Månadsarkiv: mars 2018

Tomas Tobé om kriminalitet

I dag gästade Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé Huddingemoderaternas kretsårsmöte. Han talade om kriminalitet och vad som kan och bör göras för att komma tillrätta med den negativa utvecklingen i Sverige. Han var även självkritisk, vilket jag tycker är både klädsamt och viktigt. Politiker som enbart ser andra som skyldiga när det går snett är inte trovärdiga och de är dessutom oärliga.

Tyvärr så har vårt land 3 000 färre poliser nu jämfört med när mandatperioden började. Det är ett enormt antal. Samtidigt så får landet fler medborgare och även många icke-medmorgare vistas här, många av dem är dessvärre en del av problemen med ökad kriminalitet. Men kriminalitet har alltid funnits, dock så ser den annorlunda ut nu, vilket i sig är en utmaning. Att det är färre poliser som ska ta hand om allt gör inte saken enklare. Att vi dessutom har runt 5 000 yrkeskriminella bättrar ju inte heller på det hela.

Moderaterna vill bland annat ta bort straffrabatten, vilket säkert de flesta människor anser är självklart. Att kunna begå flera brott utan någon direkt påföljd är så dumt så man blir mållös. Som att ett brott blir mindre viktigt beroende på vilken gång i ordningen som det sker. Hur har vi ens kunnat få en sådan lag? Jag hoppas att väljarna röstar ”rätt” i septembervalet. Vi måste få större trygghet och mindre kriminalitet. För egen del så tror jag att Moderaterna är bäst skickade att klara av detta, och när det gäller Tobé, ja honom tror jag att vi får se som minister snart.

IMG_1380.JPG

Annonser

Internationella kvinnodagen

Då var det bara ungefär en haltimme kvar av 2018 års internationella kvinnodag. Själv så har jag inte gjort något speciellt för att uppmärksamma dagen, men jag kan så klart inte låta den passera utan ett blogginlägg. Det finns absolut mycket som fortfarande behöver göras både på hemmaplan och runt om i världen när det gäller kvinnors rättigheter. Bara en sådan sak som att tvååringar tvingas bära slöja säger väl allt. Jo då, det förekommer i Sverige också. Barn sexualiseras och då i princip alltid flickor så klart. Vilket synsätt tar de med sig in i framtiden? Ja sannolikt att de ska foga sig i sin livegenhet.

Hur länge har vi då firat, eller kanske uppmärksammat är ett bättre val av ord här, men alltså haft en internationell kvinnodag? Internationella kvinnodagen har funnits/firats sedan 1911 och i Sverige sedan 1912. Ändå så har världen i dag 62 miljoner flickor som inte får gå i grundskolan. Hur kan det fortfarande vara så illa? Hur kommer deras framtid att bli? Ja de kommer sannolikt alltid att vara beroende av en man och kanske till och med se sig som mindre värda än dem.

Alla tycker inte att den behövs och det må vara att vi i ett av världens mest jämställda länder har mindre behov av att uppmärksamma kvinnors problem och underläge, men nog kommer dagen att behövas länge än. När glastaket är borta så har vi nått vårt mål. Vågar någon sig på en gissning hur lång tid det kommer att ta? Ju förr ju bättre, men det handlar utan tvekan om decennier framöver innan vi är där. Men det är bara att fortsätta jobba på. Trägen vinner, och till de män som är oroliga så kan jag bara säga att när det gäller jämställdhet så tjänar även ni på det.

 

”Ett litet mål” säger en av nämndemännen om…

…misshandelsmålet i Solna tingsrätt där en man anmäld för misshandel frikändes. Den numera före detta Centerpartisten Ebtisam Aldebe kallar målet för litet. Visserligen så kanske det är ett ”litet” mål jämfört med många andra mer omfattande rättegångar, men samtidigt så är ordvalet olyckligt och säger väl tyvärr en del om synsättet som personen ifråga har. Ytterligare ett hån alltså mot kvinnan som med gott underlag drev ärendet om misshandel i domstol. Ja ni har säkert läst eller hört om det. Hon var inte lika fin som han, sådant här (alltså misshandel) ska lösas inom släkten (vad nu de har med detta att göra mer än att stötta och hjälpa den utsatta?) och så vidare. Han blev alltså frikänd, men det har självklart överklagats.

Två av de fyra domarna, varav en rådman och ytterligare en nämndeman, ville enligt svensk lag och allt vett och förnuft döma mannen. Aldebe och Hasan Fransson som såg till att fria mannen tillhörde båda, innan uteslutningen, Centerpartiet. Aldebe är kvinna, Fransson man och det är obegripligt hur en medsyster kan se på saken som hon gör. Att dessa två tillhörde Centerpartiet säger kanske en del om partiet i sig, men rent allmänt så finns det säkerligen politiker med tvivelaktig moral i alla partiet, man går in i det parti som man tror sig kunna verka bäst i enligt sina egna, alltså osunda, värderingar. Att det finns muslimer som vill införa sharialagar i våra rättssystem, det är nog något som vi måste ta till oss om vi vill kunna förebygga fler sådana här fall. Många lever nog fortfarande i tron på att alla blir goda bara de bor i Sverige. Om saker vore så enkelt! Tack och lov är de i alla fall i  minoritet.

Hur mycket som kan hållas emot Centerpartiet i det här fallet är svårt att säga, nästan omöjligt för en utomstående. Men nog undrar man hur dessa politiker har kunnat dölja unkna och ojämställda värderingar i flera år. Fast det kanske är så som de verkar. De ser till att etablera sig inom politiken och sedan så visar de sin rätta färg. Å andra sidan så har Aldebe varit föremål för uppseendeväckande åsikter under många år, så det är faktiskt märkligt att inget har gjorts. Redan på Maud Olofssons tid fanns det anledning att reagera. Sorgligt är vad det är och dessutom skrämmande. Hur många fler har vi inom politiken som inte är där för demokratins skull, utan tvärtom utnyttjar den för odemokratiska syften? Det kanske är dags för partierna att granska det här. Svensk lag ska gälla, punkt.

 

”Vi måste våga utmana all slags islamisk extremism”

Ja så är det, vi måste våga och många vågar, men långt ifrån alla och dessutom alldeles för få. Rubriken på mitt blogginlägg är också rubriken på en artikel, därav citationstecknen. Den är från den 14 februari, men så klart inte irrelevant bara för det. Missade du den? Läs här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-måste-våga-utmana-all-slags-islamisk-extremism-1.5174981

Debattartikelförfattaren representerar GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som borde få mycket mer uppmärksamhet och framför allt pengar som i stället ges till extremister. De borde gå till dem och andra som kämpar emot förtryck, inte jobbar för att öka det. Jag har kopierat in två stycken som jag tycker säger en del och som förhoppningsvis manar till eftertanke hos den som gärna dribblar bort en viktig diskussion med rasistargumentet. Vilka vill vi egentligen försvara? De förtryckta eller förtryckarna? Väl värt att fundera över.

”De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum.”

”Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.”