Kategoriarkiv: Afrika

Arbetsgivare och deras värderingar

Hur långt kan vi gå i att endera stänga av, säga upp eller inte anställa människor som är medlemmar i Sverigedemokraterna, eller som bara röstar på dem? Ska vi ha ett samhälle där var femte vuxen person inte arbetar längre därför att de har fel värderingar? Och hur vet vi om de har det förresten? Ja det är ju bara om detta har kommit fram på något vis, genom diskussion eller engagemang. Annars då? Vad blir nästa steg? Att fråga alla arbetstagare? Hur gör vi sedan med egenföretagarna, den grupp där 80 procent av alla jobb finns, eller ännu fler i och för sig, eftersom det är småföretagarna som står för andelen? Kan vi tillåta rasister att driva företag och anställa människor? Låt oss säga att de får det, vågar någon ta anställning hos dem utan att bli brunstämplad själv?

Jo jag vet, jag far iväg lite här, men med tanke på hur resonemanget har gått i ett antal år nu, så anser jag mig inte vara ute och cykla alldeles totalt. Att jag alls skriver det här inlägget beror på att jag är orolig för vart vi är på väg och det har jag varit länge. Nej, jag vill inte se SD som ett inflytelserikt parti, men min bestämda uppfattning är att ju mer de motarbetas och ju mer människor stämplas om de röstar på dem, ju mer går de framåt och ju mer blir deras anhängare övertygade om att de måste rösta på dem för att få till en förändring. Förändring av vad undrar säkert någon även om det är uppenbart. Ja att det inte går att föra en invandringspolitik som övriga riksdagspartier gör. Det har nämligen inte med rasism att göra, utan med människors oro. Senast förra veckan sa en socialdemokrat till mig, invandrare för övrigt, att Sverigedemokraterna har en del bra politik. Just den här personen var en av de sista jag förväntade mig skulle säga något sådant. Jag hör det här från olika håll, människor som jag känner väl och ytligt bekanta och i olika sammanhang.

Men tillbaka till där jag började. Vi vet att runt 20 procent skulle stötta SD i dag. Är det verkligen någon som är så naiv så att den tror att det endast handlar om okunniga, rasistiska anställda på olika håll? Nej precis! Det handlar om företagare, chefer och även politiker aktiva i andra partiet. Hur vet jag då detta? Jag vet det eftersom jag själv alltid har varit samhällsengagerad och ofta pratar politik med andra. Jag vet det dessutom då människor är alltmer öppna med vad de tycker. Därför så blir det märkligt när ett företag ratar en duktig arbetstagare på grund av fel partitillhörighet. Alla andra då? Ska vi börja fråga och registrera politiska åsikter? Ligger även Vänsterpartister risigt till i så fall? Inte alls långsökt tycker nog många. Men att tro att företag med den ena och den andra värdegunden inte har SD-anhängare kanske till och med bland cheferna som är med och sparkar en person, är bara naivt. Det här är ofta ett spel för gallerierna, eller en rädsla för att själv bli stämplad som brun. Vi har alla sett det många gånger i exempelvis politiska debatter och ibland skiner det igenom väl mycket. Det är inte rädsla för vad som kan hända om SD blir för stora som alltid leder oss, utan rädslan för att bli stämplade som rasister. Det är en skillnad där och ett rasistiskt samhälle vill ytterst få av oss ha. Så det gäller att balansera rätt, vilket vi tyvärr inte gör.

 

Annonser

Uppdatering Janouch- och Viking Line-uppdatering

Det här inlägget från augusti förra året hade någon läst senast i dag. Det är uppenbart att allt ståhej kring Katerina Janouch fortfarande intresserar och engagerar och hon är en aktiv person på de sociala medierna.  https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/08/15/janouch-diamarca-och-viking-line/ Vad blev det då med Viking Line och svarade de alls? Jo det gjorde de och  de svarade snabbt och sakligt. Jag själv sa efter deras svar upp mitt medlemskap och kommer inte att boka någon resa innan de tar sitt förnuft tillfånga. Vad menar jag med det då?

För mig är det viktigt att inte ett samhälle bygger på rädsla och bestraffningar så som görs i Sverige. Det är inte bara Janouch som har fått sig en släng av sleven. Givetvis så handlar inte det här om att försvara kränkningar och jag säger ofta till när jag ser sådant på webben. Däremot så måste samhället ha någon form av tolerans mot mänskliga klavertramp. Vidare så är saker väldigt godtyckliga. Visst blev det några rubriker förrförra sommaren, men när en av vår feministiska regerings riksdagsledamöter drog ett sexskämt så var någon avgång aldrig aktuell. https://www.expressen.se/nyheter/s-politikerns-sexistiska-fraga-till-reporter/ Det anser jag heller inte att den borde ha varit, för att bli av med sitt uppdrag trots ett grövre skämt än Janouch är i sammanhanget inte rimligt. Sakerna står helt enkelt inte i proportion till varandra. Däremot så kan det tyckas anmärkningsvärt det som sades.

