Månadsarkiv: oktober 2018

Kils golfrestraurang

Jag kan inte låta bli att skriva om Kils golfrestaurang igen, och det enbart på grund av att det fortfarande regelbundet är sökningar just på det jag skrivit om golfrestaurangen. Och ja, jag anser fortfarande att restauranger bör vara politiskt neutrala. Jag vill givetvis inte smutskasta någon i onödan så kanske har bloggandet trots min kritik till deras förhållningssätt även givit dem fler besökare. Lite reklam har de faktiskt fått, trots att min blogg inte tillhör de mest lästa.

Men jag tänker inte skriva mer om vilka som får äta var och vad företagare borde eller inte borde göra. Däremot så tänker jag utveckla lite tankar kring hur det har blivit så här. Det är nämligen inte bara företagare som ger sig in i den heta politiska debatten, utan skådespelare, sångare och andra som tidigare låg lågt och helst höll sina åsikter för sig själva. Visst har textskrivare ibland varit väldigt politiska och ideologiska, men nu är det inte längre på scenen som man främst framför sina synpunkter, utan utanför den. Att Sverigedemokraterna har fått den framgång de har gör givetvis att det blir fler som ger sig in i debatten och det välkomnas så klart.

Fast håller vi på att bli fartblinda? Vad jag menar är att vi dömer hit och dit och det ofta utan betänketid. Är det rätt att döma en människa helt utifrån vad de har för åsikt i kanske en enda fråga, eller vilket parti de röstar på? Är det rätt att stänga någon ute från olika ställen som restauranger och konferensanläggningar på grund av partitillhörighet? Har det gått så långt så att vi har börjat sortera varandra? Och leder det i så fall dit vi vill? Alltså till ett mer demokratiskt och sympatiskt samhälle. Det tror jag faktiskt inte. Det gör att avståndet oss människor emellan växer istället och de som anser sig kränkta blir bara ännu mer övertygade i sin uppfattning, hur fel den än må vara. Jag skulle innerligt önska att vi alla kunde föra ett vuxet samtal med varandra och att det var fokuset istället för utestängning. Som jag har sagt tidigare, det har blivit en bildlig åsiktsregistrering och det är inte tilltalande. Givetvis så finns det gränser och vissa går helt enkelt inte att resonera med, men vi kan kanske i alla fall börja där.

 

Opinion live i går

Nej, det blev inget böneutropsdebatterande igen, även om det stod så i TV-tablån. Men det blev annat som engagerar. Jag älskar ju debattprogram, och torsdagskvällar sitter jag klistrad framför TV:n. Sedan så finns det debatter man kan klara sig utan, som till exempel den om Borlänge som landets fulaste stad med efterföljande arkitektdiskussion. Däremot så var det intressant att höra om en fackmedlem som fått brev om uteslutning. Han är med i transportarbetarförbundet och de tänker inte behålla honom. Varför det då? Jo, han sitter i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna. Att göra dylikt har näst intill blivit en dödssynd. Jo jag köper att man inte delar värdegrund, men ska man inte få vara folkvald i vilket parti man vill? Sådant här gör mig orolig för vart demokratin är på väg. Det blir som någon bildlig åsiktsregistrering.

Intressant var också debatten om skolmat och då framför allt veganmat. En mamma har ju gått ut i media och beklagat sig över att hon ”måste” laga mat till sitt barn och lämna på skolan eftersom det som serveras inte går an. Hon var visserligen inte med i TV, men en annan vegan fanns på plats, precis som journalisten Malin Lernfelt, som för det mesta har en sund syn på sakernas tillstånd. Hon ansåg att de enda elever som ska ha specialkost är de som behöver det av medicinska skäl. Ja men självklar! Vi lever verkligen i ett i-land när föräldrar har så många åsikter om maten som de har. För inte är det barnen själva som kräver. Men de kommer säkert göra det framöver med tanke på sina förebilder. Var tacksam för skolmaten istället; vi är nämligen ett av de få länder som serverar mat till eleverna. De flesta föräldrar världen över får vackert göra matlåda till telningarna.

