Månadsarkiv: mars 2018

Omvärldens bild av Sverige

Ja hur är den egentligen? Mestadels bra trots allt och det ska vi väl vara tacksamma för. https://www.dn.se/ekonomi/sverige-uppfattas-som-stark-enhorning-i-andra-lander/ Men ändå, det skaver när jag tänker på Sverige, vad vi var och vad vi är. Fridolin far utomlands för att korrigera bilden av oss, men den är egentligen mycket värre än vad många tycker och tror. Det som händer här är en ren och skär katastrof. Är det verkligen i vårt land som gängen skjuter ihjäl varandra och kvinnor blir påhoppade om de inte bär slöja? Där polisen blir hånad, bespottad och till och med beskjuten och attackerad med stenar? Är det verkligen i Sverige som brandkåren måste ha poliseskort för att släcka bränder? Vad hände egentligen? Vi är nog lite yrvakna och vissa – till exepel Gustav Fridolin – lever fortfarande i den sannolikt ganska behagliga förnekelsen.

Dock så finns det även en helt annan bild. Den bilden är att det är mycket bättre än den som kablas ut i utlandsmedia. För så är det, vi är välmående, vi lever i ganska stor trygghet. Vårt sociala kapital är förhållandevis stort. Det är rent på våra gator och vi har allemansrätt och vi har ett skattesystem som ger oss ”gratis” utbildning. Det här är viktigt att komma ihåg. Att leva i en nattsvart bild av tillvaron gör att vi mår sämre och vårt samhälle blir sämre. Det är på något vis som att det finns två verkligheter och så är det nog, ibland korsas också dessa och de laglydiga drabbas av den grova kriminaliteten. Så har det förvisso alltid varit, men nu är den kriminella delen av vår befolkning väldigt stor och den växer. Det ska inte sopas under mattan och att vi har medlemmar av Sveriges regering som gör så är ofattbart. Våra företrädare förmår inte att ta till sig sanningen. Vem ska då ta ansvar, lösa problemen och ge medborgarna framtidstro?

Att det har blivit så här är enbart vårt eget fel, eftersom vi har ursäktat och blundat. Man ska inte döma, man får inte vara rasistisk (om det nu finns något rasistiskt i att inte acceptera riggade attacker mot blåljuspersonal), vi ska inte döma dem som har haft en svår uppväxt och så vidare. Jag vill också tänka så och jag vet hur lätt det är att en ungdom hamnar snett, men i princip alla som begår brott har i så fall en anledning att göra det. Det är därför som jag tjatar om vuxenansvar generellt, men också det viktiga föräldraskapet. Men nu befinner vi oss där vi är och vi måste vända på samhällsutvecklingen. Förnekelsen ökar klyftorna och det skapar rasism, och sådant kan vi väl ändå inte vilja ha? Alla våra problem används som varnande exempel i utländsk media, och då kopplat till invandringen. Samtidigt så framhåller många andra länder den ”svenska modellen” och vårt sociala trygghetssystem som en förebild. Fridolin bör i stället för att ta flyget utomlands stanna hemma, studera verkligheten och sätta ner foten mot det som händer. Hans jobb är att få vårt land att återigen bli vad det var. Då gör han nytta för Sverige, för det är inte bilden som behöver korrigeras, den blir korrigerad automatiskt när han och regeringen förmår ta till sig vad de nu bidrar till.

Och till sist: GLAD PÅSK!

 

Annonser

Sverige och omvärldens fattigdom

Så länge som jag kan minnas har utvecklingsländernas och krigsdrabbade människors lidande berört mig. Det är väl därför som jag alltid har haft faddebarn och det är väl därför som jag bloggar om det här, jag vill göra fler medvetna. Jag ser det också som positivt att unga människor reser så mycket mer nu för tiden, de får perspektiv på saker och blir förhoppningsvis både mer tacksamma för det de har, men även medkännande och hjälper andra. En del av det här är givetvis att ta emot de värst drabbade flyktingarna. De som vi har möjlighet att hjälpa alltså, för rädda världen kan vare sig Sverige eller något annar land ensamt göra. Trots att det finns så många i nöd, så anser jag ändå att vi för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimligt när det handlar om att ta emot människor hit. Vi måste mäkta med och vi måste kunna fortsätta hjälpa dem som lever i misär och aldrig kan göra resan hit.

Jag har varit in på Unices sajt och här är en del information som finns att läsa där. Man blir beklämd, men så här ser verkligheten ut. I världens fattigaste länder har endast 27 procent av människorna möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten. Samtidigt så kan god handhygien minska risken att drabbas av diarré med upp till 50 procent. Tänk bara på hur influensa sprider sig här hemma i Sverige på grund av att människor struntar i att sköta hygienen fast de kan och då handlar det om en minoritet som inte tvättar händerna. Har man då inte möjlighet alls, vilket leder till bra mycket allvarligare sjukdomar än en vecka i sängen, så inser man snabbt problemet. Smittor är oundvikliga och många dör av uttorkning.

