Månadsarkiv: januari 2018

Angående militära insatser i samhället

Jag har i min blogg uttryckt mig positivt till militära insatser i samhället där polisens resurser uppenbarligen inte räcker till, men vill förtydliga lite eftersom det inte är något som ska tas lättvindligt på. Många människor anser att vi nu måste ta till så drastiska åtgärder med tanke på hur kriminaliteten tar över allt mer. Andra menar att det är polisens och enbart polisens uppgift att stävja problemen och att militära insatser riskerar att trappa upp det hela i stället för tvärtom. Den åsikten har jag respekt för och delar den egentligen.

Varför vill jag då att militären ska kunna kallas in? Jo av den enkla anledningen att kriminaliteten breder ut sig mer och mer och snart så kommer vi att hamna i ett läge där vi inte kan vända skutan, i alla fall inte på ett enkelt sätt eller tillräckligt snabbt. Dessutom så är polisens resurser för små och även när de finns så klarar de ofta inte av uppgiften. Deras befogenheter måste bli större och arbetssättet annorlunda.

Självklart så ska inte militären hänga polisen hack i häl vid varenda utryckning, men möjligheten att ta till deras hjälp måste finnas i extrema situationer. Jag hoppas att det aldrig ska behöva ske, men det finns dessvärre situationer numera där det förmodligen är alldeles nödvändigt. Så här sa statsminister Stefan Löfven för några dagar sedan: ”Det är inte min förstahandsåtgärd men vi måste göra vad som krävs för att den organiserade brottsligheten ska bort ifrån Sverige, den kväver vårat samhällsbygge, säger statsministern.” Ett av hans förnuftigaste uttalanden och bra att han poängterar att det inte är ett förstahandsval. Jag hoppas att det här innebär att han äntligen har vaknat.

 

Annonser

Ja, det är verkligen dags för militära insatser

Läs den här koncisa artikel: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/9mErgW/kalla-in-militaren-for-att-sakra-fororterna Den är skriven av en före detta polis och säger det som vi är så många som har frågat efter de senaste åren. Den tar upp något som de flesta invånare och medborgare sannolikt vill ha men som många politiker däremot inte vill. Det finns säkert att antal vanliga människor som fortfarande lever i tron att Sverige aldrig har varit tryggare och inte alls förstår idén med militära insatser. Med tanke på alla brott och grova sådana som sker dagligen, vilket har pågått ganska länge nu, så borde det inte finnas någon som vill att mer lidande ska få ske. Ska det stoppas så krävs radikala insatser.

I eftermiddags, alltså efter att den här artikeln skrevs, så körde en skåpbil in i en polisbil. Syftet var att skada eller helst döda, det är uppenbart. Det är ytterst obehagligt. Alldeles för många saknar respekt för rättsväsendet, men inte bara det, de provocerar gång efter annan och nu är det alltså polismord som börjar komma upp på agendan.

Mina tankar till de drabbade poliserna, som tack och lov överlevde, men som utan tvekan mår mycket dåligt. Eliasson och Johansson: Nu har våldet tagit ytterligare ett steg. Kommer ni att agera den här gången eller låta upptrappningen fortsätta? Eller vill ni lämna över makten till Sverigedemokraterna efter valet? Det är ni som har makten. Förhoppningsvis så gör ni det rätta, men jag tvivlar stort.

 

Ansvarsfrihet

Om du såg söndagens Agenda, så såg du diskussionen om ansvarsfrihet för barnmorskor. Det handlar om abort. Nu för tiden så gör det ofta med ett piller. Men det hindrar inte att vissa barnmorskor vägrar utföra aborter genom att ge patienten pillret. Jag förstår dilemmat även om jag inte anser att man ska kunna välja bort arbetsuppgifter hur jobbiga de än är. Som jag har sagt tidigare så lägger man över det här på sina arbetskamrater, som säkert inte heller ser det som något de gärna gör, även om de vill hjälpa kvinnan. Man kan i alla fall utgå från det i synnerhet om det handlar om kirurgiska ingrepp på grund av sena aborter.

Ellinor Grimmark – barnmorskan som driver sitt eget fall med hjälp av pengar från antiabortrörelsen – har flyttat till Norge och jobbar där. Sverige delar inte Norges syn, och just ansvarsfrihet är det många länder som har. Fast även om många andra har en annan uppfattning, vilket ofta hänvisas till, så behöver det nödvändigtvis inte vara bra. Så det i sig är inget argument i det här fallet.

Hur kommer det att gå då? Ja, jag tror inte att Europadomstolen kommer att döma till Grimmarks fördel. Det vore ytterst beklagligt eftersom alla kvinnor som besöker vården ska veta att det alltid är patienten som står i centrum. Personalen på kvinnokliniker ska aldrig kunna vägra att hjälpa någon som behöver vård. Man ska vara medveten om att Grimmark inte ens skulle hjälpa ett våldtäktsoffer. Principerna går nämligen före patienternas väl och ve.

 

Om BB, akutsjukhus och politikerhot

Förra veckan – innan jag hade sett Uppdrag granskning och Opinion – så bloggade jag om politikerhoten efter att BB i Sollefteå lagts ner. Hela sjukhuset kommer framöver att läggas ner. Det är olyckligt från början till slut det som har skett. Människor har drabbats hårt i vissa fall och politikerna har tvingats ta beslut som de säkerligen inte vill. Det har mynnat ut i demonstrationer, mestadels fredliga sådana, men även påhopp på landstingspolitiker som är bedrövliga.

