Månadsarkiv: januari 2018

MSB = Myndigheten som ska sänkas till botten

Ja så heter den så klart inte egentligen, myndigheten alltså. Det korrekta namnet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Så här beskriver de sig själva på msb.se: ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet med uppgift att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser.” Man undrar i sitt stilla sinne vad de anställda på MSB känner en dag som denna. Vad svenska folket känner är det i alla fall ingen tvekan om, och det är mestadels ilska.

Nyheten om Dan Eliassons avgång var givetvis mer än välkommen. Äntligen kan vi få en ny chef för polisen med förtroende och handlingskraft, fast sedan så läser man vidare och ser att han ska få ännu en myndiget att sänka. Det här kan bara handla om en enda sak: han är socialdemokrat och han går deras ärenden och är bra att ha. Eller… han har någon form av hållhake på partiet så att de helt enkelt inte vågar annat än att ge honom det han ber om.

Oavsett vilket så är det oförsvarbart att det här kan tillåtas ske och jag hoppas att alla övriga partier tar avstånd från detta och det med emfas, samtidigt som de ifrågasätter handlandet. Det är också intressant varför han utsätter sig för allt som han gör, Eliasson alltså, men det finns väl en revanschlusta inom honom, något som är ett högst mänskligt drag. Det kan dock inte försvara att han gör som han gör, med andra ord tar på sig att leda en fjärde myndighet med överhängande risk för missnöje och problem. Självinsikt är en egenskap som inte ska underskattas. Den önskar i alla fall jag att han hade.

 

Är gemensamma valsedlar lösningen?

I och med den nya lagen om småpartispärr, som kommer att gälla från och med i höst, så kommer utan tvekan många partier att åka ut ur kommunfullmäktige. Har kommunen en krets så gäller 2 procent av rösterna, och vid två eller fler kretsar så ska man skrapa ihop minst 3 procent. Det skapar givetvis frustration om man ligger pyrt till och jag vet att vissa diskuterar att göra gemensam sak, alltså att ha en gemensam valsedel där exempelvis två partier går till val tillsammans. Det här är ingen dum idé om alternativet innebär att annars försvinna. Men vad säger väljarna?

Det positiva är så klart att partierna med största sannolikhet hänger sig kvar, men det finns alltid en risk att väljarna sviker om de anser att det andra partiet som ska vara med och dela på kakan inte är lika intressant. Nu kan man givetvis diskutera vad dela på kakan kan innebära, för går det bra så kommer man av egen kraft att ta sig in i nämnder och församlingar och slipper åtminstone till viss del detta otroligt jobbiga förhandlande som sker efter valen.

Däremot så gäller det att verkligen fundera innan och inte efter valet när det gäller vilka platser som respektive parti ska ha. Man kanske bara lyckas få en plats i varje nämnd, styrelse och råd och vilket parti ska då få vilken plats? Sedan så kanske man blir berättigad till administrativ resurs och politisk resurs som kommunal- eller oppositionsråd. Till vem går dessa? Vidare så kanske det ena partiets företrädare får fler kryss, ska det i så fall tas hänsyn till? Idén är alltså inte alldeles dum, men den är sannerligen enklare i teorin än i praktiken.

 

Föreläsning hos Nackalistan

En del dagar är roligare än andra, och i går var en sådan eftersom jag var inbjuden till Nackalistan, ett lokalparti i – ja precis, Nacka. När man får chansen att diskutera politik på det här viset så kan man snabbt konstatera att få saker är lika roliga att prata om. Det finns oändligt mycket att ta upp och vi hann med en hel del, ändå så kändes det som att hälften av det jag hade tänk prata om inte hanns med. Även om jag inte själv är medlem i Drevvikenpartiet längre, där jag la så många år av mitt politiska engagemang, så känns det lika stimulerande att träffa lokala partier som det gjorde på den tiden. Som jag skriver i boken så har jag respekt för alla oavsett partitillhörighet som engagerar sig så länge som de bidrar till samhället.

