Kategoriarkiv: Afrika

Avtrubbning angående terrorister

Det är alldeles uppenbart att vi har blivit avtrubbade när det gäller terrorister och terrorism. För inte så länge sedan skrev Stina Oscarsson, bland annat debattör, följande i tidningen ETC:

”Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.”

Jag har bloggat om det tidigare, och jag måste säga att de uteblivna reaktionerna i media gör mig både förundrad och förfärad. Kan man slänga ur sig vad som helst nu för tiden? Är det ingen som ser vad hon säger? Vi ska alltså låta terrorister ”bli” som alla oss andra, fast vi vet att de inte är det. Denna terrorist som tog livet av och skadade många människor för ett år sedan visar inte ens ånger, men hade vi egentligen förväntat oss det? Det gör det hela än mer obehagligt. Sådana som han ska verkligen inte ut på våra gator igen. Att någon ens kan andas dylikt måste bero på avtrubbning.

Vad händer egentligen med Jan Björklunds önskan om förtur till Kumla istället för förtur i bostadskön? Vågar politikerna göra slag i saken och inse att de spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet och se till att inga återvändande terrorister får röra sig bland vanligt folk? Kan det bli en av frågorna i valet?

 

Annonser

Sverige och omvärldens fattigdom

Så länge som jag kan minnas har utvecklingsländernas och krigsdrabbade människors lidande berört mig. Det är väl därför som jag alltid har haft faddebarn och det är väl därför som jag bloggar om det här, jag vill göra fler medvetna. Jag ser det också som positivt att unga människor reser så mycket mer nu för tiden, de får perspektiv på saker och blir förhoppningsvis både mer tacksamma för det de har, men även medkännande och hjälper andra. En del av det här är givetvis att ta emot de värst drabbade flyktingarna. De som vi har möjlighet att hjälpa alltså, för rädda världen kan vare sig Sverige eller något annar land ensamt göra. Trots att det finns så många i nöd, så anser jag ändå att vi för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimligt när det handlar om att ta emot människor hit. Vi måste mäkta med och vi måste kunna fortsätta hjälpa dem som lever i misär och aldrig kan göra resan hit.

Jag har varit in på Unices sajt och här är en del information som finns att läsa där. Man blir beklämd, men så här ser verkligheten ut. I världens fattigaste länder har endast 27 procent av människorna möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten. Samtidigt så kan god handhygien minska risken att drabbas av diarré med upp till 50 procent. Tänk bara på hur influensa sprider sig här hemma i Sverige på grund av att människor struntar i att sköta hygienen fast de kan och då handlar det om en minoritet som inte tvättar händerna. Har man då inte möjlighet alls, vilket leder till bra mycket allvarligare sjukdomar än en vecka i sängen, så inser man snabbt problemet. Smittor är oundvikliga och många dör av uttorkning.

Kanske tror man att tillgång på vatten handlar om att man inte kan rena det helt enkelt, men i krig finns inga begränsningar, och det händer att vattenreningsverk bombas. Det är en katastrof, vi kan ju inte leva utan vatten. Det är sådant här som vi måste prata mer om när vi fördelar pengar till hjälpbehövande. Vill man bidra själv, för det kan vi alltid göra, så kan man till exempel köpa ett hjälppaket genom Unicef för 200 kronor. Det innehåller:

– en filt
– 400 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 2 000 liter vatten)
– 25 påsar vätskeersättning
– 30 påsar nötkräm mot undernäring

https://unicef.se/gavoshop/332-katastrofpaket

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, visst är det ett bra ordspråk?

 

Cyniskt och populistiskt resonemang kring bistånd

Sådant står jag för enligt en Socialdemokratisk riksdagsledamot. Låt mig förklara varför. Efter att han hade lagt ut en kort film på facebook så skrev jag följande:

”Jag respekterar dig för ditt engagemang och jag tror att det är äkta, men din lilla film väcker ändå många frågor.

Du talar om att vara stolt för vårt bistånd, men hur ska jag kunna vara det när ni har dragit ner på biståndspengarna till förmån för alla dessa män som ni omhuldar så? Ni offrar liv och hälsa på kvinnor, barn och handikappade, människor som lever i misär och till och med dör på grund av dessa ovärdiga prioriteringar. Miljarder efter miljarder lägger ni på de i förhållande få människor som har haft pengar och kraft att ta sig hit. De andra då, dem vi inte ser?

