017

Självklart så inkulderas alla kvinnor i #metoo

Du behöver inte oroa dig, Kasif Virk, alla kvinnor inkluderas. Det vet ju du också egentligen. Ändå så försöker du utnyttja den allvarliga debatten i eget syfte. https://www.expressen.se/debatt/metoo-bor-aven-rymma-kvinnorna-som-bar-sloja/ Men vi är många som ser igenom det du skriver i ditt debattinlägg, så jag tror att det blev ganska kontraproduktivt. Många av de kvinnor som det talas om i debattartikeln vågar inte annat än att skyla sig. De vill inte bli ansatta av sedlighetspolisen där de bor, eller inte anses värda att gifta sig med eller ännu värre saker. Det handlar inte om sexuella ofredanden, utan ett tvång med hemska påföljder som de inte kan undgå i många fall.

Jag hoppas innerligt att detta blir en av ytterst få inlägg som försöker ta chansen att styra över kvinnor och utnyttja #metoo. Vi såg ett annat exempel för ett tag sedan och då från Claphaminstitutet, en kristen tankesmejda och det är lika sorgligt det. https://www.expressen.se/debatt/den-fria-sexualiteten-har-allvarliga-baksidor/  Det kan givetvis vara en slump, men nu råkar det vara två män som har skrivit dessa inlägg och som kvinna så känner jag mig inte alls bekväm med dem.

Virk skriver följande: ”För mig symboliserar den hijabbärande kvinnan en mycket stark individ. Hon vet om att det plagg som hon bär kan utsätta henne för kränkningar, svårigheter med att få arbete och social stigmatisering. Hon känner till den starkt laddade diskursen om hijabens ”förtryckande natur”. Men ändå väljer hon att följa sin religiösa övertygelse, hellre än att ge vika för samhällets förväntningar.” Så är det säkerligen i många fall, att det handlar om starka kvinnor, men gäller det de flesta? Om man väljer arbetslöshet eller risk för olika kränkningar, handlar det inte då om att man inte ”får” ta den av sig? Man vågar helt enkelt inte. Det finns en hel del att reflektera över här, men blanda inte in #metoo om syftet är att uppmuntra kvinnor att skyla sig, och återigen: alla kvinnor är en del av debatten om de själva vill.

 

Annonser

Ny stadsdel/stad i Segersäng, Nynäshamn?

I dag har det varit dialogmöte i Nynäshamn, där Segersängsbon Aline Varre hade bjudit in boende och politiker för att diskutera planerade byggplaner i kommundelen. Jag fick den äran att vara moderator för det nästan tre timmar långa mötet. Det var en spännande uppgift eftersom det var en stor fråga som avhandlades. Kommer det att byggas som minst 7 000 eller till och med 10 000 bostäder i lantliga Segersäng? Ja det återsår att se. Om detta blir verklighet så tror man att ungefär 25 000 invånare kommer att bo i den nya stadsdelen. En svensk mediankommun har runt 15 300 invånare.

Nynäshamn har tio partier i sitt kommunfullmäktige, de åtta riksdagspartierna samt Sorundanet och Pensionärspartiet. Alla utom Sverigedemokraterna och Pensionärspartiet var på plats. Mötet var välbesökt och stämningen god, även om det vid några tillfällen blev lite väl känslomässigt, men på det stora hela så gick det lugnt och respektfullt tillväga. Som alla förstår så väcker en sådan här fråga många känslor, och invånarna undrar över vilka som kommer att bo där, om det är nödvändigt att bygga i så stor omfattning, hur pendlingen till och från Stockholm ska fungera, hur man ska kunna värna om miljön samtidigt som det blir så många bostäder, hur tryggheten ska garanteras med mera.

