Månadsarkiv: december 2017

Hur kommer vi rösta nästa år?

Då var det bara två dagar kvar av det här året. Det ger en reflektioner kring mycket, en av dem är nästa års val. Det jag tänker på är hur vi kommer att rösta, och då inte på vilket parti så som vi oftast diskuterar valet, utan om vi kommer att rösta rätt utifrån de åsikter vi har. Det är en avsevärd andel väljare som röstar emot sig själva nämligen. Många tror att de tillhör ett parti ideologiskt och åsiktsmässigt, även om det inte är så. Det handlar så klart om okunnighet. Alldeles för många väljare sätter sig för lite in i vad partierna vill.

Sedan så har vi de väljare som trots att de har blivit överbevisade, ändå röstar som de alltid har gjort, bara för att de minsann är det ena eller det andra. Jo, de finns, även om det är svårt att förstå. Självklart så hamnar man i en knepig situation om man har stöttat ett parti länge, kanske i många decennier, och plötsligt inser att man har röstat fel. Men det är aldrig för sent att ändra sig.

En annan aspekt är att inget parti är detsamma i all oändlighet. Nya frågor dyker upp och ska förhållas till. Plötsligt så kanske ens parti inte är det man vill att det ska vara. Det kan göra att man tvingas rösta annorlunda än tidigare, såvida man inte röstar samma varje gång av tradition. Min förhoppning inför september 2018 är att alla som röstar gör det utifrån kunskap och inte tro. Det kan man göra i kyrkan som det brukar heta.

 

Hur trångsynt får försäkringskassan vara?

Ibland så blir man både mer förundrad och upprörd än vanligt. Just nu handlar det om försäkringskassans trångsynthet angående att som heltidssjukskriven börja jobba och då 25 procent. En arbetskamrat till en familjemedlem har blivit behandlad för canser och ska nu så smått försöka komma tillbaka igen. Det ska väl inte vara så märkvärdigt kan man tycka och som i det här fallet då det handlar om nattarbete så skulle ju var fjärde natt vara det naturliga om personen själv orkar det. Så kan man som vanlig medborgare med sunt förnuft anse. Men inte försäkringskassan inte. Nej då, här ska inga tio timmar i sträck arbetas, här ska det vara 25 procent varje natt.

Hur en sådan här sak löses borde ju vara från fall till fall utifrån hur det bäst fungerar för arbetstagare och arbetsgivare. Visst är ett helt nattpass krävande, men kanske känns det lättare än att resa kollektivt flera gånger i veckan för att vid obekväm arbetstid jobba endast 2,5 timme åt gången. Inte lär det underlätta för arbetsgivaren heller. Den som ska jobba övriga tider kommer, om personen ifråga inte har bil (något som väl samhället vill minska på), få resa när kollektivtrafiken är ytterst begränsad. I det här fallet så vill dessutom den sjukskrivne jobba hela nätter, men alltså färre pass.

En annan aspekt är att det är inom vården som personen arbetar. En maskin kan stängas av när som helst, men inte en människa. Rapportering måste ju också ske så att den som tar över blir informerad. Ja ni hör ju vad dumt det är. Men bryr sig försäkringskassan om detta? Icke sa Nicke! Naturligtvis så måste det finnas regler, men ska de vara utformade utifrån försäkringskassans bästa eller patientens? Man undrar ju. Vill man undvika att människor fastnar i sjukskrivningar för länge och då med risk att aldrig komma tillbaka igen, så är smidighet det allra bästa. Kan man prova sig fram, så skulle säkerligen många slippa gå hemma för länge. Det skulle även förenkla för arbetsgivaren.

 

Fler politiska samtal!

God fortsättning! Har det blivit några politiska diskussioner under juldagarna, eller har alla – hos er som har haft sällskap – undvikit att prata politik? Här har det blivit politikprat varje dag, och inte mig emot! Vissa hävdar att man ska undvika dylika diskussioner för det blir bara konflikter och ovänskap. Jag håller inte med. Är man vuxen nog att hantera att andra inte alltid tycker som en själv så kan det vara både roligt och uppfriskande med lite politikdiskussioner.

Här har vi avhandlat flyktingmottagning, bostadsbyggande inklusive upplåtelseformer, skatt på aktiesparande, skatt på pensionssparande, snöröjning, politiska partier och dess företrädare, brytpunkt för statsskatt, flygskatt och lite annat. Ofta har vi hållit med varandra, men inte alltid då vi röstar på olika partier, men vad spelar det för roll?