Just det där med att engagera sig av rätt anledning och bidra är något att värdera högt. Dessvärre så finns det många politiker som inte bara ser andra partier som något de helst skulle slippa, utan även dömer personerna som engagerar sig lika hårt som deras politiska åsikter. Vad är målet? En enpartistat? Tuffa debatter och ifrågasättande av andras politik är bara sunt. Ens argument ska hålla och det gör de om de är bra. Däremot så har jag både sett och upplevt hur vissa inte visar sina politiska kolleger respekt om de är medlemmar i ”fel” parti. Det gynnar självklart inte demokratin och bidrar till att fler lockas in.

Det här var förresten den första föreläsningen som jag hade om min bok och det var roligt att det blev hos just Nackalistan eftersom vi känner varandra sedan flera år. De var nämligen med redan på första träffen med Lokala Partiers Nätverk. Nacka ligger dessutom nära Huddinge. I Sverige finns det 290 kommuner och även om de har samma lag att förhålla sig till så är förutsättningarna ofta olika och även hur organisationen är uppbyggd. Därför så är det alltid lika spännande att få höra om andra kommuner än sin egen. Visst så rapporteras det om kommunpolitik i media och kommunpolitiker syns en del, men inte alls så mycket som jag anser att de borde. Det är nämligen i kommunerna som vardagen sker och där finns de flesta politikerna. Tillsammans har vi drygt 36 800 kommunpolitiker. Nog skulle man vilja se dem lite mer och få höra vad de jobbar för? Det är ju trots allt oss som de representerar.

 

Flyktingläger

Under veckan så har media uppmärksammat flyktinglägren igen. De gör det med jämna mellanrum, men sedan så händer inte så mycket mer. Inte som det känns i alla fall. Vår riksdag och regering höjer i alla fall inte rösten för att prioritera skattepengarna på annat sätt än vad som görs i dag. SVT har besökt ett läger i Jemen. Man blir beklämd. Inte för att vi inte visste, men för normala människor så känns det jobbigt att höra om förhållandena. På grund av oroligheter där nere så är det svårt att hjälpa människor i lägren och bristen på vatten och mat är stor, alldeles för stor. Smittor, allvarliga sådana, sprids. En liten undernärd kille i koltåldern sitter naken eftersom hans kläder tvättas just då. Något ombyte har han inte. Kan vi ens förstå hur det måste kännas som förälder att låta ens barn sitta naket tills kläderna är rena och torra igen? Inte ens en blöja eller ett par små kalsonger har han på sig.

Det är ännu värre i Jemen än på vissa andra håll. Där finns det i alla fall en liten tillgång på rent vatten. Ungefär 7 liter per dygn är vad många i flyktingläger har att röra sig med. Då handlar det inte bara om att släcka törsten och kunna laga lite mat, utan vattnet ska även räcka till hygienen. Den ekvationen är svår att få ihop och att smittor sprids är inte förvånande.

Jag vet att saker inte alltid är jämförbara, men jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som vi offrar för att kunna ta emot fler flyktingar än vad Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, skola med mera mäktar med. Hur hanterar vi detta? Jo, många politiker vill ta emot ännu fler. För varje person som vi ska ge mat och uppehälle här hemma så offrar vi tusentals människors hälsa och kanske liv eftersom kostnaderna är astronomiska för dem vi tar emot. Vi måste prioritera annorlunda. Om man befinner man sig i ett läger i ett u-land, så är bara ett par tior det som kan göra skillnaden för hur ens vardag ser ut. Politikerna väljer själva hur de prioriterar, ivrigt påhejade att många medborgare, och den prioriteringen skär i alla fall i mitt hjärta. Speciellt som det alltid främst är de starka som tar sig hit och de svaga samt barnen som blir kvar och lider.

 

Novus senaste siffror

Om det vore val i dag, hur skulle det gå förpartierna då? Här är Novus senaste mätning. Både Socialdemokraterna och Moderaterna ökar, alltså de traditionellt två största partierna. Det är vid en jämförelse med Demoscops tidigare mätning i januari. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2018/01/12/valjarsiffror/ Både då och nu så backar Sverigedemokraterna. Det gör även Kristdemokraterna och för dem så är det bra mycket allvarligare eftersom de är riksdagens minsta parti.

