Månadsarkiv: februari 2018

Vi måste kunna visa respekt och ställa krav samtidigt

Jag läste om en norska, född och uppvuxen i Norge men med pakistanska föräldrar. I det här fallet så fick de gammeldags traditionerna konsekvenser och hennes liv hade säkerligen varit enklare om hon hade blivit född i Pakistan i stället för i Norge. Nu förstärktes nämligen föräldrarnas syn på hur man ska leva. Som 14-åring blev hon skickad till det land som de kom ifrån och som var främmande för henne. Till sist så ville inte släktingarna ha henne där och hon kom hem igen, men rymde och blev placerad på andra ställen än hos föräldrarna. Vems fel är då detta? Ja naturligtvis föräldrarnas som ansåg det viktigare vad omgivningen skulle säga än att dottern mådde bra. Men norska myndigheter borde självklart ha ryckt ut. Nu handlar detta om 80-tal, men ändå. Det händer säkert fortfarande. I Sverige gör det det absolut.

Nyligen så skrev jag i ett blogginlägg att jämställdhet inte gäller alla, utan främst vita infödda svenska kvinnor. Det står jag fast vid. Det kan handla om invandrarkvinnor, flyktingmottagande och elever i skolan. Allt det där jobbiga som vi vet existerar men som vi ursäktar med till exempel kultur. Skulle exempelvis en svensk vit tjej kunna komma till skolan med påtvingad sjal trots att hon bara är 6–7 år, eller skulle skolan acceptera att den vita svenska tjejen inte får delta i vissa lektioner i skolan på grund av föräldrarnas förlegade syn på rätt och fel? Hur skulle vi hantera den vita svenska kvinnan som går hemma hela dagarna trots att barnen är vuxna, och inte arbetar eftersom mannen förbjuder henne? Det är svåra situationer, men jag är övertygad om att reaktionerna hade blivit mycket större än vad de blir när det gäller någon med annan än svensk bakgrund.

Samtidigt så är jag den första att stå upp för andras sätt att leva. Det handlar om trygghet. Givetvis så skulle jag också ta med mig min syn på saker och mina traditioner om jag flyttade utomlands. Däremot så skulle jag bli tvingad att följa lagarna i landet. I Sverige så har alla samma värde och rättigheter. Barn är till exempel ingen personlig ägodel som man dessutom kan behandla hur man vill även när de är myndiga. Vi ska värna alla människors rätt till sin egen kultur, men med det måste vi kräva respekt mot andra, och när vi ser att jämställdheten inskränks, ja då måste vi våga ta de utsatta i försvar. Ingen ska låsas in, vägras att delta i samhället eller giftas bort mot sin vilja.

 

Clinton eller Trump

Hur hade inte världen kunnat se ut om Hillary Rodham Clinton blivit USA:s president istället för stollen Donald Trump? Jag som verkligen undviker att kalla folk för nedsättande saker, som stolle exempelvis, gör det nästan utan att blinka nu. Tok, farlig, idiot eller oförmögen, ja, det finns mycket som jag skulle kunna kalla Trump trots mina principer. Diskussioner blir visserligen ofta sämre när man inte är saklig utan börjar angripa personen ifråga, men i det här fallet så är det stor skillnad på att kritisera Löfven, Lövin eller Eliasson. De må ha åsikter som starkt kan ifrågasättas, men de är trots detta vid sina sinnes fulla bruk. Det är inte Donald Trump. Han är bindgalen!

Hur kom jag då in på dessa funderingar i dag? Jo när jag kollade vilka av mina inlägg som hade lästs i går så handlade ett just om Clinton och den bindgalne: https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2016/07/28/hillary-clinton-kan-skriva-historia/ Då, i juli -16, så kunde jag inte förstå att karlen ens hade blivit presidentkandidat, sedan gick det bara ett antal månader och plötsligt var han en av världens mäktigaste män, han hade blivit landets 45:e president och han tillträdde 20 januari förra året.

Sedan dess så har han fortsatt göra bort sig, provocera, hetsa andra länders diktatorer med mera. Många amerikaner är givetvis förtvivlade, men han har – alldeles obegripligt – en skara trogna anhängare. Bland dessa finns många kvinnor. Hur kan en kvinna vilja bli företrädd av en respektlös mansgris? Och hur kan så många amerikaner fortfarande påstå att han är en bra president? Förstår de inte att han är direkt farlig, inte minst med tanke på hur han uttalar sig om och vilka åtgärder som han vidtar mot Nordkorea och Kim Jong-Un? Förresten, så sent som i går så sa han att muren mot Mexico ska byggas. Rena galenskaperna…

 

Spela mindre, eller bet less, Betless

Det finns en sajt som heter betless.se och det är en före detta spelmissbrukare som har startat den, men han har även föreläsningar och annat för att göra något åt detta tragiska som drabbar så många, alltså spelmissbruk. Tummen upp och en eloge för det. http://betless.se/# En del personer lyckas bokstavligt talat förstöra sitt liv genom spel. Ibland undrar jag vad vår stat tänker som gör reklam för spelande, eller offentliga personer som vill tjäna en hacka och ställer upp i reklam, trots att de vet vad det kan leda till. Naturligtvis så kan man jämföra det här med mycket annat. Ta till exempel alkoholreklam. Men där är det i alla fall inte svenska staten som försöker få oss att dricka alkohol. Spela däremot verkar vara helt i sin ordning trots att konsekvenserna kan blir precis lika förödande.