Att prata med andra som ser saker annorlunda än en själv är både intressant och nyttigt. Jag tror även att vi blir mer toleranta. För övrigt: vad är det som säger att det är just jag som alltid har rätt? Vissa frågor är inte heller så enkla så att det bara finns en lösning. Man måste acceptera att andra har andra åsikter och att prata politik blir ju faktiskt roligare om inte alla sitter och håller med varandra i allt. Däremot så tror jag att om man inte undvek vissa frågor så som många gör, så skulle man se att man säkerligen håller med varandra oftare än vad man tror. Och glöm aldrig att en person är mer än bara dens åsikt.

 

Vad händer när frustrationen emot samhället blir för stor?

Jag som är emot all form av våld blir alltid både förtvivlad och förundrad när någon går till angrepp mot andra, dessutom oftast oprovocerat. Hur kan så många människor sakna den där spärren som de borde ha? De finns överallt, i alla samhällen och i alla kulturer. Det går aldrig att helt värja sig emot dem, men det går att göra så mycket som möjligt. Gör vi då det? Nej, vi har en tendens att först skydda dem som begår brott, sedan offren. Så känner åtminstone många svenska medborgare och det med rätta. Tyvärr… Efter den högst beklagliga domen i går så har det varit demonstrationer där man bland annat har haft plakat med texten: ”Ta ditt ansvar Stefan Löfven”. Helt rätt, men kommer han att göra det? Tveksamt. Hur har övriga i riksdagar och regeringar tagit ansvar genom åren? Dåligt, skulle jag påstå. Man har sett, ursäktat och bortförklarat. Att en grupp invandrarkillar motdemonstrerade i går säger väl allt! Då menar jag inte att majoriteten av invandrare är så här vedervärdiga, utan att det visar vilka personer som samhället fortfarande ser genom fingrarna på när de begår brott. Det skapar dessutom en bild av att det är så här invandrare är, trots att det inte alls är så som de flesta beter sig. Men rädslan för att prata om moral utifrån kultur har lett till att det är den bild som många svenskar har fått.

Det säger sig självt att människor inte flyr för att få det sämre, så något har ju inte varit bra därifrån de kom om de har invandrat hit. Ofta har samhället och dess kultur varit orsaken. Värderingar tas mer eller mindre med hit, många är mer än unkna, men debatten har förts som att bara man passerar gränsen till Sverige så fungerar man precis som vi vill att man ska. Ytterst naivt. Men sedan så har vi dessa människor som har en normal moralisk kompass och verkligen vill lämna det unkna, men har vi lyssnat på dem och fört deras talan först och främst? Nej, verkligen inte. Varför? För att det inte har varit PK. Gränskontroller då? Nej sådant vill vissa inte att vi ska syssla med även om de ger oss bättre kontroll över vilka som kommer in hit. Styra över vilka som kommer hit på annat sätt då? Nej, inte det heller, trots att vi då skulle ha kunnat hjälpa de mest utsatta, som oftast är barn och kvinnor. Ställa några krav? Varför det, begår dessa män exempelvis grova sexuella övergrepp så beror det på att de är män, möjligtvis i andra hand på deras hemlands värderingar, men sannolikt inte enligt många. Kvinnoförtryck då? Sådant har också gått att blunda för. Vet man inte hur man ska föhålla sig till osunda beteenden som man ser så kan man alltid säga att det är rasistiskt att påstå att det ens förekommer. Rasism mot svenskar eller mellan olika invandrargrupper då? Kan i och för sig förekomma, men har förklarats med att det är svenskarna som främst är rasister. Det trots att vi sannolikt är det i mycket mindre omfattning. Däremot så är jag orolig att dagens politik skapar rasister, vilket vore hemskt. Det är därför som jag är orolig för vad som ska hända och frustrationen är redan större än vad den borde vara.

Sedan så har vi det där med att hjälpa utsatta på plats i deras egna länder eller i närområdena. Det kallar vissa politiker också rasism, trots att det är det mest humana som vi kan göra eftersom de flesta är flyktingar befinner sig just där. Allt detta strutsbeteende som många fortfaranda ägnar sig åt har gjort att vi har fått ett samhällsklimat i Sverige som allt oftare präglas av våld som lösning på det man inte gillar, våldtäkt som maktmedel, enorm rasism mellan invandrargrupper då många tar med sig sina konflikter hit och så vidare. Det vi faktiskt gör är att stötta dem som inte alltid har det största hjälpbehovet och vi ger dessutom bidrag till föreningar som odlar ett ojämlikt samhälle. Varför? Ja, det övergår mitt förstånd. När ska humanism och ansvar bli viktigare än att vara politisk korrekt?