Att debatten om skolmat för andra elever utom dem som måste ha det av hälsoskäl förs, visar för övrigt hur individualiserade vi har blivit. Det där med att vara en del av ett samhällsmaskineri och vara smidig har hamnat åt sidan hos många. Man kräver både hit och dit. Det är sorgligt för det skapar bara konflikter och det kostar tid och pengar. Men att debatten förs och att många säger emot och bromsar är dock något sunt i sig. Läser man kommentarer på sociala medier så ser man dessutom att de flesta delar Lernfelts syn. Och vem tänker förresten på personalen som ska hinna och orka hålla reda på allt. De har nog fullt upp med alla allergiker och intoleranta. Trevlig helg!

 

Böneutropsdebatt i Opinion live i kväll

Nu igen! Hur mycket kan frågan diskuteras egentligen? Sverige är en sekulär stat och vi har enligt lag rätt att tro och tycka vad vi vill. Precis så ska det vara, men lika lite som jag som ateist deklarerar min livsåskådning så tycker jag att troende ska göra det. Vi har med största sannolikhet sekulariteten att tacka för mycket som fred i över 200 år, hyfsat jämlikt samhälle, hög levnadsstandard, bra utbildning och på det stora hela bildade medborgare. Låt inte religionen få starkare fäste igen. Med så många livsåskådningar som vi har nu dessutom så blir det ofrånkomligen åsiktskrockar.

Att inte anse att vi ska ha böneutrop i Sverige har givetvis inte att göra med att man vill förbjuda någons tro. Men vi är ett sekulärt land och i andra hand ett kristet sådant. Det är märkligt det här med religion, för det finns nog inget som så ofta används för att göra sin röst hörd eller få vissa förmåner, eller kanske att kunna uppträda på ett visst sätt på grund av tron. Det finns massor av saker som kopplas till tro och att man genom den anser att man ska ha speciella rättigheter eller slippa vissa saker.

Man kan för övrigt undra hur många krig världen skulle ha besparats om det inte vore för religionen. Dock så är de flesta troende givetvis inte våldsamma utan tvärtom. Men man ska ha i åtanke att varje gång en religion flyttar fram positionerna i ett samhälle där fler än en religion finns, varje gång så riskerar även konflikter människor emellan att öka. Det ser vi för övrigt bevis på hela tiden i vissa områden. Att få tro på en gud måste vara en rättighet och den ska respekteras, men det ska vara en privatsak först och främst, precis som politisk övertygelse eller vad det nu kan handla om. Låt det stanna där, för allas bästa.

 

SD får KSO-posten i Sölvesborg, och MP får nytt språkrör

Det har varit flera stora nyheter i dag, både här hemma och ute i världen, men om vi stannar i Sverige så är givetvis Gustav Fridolins annonserade avgång en stor nyhet. Han har genom sitt beslut föregått det som sannolikt komma skulle, alltså att han hade blivit tvungen att lämna sin post nästa år på partiets kongress. Det ska bli spännande att se om det kommer att dyka upp några ifrågasättanden av det andra språkröret, Isabella Lövin, framöver. Att partiet lyckades hänga kvar i riksdagen tack vare stödröster är ju ingen hemlighet. Man hade ju önskat att de inte fått dessa, men det fick de. Inte kan allt lastas Fridolin för de usla siffrorna.

Mer då? Ja Sölvesborg har presenterat sin nya koalition bestående av Sverigedemokraterna, Sölvesborgspartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna. Nog blev man lite förvånad när man läste detta. Det ska verkligen bli spännande att se hur samarbetet och politiken kommer utvecklas de kommande fyra åren. Jag tillhör ju dem som inte litar på SD och önskar att de aldrig hade behövt uppstå som parti. Men missnöje hos väljarna ledde tyvärr åt det hållet och de har minst sagt etablerat sig i svensk politik. Däremot så är jag inte fullt lika upprörd som Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer, men jag förstår hans invändningar.

