Månadsarkiv: oktober 2018

Ny regering?

Efter att ha lyssnat på presskonferensen med Moderaternas Ulf Kristersson i dag, så undrar man verkligen hur det ska gå till att få en ny regering. Jag hoppas innerligt att det blir en alliansregering med Kristersson som statsminister. Förutom att han driver en helt annan politik än dagens, en som jag tror gynnar oss mycket mer, så är han ljusår från Stefan Löfven när det gäller rutin, kunskap och statsmannamässighet, något som väl de flesta anser är önskvärda egenskaper. Kristersson har dessutom varit minister tidigare. Nu är det givetvis så att någon gång måste vara den första, men efter snart fyra år som statsminister så är Löfven fortfarande på samma nivå retorikmässigt som i början av sin politiska karriär 2014. Han kan ha hur goda intentioner som helst för vårt land, men han är inte uppgiften mogen och jag tror för övrigt aldrig att han kommer att bli det. Politiken är dessutom inte till gagn för oss.

Men åter till dagens övningar på riksdagskansliet. Det pågår samtal mest hela tiden och det mellan diverse partier och konstellationer. Leder detta då till något vettigt? Icke. Inte än i alla fall och jag är rädd att det inte kommer att göra det heller. Lyckas Kristersson sy ihop detta så kommer jag bli väldigt imponerad. Hans uppgift är inte enkel. Men nu har Socialdemokraterna stängt dörren och vill inte prata mer såvida inget händer så att de själva får den åtråvärda statsministerposten. Det kan de så klart ha önskemål om, men de har bra mycket färre mandat tillsammans med Miljöpartiet än vad de fyra allianspartierna har tillsammans, så lite för mycket får man nog anse att de mopsar upp sig.

Men nog har det börjat tangera sandlådenivå på alltihop. Ingen säger det, men alla vet det. Varenda låsning och varenda konflikt de sex partierna emellan handlar om beröringsskräck. S har den inte när det gäller Vänsterpartiet, men de andra har det gentemot dem. Alla har det när det gäller Sverigedemokraterna. Som alliansväljare är jag ytterst upprörd över att de är beredda att återigen slänga regeringsmakten på soptippen och låta en annan regering bildas bara av principer. Är det verkligen värt det bara för att slippa prata med Jimmie Åkesson? Sitter man hellre i opposition i fyra år till? Jag är helt övertygad om att man inte skulle behöva släppa igenom en enda idé som man inte vill se och ändå få SD:s stöd. Alla vet dessutom att S alltid kommer vara beroende av V, som också befinner sig på ytterkanten. Vidare så har man behövt SD:s röster i en rad frågor i riksdagen under den här mandatperioden. Hur man än vänder sig så har man alltså ändan bak, och då är det väl bättre att samtidigt få styra och bedriva en vettig politik, än att låta andra vara i samma beroendeställning, men som samtidigt för en politik som man inte vill ha. Vad går det här skådespelet ut på egentligen? Frågan är så klart riktad till Centerpartier och Liberalerna först och främst.

 

Annonser

Kils golfrestaurang

Ja varför skriver jag om den igen? Det är nästan 22 månader sedan jag gjorde det här blogginlägget: https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2016/12/06/hur-tankte-kils-golfrestaurang/ Fortfarande så läses inlägget då och då och det jag skrev om är lika relevant, så därför gör jag ett nytt inlägg i frågan. Nu handlar inte detta direkt om eller enbart om Kils golfrestaurang, eftersom det som hände där när Sverigedemokraterna hade bokat julbord och plötsligt inte var välkomna är inte unikt. Själva sa de så här till NWT (Nya Wermlandstidningen): ”Alla är välkomna här och här har alla precis lika stort värde, vår restaurang skall vara en neutral mötesplats.” Sedan så gjorde de tvärtom. Alla var inte välkomna plötsligt.

Neutral mötesplats, självklart ska det vara så och ett julbord är ett julbord och ingen politisk aktivitet. Därför uppför man sig som vuxna förväntas göra, lämnar strandflaggan och flygbladen i bilen och låter bli att pådyvla andra gäster sina åsikter. Respekteras inte detta så har man inget på restaurangen att göra. Däremot så måste ju politiska partier, religiösa grupper och alla andra sammanslutningar få komma och äta, bara man inte skyltar med sina åsikter. Smälter man in och sköter sig, ja vad är då problemet?

Det intressanta i kråksången är att det endast handlar om Sverigedemokraterna i de här sammanhangen. Någon som kan påminna sig att till exempel Vänsterpartiet har blivit portade någonstans trots sina relativt nyliga kopplingar till dåvarande Sovjetunionen, medlemmar som kallar sig kommunister och som hyllar dessa vidriga kommuniststater? Det finns en förväntad ängslighet som gjort att även företag numera agerar politiska partier. Man sätter demokratin och yttrandefriheten åt sidan och därmed på spel. Vi har ett fantastiskt land där alla har rätt till sina åsikter; nu jobbar många hårt på att kväsa den rätten. Det blir som en informell åsiktsregistrering och tycker du ”fel” så riskerar du att inte ens få äta en bit mat. Tänker någon av dessa företagare, för de är fler än bara Kils golfrestaurang, på vad det är de egentligen sysslar med?