Vem sa då vad? Jo, Socialdemokraten Olle Thorell sa ”Plötsligt är det någon som har en kameraman med sig. Vem har de legat med?” och Janouch sa ”Trappan är mer effektiv än Tinder”. Det första handlade om att en reporter hade fått bära all sin utrustning själv, det andra om att Vänsterpartisten Rossana Dinamarca visat sympatier för Afghanska pojkar och män och suttit och samtalat med dem på trappan vid Medborgarplatsen. Plumpt och onödigt, men jösses vilka konsekvenser det fick. Ett sådant samhälle vill jag helt enkelt inte ha. Jag önskar att fler såg faran med att döma andra för snabbt och inte ens låta människor rätta till sina misstag. Det vore klädsamt om Viking Line kunde erkänna att det var ett förhastat beslut och inse att ingen är mer än människa. Med tanke på alla reaktioner som följde så anser fler att de dömde Janouch för hårt. Kanske var det av rädsla, men det är ändå lika illa.

 

Avtrubbning angående terrorister

Det är alldeles uppenbart att vi har blivit avtrubbade när det gäller terrorister och terrorism. För inte så länge sedan skrev Stina Oscarsson, bland annat debattör, följande i tidningen ETC:

”Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.”

Jag har bloggat om det tidigare, och jag måste säga att de uteblivna reaktionerna i media gör mig både förundrad och förfärad. Kan man slänga ur sig vad som helst nu för tiden? Är det ingen som ser vad hon säger? Vi ska alltså låta terrorister ”bli” som alla oss andra, fast vi vet att de inte är det. Denna terrorist som tog livet av och skadade många människor för ett år sedan visar inte ens ånger, men hade vi egentligen förväntat oss det? Det gör det hela än mer obehagligt. Sådana som han ska verkligen inte ut på våra gator igen. Att någon ens kan andas dylikt måste bero på avtrubbning.

Vad händer egentligen med Jan Björklunds önskan om förtur till Kumla istället för förtur i bostadskön? Vågar politikerna göra slag i saken och inse att de spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet och se till att inga återvändande terrorister får röra sig bland vanligt folk? Kan det bli en av frågorna i valet?

 

Sverige och omvärldens fattigdom

Så länge som jag kan minnas har utvecklingsländernas och krigsdrabbade människors lidande berört mig. Det är väl därför som jag alltid har haft faddebarn och det är väl därför som jag bloggar om det här, jag vill göra fler medvetna. Jag ser det också som positivt att unga människor reser så mycket mer nu för tiden, de får perspektiv på saker och blir förhoppningsvis både mer tacksamma för det de har, men även medkännande och hjälper andra. En del av det här är givetvis att ta emot de värst drabbade flyktingarna. De som vi har möjlighet att hjälpa alltså, för rädda världen kan vare sig Sverige eller något annar land ensamt göra. Trots att det finns så många i nöd, så anser jag ändå att vi för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimligt när det handlar om att ta emot människor hit. Vi måste mäkta med och vi måste kunna fortsätta hjälpa dem som lever i misär och aldrig kan göra resan hit.

Jag har varit in på Unices sajt och här är en del information som finns att läsa där. Man blir beklämd, men så här ser verkligheten ut. I världens fattigaste länder har endast 27 procent av människorna möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten. Samtidigt så kan god handhygien minska risken att drabbas av diarré med upp till 50 procent. Tänk bara på hur influensa sprider sig här hemma i Sverige på grund av att människor struntar i att sköta hygienen fast de kan och då handlar det om en minoritet som inte tvättar händerna. Har man då inte möjlighet alls, vilket leder till bra mycket allvarligare sjukdomar än en vecka i sängen, så inser man snabbt problemet. Smittor är oundvikliga och många dör av uttorkning.

Kanske tror man att tillgång på vatten handlar om att man inte kan rena det helt enkelt, men i krig finns inga begränsningar, och det händer att vattenreningsverk bombas. Det är en katastrof, vi kan ju inte leva utan vatten. Det är sådant här som vi måste prata mer om när vi fördelar pengar till hjälpbehövande. Vill man bidra själv, för det kan vi alltid göra, så kan man till exempel köpa ett hjälppaket genom Unicef för 200 kronor. Det innehåller:

– en filt
– 400 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 2 000 liter vatten)
– 25 påsar vätskeersättning
– 30 påsar nötkräm mot undernäring

https://unicef.se/gavoshop/332-katastrofpaket

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, visst är det ett bra ordspråk?