Visste du att det finns människor som år efter år bor i flyktingläger och att de i snitt har sju liter vatten per person och dygn? Det ska räcka till att både tvätta sig och laga mat. Varför inte hjälpa fler på plats? Människor dör på grund av Sveriges politik. Jag skäms som medmänniska – faktiskt…”

Mitt resonemang ställer enligt personen ifråga grupper emot varandra och så ska man alltså inte göra. Men är det inte vad politiker sysslar med för jämnan? Är det inte precis vad han själv gör när han tar ifrån flickor möjligheten att gå i skolan för att låta män utan asylskäl stanna i Sverige? Jag menar inte att majoriteten som kommer hit inte behöver hjälp, men det vore önskvärt att någon vågade tala om vad sjutton vi håller på med och hur det drabbar de svagaste i världen. Att jag anses som synisk och populistisk bjuder jag förresten på.

 

Återigen: Vad håller regeringen på med egentligen?

Feministisk regering, pyttsan! Det läggs miljarder på vissa män samtidigt som biståndet har dragits ner på, vilket drabbar flickor och kvinnor mest. Nu vill regeringen låta 9 000 unga flyktingar stanna oavsett asylskäl eller inte, bara de går på gymnasiet. De flesta män, för det är de som främst tar sig hit. För bara 150 kronor kan en kvinna i ett u-land få föda sitt barn på sjukhus. Många har ändå inte den möjligheten. I ett flyktingläger har varje person i snitt 7 liter vatten. Varför hjälper vi inte fler på plats och i närområden när vi skulle kunna göra så mycket mer för så många fler. Det belastar heller inte vårt land på samma sätt.

För en bråkdel av alla dessa astronomiska summor/miljarder, skulle vi kunna rädda massor av liv, men vi väljer att blunda och prioritera det vi ser. Det andra lidandet, det i vissa fall mycket, mycket större lidandet, är för våra politiker underordnat. Vad vill till exempel Centerpartiet? De verkar dessvärre vackla. Vi måste faktiskt kunna tala om fler människor än bara de i de flesta fall friska och starka som tar sig hit.

Jag skäms som medmänniska och jag lider med dem som kanske får bo år efter år i ett flyktingläger. Går det här beslutet igenom så är det verkligen dags för regeringen och vissa andra att stå till svars till oss medborgare. Det handlar ju faktiskt även om hur man hanterar vår välfärdsstat. Vi har brister och kriser både här och där, bör vi verkligen öka problemen? Vi MÅSTE prioritera om! Läs gärna den här utmärkta ledaren i Kristiansbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nu-rullas-roda-mattan-ut-for-de-ensamkommande-vad-kostar-det-och-vem-betalar/

 

”Vi måste våga utmana all slags islamisk extremism”

Ja så är det, vi måste våga och många vågar, men långt ifrån alla och dessutom alldeles för få. Rubriken på mitt blogginlägg är också rubriken på en artikel, därav citationstecknen. Den är från den 14 februari, men så klart inte irrelevant bara för det. Missade du den? Läs här: http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-måste-våga-utmana-all-slags-islamisk-extremism-1.5174981

Debattartikelförfattaren representerar GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som borde få mycket mer uppmärksamhet och framför allt pengar som i stället ges till extremister. De borde gå till dem och andra som kämpar emot förtryck, inte jobbar för att öka det. Jag har kopierat in två stycken som jag tycker säger en del och som förhoppningsvis manar till eftertanke hos den som gärna dribblar bort en viktig diskussion med rasistargumentet. Vilka vill vi egentligen försvara? De förtryckta eller förtryckarna? Väl värt att fundera över.

”De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum.”

”Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.”

 

Flyktingläger

Under veckan så har media uppmärksammat flyktinglägren igen. De gör det med jämna mellanrum, men sedan så händer inte så mycket mer. Inte som det känns i alla fall. Vår riksdag och regering höjer i alla fall inte rösten för att prioritera skattepengarna på annat sätt än vad som görs i dag. SVT har besökt ett läger i Jemen. Man blir beklämd. Inte för att vi inte visste, men för normala människor så känns det jobbigt att höra om förhållandena. På grund av oroligheter där nere så är det svårt att hjälpa människor i lägren och bristen på vatten och mat är stor, alldeles för stor. Smittor, allvarliga sådana, sprids. En liten undernärd kille i koltåldern sitter naken eftersom hans kläder tvättas just då. Något ombyte har han inte. Kan vi ens förstå hur det måste kännas som förälder att låta ens barn sitta naket tills kläderna är rena och torra igen? Inte ens en blöja eller ett par små kalsonger har han på sig.

