Månadsarkiv: juli 2018

Polisnärvaro vid begravningar

Läs det här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/allt-fler-begravningar-kraver-polisbevakning Är det bara jag som tappar hakan? Är det ett nytt beteende eller har det ”alltid” varit så här? Det står att det har ökat, så det är uppenbarligen inte något som har förekommit ofta. Däremot så har det tydligen förekommit även tidigare. I vilken omfattning undrar man då. En annan tanke som slår en är ju vad i hela friden det är för människor som ställer till med bråk och skandaler på en begravning. En begravning!!!

Så funderar man ytterligare på saken och ställer sig frågan varför man låter våldsamma personer alls få permission för att gå på begravning. Varför görs inte individuella bedömningar innan? Jag är övertygad om att det skulle få ner antalet. Nu är jag visserligen inte så insatt så att jag säkert kan säga att man inte gör sådana bedömningar, men om man gör det så borde inte problemet öka utan tvärtom.

Sedan det här med sjukvården. Kan man inte plocka in alla som hotar sjukhuspersonal och är våldsamma? Eller bötfälla dem rejält? Eller kanske ge dem samhällstjänst så att de får arbeta av kostnaden, inklusive skadestånd. Ja vad som helst så att det blir ett slut på problemet. Varför har vi alls tillåtit sådant här? Visst, allt är lättare sagt än gjort, men ändå. När ska svenska samhället visa vart skåpet ska stå? En gång för alla ….

 

Funderingar kring aktivism

I förrgår skrev jag om kvinnan som protesterade mot utvisningen av en man som suttit i fängelse i Sverige på grund av misshandel. Egentligen var det en ung man och inte en medelålders brottsling som var fokus, men det visade sig att personen som hon ville hjälpa befann sig på ett annat plan på en annan flygplats. Hon kunde då ha valt att avbryta sin protest men det gjorde hon inte. Uppenbarligen litar hon inte på vårt system och de prövningar som sker av personer som vill stanna här. Kanske med rätta, för vattentäta system finns inte. Däremot så är det alldeles för många grova brottslingar som får stanna. Vidare så är tillit till myndigheter viktigt för har man inte det så urholkas det demokratiska systemet och det gör ingen lycklig. Sunt ifrågasättande däremot är en annan sak. Men att ge sig ut på aktioner som den jag bloggade om måste få konsekvenser.

Personligen gillar jag att människor vill vara med och påverka samhället, för finns det värre än gnällspikar som aldrig vill lyfta ett finger själva utan bara har en massa åsikter? Trots detta så finns det gränser för vad man kan göra i demokratins namn. Att ställa till krångel på ett flygplan drabbar väldigt många och är kostsamt. Är det då en bra väg att gå? Nej självklart inte. Speciellt inte om man ska skydda kriminella.

Det som stör mig med vissa aktivister är deras självklara attityd om att de gör det rätta och om det drabbar oskyldiga när de är ute på sina protester så är det sådant man får ta. Det är liksom värt det. Jag håller inte med. Speciellt inte i ett fall som det här. Man kan också fråga sig om det inte främst är laglydiga människor som det ska protesteras för. Kanske till och med en och annan kvinna vore klädsamt. Men allt handlar om dessa män som har kommit hit. Trots att de flesta inte har samma skyddsbehov som många andra, till exempel barn, kvinnor och handikappade som blir kvar. Vi lever i en märklig värld må jag säga.

 

Aktivist hjälpte 52-åring dömd för misshandel

”Jag hade ingen information om honom tidigare och har inte tagit reda på något efteråt. Det var honom som människa som jag försökte hjälpa, och inte fokusera på vad han tidigare hade gjort i sitt liv. Det var mitt personliga beslut.” Så säger Elin Ersson, en aktivist som vill att alla flyktingar ska få asyl i Sverige, till DN. Om någon har missat det så protesterade hon mot 52-åringens utvisning genom att vägra sätta sig i det flygplan han befann sig i. Båda två fick till sist gå av planet. Om de som utvisas är kriminella är alltså av underordnad betydelse. Utan ironi måste jag säga att jag beundrar hennes öppna och förlåtande sinne.

Det jag däremot inte har någon som helst respekt för, är hur hon kan anse att en person utan flyktingstatus, som dessutom har suttit i svenskt fängelse för misshandel, ska få stanna i Sverige. I min enfald trodde jag att vi skulle hjälpa människor i behov av stöd och som faktiskt är flyktingar med riktigt hjälpbehov före vi hjälper dem som kommer hit och begår kriminella handlingar. Visst, att snatta tuggummi på Ica kan självklart inte vara själ för utvisning, men brott så grova att det blir fängelse är en helt annan sak.

