Månadsarkiv: december 2017

Hur kommer vi rösta nästa år?

Då var det bara två dagar kvar av det här året. Det ger en reflektioner kring mycket, en av dem är nästa års val. Det jag tänker på är hur vi kommer att rösta, och då inte på vilket parti så som vi oftast diskuterar valet, utan om vi kommer att rösta rätt utifrån de åsikter vi har. Det är en avsevärd andel väljare som röstar emot sig själva nämligen. Många tror att de tillhör ett parti ideologiskt och åsiktsmässigt, även om det inte är så. Det handlar så klart om okunnighet. Alldeles för många väljare sätter sig för lite in i vad partierna vill.

Sedan så har vi de väljare som trots att de har blivit överbevisade, ändå röstar som de alltid har gjort, bara för att de minsann är det ena eller det andra. Jo, de finns, även om det är svårt att förstå. Självklart så hamnar man i en knepig situation om man har stöttat ett parti länge, kanske i många decennier, och plötsligt inser att man har röstat fel. Men det är aldrig för sent att ändra sig.

En annan aspekt är att inget parti är detsamma i all oändlighet. Nya frågor dyker upp och ska förhållas till. Plötsligt så kanske ens parti inte är det man vill att det ska vara. Det kan göra att man tvingas rösta annorlunda än tidigare, såvida man inte röstar samma varje gång av tradition. Min förhoppning inför september 2018 är att alla som röstar gör det utifrån kunskap och inte tro. Det kan man göra i kyrkan som det brukar heta.

 

Hur trångsynt får försäkringskassan vara?

Ibland så blir man både mer förundrad och upprörd än vanligt. Just nu handlar det om försäkringskassans trångsynthet angående att som heltidssjukskriven börja jobba och då 25 procent. En arbetskamrat till en familjemedlem har blivit behandlad för canser och ska nu så smått försöka komma tillbaka igen. Det ska väl inte vara så märkvärdigt kan man tycka och som i det här fallet då det handlar om nattarbete så skulle ju var fjärde natt vara det naturliga om personen själv orkar det. Så kan man som vanlig medborgare med sunt förnuft anse. Men inte försäkringskassan inte. Nej då, här ska inga tio timmar i sträck arbetas, här ska det vara 25 procent varje natt.

Hur en sådan här sak löses borde ju vara från fall till fall utifrån hur det bäst fungerar för arbetstagare och arbetsgivare. Visst är ett helt nattpass krävande, men kanske känns det lättare än att resa kollektivt flera gånger i veckan för att vid obekväm arbetstid jobba endast 2,5 timme åt gången. Inte lär det underlätta för arbetsgivaren heller. Den som ska jobba övriga tider kommer, om personen ifråga inte har bil (något som väl samhället vill minska på), få resa när kollektivtrafiken är ytterst begränsad. I det här fallet så vill dessutom den sjukskrivne jobba hela nätter, men alltså färre pass.

En annan aspekt är att det är inom vården som personen arbetar. En maskin kan stängas av när som helst, men inte en människa. Rapportering måste ju också ske så att den som tar över blir informerad. Ja ni hör ju vad dumt det är. Men bryr sig försäkringskassan om detta? Icke sa Nicke! Naturligtvis så måste det finnas regler, men ska de vara utformade utifrån försäkringskassans bästa eller patientens? Man undrar ju. Vill man undvika att människor fastnar i sjukskrivningar för länge och då med risk att aldrig komma tillbaka igen, så är smidighet det allra bästa. Kan man prova sig fram, så skulle säkerligen många slippa gå hemma för länge. Det skulle även förenkla för arbetsgivaren.

 

Fler politiska samtal!

God fortsättning! Har det blivit några politiska diskussioner under juldagarna, eller har alla – hos er som har haft sällskap – undvikit att prata politik? Här har det blivit politikprat varje dag, och inte mig emot! Vissa hävdar att man ska undvika dylika diskussioner för det blir bara konflikter och ovänskap. Jag håller inte med. Är man vuxen nog att hantera att andra inte alltid tycker som en själv så kan det vara både roligt och uppfriskande med lite politikdiskussioner.

Här har vi avhandlat flyktingmottagning, bostadsbyggande inklusive upplåtelseformer, skatt på aktiesparande, skatt på pensionssparande, snöröjning, politiska partier och dess företrädare, brytpunkt för statsskatt, flygskatt och lite annat. Ofta har vi hållit med varandra, men inte alltid då vi röstar på olika partier, men vad spelar det för roll?

Att prata med andra som ser saker annorlunda än en själv är både intressant och nyttigt. Jag tror även att vi blir mer toleranta. För övrigt: vad är det som säger att det är just jag som alltid har rätt? Vissa frågor är inte heller så enkla så att det bara finns en lösning. Man måste acceptera att andra har andra åsikter och att prata politik blir ju faktiskt roligare om inte alla sitter och håller med varandra i allt. Däremot så tror jag att om man inte undvek vissa frågor så som många gör, så skulle man se att man säkerligen håller med varandra oftare än vad man tror. Och glöm aldrig att en person är mer än bara dens åsikt.

 

Vad händer när frustrationen emot samhället blir för stor?