Det är ännu värre i Jemen än på vissa andra håll. Där finns det i alla fall en liten tillgång på rent vatten. Ungefär 7 liter per dygn är vad många i flyktingläger har att röra sig med. Då handlar det inte bara om att släcka törsten och kunna laga lite mat, utan vattnet ska även räcka till hygienen. Den ekvationen är svår att få ihop och att smittor sprids är inte förvånande.

Jag vet att saker inte alltid är jämförbara, men jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som vi offrar för att kunna ta emot fler flyktingar än vad Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, skola med mera mäktar med. Hur hanterar vi detta? Jo, många politiker vill ta emot ännu fler. För varje person som vi ska ge mat och uppehälle här hemma så offrar vi tusentals människors hälsa och kanske liv eftersom kostnaderna är astronomiska för dem vi tar emot. Vi måste prioritera annorlunda. Om man befinner man sig i ett läger i ett u-land, så är bara ett par tior det som kan göra skillnaden för hur ens vardag ser ut. Politikerna väljer själva hur de prioriterar, ivrigt påhejade att många medborgare, och den prioriteringen skär i alla fall i mitt hjärta. Speciellt som det alltid främst är de starka som tar sig hit och de svaga samt barnen som blir kvar och lider.

 

Gårdagens inlägg om raketer

Jag fick olika reaktioner på gårdagens inlägg om föräldraansvar kopplat till raketer, då det handlade om att det var invandrarungdomar som siktade mot andra människor. Någon menade bland annat att det förekom även bland vita vuxna människor, det här med raketskjutande. Vita i området hade på nyårsaftonen roat sig med att skjuta över taken. Det är givetvis idiotiskt, men jag ser ändå inte kopplingen till de fall där ungdomarna står öga mot öga med poliser, skjuter raketer emot dem och provocerar dem på olika sätt. Varför tar man hela tiden den eskalerande kriminaliteten i försvar? Vi vet alla att den finns och det grova våldet mot andra människor blir oftare och oftare oprovocerat. Nazister, rasister och andra må jubla och de har god draghjälp av dem som blundar för vilka som utför attackerna på blåljuspersonal, samt skjuter raketer direkt mot människor och egendom mitt inne i städer (Malmö exempelvis). En medlem av Nordiska Motståndsrörelsen är självklart inte intresserad av att framhålla att övergrepp och annat utförs av en minoritet av invandrarna. Nej, deras syfte är att få bort dessa människor och då är det bäst att dra alla över en kam. Det lyckas också i många fall och gör människor mer och mer skeptiska till invandrare. Är någon till exempel förvånad över SD:s siffror?

Vissa ser inte längre några nyanser. Det kan få hemska konsekvenser. Men vi som gör det och ser nyktert på det hela betraktar med fasa vad som händer. När man förnekar eller inte vill diskutera vilka som står för många av de brott som sker, inte minst av brott som tidigare knappt har förekommit, så lämnar vi öppet för tolkning, och tolkar gör människor. Vi kan aldrig lösa något som vi blundar för. Samtidigt så lägger rasister fram så kallad fakta, något som aldrig bemöts korrekt (väldigt sällan i alla fall) då samhället undviker sådana diskussioner. Eller jo, diskuterar gör man, men med ursäkter och sopande under mattan. Men vi måste våga tala om det här precis som det ser ut. Det de kriminella invandrarungdomarna gör, är att de hjälper till att skapa fördomar och motsättningar, för skulle de inte begå brott som stenkastning mot blåljuspersonal eller skjuta raketer i ansiktet på folk, så skulle det inte finnas något att anklaga dem för.

När vi sedan försöker tysta ner det hela så drar människor sina egna, ofta värre, slutsatser och rasismen ökar. Det drabbar majoriteten av invandrare, för majoriteten har den moral som minoriteten saknar. Ett sådant samhälle vill i alla fall inte jag ha. Vi får aldrig hamna i ett läge där en blåögd person är mer värd än en brunögd. Vi gör alltså vare sig vårt land eller dem som vi tar emot en tjänst genom att säga att en vit person skjöt raketer över hustaken och jämföra det med att medvetet skjuta mot ansiktet på någon samtidigt som man vet att det kan ta livet av personen ifråga. Erkänn vilka som står för den ökade kriminaliteten, stävja utvecklingen, kräv att föräldrar tar ansvar för sina ungdomar och kräv att landets lagar följs. Och jo, jag anser fortfarande att det är en kränkning när man beter sig så här där man har fått en andra chans. Jag försöker personligen alltid att se människan före hudfärgen och jag vill inte bo i ett land där vi inte hjälper andra, men jag vill göra det självkänslan i behåll och inte genom att bli kränkt. I det finns inga fördomar. Så känner de flesta oavsett i vilket land de bor.