Månadsarkiv: maj 2018

Lövfen, Löfven, Löfven…

Vad håller statsministern på med egentligen? Såg du Agenda i går och partiledardebatten? Om inte så börjar vi här, eller förresten, vi börjar med det här klippet hur som helst, för det finns en del att reflektera över i det: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofvens-svar-fick-akesson-att-vanda-ryggen-till-kom-igen

För det första: Återigen ger andra politiker SD gratispoäng. Varför??? Det övergår mitt förstånd. Och om man nu vill ge ett parti med så tveksamma rötter fler röster, gör det åtminstone utan att göra bort er själva! Jag tror inte att jag var den enda som skruvade på mig i soffan i går och det av genans å statsministerns vägnar. Detta ämne om något, alltså den enorma ökningen av sexuella övergrepp, dessutom sådana som vi inte tidigare har haft i Sverige, måste han väl ha förstått skulle komma? Ändå blev han totalt tagen på sängen. Innerst inne så gissar jag att han anser att Åkesson hade en poäng med att alla dömda asylsökande våldtäktsmän som får chans att stanna här, vilka är 80 procent, borde utvisas. Inte ens det ville Stefan Löfven bemöta.

Så vad hände? Jo han förklarade de sexuella övergreppens ökning med LAS och #metoo!? Någon som hängde med där? Är det verkligen vad Löfven tror är pudelns kärna? Är inte detta ett hån mot alla brottsoffer, men även mot alla oroliga kvinnor och föräldrar vars största fasa är att råka ut för ett sådant vidrigt brott? Hur kan vår högste politiker vifta bort den här viktiga frågan? Jag blir bedrövad då det här är en jämlikhetsfråga, men jag blir det även som kvinna. Återigen, inte är detta en feministik regering. Till och med här rycker man ut till männens försvar då man försöker undvika att tala om det verkliga problemet. Det är beklagligt.

 

Annonser

Arbetsgivare och deras värderingar

Hur långt kan vi gå i att endera stänga av, säga upp eller inte anställa människor som är medlemmar i Sverigedemokraterna, eller som bara röstar på dem? Ska vi ha ett samhälle där var femte vuxen person inte arbetar längre därför att de har fel värderingar? Och hur vet vi om de har det förresten? Ja det är ju bara om detta har kommit fram på något vis, genom diskussion eller engagemang. Annars då? Vad blir nästa steg? Att fråga alla arbetstagare? Hur gör vi sedan med egenföretagarna, den grupp där 80 procent av alla jobb finns, eller ännu fler i och för sig, eftersom det är småföretagarna som står för andelen? Kan vi tillåta rasister att driva företag och anställa människor? Låt oss säga att de får det, vågar någon ta anställning hos dem utan att bli brunstämplad själv?

Jo jag vet, jag far iväg lite här, men med tanke på hur resonemanget har gått i ett antal år nu, så anser jag mig inte vara ute och cykla alldeles totalt. Att jag alls skriver det här inlägget beror på att jag är orolig för vart vi är på väg och det har jag varit länge. Nej, jag vill inte se SD som ett inflytelserikt parti, men min bestämda uppfattning är att ju mer de motarbetas och ju mer människor stämplas om de röstar på dem, ju mer går de framåt och ju mer blir deras anhängare övertygade om att de måste rösta på dem för att få till en förändring. Förändring av vad undrar säkert någon även om det är uppenbart. Ja att det inte går att föra en invandringspolitik som övriga riksdagspartier gör. Det har nämligen inte med rasism att göra, utan med människors oro. Senast förra veckan sa en socialdemokrat till mig, invandrare för övrigt, att Sverigedemokraterna har en del bra politik. Just den här personen var en av de sista jag förväntade mig skulle säga något sådant. Jag hör det här från olika håll, människor som jag känner väl och ytligt bekanta och i olika sammanhang.

Men tillbaka till där jag började. Vi vet att runt 20 procent skulle stötta SD i dag. Är det verkligen någon som är så naiv så att den tror att det endast handlar om okunniga, rasistiska anställda på olika håll? Nej precis! Det handlar om företagare, chefer och även politiker aktiva i andra partiet. Hur vet jag då detta? Jag vet det eftersom jag själv alltid har varit samhällsengagerad och ofta pratar politik med andra. Jag vet det dessutom då människor är alltmer öppna med vad de tycker. Därför så blir det märkligt när ett företag ratar en duktig arbetstagare på grund av fel partitillhörighet. Alla andra då? Ska vi börja fråga och registrera politiska åsikter? Ligger även Vänsterpartister risigt till i så fall? Inte alls långsökt tycker nog många. Men att tro att företag med den ena och den andra värdegunden inte har SD-anhängare kanske till och med bland cheferna som är med och sparkar en person, är bara naivt. Det här är ofta ett spel för gallerierna, eller en rädsla för att själv bli stämplad som brun. Vi har alla sett det många gånger i exempelvis politiska debatter och ibland skiner det igenom väl mycket. Det är inte rädsla för vad som kan hända om SD blir för stora som alltid leder oss, utan rädslan för att bli stämplade som rasister. Det är en skillnad där och ett rasistiskt samhälle vill ytterst få av oss ha. Så det gäller att balansera rätt, vilket vi tyvärr inte gör.

 

Uppdatering Janouch- och Viking Line-uppdatering

Det här inlägget från augusti förra året hade någon läst senast i dag. Det är uppenbart att allt ståhej kring Katerina Janouch fortfarande intresserar och engagerar och hon är en aktiv person på de sociala medierna.  https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/08/15/janouch-diamarca-och-viking-line/ Vad blev det då med Viking Line och svarade de alls? Jo det gjorde de och  de svarade snabbt och sakligt. Jag själv sa efter deras svar upp mitt medlemskap och kommer inte att boka någon resa innan de tar sitt förnuft tillfånga. Vad menar jag med det då?