Jag bloggade om statens 11 folkhälsomål i september och kommenterade just att spelmissbruk är en ickefråga för de flesta politiker. https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/09/27/vilket-parti-kommer-att-lyfta-fram-statens-folkhalsomal-i-valdebatten/ Det elfte målet inrymmer dock spel, ändå så är debatten obefintlig. När jag själv var kommunalråd med ansvar för folkhälsa så försökte jag både själv och genom partikamrater att ge frågan större utrymme. Det var inte alldeles enkelt kan jag säga. Varför har jag aldrig begripit. Kanske var frågan för opopulär, lågstatus, jobbig ellet något annat. Kanske anser många politiker att det är för få som är berörda.

Jag anser att frågan är lika viktig att tala om som annat missbruk. Sedan webben kom så har många fler än förr lyckats spela bort arbete, studier, pengar och familj. Det är precis som med exempelvis alkoholister, missbruket raserar tillvaron för både en själv och omgivningen. Ofta missbrukar personen ifråga olika saker. Det handlar många gånger om en viss typ av personlighet. Det gör det ännu mer angeläget att tala om frågan, för risken är att man fastnar i ett annat missbruk när man tar sig ut det föregående. Kanske tror många politiker att det här är enklare att själv reda upp. Alkohol ger ju ett sug, det är så uppenbart att det kan leda till missbruk. Men spel då? Det är väl bara att låta bli att sätta på datorn om man inte vill spela. Men man behöver inte dricka eller äta något för att få det där suget. Det har många spelmissbrukare vittnat om, så jag ställer frågan igen: Vilket parti kommer att ta upp folkhälsan i valrörelsen och där inkludera spelmissbruket?

 

Nya Karolinska sjukhuset

Inte är jag den mest insatta i turerna kring detta bygge, men precis som alla andra så har jag naturligtvis förstått att det här, det har kostat stålar. Ett gemensamt beslut om både bygge och avtal togs i april 2008 där alla partier ställde sig bakom det nya sjukhuset. Sedan så har vågorna tidvis gått höga, men ingen kan helt skylla ifrån sig och nuvarande moderata finaslandstingsråd Irene Svenonius gör nu vad hon kan för att rädda så mycket som möjligt av skattepengarna. (Hon var inte med på den tiden utan är relativt ny i sin roll.)

Jag hade förmånen att lyssna till henne på ett möte i går. Och utan att skylla på någon annan, eller att ursäkta någon så är det faktiskt intressant att konstatera att landstingsfullmäktige var överens när beslutet togs. Men visst, kritiken dröjde inte allt för länge från vissa håll, och det är alltid lätt att vara efterklok och bra blev det sannerligen inte om man ser till pengarna. Däremot så kommer många att få fantastisk vård här och 40 procent av sjukhuset är redan i gång.

Det är vidare intessant att vi i Storstockholm har de kortaste vårdköerna i landet och att landstinget senaste året fick ett överskott på 2 miljarder. En svindlande summa så klart, men med en budget på 100 miljarder så är det precis som det ska vara. Alliansen tog över landstinget efter valet 2006. Budgeten på den tiden? Jo det var ett underskott på 2,1 miljarder. Ännu mer pengar än nu om man ser till dess värde. Det här är en het potatis, detta med upphandling och annat rörande NKS, så det lär komma mer från politiskt håll.

IMG_1373

 

Bostadsbyggande i Huddinge

I veckans nummer från en av våra lokaltidningar så är det en stor artikel med tillhörande frågor till de politiska partierna om vad de vill när det gäller bostadsbyggande. En av de heta potatisarna är kanske inte så oväntat hur man ska förtäta i villaområdena, om man nu ska göra det alls. Nio av tio kommunfullmäktigepartier kommenterar just den delen av bostadsbyggandet. De enda som inte säger något om det här är Socialdemokraterna. Det tror jag att de förlorar på. Oavsett om de vill bevara områdenas karaktär, eller blanda med till exempel flerbostadshus, så vill väljarna veta.

De som har uttalat sig har velat bevara villaområdena som de är eller att förtätning ska ske försiktigt. Förvånande nog så ville Centerpartiet förtäta i områden nära kollektivtrafik utan att kommentera hur. Det är alltså öppet för tolkning. Innebär det typiska flerbostadshus? Utan att bo i ett villaområde så hoppas jag inte det.