Det ställdes många bra frågor efter det att alla politiker hade fått göra varsin dragning och berätta om de var positiva eller negativa till statens förslag om ny stadsdel. I januari ska det tas beslut om ifall det ska tecknas ett avtal med staten om att gå vidare med förslaget. Det är fullmäktige som tar det beslutet. Kommunfullmäktiges sammanträden är alltid öppna, så den som är intresserad kan alltså gå dit också lyssna på debatten. Den kommer säkerligen att bli spännande. Jag vill tacka Aline Varre som tog initiativ till mötet. Det är så här det ska fungera i en demokrati, även invånare kan alltså bjuda in till politiska möten och inte bara partierna eller kommunen själva. Säkert så blir det fler liknande möten om Segersäng framöver.

 

Hatbrotten ökar i USA

Det är hemskt att läsa om hatbrotten och hur de blir fler i USA. Sådant finns överallt, men i och med Donald Trump så har det blivit mer legitimt att visa hat öppet. Jag hoppas att alla vettiga amerikaner lyckas stävja detta. Att man kan bli så hatisk så man begår grova brott mot andra människor är märkligt, men inte ovanligt. Givetvis så är Trump en viktig faktor här, men det gäller att ha i minnet att dessa hatiska människor existerade även för ett år sedan, innan han blev president. Men som ledare så visar han naturligtvis på vilken nivå man kan lägga sig. Han är ju inte sen när det gäller att uttrycka vad han själv tycker om vissa av sina medmänniskor.

Vi har själva sådana här typer av brott och det är alltid lika obehagligt när det sker. Hur man ska bli av med dem vet nog ingen, men en sak är säker, de försvinner inte för att vi låtsas som ingenting. Det bästa är att förebygga och grunden är naturligtvis att alla ska vara okränkbara, ingens liv är mindre värt än någon annans. Det är alltid enklare i teorin, men att lära barn och unga att alla har rätt till sitt eget liv så länge det inte påverkar andra negativt eller skadar dem, det måste vara en självklarhet.

Även om Trump har ett enormt ansvar, så har faktiskt övriga amerikaner det också. Samma sak gäller här hemma, man kan inte begå brott och skylla på andras dåliga omdöme. Kanske kan vi lära oss något från det som händer där borta och det är att aldrig vara naiva, utan att alltid ha en öppen debatt och framför allt reagera när hatbrott sker. Bara för att en person har en livsstil som jag själv inte gillar så kan det aldrig vara en anledning att kränka denna. Glöm aldrig att även din egen livsstil kan ogillas av andra och du vill säkert inte bli påhoppad bara för det. Respekt för andra, det är det bästa.

 

Kloka Nyamko Sabuni

I dag har Nyamko Sabuni varit med i Expressens Bara politik. Jag erkänner gärna att jag önskar att hon hade engagerat sig mer i kommunpolitiken under sin tid som jämställdhetsminister, för det hade gjort att mycket mer av hennes klokskap hade blivit verklighet. Hon såg mycket av hedersproblematiken och annat kvinnoförtryck. Jag var själv ansvarig för frågorna på kommunal nivå då jag var kommunalråd och efterlyste mer av samarbete stat-kommun. Så blev det tyvärr inte och det blev ingen skillnad under den tid jag hann ha hennes efterträdare över mig heller. Sedan så kan man självklart driva frågor lokalt hur som helst, men att få tydligare signaler uppifrån om vad som förväntas är alltid bra. Kanske är hon för övrigt rakare och tydligare i dag, men det kan vara som jag själv upplever det bara. Men klarsynt är hon och hon har förmågan att tänka framåt. Jag hoppas att hon kommer tillbaka i en kommande regering, och hon stängde inte dörren när hon fick frågan.

Hon fick även kommentera Liberalernas åtminstone på glänt öppnade dörr mot Socialdemokraterna. Hon menade att om det handlar om att man tror att det kan vara långsiktigt bra för Sverige att föra ett sådant samarbete så är det bra, men om det bara handlar om att stänga ute Sverigedmokraterna så är det ett självmål. Så enkelt och tydligt sagt! Självklart så har hon rätt. För Sabuni så handlar det om bra politik för landet, inte att föra en sämre sådan på grund av principer eller rädsla så som så ofta görs.