Jag som är emot all form av våld blir alltid både förtvivlad och förundrad när någon går till angrepp mot andra, dessutom oftast oprovocerat. Hur kan så många människor sakna den där spärren som de borde ha? De finns överallt, i alla samhällen och i alla kulturer. Det går aldrig att helt värja sig emot dem, men det går att göra så mycket som möjligt. Gör vi då det? Nej, vi har en tendens att först skydda dem som begår brott, sedan offren. Så känner åtminstone många svenska medborgare och det med rätta. Tyvärr… Efter den högst beklagliga domen i går så har det varit demonstrationer där man bland annat har haft plakat med texten: ”Ta ditt ansvar Stefan Löfven”. Helt rätt, men kommer han att göra det? Tveksamt. Hur har övriga i riksdagar och regeringar tagit ansvar genom åren? Dåligt, skulle jag påstå. Man har sett, ursäktat och bortförklarat. Att en grupp invandrarkillar motdemonstrerade i går säger väl allt! Då menar jag inte att majoriteten av invandrare är så här vedervärdiga, utan att det visar vilka personer som samhället fortfarande ser genom fingrarna på när de begår brott. Det skapar dessutom en bild av att det är så här invandrare är, trots att det inte alls är så som de flesta beter sig. Men rädslan för att prata om moral utifrån kultur har lett till att det är den bild som många svenskar har fått.

Det säger sig självt att människor inte flyr för att få det sämre, så något har ju inte varit bra därifrån de kom om de har invandrat hit. Ofta har samhället och dess kultur varit orsaken. Värderingar tas mer eller mindre med hit, många är mer än unkna, men debatten har förts som att bara man passerar gränsen till Sverige så fungerar man precis som vi vill att man ska. Ytterst naivt. Men sedan så har vi dessa människor som har en normal moralisk kompass och verkligen vill lämna det unkna, men har vi lyssnat på dem och fört deras talan först och främst? Nej, verkligen inte. Varför? För att det inte har varit PK. Gränskontroller då? Nej sådant vill vissa inte att vi ska syssla med även om de ger oss bättre kontroll över vilka som kommer in hit. Styra över vilka som kommer hit på annat sätt då? Nej, inte det heller, trots att vi då skulle ha kunnat hjälpa de mest utsatta, som oftast är barn och kvinnor. Ställa några krav? Varför det, begår dessa män exempelvis grova sexuella övergrepp så beror det på att de är män, möjligtvis i andra hand på deras hemlands värderingar, men sannolikt inte enligt många. Kvinnoförtryck då? Sådant har också gått att blunda för. Vet man inte hur man ska föhålla sig till osunda beteenden som man ser så kan man alltid säga att det är rasistiskt att påstå att det ens förekommer. Rasism mot svenskar eller mellan olika invandrargrupper då? Kan i och för sig förekomma, men har förklarats med att det är svenskarna som främst är rasister. Det trots att vi sannolikt är det i mycket mindre omfattning. Däremot så är jag orolig att dagens politik skapar rasister, vilket vore hemskt. Det är därför som jag är orolig för vad som ska hända och frustrationen är redan större än vad den borde vara.

Sedan så har vi det där med att hjälpa utsatta på plats i deras egna länder eller i närområdena. Det kallar vissa politiker också rasism, trots att det är det mest humana som vi kan göra eftersom de flesta är flyktingar befinner sig just där. Allt detta strutsbeteende som många fortfaranda ägnar sig åt har gjort att vi har fått ett samhällsklimat i Sverige som allt oftare präglas av våld som lösning på det man inte gillar, våldtäkt som maktmedel, enorm rasism mellan invandrargrupper då många tar med sig sina konflikter hit och så vidare. Det vi faktiskt gör är att stötta dem som inte alltid har det största hjälpbehovet och vi ger dessutom bidrag till föreningar som odlar ett ojämlikt samhälle. Varför? Ja, det övergår mitt förstånd. När ska humanism och ansvar bli viktigare än att vara politisk korrekt?

 

Grov gruppvåldtäkt nedprioriterad och förövarna friades

Självklart så är det svårt för en utomstående att ha åsikter om polisens arbete och vad som är viktigast och vad som kan läggas på hyllan en stund. Men det är inte att man som vanlig medborgare undrar över hur en gruppvåldtäkt kan bli liggande och annat vara viktigare. Men så har det blivit i det här fallet. Ett mord är så klart viktigare på sätt och vis, men hur kränkt ska en kvinna egentligen få bli av det rättsväsende som ska skydda henne och om hon ändå blir ett brottsoffer, ska inte förövarna i alla fall dömas? I dag har Södertörns tingsrätt i stället friat kräken som gav sig på en kvinna förra året. Det är stor synd och skam. Hennes advokat säger så här: ”Domen är en skam för vårt rättssystem”. Finns det någon som kan anse något annat? Hur kunde det bli så totalfel? https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/domen-kommer-att-overklagas

Självklart så kommer domen att överklagas och måtte nästa rättegång få domare och nämndemän som gör vad som självklart ska göras i ett sådant här fall. Jo jag vet att saker är mer komplicerade än vad de ibland verkar, men här finns en hel del bevis, så att fria helt är ett stort hån mot både offret och andra våldtäktsoffer.

Hur har det kunnat gå så långt? Visst, Sverige har aldrig varit tryggare och det är anmälningsbenägenheten som har ökat och så här har det alltid varit och så vidare. (Ironi.) Men faktum är att det är 16 procent fler våldtäktsanmälningar i år mot 2016. Faktum är också att 13 fall läggs ner – VARJE DAG! Det här måste väl alla inse att det är både oacceptabelt och ohållbart? Att vi dessutom har fler guppvåldtäkter än någonsin borde leda till både mer utredningsresurser och mycket hårdare straff. Utvisning där sådant är möjligt, vilket det ofta är, ska vara en självklarhet. Vi kan inte fortsätta att offra kvinnors trygghet och säkerhet som vi gör nu. Snälla ni politiker som sitter på makten, gör något! Gör mer! Det här är ovärdigt vårt land och det strider mot allt vad mänskliga rättigheter handlar om.