För mig är det viktigt att inte ett samhälle bygger på rädsla och bestraffningar så som görs i Sverige. Det är inte bara Janouch som har fått sig en släng av sleven. Givetvis så handlar inte det här om att försvara kränkningar och jag säger ofta till när jag ser sådant på webben. Däremot så måste samhället ha någon form av tolerans mot mänskliga klavertramp. Vidare så är saker väldigt godtyckliga. Visst blev det några rubriker förrförra sommaren, men när en av vår feministiska regerings riksdagsledamöter drog ett sexskämt så var någon avgång aldrig aktuell. https://www.expressen.se/nyheter/s-politikerns-sexistiska-fraga-till-reporter/ Det anser jag heller inte att den borde ha varit, för att bli av med sitt uppdrag trots ett grövre skämt än Janouch är i sammanhanget inte rimligt. Sakerna står helt enkelt inte i proportion till varandra. Däremot så kan det tyckas anmärkningsvärt det som sades.

Vem sa då vad? Jo, Socialdemokraten Olle Thorell sa ”Plötsligt är det någon som har en kameraman med sig. Vem har de legat med?” och Janouch sa ”Trappan är mer effektiv än Tinder”. Det första handlade om att en reporter hade fått bära all sin utrustning själv, det andra om att Vänsterpartisten Rossana Dinamarca visat sympatier för Afghanska pojkar och män och suttit och samtalat med dem på trappan vid Medborgarplatsen. Plumpt och onödigt, men jösses vilka konsekvenser det fick. Ett sådant samhälle vill jag helt enkelt inte ha. Jag önskar att fler såg faran med att döma andra för snabbt och inte ens låta människor rätta till sina misstag. Det vore klädsamt om Viking Line kunde erkänna att det var ett förhastat beslut och inse att ingen är mer än människa. Med tanke på alla reaktioner som följde så anser fler att de dömde Janouch för hårt. Kanske var det av rädsla, men det är ändå lika illa.

 

SD och de andra partierna efter valet

Hur ska de andra riksdagspartierna förhålla sig till Sverigedemokraterna efter höstens val? Ja det är en fråga som de verkligen behöver fundera igenom och det ordentligt. För samma sak kommer att hända igen efter det här valet: SD kommer att få fortsatt starkt stöd och min gissning är att de kommer att göra sitt bästa val någonsin. Sådant måste man förhålla sig till. Vad tänker de andra göra om SD återigen får ett stort väljarstöd, och dessutom: vad vill väljarna?

Jag förstår verkligen om SD inte är ett förstahandsval när det gäller vem man ska samarbeta med, men det som har börjat få mig att fundera på om man inte borde behandla dem annorlunda är att de verkar tjäna på särbehandlingen. Många proteströstar på dem och att de utestängs gör att vi får många ”oheliga” samarbeten och problem då partier som är långt ifrån varandra endast bildar koalitioner för att stänga ute dem. Det tar visserligen emot att säga att det är bättre att ha dem med sig än emot sig, men strategin som har förts har dessvärre bara stärkt dem.

Kanske man rent av kan minska deras väljarstöd genom att släppa in dem i värmen. Situationen är väldigt svår och jag tillhörde dem som när SD kom in i kommunfullmäktige, trodde att det gick att tiga bort dem. Det gick ju inte alls visade det sig. En annan aspekt är att deras rötägg till trots så är inte all politik de för dålig. Kan man kanske samarbeta kring det som är moraliskt möjligt och det som kan vara bra för väljarna, för sådant finns? Det känns lite som att jag sitter och tänker högt nu och lägger ut mina tankar på bloggen, men situationen är ohållbar som den är, så något måste bli annorlunda. De andra partierna är Sverigedemokraternas bästa valarbetare och det är inte bra.

 

Vilka ska anses rehabiliterbara?

Jag skrev häromsistens om Stina Oscarsons (bland annat samhällsdebattör) som önskade att terroristen Akilov en dag ska kunna sitta i snabbköpskassan och vi ska handla av honom och hälsa på honom som vilken annan butiksanställd som helst. Trots att det har gått några veckor så förstår jag fortfarande inte vart hon ville komma. Vad är poängen? På facebook så skrev en person i ett inlägg att han tror att de flesta kan rehabiliteras, alltså även terrorister. Han tänkte mer som Oscarson än vad jag själv gör, och ändå så är jag positiv och tror att människan är förändringsbar.

Däremot så är jag gruvligt besviken på alla de politiker som vill låta terrorister, ofta IS-anhängare få jobb och bostad och leva som oss andra. Vi vet att hundratals återvändare går fria och det är ett stort svek mot vårt samhälle. Att kriminella återfaller i brott är otroligt vanligt och även sådant som ligger ljusår från terrorism. Att då tro att en terrorist är rehabiliterbar är otroligt naivt. Å andra sidan så finns de säkert, de där personerna som faktiskt skulle kunna fungera i samhället trots sina extrema åsikter och bristande respekt för medmänniskor. Problemet är bara att vi på förhand inte vet vilka av dem som eventuellt tillhör den gruppen.

Vi kan inte ta risken helt enkelt. Förutom att dessa människors värderingar ligger ljusår från det normala, så bär de på trauman som kan blossa upp och driva dem till farliga handlingar. Svenska samhället måste förstå att de är som tickande bomber. Att en terrorist aldrig ska få gå fri handlar om andras säkerhet och att inte Sverige tar sitt ansvar här gör mig både ledsen och arg. Vilket parti vågar lova – och fullfölja löftet om – att inga terrorister ska finnas bland oss vanliga människor? Det borde alla ge som vallöfte. Kommer någon att göra det?