Det är fullt möjligt att Ersson lever med verklighetsuppfattningen att alla som vill ska kunna komma hit och bosätta sig. Att många begår grova brott och skapar oro och utsatthet hos oss vägs inte in. Jag funderar på om hon någon gång har ägnat åtminstone samhällets merkostnader en tanke. Att han sannolikt begår brott igen och att det kan drabba någon oskyldig vill hon ju inte fokusera på, fast kanske de kostnader han har åsamkat samhället kan få vägas in? Ett enda brott kostar många miljoner. Det är pengar som skulle kunna göra bra mycket större nytta någon annanstans. Kan det vara värt att väga in nästa gång en protestaktion ska utföras?

 

Ett Sverige utan kriminella gäng

Jo det vill ju alla normala människor ha och våra politiker nästan tävlar i vem som kan erbjuda detta på bästa sätt. Lite pajkastning får vi oss också till livs när vi läser eller tittar på TV och hör vad partierna vill. Först vill jag vara tydlig med att jag inte tvivlar på att deras intensioner är de rätta och att de verkligen vill förändra det dåliga i samhället. Men ändå. Vi har haft problem i vissa bostadsområden i decennier och ändå har ingen tagit det på fullt allvar. Lagarna är fortfarande inte alltid anpassade efter de problem vi har fått. Då blir det faktiskt nästan komiskt att bevittna pajkastningen. Sedan så är det ju detta med trovärdigheten.

För någon vecka sedan skrev justitie- och inrikesminister Morgan Johansson och försvarsminister Peter Hultqvist en debattartikel i Expressen. https://www.expressen.se/debatt/sa-foder-m-och-sd-gangkriminaliteten/ När jag läste den och kom till dessa rader så drog jag bokstavligt talat efter andan i ren förundran. ”För vem kan känna tillit om man inte är trygg? Vart vänder du dig om du inte kan garantera dina barns säkerhet? Det är heller inte svårt att förstå att den som redan tvivlar på samhällets förmåga tappar tron när polisen inte kommer fram. När det skjuts och säljs droger på skolgården eller utanför livsmedelsbutiken.” Detta är företrädare för en regering som alldeles för länge lät Dan Eliasson hållas inom polisen trots att han vägrade ta kriminaliteten på allvar. Han gjorde dessutom så att vi fick massuppsägning inom kåren. Han delade ut armband som kvinnor skulle ta på för att freda sig sexuellt. Men han fick hållas. Alldeles för länge tyckte svenska folket, men inte regeringen.

Jag vill inte på något vis förringa förbättringar som regeringen gör, för sådant finns. Däremot så skulle självinsikt och ödmjukhet vara klädsamt i det här sammanhanget. Men vad gör man? Jo man slår sig för bröstet och lämpar över ansvaret på andra partier, och plötsligt så diskuterar man skatter i stället. Allt för att kunna dribbla bort korten ännu mer. För övrigt så har alla i Sverige fantastiska möjligheter. Ett av våra mer utsatta områden heter Järva. Det ligger strategiskt sett fantastiskt om man ser till kollektivtrafik, vägar, utbildning, rekreation, arbete och annat. Hjälper det? Nej dessvärre inte. Att tro att bara man uppfinner hjulet igen så löser sig allt och gängkriminaliteten försvinner är naivt. Det är på förhand dömt att misslyckas. Vi måste borra djupare i problemen. Är regeringen beredd att göra det?

 

Dagens Samhälles debattsvep

Jag har nämnt debattsvepet tidigare, men det är väl värt att göra det igen eftersom man varje morgon får en laddning intressanta och aktuella debattartiklar. Även om man inte vill läsa alla och även om man inte ens hinner kolla vad man har fått varje dag, så är det väl värt att ha denna gratis prenumeration. För vem har tid, ork och lust att gå igenom alla tidningar och leta debattartiklar varje dag? Så här ser dagens svep ut: https://www.dagenssamhalle.se/debattsvepet/hogerpopulister-hjalper-ryssar-att-svartmala-oss-23174