 

Grov gruppvåldtäkt nedprioriterad och förövarna friades

Självklart så är det svårt för en utomstående att ha åsikter om polisens arbete och vad som är viktigast och vad som kan läggas på hyllan en stund. Men det är inte att man som vanlig medborgare undrar över hur en gruppvåldtäkt kan bli liggande och annat vara viktigare. Men så har det blivit i det här fallet. Ett mord är så klart viktigare på sätt och vis, men hur kränkt ska en kvinna egentligen få bli av det rättsväsende som ska skydda henne och om hon ändå blir ett brottsoffer, ska inte förövarna i alla fall dömas? I dag har Södertörns tingsrätt i stället friat kräken som gav sig på en kvinna förra året. Det är stor synd och skam. Hennes advokat säger så här: ”Domen är en skam för vårt rättssystem”. Finns det någon som kan anse något annat? Hur kunde det bli så totalfel? https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/domen-kommer-att-overklagas

Självklart så kommer domen att överklagas och måtte nästa rättegång få domare och nämndemän som gör vad som självklart ska göras i ett sådant här fall. Jo jag vet att saker är mer komplicerade än vad de ibland verkar, men här finns en hel del bevis, så att fria helt är ett stort hån mot både offret och andra våldtäktsoffer.

Hur har det kunnat gå så långt? Visst, Sverige har aldrig varit tryggare och det är anmälningsbenägenheten som har ökat och så här har det alltid varit och så vidare. (Ironi.) Men faktum är att det är 16 procent fler våldtäktsanmälningar i år mot 2016. Faktum är också att 13 fall läggs ner – VARJE DAG! Det här måste väl alla inse att det är både oacceptabelt och ohållbart? Att vi dessutom har fler guppvåldtäkter än någonsin borde leda till både mer utredningsresurser och mycket hårdare straff. Utvisning där sådant är möjligt, vilket det ofta är, ska vara en självklarhet. Vi kan inte fortsätta att offra kvinnors trygghet och säkerhet som vi gör nu. Snälla ni politiker som sitter på makten, gör något! Gör mer! Det här är ovärdigt vårt land och det strider mot allt vad mänskliga rättigheter handlar om.

 

Spel för galleriet när det gäller jämställdhet

Ofta skriver jag om sådant som är nationellt eller till och med internationellt och det kanske det här också är på så vis att det är applicerbart till andra mer omfattande församlingar. Jämställdhetsfrågor engagerar många, gärna politiker som vill visa att de minsann hänger med och gör det rätta. Självklart så är inte alla ute efter att plocka billiga poäng, men de finns och det kan lika gärna vara feministerna själva som andra som bara vill visa att de gör det som man ska. Sedan så hoppas jag givetvis att alla verkligen vill ha ett jämställt samhälle och det tror jag också.

Men om målet är just jämställdhet för alla, varför gör en del politiker vissa så konstiga och faktiskt dumma inlägg i debatten? Under mitt sista år som politiker så sa en meningsmotståndare i kommunfullmäktige att hon var glad att vi andra (de styrande alltså) äntligen såg behovet av jämställdhetsarbete i skolorna. ”Vi” ville även se att frågorna kom upp på gymnasienivå. Öh? Skolan var just det område som vi hade fokuserat på under många år när det gällde jämställdhetsarbetet. Då undrar man vad poängen är. I samma inlägg från talarstolen sa hon även att ”vi ser att jämställdhetsfrågorna kommer alltmer i skymundan”. Vilket var det? Hade vi sett behovet eller kom frågorna i skymundan?

Givetvis bemötte jag som ansvarig politiker detta. Det retar mig alltid när man pratar ner sin egen kommun och dess verksamheter när man mycket väl vet att personalen gör ett bra jobb och att politiska beslut har tagits för att möjligheten ska finnas. Personal och politiker hade hos oss utbildats, vi hade till och med låtit gymnasieelever åka till Strassbourg ett par gången för att lära sig mer om mänskliga rättigheter, som självklart omfattar även jämställdhet. När politik förs på sådant här oseriöst sätt så är det sannerligen inte lätt att vara väljare. Vad är rätt och vad är fel? Och varför ljuger man då det inte bara riktas till andra politiker, utan tyvärr spiller över på den personal som gör just det som efterfrågas? Snart är det val och sorgligt nog så kommer många påstå saker som är helt uppåt väggarna bara för att få röster. Men jag hoppas att väljarna genomskådar dumheterna, även om det inte är så enkelt alltid.

 

”Acceptera aldrig att din frihet begränsas. Lagen är på din sida. Hela samhället är på din sida”.