Kanske tror man att tillgång på vatten handlar om att man inte kan rena det helt enkelt, men i krig finns inga begränsningar, och det händer att vattenreningsverk bombas. Det är en katastrof, vi kan ju inte leva utan vatten. Det är sådant här som vi måste prata mer om när vi fördelar pengar till hjälpbehövande. Vill man bidra själv, för det kan vi alltid göra, så kan man till exempel köpa ett hjälppaket genom Unicef för 200 kronor. Det innehåller:

– en filt
– 400 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 2 000 liter vatten)
– 25 påsar vätskeersättning
– 30 påsar nötkräm mot undernäring

https://unicef.se/gavoshop/332-katastrofpaket

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, visst är det ett bra ordspråk?

 

Stina Oscarsons önskan för terroristen Akilov

Kanske känner du igen namnet Stina Oscarson, teaterprofilen och debattören som nu i mars skrev i tidningen ETC. Hon hade en del samhällsreflektioner, det mesta inget uppseendeväckande, men ett stycke fick mig att bli riktigt obehaglig till mods. Det är sällan som jag blir så illa berörd av andras uttalanden och åsikter om saker, eller i det här fallet: skruvade världsbild. Men nu, jag lyckas inte på något vis greppa vad som försiggår i huvudet på henne. Det lilla jag känner till om Oscarson har aldrig givit mig någon anledning att ifrågasätta hennes medkänsla med andra, hennes intellekt eller så, även om vi politiskt nog står en bra bit ifrån varandra, men när jag läste detta blev jag ytterst konfunderad. Vad menar hon egentligen?

”Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.”

Vad sjutton menar hon? Ska en icke svensk medborgare, tillika kallblodig terrorist, få uppehållstillstånd, till och med medborgarskap, arbete och bostad hos oss, och vara den vi möter när vi går ner och handlar mjölk??? Stycket är en text från ett längre sammanhang där hon talar om ett samhälle som hon vill ha. Det finns en god vilja. Jag vill också ge människor en andra chans, vilket hon skriver om. Men det finns väl för bövelen gränser? Såg jag honom i kassan så är det nog troligare att jag skulle dra som en avlöning, än att gå fram och betala. Gud vet när nästa knäpp kommer och han får ett anfall bland kunderna. Dessutom så skulle jag må så illa av att se honom så jag skulle inte kunna förmå mig att handla. Men kanske det viktigaste av allt: respekten för alla offer. Ska deras anhöriga också behöva se honom och ”hälsa tillbaka”? Hur kunde Sverige en fristad för terrorister? Vi har nämligen ett gäng, många som strövar fritt på gatorna med politikernas goda minne. Tycker Oscarson att det också är i sin ordning?

 

Cyniskt och populistiskt resonemang kring bistånd

Sådant står jag för enligt en Socialdemokratisk riksdagsledamot. Låt mig förklara varför. Efter att han hade lagt ut en kort film på facebook så skrev jag följande:

”Jag respekterar dig för ditt engagemang och jag tror att det är äkta, men din lilla film väcker ändå många frågor.

Du talar om att vara stolt för vårt bistånd, men hur ska jag kunna vara det när ni har dragit ner på biståndspengarna till förmån för alla dessa män som ni omhuldar så? Ni offrar liv och hälsa på kvinnor, barn och handikappade, människor som lever i misär och till och med dör på grund av dessa ovärdiga prioriteringar. Miljarder efter miljarder lägger ni på de i förhållande få människor som har haft pengar och kraft att ta sig hit. De andra då, dem vi inte ser?

Visste du att det finns människor som år efter år bor i flyktingläger och att de i snitt har sju liter vatten per person och dygn? Det ska räcka till att både tvätta sig och laga mat. Varför inte hjälpa fler på plats? Människor dör på grund av Sveriges politik. Jag skäms som medmänniska – faktiskt…”

Mitt resonemang ställer enligt personen ifråga grupper emot varandra och så ska man alltså inte göra. Men är det inte vad politiker sysslar med för jämnan? Är det inte precis vad han själv gör när han tar ifrån flickor möjligheten att gå i skolan för att låta män utan asylskäl stanna i Sverige? Jag menar inte att majoriteten som kommer hit inte behöver hjälp, men det vore önskvärt att någon vågade tala om vad sjutton vi håller på med och hur det drabbar de svagaste i världen. Att jag anses som synisk och populistisk bjuder jag förresten på.

 

Återigen: Vad håller regeringen på med egentligen?

Feministisk regering, pyttsan! Det läggs miljarder på vissa män samtidigt som biståndet har dragits ner på, vilket drabbar flickor och kvinnor mest. Nu vill regeringen låta 9 000 unga flyktingar stanna oavsett asylskäl eller inte, bara de går på gymnasiet. De flesta män, för det är de som främst tar sig hit. För bara 150 kronor kan en kvinna i ett u-land få föda sitt barn på sjukhus. Många har ändå inte den möjligheten. I ett flyktingläger har varje person i snitt 7 liter vatten. Varför hjälper vi inte fler på plats och i närområden när vi skulle kunna göra så mycket mer för så många fler. Det belastar heller inte vårt land på samma sätt.