Jag kan inte kommentera alla men tar de två första debattartiklarna. Den första handlar om hållbar utveckling och Agena 2030. Viktiga frågor alltså. Tyvärr alldeles för luddigt skriven i min smak. Hållbar utvecking hur? Debattartiklen borde ha varit mer konkret och alltså talat om exakt vad den syftar på så att läsarna hänger med och inte behöver gissa. Redan initierade förstår så klart, men man alla andra? Visserligen så nämns kunskap, fortbildning och annat, men några konkreta exempel hade ändå lyft texten. Vidare så avslutar man med att ställa två frågor där man undrar vad regeringen tänker göra åt det problem som tas upp. Där blir man nyfiken: har undertecknade ställt frågorna direkt till regeringen eller går man bara via ombud? Vi hoppar till nästa.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/sverige-maste-skydda-unga-fran-tvangsaktenskap-23145 Den här handlar om tvångsgifte, en fråga som får alltmer fokus. Det är väl märkligt, sådant här har funnits länge och ändå har man gått med skygglapparna på i decennier. Hur som helst så är artikeln mycket tydlig och även oinitierade förstår direkt vad den handlar om. Den kommer med konkreta förslag och avslutas med att vända sig till personer som riskerar att bli bortgifta. Föredömligt. Nu blev det inte så mycket politiska kommentarer, men det föll sig naturligare att kommentera texterna den här gången. I morgon blir det ett ”vanligt” blogginlägg igen.

 

Årsrik och ålderism

Jag är inte den som inte tycker om nya ord, men det är i de fall när de behövs. Men vissa tycker annorlunda, till och med politiska partier. Liberalerna tycker att en gammal person är årsrik, inte äldre. Vad är fult, nedsättande, trist eller vad det nu kan vara med ordet äldre? Själv ser jag inget som helst problem med det, men förstår naturligtvis att vi alla har olika förhållanden till orden i vårt språk. Det finns ord som jag personligen tycker är både tråkiga och fula och faktiskt inte ens använder. Men kan jag hitta på nya synonymer och förvänta mig att andra ska använda dem på grund av det?

Årsrik går väl trots allt att på något vis förstå, men ålderism? Många kan nog ana vad Liberalernas alternativa ord är, men inte alla skulle jag tro. Vad de har hittat på ett nytt ord för än åldersdiskriminering. Jag tycker att det ordet är alldeles utmärkt som det är och av den enkla anledningen att det är mycket tydligare och dessutom så vet alla vad det betyder.

Självklart så måste även politiker få lansera nya ord, men de här två, jag vet inte jag… Förresten så kanske det inte är bara L som använder dem, men jag har i alla fall inte hört dem från någon annan. Det betyder så klart inte att de inte används utanför partiets gränser. Personligen håller jag mig nog till de gamla hederliga äldre och åldersdiskriminering. Då vet jag för övrigt att det inte blir några undringar eller missförstånd.

 

Bok om lokalpartier

IMG_1274

Är du intresserad av politik och framför allt kommunpolitik? I vintras gav jag ut en bok om lokala partier och deras utveckling i svensk politik. Kanske har du undrat hur länge de har funnits, hur många kommuner de finns i och varför de bildas.

Jag varvar fakta med ett flertal intervjuer och berättar även om hur mandaten i kommunfullmäktige räknas fram, vilka som får rösta, hur svensk politik i allmänhet har utvecklats och en hel del annat.

Vill du beställa boken signerad så kontakta mig. Den kostar 165 kronor inklusive porto, men den går självklart att köpa via webben eller beställas i bokhandel.

 

Almedalstalen, Ebba och Jimmie

Då var alla partiledare och deras partier avhandlade, bara Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kvar att kommentera. Båda framförde sina tal bra. En del hel vettigt sades också, även om man sällan håller med om allt någon säger. Det bästa i Jimmie Åkessons tal var att han tydligt markerade mot nazisterna i Almedalen. Samma sak från Busch Thor, även om hon i mina ögon har starkare moraliska värderingar och man kunde förvänta sig ett avståndstagande. Alf Svensson var också med och diskuterade i Almedalen på KD:s dag, och han påminde oss bättre än någon vad medmänsklighet handlar om.

Inget av partierna lovade något storslaget, men ibland kan det där mer nära och vardagliga vara det som är viktigast för oss att höra. Att KD trycker så starkt på de äldres väl och ve uppskattar jag även om jag själv inte är gammal. Men är man svag så är det svårt att förs sin talan. Dessutom ska man inte behöva fundera på om man får den hjälp man behöver på ålderns höst. Jimmie Åkesson talade förvånansvärt lite om invandring och tryckte mer på vår personliga trygghet. Människor är alltid mer oroliga än befogat, men sådant ska tas på allvar. Där tror jag att han – dessvärre – fick ännu fler röster.

Apropå röster så har SD ett otroligt stort väljarstöd just nu, KD riskerar att åka ut ur riksdagen. Det förstår jag inte. De förtjänar att vara större än flera andra tack vare sin politik. Däremot så blev jag både förundrad och besviken över att Busch Thor gjorde ett nummer av att KD bröt decemberöverenskommelsen. Hur kan någon med hennes moral vara stolt över att ha brutit ett avtal? Förstår hon verkligen inte att det KD gjorde var att sänka tilliten mellan riksdagspartierna? Vem kan lita på partiet fortsättningsvis? Och vad har de själva för utrymme att kräva något? Mycket trist avslutning på ett annars bra tal.