 

Cyniskt och populistiskt resonemang kring bistånd

Sådant står jag för enligt en Socialdemokratisk riksdagsledamot. Låt mig förklara varför. Efter att han hade lagt ut en kort film på facebook så skrev jag följande:

”Jag respekterar dig för ditt engagemang och jag tror att det är äkta, men din lilla film väcker ändå många frågor.

Du talar om att vara stolt för vårt bistånd, men hur ska jag kunna vara det när ni har dragit ner på biståndspengarna till förmån för alla dessa män som ni omhuldar så? Ni offrar liv och hälsa på kvinnor, barn och handikappade, människor som lever i misär och till och med dör på grund av dessa ovärdiga prioriteringar. Miljarder efter miljarder lägger ni på de i förhållande få människor som har haft pengar och kraft att ta sig hit. De andra då, dem vi inte ser?

Visste du att det finns människor som år efter år bor i flyktingläger och att de i snitt har sju liter vatten per person och dygn? Det ska räcka till att både tvätta sig och laga mat. Varför inte hjälpa fler på plats? Människor dör på grund av Sveriges politik. Jag skäms som medmänniska – faktiskt…”

Mitt resonemang ställer enligt personen ifråga grupper emot varandra och så ska man alltså inte göra. Men är det inte vad politiker sysslar med för jämnan? Är det inte precis vad han själv gör när han tar ifrån flickor möjligheten att gå i skolan för att låta män utan asylskäl stanna i Sverige? Jag menar inte att majoriteten som kommer hit inte behöver hjälp, men det vore önskvärt att någon vågade tala om vad sjutton vi håller på med och hur det drabbar de svagaste i världen. Att jag anses som synisk och populistisk bjuder jag förresten på.

 

Återigen: Vad håller regeringen på med egentligen?

Feministisk regering, pyttsan! Det läggs miljarder på vissa män samtidigt som biståndet har dragits ner på, vilket drabbar flickor och kvinnor mest. Nu vill regeringen låta 9 000 unga flyktingar stanna oavsett asylskäl eller inte, bara de går på gymnasiet. De flesta män, för det är de som främst tar sig hit. För bara 150 kronor kan en kvinna i ett u-land få föda sitt barn på sjukhus. Många har ändå inte den möjligheten. I ett flyktingläger har varje person i snitt 7 liter vatten. Varför hjälper vi inte fler på plats och i närområden när vi skulle kunna göra så mycket mer för så många fler. Det belastar heller inte vårt land på samma sätt.

För en bråkdel av alla dessa astronomiska summor/miljarder, skulle vi kunna rädda massor av liv, men vi väljer att blunda och prioritera det vi ser. Det andra lidandet, det i vissa fall mycket, mycket större lidandet, är för våra politiker underordnat. Vad vill till exempel Centerpartiet? De verkar dessvärre vackla. Vi måste faktiskt kunna tala om fler människor än bara de i de flesta fall friska och starka som tar sig hit.

Jag skäms som medmänniska och jag lider med dem som kanske får bo år efter år i ett flyktingläger. Går det här beslutet igenom så är det verkligen dags för regeringen och vissa andra att stå till svars till oss medborgare. Det handlar ju faktiskt även om hur man hanterar vår välfärdsstat. Vi har brister och kriser både här och där, bör vi verkligen öka problemen? Vi MÅSTE prioritera om! Läs gärna den här utmärkta ledaren i Kristiansbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nu-rullas-roda-mattan-ut-for-de-ensamkommande-vad-kostar-det-och-vem-betalar/

 

”Vi måste våga utmana all slags islamisk extremism”

Ja så är det, vi måste våga och många vågar, men långt ifrån alla och dessutom alldeles för få. Rubriken på mitt blogginlägg är också rubriken på en artikel, därav citationstecknen. Den är från den 14 februari, men så klart inte irrelevant bara för det. Missade du den? Läs här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-måste-våga-utmana-all-slags-islamisk-extremism-1.5174981

Debattartikelförfattaren representerar GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som borde få mycket mer uppmärksamhet och framför allt pengar som i stället ges till extremister. De borde gå till dem och andra som kämpar emot förtryck, inte jobbar för att öka det. Jag har kopierat in två stycken som jag tycker säger en del och som förhoppningsvis manar till eftertanke hos den som gärna dribblar bort en viktig diskussion med rasistargumentet. Vilka vill vi egentligen försvara? De förtryckta eller förtryckarna? Väl värt att fundera över.

”De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum.”

”Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.”