Kategoriarkiv: Användande av mobiltelefon

Den generella levnadsstandarden är fantastisk

Lyssnade du på Liberalernas (f d Folkpartiet) ledare Jan Björklund i går? Något fick mig att pausa talet och börja fundera. Han sa nämligen att under de senaste 30 åren har levnadsstandarden ökat lika mycket som de tidigare 30 000 åren! Det är så klart svårt att säga exakt hur det är, men han är nog väldigt nära sanningen med tanke på hur vi lever och allt som vi har och det handlar ju om det materiella. Ens första tanke är nog: vilken fantastisk tid jag lever i, och vad skönt att jag inte föddes tidigare med alla umbäranden som var. Så känner jag verkligen måste jag säga. Men så går tankarna vidare. Borde vi inte – mig själv inkluderat – luta oss lite mer tillbaka och faktiskt vara nöjda och tacksamma?

Jo jag är tacksam och tänker då och då på hur bra jag har det. Huset håller kylan ute på vintern, jag når vänner på andra sidan jordklotet via mess, mejl och telefon. Jag är aldrig hungrig, faktum är att jag överäter och till följd av det går och retar mig på extrakilona. Ni förstår poängen. Så här kan man hålla på. Men är vi då riktigt nöjda? Nej, inte jag i alla fall. Visserligen är jag det på många sätt som jag sa, men det där med att mycket vill ha mer, det stämmer alldeles för väl in på de flesta av oss. Varför skulle vi annars snegla på grannens splitternya bil, jobba så mycket så att vi offrar vår hälsa, inte nöja oss med de resor som vi har råd med utan hela tiden sträva efter ännu mer exotiska platser, spela på lotto, poker och annat fast vi riskerar att offra både hem och familj, söka nytt jobb fastän vi trivs, men för att få högre lön trots att vi klarar oss bra, byta mobiltelefon trots att den gamla inte alls är gammal och så vidare?

Jag vill säga tack till Liberalerna som tog upp hur snabbt utvecklingen har gått. Kanske kan det få oss att mer fundera över alla andra värden i livet. Det får i alla fall mig att göra det, än mer, för trots att jag så ofta tänker på vad bra jag har det som är född i ett av världens rikaste länder, så är jag som alla andra, mycket vill ha mer. Här ska dock sägas att förbättringarna gäller hela världen, vilket Björklund också sa, och färre svälter, fler har rent vatten och så vidare. Om jag ändå ska kommentera det här ytterligare utifrån politikens retorik, så vore det med en önskan om att våra ledare även tog upp de här andra värdena. Ibland gör de visserligen det, men kanske det skulle kopplas mer till vad det är att ha det bra och ha ett gott liv. Vi ska naturligtvis ha en hög levnadsstandard och vi ska ha ett smidigt liv, men det materiella kan aldrig ersätta det andra, det där som handlar om familj, känslor och välbehag som inte är kopplat till sådant. Fast det kanske var underförstått. Men tack för påminnelsen hur som helst.

 

Landstingsvård efter misslyckad plastikkirurgi?

Ska sjukvårdspersonal moralisera kring vem som ska få vård? Ja säger vissa läkare, nej säger andra. I går så debatterades detta i Opinion och de flesta tittare ansåg att man fick skylla sig själv om man fick komplikationer efter ett plastikingrepp. Det gällde även om man hade andningsproblem, vilket en kvinna i publiken numera hade, plus andra problem efter att en klåpare hade opererat hennes näsa och sedan inte tog sitt ansvar. Det är så enkelt att spontant tycka att om man tar en medveten risk så får man också ansvara för konsekvenserna och betala för att få det åtgärdat. Men ändå… Det känns inte bra när vården börjar välja moraliskt vem som har rätt till den, före att se till vem som har störst behov.

Självklart så kan man tycka att den med ett medfött problem ska få vård före den som har gjort ett frivilligt ingrepp om än den personen har större problem. Men det blir problematiskt. De flesta plastikoperationer lyckas och det är en minoritet som får problem; vore risken mycket större så vore det lättare att moralisera, men vissa gör det alltså ändå. På grund av landstingets begränsade resurser så finns det sjukhus som inte hjälper en patient med misslyckad plastik överhuvudtaget. Men hur ställer sig samma läkare till mördaren som behöver vård? Eller rökaren som från början har vetat att detta kan ge cancer eller KOL? Eller den överviktige patienten som själv har ätit sig till sin övervikt? Om jag lider av cancer på grund av dåligt levene, ska jag då utestängas från vården så att bara de som har levt hälsosamt får hjälp då vi har bristande resurser?