Så här säger han om Sölvesborgsmoderaternas beslut: ”Samarbetet med SD i Sölvesborg strider mot Moderaternas nationella riktlinjer. Våra företrädare ska inte gå i koalition med SD. Detta är ett agerande som skadar förtroendet för Moderaterna och som saknar partiledningens stöd.” Även om det givetvis inte är ett förstahandsval att samarbeta med partiet och det finns en del att ifrågasätta om SD, så tror jag inte att det behöver skada förtroendet om man sköter samarbetet korrekt och inte ger efter för sådant man inte borde. Jag utgår ifrån att M i Sölvesborg har tänkt igenom det här. Att inte ingå samarbete hade gjort att de istället fått svårt att få igenom sin politik, nu har de den möjligheten och jag tror till och med att det kan bromsa Sverigedemokraternas positiva siffror och det är i så fall bara bra.

 

Siffror från valet

Det har gått 1½ månad, men valet är inte över då vi fortfarande inte vet vilken regering vi kommer att få. Allt på grund av beröringsskräcken med Sverigedemokraterna. Den ska man givetvis respektera, men när det går så här långt så blir man ändå lite fundersam. Vad är viktigast? Att kunna driva sin politik eller fortsätta springa i åsiktskorridoren? Men de är bedrägliga, det ska man ha i bakhuvudet, så det gäller att ”beröra” på rätt sätt. Stödet till dem talar dock sitt tydliga språk och att ignorera långt över 1,1 miljoner väljare kan aldrig kallas för demokrati.

Hur som helst, är du intresserad av att veta exakt hur det gick för alla partierna, kika in på val.se  https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html

Det är alltid spännande att se hur väljarna röstat och Raggarpartiet kammade hem hela 27 röster. Rosa Drömmar och Äkta Demokrati gick det däremot sämre för, de fick inte mer än en röst vardera. Är du förresten nyfiken på hur det gick i din kommun så klicka här: https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/K/rike/index.html Sedan har vi så klart landstingsvalet: https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/L/rike/index.html Att ha koll på de här två valen och vad som händer under mandatperioden är nog så viktigt. Det är ju här de nära frågorna beslutas om och där det som väljare faktiskt är lättast att påverka. Trevlig läsning.

 

Respekt för våra politiker

Jo jag har respekt för dem, stor respekt för det mesta. Med tanke på ”sandlådeinlägget” kanske det inte verkar så, men ibland måste man få ur sig sin frustration. Dessa damer och herrar gör säkert så gott de kan och jag är alldeles övertygad om att de vill både landet och medborgarna väl. Ändå blir det så vansinnigt fel och det kan jag däremot inte har någon respekt för. När principer blir viktigare än landets bästa, då är något vansinnigt galet.

Självfallet så förstår jag att saker inte alltid är så enkelt. Jag har själv varit politiker och vet att det behövs massor av kompromissanden ibland. Den delen har jag också respekt för. Det jag alltså ogillar är att man sätter upp villkor som i praktiken endera är omöjliga att fullfölja, eller också så stjälper den ens politik. Man får avstå makten och möjligheten att förändra på grund av principer som man aldrig borde ha skaffat sig. Fler och fler retar sig på det här och det märks tydligt att det inte bara gäller väljarna utan även internt. Det här är inte bra för demokratin.

Varför ska man rösta på ett parti när de inte gör allt de kan för att få styra landet? Det handlar inte om att sälja sig eller göra något omoraliskt. Men många tycks av någon obegriplig anledning tro det. Varför? Man har dessutom valt att sätta demokratin ur spel, vilket inte alls är bra för landet. Det finns hur mycket som helst att säga om det här och det är med uppgivenhet som jag ser på när alla partiledare ställer krav och villkor som för övrigt inte står i proportion till partiets storlek. Det är högst beklagligt det som nu sker.