När jag såg programmet och lyssnade på henne, men även tidigare när Ebba Bush Thor intervjuades, så tänkte jag återigen på den före detta kristdemokraten som jag talade med i går och som berättade att han hade varit KD-politiker i 16 år, men ändå proteströstat på SD i de två senaste valen. Inte för att jag inte har förstått att många har gjort så, men att få det berättat för sig, helt utan omsvep, var intressant. Jag tror att våra politiker är oss väljare skyldiga att fokusera på vad som är bäst för oss, inte vad de tror är bäst för dem själva. Hade de gjort det så hade politiken varit mycket tydligare och konstruktivare. Det finns mycket att fundera över och det visade verkligen intervjun med Nyamko Sabuni.

 

Skyll inte bara på andra EU-länder när det gäller det stora antalet flyktingar

I kväll har jag varit på ett politiskt möte, vilket alltid är intressant. Även om jag inte längre är politiker så kan jag inte låta bli att engagera mig och diskutera, bland annat här på bloggen. Mötet handlade om migration och jag fick veta att det finns länder inom EU som har erbjudit sig att ta emot fler flyktingar än vad som har kommit dit. Detta samtidigt som trycket på till exempel Sverige och Tyskland har varit och är enormt. Vi ojar oss ofta över att fördelningen EU-länderna emellan måste bli bättre, och så är det onekligen.

Givetvis så borde fler länder ha tagit emot flyktingar och fler dessutom. Snedfördelningen är alldeles oacceptabel. Däremot så är det inte hela sanningen att alla andra alltid smiter undan. Saken är nämligen den att de flesta söker sig till de rikaste länderna trots att de får uppehållstillstånd på annat håll. Alltså så väntar många år efter år i Sverige trots att de egentligen inte behöver.

Hela migrationspolitiken har kantrat och blivit alldeles tokig. Har man möjlighet att få hjälp i ett visst land, självklart så nära sitt eget som möjligt, så ska det inte vara möjligt att tacka nej och sedan ta sig till ett annat som redan går på knäna och inte kan hantera situationen vare sig i praktiken eller teorin. Det ska heller inte vara möjligt att komma in i ett land utan giltiga ID-handlingar. Att det går har gjort att vi i många fall inte har en aning om vem vi tar emot. Det handlar om säkerhet och trygghet både för oss och för andra flyktingar, men av någon anledning så har vi bortsett från sådant. Rutinerna måste bli bättre och kraven större.

 

#metoo och häxjakt

Häromsisten så skrev jag om #metoo, https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/10/24/om-metoo/ och att kommentera händelserna kring detta är jag sannerligen inte ensam om, så varför göra ännu ett inlägg? Jo, därför att jag ända sedan det drog igång har haft en olustkänsla samtidigt som jag ändå har varit mest positiv. Den har nu blivit ganska stor på grund av att det har blivit en häxjakt i vissa fall. Skyldig ska naturligtvis ta sitt ansvar och även straffas om brott har begåtts. Det förstår alla, men fokus har till stor del hamnat på enskilda personer och det skrivs och kommenteras precis överallt. Gärna i gottandets namn och det spekuleras vilka fler som kan ha gjort sig skyldiga till det här osmakliga. Jag fungerar som alla andra och är också nyfiken: vilken blir nästa skådis eller politiker? För de finns, det vet vi ju.