Ska man gissa, så är det väl troligt att det kommer att se annorlunda ut efter valet i september. Hur är svårt att säga, men saker händer så snabbt, så jag tror att alla har anledning att vara oroliga. Som jag tidigare har skrivit om så finns det dessutom flera andra riksdagskandidater, mer eller mindre troliga så klart. Men man ska aldrig underskatta sin konkurrent. En annan sak som är intressant är att i den här mätningen, till skillnad från Demoscops, så är det Centerpartiet som är det mörkare gröna partiet. Vad tycker MP om det?

IMG_1356

 

Var är det skrivna språket i diskussionen om skolan?

Skolresultat är något som det ofta talas om och det jämförs skolor med varandra, talas om vikten av att ha ett bra språk, kunna svenska, hur resultaten ska höjas på de dåliga skolorna, hur språk är en maktfaktor och så vidare. Men vad menar politiker, tjänstemän och media om man tittar lite djupare på det här? Dessutom: hur kan föräldrar ställa krav när inte skolan lever upp till det det borde? Det jag tänker på är att inte bara kunna läsa bra och ha ett bra verbalt språk, utan att även kunna skriva korrekt. Ett bra ordförråd är självklart något som alla behöver, men att sedan kunna skriva en text på ett begripligt sätt kräver mer, och många elever har tyvärr svårt för detta.

Vi har två stora lärarförbund, det ena är Lärarnas Riksförbund. Av nyfikenhet så läste jag några debattartiklar och pressmeddelanden, och det finns en hel del fel i texterna. De är inte så grova så att man inte förstår innehållet, men det är slarvfel som man inte har brytt sig om att ta bort. Varför kan man undra. Förbundet om någon borde väl hålla fanan högt, speciellt som man driver frågan om högre löner?

Varför är inte korrekt skriven svenska med rätt uppställd text, grammatik och skiljetecken något som har samma status som annat i skolans värld? Att kunna skriva ordentligt är viktigt för alla, speciellt som vi kommunicerar mycket med varandra via text. Att få lära sig hur en mening är uppbyggd så att det inte blir syftningsfel ser inte bara bättre ut, det förebygger missförstånd och förbättrar läsflödet. Att känna till olika skiljeteckens betydelse är lika viktigt det. Ändå så ser man så ofta sådana fel. Det är sådana här kunskaper som är grunden till bra svenska och därför så borde statusen för det skriva ordet höjas. Vågar man hoppas på att något parti tar upp det här i nästa skoldebatt?

 

Isabella Lövin tar kriminaliteten med ro…

…men det gör inte jag och många andra. Visst har hon rätt i att Sverige går bra på många sätt och att mycket är positivt. Jag anser därför fortfarande att jag bor i ett av världens bästa länder. Däremot så anser jag att det är ett annat, ett försämrat land, mot för bara fem år sedan. Hur det ser ut om ytterligare några år återstår att se, men jag är inte positiv. Huruvida det blir bättre eller sämre än i dag beror på hur naiva våra folkvalda kommer att vara. Själv så är jag uppriktigt oroad över all grov kriminalitetet och den kostar dessutom multum.

I en intervju i DN kommenterade Lövin situationen så här: ”Jag oroar mig för den verklighetsbild som håller på att sättas och som under valrörelsen riskerar att bli mer och mer negativ kring de problem som Sverige har. Jag är rädd för att det göder destruktiva krafter.” Själv så oroar jag mig för att hon och många andra har en verklighetsfrånvänd bild av landets situation. Även om de flesta områden är bra, de flesta människor sköter sig och så vidare, så finns det alldeles för många som har absolut ingen respekt för vårt land. De går snarare in för att dra ner det och förstöra landets rykte. Det är inte de som oroar sig som är problemet, utan de som ger människor anledning att oroa sig.

Vill vi så kan vi fortfarande ta tag i problemen, men med Miljöpartiets politik så kommer det att gå käpprätt åt skogen. Säker kan man så klart aldrig vara, men man kan på goda grunder anta. Att hjälpa andra människor är inte synonymt med att inte ha kontroll på vilka och hur många som tillåts komma hit och stanna här. Det är heller inte synonymt med att se mellan fingrarna på vissa saker. När man inte tar krafttag emot den kriminalitet som ökar är ytterst obehaglig och även drabbar oskyldiga, så är det det som ökar polariseringen och inget annat. Polarisering är nämligen något annat som oroar ministern.