 

Från sandlådan

Vill du leka? Nej, det vill jag inte, inte med dig, jag vill leka med de där två. Men jag vill leka med dig. Det bryr jag mig inte om, för du är dum. Hur vet du det när vi inte har lekt något? Det vet jag för det har jag bestämt. Vill ni leka med mig då? Vi kan bygga ett sandslott? Ja, gärna, fast du får bara hjälpa till att hämta sand, för vi tänker inte bygga med dig. Vad ni är taskiga. Nej, det är vi inte alls. Hej, vill ni bygga sandslott med oss? Hm, nej det vill vi faktiskt inte. Ja men jag lovar att ni får vara med och bestämma. Hur mycket då? Jättemycket. Okej, men då ska jag bestämma mest. Va, det får du inte. Det förstår du väl. Förresten, om du ska ha med henne och honom så tänker i alla fall inte jag vara med även om jag får bestämma mest. Men det är ju mina kompisar. Det spelar ingen roll, för de gör bara en massa dumma saker. Nej, det gör de inte, bara ibland.

Men ni två då, vill ni vara med mig och bygga? Nej, det vill vi inte och speciellt inte om han där ska vara med. Fast egentligen behöver ni inte bry er om honom, han är bara med för att jag ska få bestämma mer. Det tror vi inte på för vi vet att han bestämmer massor. Ja det gör jag, det är faktiskt sant. Jag är jättebra på att bestämma. I så fall får du verkligen inte vara med. Fast det får du i och för sig inte ändå. Får jag inte? Nej, du har så konstiga idéer om hur vi ska bygga så får du bestämma något så kommer sandslottet att rasa om ett tag. Nej, nej, så är det inte alls. Jo, det är det visst det. Men det är bara om vi bygger som jag vill som det kommer att stå kvar. Vi tänkte att vi skulle bygga slottet med dig, dig och dig. Vill ni det? Ja det kan vi kanske göra. Vi då, får inte vi vara med i så fall? Nej för vi vill att det ska se annorlunda ut än vad i vill. Fast det är väldigt elakt att bara låta vissa vara med. Det är det väl inte alls det? Så är det när man bygger sandslott, då får inte alla vara med.

Men blir det inte bäst om alla hjälper till? Jo, om de hjälper till ja, men ni hjälper inte till, för ni förstår inte hur man bygger. Jag tycker i alla fall att alla ska få vara med och jag vill bygga med alla er. Absolut inte, du får bygga för dig själv. Det var dumt sagt. Det var det inte alls. Fast lite kan han väl få vara med? Då får du väl leka med honom då, men i så fall är inte jag kompis med dig längre. Har ni tänkt på en sak förresten? Om vi inte bygger sandslottet nu så kommer inte våra små figurer att ha någonstans att ta vägen i natt och det kan bli ganska kallt ute. Jaha, jo det har du rätt i. Men då kommer vi här och hjälper till då, jag och mina kompisar. Hm, du får komma, och kanske han och hon, men inte han där. Honom vill vi inte ha med. Men vad ska vi göra då? Ska de frysa bara för att ni tycker det? Ja det kan de väl göra? Är de så dumma så de släpper in oss alla nio så blir det som det blir. De visste ju att vi bara ville leka med de två, kanske de där två också, och kanske han där, men absolut inte med er andra. Vet du vad, det gör inget, för vi kommer aldrig leka med dig ändå, bara om du inte ska bygga utan bara hämta sand. Glöm det, jag tänker inte hämta någon sand, det är jag som ska bestämma hur sandslottet ska se ut. Det kan du ju tro, men det kommer vi aldrig låta dig göra. Så hur ska vi lösa det här nu? (Och där uppstod tystnaden och idéerna upphörde eftersom alla ville bestämma mer än vad de kunde.)