För en bråkdel av alla dessa astronomiska summor/miljarder, skulle vi kunna rädda massor av liv, men vi väljer att blunda och prioritera det vi ser. Det andra lidandet, det i vissa fall mycket, mycket större lidandet, är för våra politiker underordnat. Vad vill till exempel Centerpartiet? De verkar dessvärre vackla. Vi måste faktiskt kunna tala om fler människor än bara de i de flesta fall friska och starka som tar sig hit.

Jag skäms som medmänniska och jag lider med dem som kanske får bo år efter år i ett flyktingläger. Går det här beslutet igenom så är det verkligen dags för regeringen och vissa andra att stå till svars till oss medborgare. Det handlar ju faktiskt även om hur man hanterar vår välfärdsstat. Vi har brister och kriser både här och där, bör vi verkligen öka problemen? Vi MÅSTE prioritera om! Läs gärna den här utmärkta ledaren i Kristiansbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nu-rullas-roda-mattan-ut-for-de-ensamkommande-vad-kostar-det-och-vem-betalar/

 

Religiösa friskolors vara eller icke vara

Det här med om det ska finnas religiösa inslag i skolor har diskuterats från väldigt många håll de senaste veckorna och i går var civilminister Ardalan Shekarabi och Kristdemokraternas partiledare Ebba Bush Thor inbjudna till Agenda för att debattera frågan. Jag som brukar tycka att Bush Thor resonerar klokt och debatterar bra, kan bara konstatera att den här debatten förlorade hon.

Det får inte finnas några religiösa inslag på skoltid, men utanför den så får sådant som till exempel bön ske. Nu menar Socialdemokraterna att allt som har med religion ska bort. Detta ska gälla alla skolor, inte bara nya, utan även befintliga. Liberalerna är inne på nästan samma linje, men vill låta välfungerande skolor få fortsätta. Däremot ska inga nya konfessionella skolor få starta.

Bush Thor däremot menar att man vill stänga skolor, eller att de tvingas stänga. Det stämmer inte eftersom de kan fortsätta som vanligt, bara att de religiösa inslagen utanför skoltid ska bort. Om en skola är bra och eleverna får den kunskap som de ska, så tror jag inte att många föräldrar tar dem därifrån på grund av en sådan anledning. Däremot så håller jag med dem som vill att allt som har med religion förutom i undervisningen, ska bort. Det handlar om elevernas rättigheter att inte vara sina föräldrars religiösa budbärare.

 

Ledare i DN om samhället och rädsla

Sådär, då var datorkrånglet ur världen och jag kan skriva det inlägg som jag höll på med för två dagar sedan. Det gällde en ledare i DN. Läs den, fundera sedan över vad den egentligen innehåller och skickar för budskap. Försåtlighet talar den om, men är det något som är försåtligt, så är det just den här texten. https://www.dn.se/ledare/signerat/sofia-nerbrand-kara-ulf-kristersson-befast-inte-radslan-genom-att-bekrafta-den/ Jag ska förklara varför jag anser det.

Visserligen så tas bra saker upp som att vi filtrerar och lätt ser det negativa och att vi hanterar saker utifrån ideologi. Ledaren nämner också hur människor skriver falska nyheter på webben och piskar upp stämningen. Inte alls bra! Sådant är viktigt att ha i åtanke, för samhällsbilden blir lätt skev. Däremot så vänder jag mig emot det här: ”Mantrat ”det är viktigt att ta människors oro på allvar” – flitigt använt av allehanda politiker – är försåtligt. Det låter empatiskt, men kan vara problematiskt. Att man lyssnar på personer som är rädda, ja. Löser verkliga problem, visst. Men det är inte lyckat att bekräfta rädslor när de är obefogade.” Det är inte försåtligt om det görs på rätt sätt. Sedan så kan man undra vilka rädslor som är obefogade när polisen går på knäna, brott läggs på hög eller avskrivs och kvinnor våldtas på löpande band.

Människor (väljarna alltså) är inte dumma och oron och rädslan kommer många gånger ifrån att politikerna har gjort precis tvärtemot, de har inte tagit människors oro på allvar. Det däremot är försåtligt. Det är till och med uppenbart farligt. Speciellt som så många är direkt eller indirekt berörda och det är vi väl mer eller mindre allihop. Att med den uppåtgående vålds- och kriminalitetsspiral som vi har mena att politikerna borde göra annorlunda förstår jag faktiskt inte. Jag är snarare rädd för vilka motreaktioner som kan komma att ske just för att makthavare har låtit utvecklingen gå så långt och ignorerat människors rädsla och behov och valt att inte bekräfta den. Sådant leder nämligen till frustration. Däremot så ska man samtidigt som man löser problemen ge oss en positiv bild av framtiden, det ena behöver nämligen inte utesluta det andra.