Reaktionerna från berörda invånare i Ångermanland var inte nådiga efter uppdrag granskning och det blev debatt i SVT:s Opinion. Jag såg båda programmen i gårkväll, och det blev så att jag tittade på den efterföljande debatten först. Den ordningen var bra, för då förstod jag demonstranterna reaktioner bättre. Men jag tycker ändå att reaktionerna var väl upprörda. Större delen av programmet skildrade nämligen det som hänt på ett objektivt sätt. Det upplevde i alla fall jag som utomstående. Däremot så var intervjun med fyra av de drivande representanterna som protesterar mot nedläggningen av sjukhuset inte rättvis.

Vissa av dem hade utan tvekan gått över gränsen, men det och inget annat borde de ha få stått till svars för. Att sedan andra människor önskar både cancer och död till politikerna, är faktiskt inte deras ansvar. Ändå så pressades de om just detta. Hur som helst så var det bra att det kom fram hur allvarligt det är när sådant sker. Man må vara hur upprörd som helst, men det är ett hot mot demokratin när man passerar gränsen i sitt hat, och det borde man tänka på när man släpper ut sina känslor utan urskiljning. Att sedan tjänstemannen som varit en av de värsta när det gäller hetsjakten, får stanna kvar på sitt jobb i kommunen är helt vettlöst.

 

Många partier i kommunfullmäktige

Jag bloggade nyligen om alla lokalpartier som ställer upp i kommunfullmäktigevalet i höst. Men det är inte bara i Storstockholm som det finns många lokala alternativ. Runt 200 partier ställer upp i kommunalvalen. Så har det varit flera gånger nu efter att ökningen av dem har blivit så stor. De har i och för sig alltid funnits där parallellt med riksdagspartuerna, men de är fler nu för tiden.

Men av dessa ungefär 200 partier så finns även riksdagspartierna med, och partier med riksdagsambitioner, så som exempelvis Feministiskt Initiativ. Huruvida de får stanna kvar ute i kylan när det handlar om mandat i riskdagen återstår att se. Med tanke på att det även finns flera andra som vill in där så börjar det bli rätt trångt. Ja, platserna förblir ju 349, men trängseln för att ta sig in har blivit större.

Även om många lokalpartier inte tar sig in i fullmäktige, så gör de flesta det. Däremot så kommer och går många. Vissa lyckas hänga kvar i decennier och blir en bra motvikt till de andra och de kanske ingår i den politiska ledningen. Men förr eller senare så avvecklas de. Lite sorgligt kan man tycka, men de flesta har ändå åstadkommit mycket under den tid de hade. Det handlar ju också om vilka frågor man har drivit. En del partier engagerar sig i en enda fråga och när de har nått sitt mål så avvecklar de partiet. Eller också så röstar väljarna på annat när de anser att det partiet skulle göra är avklarat. Men oavsett vad så kommer vi alldeles säkert få se gamla partier försvinna, och många nya som kommer in.

 

Väljarsiffror

Det här med väljarsiffror är alltid spännande och ännu mer så om det parti som man håller på går framåt. Eftersom jag röstar på Moderaterna så känns så klart nedanstående bra. Men, åtta månader återstår så allt kan hända. Två nya uppstickare, Medborgerlig samling, samt Borgerlig Framtid kan komma att plocka röster från de andra. Så tror i alla fall jag att det kommer att bli, även om jag spontant kan tycka att åtta partier i riksdagen borde räcka.

Vidare så har vi Feministiskt Initiativ som försöker och försöker men inte når ända fram. Även om stödet har ökat under mandatperioden så tror jag att de får stanna kvar i kylan. Men det finns fler partier än dessa som vill in i riksdagen och hur mycket som de kommer att synas återstår att se. Det är ju förutsättningen för att lyckas. Syns man inte så finns man som bekant inte. Det här kommer verkligen att bli spännande och det kommer utan tvekan att bli en hel del berg- och dalbana innan man är i mål.

IMG_1343

 

Många avhopp bland politikerna

Nästan var fjärde politiker har lämnat sitt eller sina uppdrag den här mandatperioden. Det är en ansenlig mängd och något att ta på största allvar. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-politiker-an-tidigare-lamnar-sina-uppdrag Det positiva är väl att de flesta gör det av andra skäl än politiska, kanske att det är stressigt eller annat i livet som gör det svårt att fortsätta. Men många, ofta yngre, känner att det är alldeles för svårt att påverka och det är ju därför som man går med.

Jag är ju själv en av alla dessa, men jag hade varit aktiv i så många år, så på det viset så var min situation annorlunda. Händelser i partiet gjorde att jag valde att lämna mina uppdrag, men jag hann ändå uträtta mycket innan jag tog det steget. Mer synd kan jag tycka att det är när någon som är ny i politiken lämnar efter en kort tid. Många som hoppar av trodde att demokratins kvarnar maler mycket snabbare än vad de gör. Så är det inte och demokrati tar tid. Fast visst finns det mycket som skulle kunna bli mer effektivt. Det kanske är en av alla saker som behövs för att vitalisera politiken.

Trots allt så är det ändå så att hur trögt man än tycker att saker går, stannar man kvar och försöker påverka så gör man nytta och förr eller senare så får man ofta igenom det man kämpar för. Ställer man sig däremot utanför, ja då är det verkligen knepigt att påverka politiken och man kanske inte lyckas alls. Så mitt råd till alla nya eller de som funderar på att ta ett uppdrag är att engagera er, låt det ta tid, men under den tiden, påverka så att saker blir effektivare och kom ihåg att det alltid är bättre att engarera sig än inte alls.