Men ändå… Tänk om någon blir osyldigt utpekad, eller får livet förstört för något som inte stämmer överens med vad som egentligen hände. Det räcker att ett namn nämns så är det igång. Bandet går inte att backa. Jag tror att de flesta historier som kommer ut stämmer, men innan dom har fallit så blir det endast spekulationer eller ord mot ord. Att då jaga efter någon och skriva om det i media blir en slags häxjakt. Debattörer och journalister har tagit över rollen som rättsväsen, vilket är väldigt allvarligt. Ingen är skyldig innan dom har fallit. Jag funderade en del över detta när det skrevs som mest om Anders Borg. Att han har burit som olämpligt åt, det vet jag, men hur illa, det vet jag däremot inte. Han, precis som många andra, har dessutom barn. Kanske ska man i alla fall lite grann ta hänsyn till sådant.

Jag hoppas att det kommer skrivas mer om #metoo och att fler står upp för det som är rätt och även säger ifrån om exempelvis en kollega kränker en arbetskamrat. Det jag däremot hoppas aldrig ska hända igen är att kvinnor lämnar ut män i media eller på webben. En sådan gång är förkastlig trots att det i de flesta fall säkert har hänt. Men man får aldrig glömma att det finns kvinnor som av olika anledningar kan utnyttja situationen. Dessutom, är det ett sådant samhälle som vi vill ha? En bildlig skampåle där alla kan kasta skit, och det till och med innan vi ens vet vad som egentligen har hänt? Endast de som är inblandade vet, vi andra bara gissar. Det är hur enkelt som helst att hänga ut någon på webben, men det är inte alltid försvarbart. Det finns män som nu har begått självmord på grund av kampanjen, och jag tror faktiskt inte att det var målet när #metoo startade för elva år sedan. Vill vi hjälpa kvinnor som har blivit drabbade och samtidigt förebygga att fler blir det, då låter vi inte det här bli en kanal för att hämnas. Det tjänar ingen på. Vad vi ska göra är att jobba för ett jämlikt samhälle, inte att på egen hand agera domstol.

 

Leif Östling och åsikter kring hans uttalande

Han tyckte att han uttryckte sig klumpigt, Svenskt näringslivs ordförande, när han frågade sig vad fan han får för skattepengarna han betalar. Jag är böjd att hålla med, men innebörden av det han sa är det nog väldigt många som själva har frågat sig. En dabattör i en stor tidning tyckte dock att han skulle avgå, för Svenskt näringslivs skull. Även SSU kräver hans avgång. Säkert finns det många fler som tycker så. Det anser jag är helt uppåt väggarna. Än en gång ser vi drevet när någon är mänsklig och utan att fundera formulerar sig på ett sätt som de inte borde. Det är orimligt och det kommer leda till att det blir allt svårare att få människor att uttala sig spontant.

Det intressanta dock, och det är hit jag vill komma, är att de flesta offentliga personer samt halvkända debattörer är de som är riktigt upprörda. Är de det därför att de verkligen anser att en person från Svenskt näringsliv inte får tycka att skatten inte alltid går dit man vill, eller är det hans skatteplanering som man egentligen vill åt? Eller tar man helt enkelt chansen att få visa hur hög moral man själv har och hur stor ens egen tillit till samhället är? Jag vet inte, utan jag spekulerar bara, men jag vet däremot att många vanliga svenskar inte alls är lika upprörda. Många förstår honom till och med och håller med i det han säger.

Just detta, vad vi får för skatten är ju en fråga som dagligen diskuteras och människor anser att den ibland går till fel saker eller att det slösas med den. Det tycker nog många av dessa ”duktiga” medborgare som upprörs över ifrågasättandet också, även om skatten för det mesta naturligtvis går dit den ska. Inte kan man tycka att Östling var nyanserad och inte kan man bli glad över hans skatteplanerande. Däremot så är jag fullt och fast övertygad om att de flesta människor betalar så lite de kan i skatt så länge det sker lagligt. Tyvärr så är många även beredda att undanhålla skatt olagligt, men det är inte vad vi talar om här. Det är systemet som det är fel på, inte skatteplanerarna. Avslutningsvis: vi får givetvis massor av saker för våra skattepengar och jag personligen är ytterst tacksam för den svenska modellen.