Annat intressant är givetvis upplåtelseformer. Där är svaren olika. Moderaterna vill ha bostadsrätter i miljonprogramsområdena. Det är givetvis det bästa man kan göra för att lyfta statusen och se till att människor som bor i områdena blir mer rädda om dem. De blir som bekant inte bättre än vad man gör dem till. Hyresrätter till rimliga priser säger S. Vad rimligt pris är i sammanhanget sägs inte, men det är bra om det finns bostäder för den som inte vill eller kan köpa. Däremot så är det lika viktigt med bostadsrätter till rimliga – med andra ord – låga kostnader. Vilka som får som de vill nästa mandatperiod bestämmer väljarna i höst.

 

Har vi ett klassamhälle?

Ja det är klart att vi har utifrån att vi tillhör olika socialgrupper, har olika mycket lön och förmögenhet, och vi placerar oss olika i hierarkin i samhället utifrån vilka vi år. Men fyller klassdiskussionen så som den traditionellt har förts en funktion? Sannolikt inte skulle jag säga. Ja inte för individen alltså. Däremot så fyller den en väldigt stor funktion för de politiska partier som finns till vänster och vill locka väljare. Det är tyvärr oftast det som är syftet när det talas om klasser. Hur ser då verkligheten ut? Den typiske arbetaren är mer eller mindre utrotad och det vet även de som lyfter fram honom hela tiden. Ja de är till och med mer än de flesta andra medvetna om att argumenten saknar grund i dag. Varför fortsätter de då? Därför att det gynnar något, oftast fler röster i valen, eller att försvarga andra som man tycker har för stor makt.

Ska man då inte tala om skillnader i samhället om vi exempelvis ser att vissa skolor ger mycket sämre kunskap till eleverna än andra? Jo men självklart! Precis som att skillnader i hälsa måste minska. Det skiljer ganska många år på medellivslängden mellan olika människor och det beroende på vilka förhållanden de lever under. Att inte prata klass som vi traditionellt är vana är absolut inte samma som att blunda för sådant som måste bli bättre. Jag tror snarare att förutsättningarna ökar när det gäller att förbättra för människor om vi inte till varje pris måste ”klassa” dem.

Men tillbaka till arbetaren. Visst finns det fortfarande många människor som enligt sin titel är arbetare och det kommer det alltid att göra. Hur skulle det bli om ingen hämtade soporna eller drog in avlopp i våra bostäder till exempel? Men är det samma som att de tillhör en underklass eller typisk arbetarklass? Sannerligen inte om man tittar på deras löner. Det finns fortfarande många som tjänar lite i förhållande till sin insats, men inom bra många med arbetaryrken så tjänar man lika eller mycket mer än andra som inte tillhör gruppen arbetare. Det här vill naturligvis inte politiker och vänsterdebattörer kännas vid och det helt enkelt för att de bygger upp hela sitt resonemang på hur det var förr och förr i detta sammanhang är väldigt länge sedan. Att förbättra för människor görs bäst om vi håller oss till verkligheten, även om det inte gagnar ens syften.

 

”Det är mycket vitt”

Jag är förundrad över att det inte har blivit reaktioner på Rossana Dinamarcas uttalande om att det är mycket ”vitt” i partiet. Hon anser alltså att det är för många vita människor i Vänsterpartiet. Fast inte blir de fler om hon lämnar. Å andra sidan så ska hon tydligen vara kvar och jobba i valrörelsen, men inte som riksdagskandidat. Hur som helst så gillar jag inte formuleringen. Det finns något arrogant i den, men det är väl den stil hon har.

År det bara om man talar om vita människor som man kommer undan med sådana här plumpa sätt att formulera sig? Eller fungerar det att kritisera andra och klaga på att det är mycket svart eller gult? Jag har ytterst svårt att tro det. För egen del så skulle jag aldrig prata på det här sättet oavsett hur andra ser ut och vilken grupp jag hade åsikter om. En politiker bör definitivt inte göra det. Jag har ingen insyn i Vänsterpartiet så jag vet inte hur man talar om varandra och om sina partikamrater, men Dinamarca har uppenbarligen fått problem.

Kanske har hon själv satt sig på pottkanten genom att vara kantig och sedan så har hon hamnat i en ohållbar situation? Det här är mina högst egna funderingar, men om hon har en sådan attityd i det offentliga, hur låter hon då internt kan man undra? Kanske är det fler som har reagerat på hennes sätt att uttrycka sig. Men i rättvisans namn så ska det sägas att många nog kommer att sakna henne och att hon har lyft fram V i många sammanhang. Men hon är inte en politiker som jag har känt mig företrädd av. Inte som vare sig vit eller kvinna.