 

MP och Isabella Lövin

Ibland skyndar man långsamt och nu har jag tittat på MP:s tal från Almedalsveckan. Den här gången var det Isabella Lövins tur att tala och det var nog ett bra drag av partiet att låta henne ta valåret. Hon gjorde mycket bättre ifrån sig än förra gången och hon talade lugnt och tydligt och gav helt enkelt ett bra intryck. Innehållet då? Ja det är ju där som man blir fundersam. Visst var hon övertygande i sitt prat om hur vi människor påverkar jorden och jag skulle inte bli förvånad om hon norpade åt sig några av väljarna som kanske tänkt rösta på annat parti eller ligga kvar på sofflocket istället för att alls dra sitt strå till stacken för demokratins skull och gå och rösta.

Men jag blir heller inte förvånad om hon fick andra att överge MP med tanke på att det ungefär 42–43 minuter långa talet i princip bara handlade om klimatet. Miljön i övrigt lämnade hon till stor del därhän. Klimat, klimat också lite mer klimat, ja ungefär så var det, men bra framfört som sagt var, det kan man inte ta ifrån henne. Fast sedan gick det åt skogen rejält. Som bekant så blir alla partiledare intervjuade i Opinion efteråt. Jag gillar de här intervjuerna, för man får se en annan sida av politikerna och som personer så ger de alla ett mänskligt och trevligt intryck. Det finns givetvis alltid en människa bakom åsikterna.

Så det var inte hennes person som var problemet, utan hur hon har drivit politik kring i det här fallet dieselbilar.  Hon vill uppenbarligen inte beskatta de äldre, de som är till exempel 13 år. Hennes resonemang där var att en bil lever i snitt 17 år, så med andra ord så spelar de där extra åren med avgaser inte någon större roll. Nä hej, inte det? Så får Lövin naturligtvis tycka. Däremot så var det nästan genant att se hur hon tappade ansiktet när det kom fram att maken har just en 13 år gammal flakdieselbil. När programledaren pressade henne så var kommentaren att han behöver den i jobbet. Okej… Men kan inte det gälla andra människor också? De flesta kör ju inte runt sådär på måfå bara, utan har ett mål, framför allt om man bor i glesbygd. Varför ska då makens bil klara sig undan? Fast man kunde visst ”ställa om motorn” så han håller väl på att göra det då. Nej, det där imponerade verkligen inte Isabella Lövin.

 

Exakt två månader kvar till valet bara

Nu har verkligen nedräkningen börjat och jag har sett att Medborgerlig samling dyker upp lite då och då i politiken. Jag har bloggat om dem tidigare och trodde att vi skulle få se mycket mer av dem, men det kanske är taktik, de har legat lågt och poppar nu upp som gubben i lådan. Jag tror att de kan ha en chans, det gäller dock inte F! De har lite samma problem som Kristdemokraterna: namnet är emot dem. Att sedan båda partierna gör vad de kan för att tilltala väljarna hjälper inte. Namnen kommer alltid att begränsa dem. För övrigt så tror jag bara att det verkligen är KD som riskerar att åka ut ur riksdagen. Det är lite förvånande, för de har mycket som är bra och de har en duktig partiledare. Men det räcker uppenbarligen inte.

Annars då? Ja jag skulle önska att vi fick ett hundraprocentigt valdeltagande. Det kommer naturligtvis aldrig att hända, men svenskar är duktiga på att rösta, så gissningsvis blir det ett bra resultat ändå. Det blir det faktiskt alltid, även när vi är missnöjda. Förutom att det är viktigt för demokratin att vi röstar, så ska man komma ihåg att ens gnällberättigande försvinner om man är soffliggare. Det går inte att klaga om man inte ens har röstat och försökt påverka.

Vilka blir valets vinnare då? Ja tyvärr tycks det bli Sverigedemokraterna. Det är ynkligt att ett demokratiskt land som vårt har fått ett sådant parti och att det har blivit så stort. Tänk om våra andra partier hade sett verkligheten och redan då tagit tag i de problem som finns. Då hade SD aldrig fått sådan framgång. Nu har man i stället efter år av förnekande kopierad deras partiprogram i mångt och mycket. Det går sannerligen inte att köpa allt de säger, men vissa saker som de påpekade borde ha tagits på allvar. Om ett hus brinner, så brinner det inte mindre bara för att någon med tvivelaktig moral uppmärksammar det. Men kanske det här har varit en lärdom, om än vansinnigt dyrköpt.