Så sa i dag statsminister Stefan Löfven i sitt jultal och riktade orden till oss flickor och kvinnor i Sverige. Jag tvivlar inte en sekund på att han menar vad han säger, eller att han blir lika förtvivlad som oss andra över sexuella övergrepp. Utan att känna honom så tror jag dessutom att han är en kärleksfull äkta man. Ändå så har det blivit så fel. Kvinnors trygghet offras hela tiden för att makthavare och andra som är med i samhällsdebatten inte vill se vad som händer med Sverige. Man talar om män i allmänhet, som om svenska män alltid har begått gruppvåldtäkter, fast det för bara några år sedan var något vi knappt hade hört talas om.

Nu varnar till och med Malmöpolisen kvinnor för att röra sig ute i stan ensamma när det är mörkt. Ursäkta, men hur ska detta gå till? Det är ju mörkt när de flesta går både till och från sin skola eller sitt arbete. Hur kan det ha blivit så illa så polisen varnar för att röra sig ute efter tre på eftermiddagen? Hur ska för övrigt någon kunna känna trygghet när inte polisen finns till hands alltid och när våldtäkter inte ens utreds? Förövarna går alltså fria och kan fortsätta.

Löfven vill nu äntligen lösa problemen, men vad var problemet med att ta tag i situationen vid den första gruppvåldtäkten? Att jag skriver om just detta beror naturligtvis på att det är vad de flesta kvinnor är oroliga för. Om statsministern hade varit öppen med att många män från främst MENA-området har en helt annan moralisk syn på vad som är acceptabelt och inte, så hade han besparat många offer det trauma som de har fått utstå, för då hade han fått lov att föra en helt annan politik än den naiva som han nu har bedrivit. Regeringen börjar dock mer och mer gå i en riktning som de tidigare har föraktat. Jag tror inte att de har ändrat åsikt, saken är helt enkelt att det inte går att gömma sig bakom tomma ord längre. Det är så sorgligt så det går inte att beskriva, och mina tankar går till alla flickor och kvinnor som har offrats på PK-altaret. Sorgligt är också att den förda politiken har drivit många hyggliga människor till att rösta på och även engagera sig i Sverigedemokraterna. De är förmodligen inte mer rasister än någon annan, men de är uppgivna och svikna av sina gamla partier. Det borde ha tagits på allvar för länge sedan och det är ett under att de andra inte har velat erkänna vilka bra valarbetare de har varit åt SD i flera val nu. Kan vi lita på statsministern den här gången? Nu är det verkligen upp till bevis.

 

Kebabkött och EU

Fryst kebabkötts vara eller icke vara i EU? Den frågan diskuteras ibland utifrån de tillåtna fosfaterna i det frysta köttet. I Europa skulle 200 000 personer påverkas om det blev ett förbud, det hävdar de som är för att fosfat tillsätts i köttet. De lyckades också bevara regeln i den senaste omröstningen. Men det är ett ganska ihåligt argument, för i så fall så skulle allt annat också som är ifrågasatt kunna tillåtas, bara det ger arbeten. För egen del så hoppas jag att EFSA (The European Food Safety Agency) ser till att ändra på det här, och chansen är stor.

Många EU-politiker hävdar att det finns en stor hälsofara med att äta fosfat, medan de som tycker motsatsen menar att bevisen inte är tillräckliga. När det gäller tillsatser i maten, så kallade E-nummer, så uppdateras listan med dessa då och då. Det beror naturligtvis på att kunskapen om dem blir bättre. Ibland så är man ganska säker på sin sak, men inte tvärsäker. Då är frågan: är det bättre att ta det säkra före det osäkra? Jag tycker ju det. Nojjig ska man aldrig vara, det är lika illa för hälsan det, men sunt förnuft är alltid en god egenskap. Jag är därför övertygad om att fler och fler politiker kommer att förespråka bättre livsmedel inom EU. Vi har tillsatser som inte borde vara godkända, om det råder ingen tvekan, men kunskapen hos beslutsfattare är ofta för låg.

E-nummer är förresten en kombination av ett E och några siffror och betyder att det är en tillsats godkänd av Europeiska parlamentet. Därav bokstaven. Jag bifogar en tidningsartikel som är väl värd att läsa. Dessvärre så är den på engelska, men jag har inte hittat någon bra med svensk text. http://www.dailymail.co.uk/news/article-5175683/Victory-doner-kebabs-EU-preservatives-ban-foiled.html Det vore verkligen önskvärt om det vi äter fick ta mer plats i den politiska debatten. Det påverkar oss alla och många människor har hälsoproblem. Vidare så finns det en etisk aspekt i det hela. Vi betalar för mycket skräp. I det här fallet som gäller kebab så går det att använda färskt kött, eller också så får man hitta en annan väg för att det ska hålla sig saftigt och gott. Att endast fostat skulle vara lösningen låter inte sannolikt. Kanske handlar det rätt och slätt om att kvalitén är för låg?