Det här är knepigt och det är klart att man både i misslyckade plastikfall och i andra fall kan ha moraliserande åsikter, men var drar vi gränsen? Har vi inte alla gjort något fel någon gång eller tagit risker? Ska mobilprataren som krockar få betala för sin vård, men offret i den andra bilen få den gratis? Tanken är frestande, jag erkänner det, men vill vi verkligen ha det så? Jag tror inte det. Däremot så bör reglerna för vem som får utföra olika typer av vård vara mycket hårdare, en läkarlegitimation ska inte kunna räcka för att fuska lite här och var. Det måste dessutom gå att kräva ansvar från klinikerna som utför klåparjobb. Det ska naturligtvis även vara enklare att stänga av oseriös vårdpersonal även inom det privata. Men att någon innan vi har kommit så långt ska ha andningssvårigheter på grund av en misslyckad plastikoperation kan faktiskt inte vara rimligt.

 

Hur var det med nollvisionen regeringen?

Eller ”regeringarna” kanske man ska säga, eftersom vare sig denna eller tidigare regeringar verkligen ser till att ta ett av de mest avgörande stegen för nollvision inom trafiken. Visionen som antogs av riksdagen 1997 har som avsikt att få bort svårt skadade och döda inom trafiken. Bra saker görs och att ha separerade körfält är en av dem, vilket givetvis ger resultat. Bilarna har genom åren blivit bättre och det jobbas med fler åtgärder.

Men det allra viktigaste kanske ändå är att förbjuda och verkligen ha nolltolerans mot att surfa, messa och prata i telefon när man kör. Alla vet ju att det är livsfarligt att göra detta, men de flesta verkar ändå anse att det är en mänsklig rättighet att använda mobilen och samtidigt köra bil. Så är det naturligtvis inte, men ändå så vill ytterst få politiker förbjuda detta.

Vad vet vi om allvarliga trafikolyckor då? Jo vi vet att det finns alkolhol med i bilden när det gäller nästan vart fjärde dödsfall. Vi vet också att förare som sitter i telefon samtidigt som de kör, är lika dåliga förare som dem med alkohol i kroppen. Vi vet vidare att surfande och messande är ännu farligare eftersom man då dessutom tittar på något annat än trafiken. Med andra ord så kan man lätt utgå ifrån att telefonen skördar fler dödsoffer än alkoholen men ändå så tillåts denna. Så hur var det med nollvisionen regeringen?

 

Politiska partier på sociala medier

I dag kom en av våra lokaltidningar och det stod om Huddinges partier och deras aktivitet på bland annat facebook. Tidningen hade kollat hur aktiva partierna är där, hur många följare de har och även hur många mandat respektive parti har i kommunfullmäktige. En sak är säkert, att hur många som följer ett parti inte alltid är en indikation på hur många väljare de har. Exempelvis så har Socialdemokraterna 1 064 följare och 17 mandat, medan Sverigedemokraterna har 1 006 följare, men bara fem mandat.

Det är alltså lätt att låta sig luras om man inte tittar lite mer på sådana här siffror. Jag ser själv flera politiker på facebook som gillar andra partier än det de själva tillhör, naturligtvis av nyfikenhet och inte alls för att de egentligen gillar partiet eller tänker rösta på det. Har man ett stort kontaktnät så kan även ens kompisar som inte ens bor i kommunen följa ens parti. Men självklart så säger siffrorna någonting. Så man ska inte ignorera dem, bara se på dem nyktert.

Det här med sociala medier är intressant, för det är verkligen skillnad på hur aktiva olika partier är och vissa har inte ens hittat dit, även om de sistnämnda är i minoritet naturligtvis. Sedan så jobbar de på olika sätt, vissa gör många inlägg, andra annonserar och självklart så är kvalitén på inläggen varierande. Det räcker inte att bara göra inlägg, det ska finnas substans i dem också. Men överlag så gör de flesta bra inlägg. Främst facebook är också ett bra sätt för väljare att visa vad de tycker och att kunna kommentera det som partierna gör.

 

Saker att önska inför det nya året

Det finns mycket som man kan önska inför 2017. Det mesta är väl sådant som man alltid önskar, det är bara det att saker som man tycker är självklara inte verkar vara det alltid. Men det är väl det som är politik, vi tycker olika och vi strider för vår sak. Ibland så har ingen rätt eller fel, bara olika syn på saker eller olika lösningar på problemen. Ofta vet vi inte förrän efteråt vad som var rätt. Men sedan så finns det ju de där andra sakerna, som i alla fall jag tycker handlar om annat. Fast där får jag kanske acceptera att allt av det inte är självklart även fast jag anser det. Men visst kan man få önska att det här blev året när det blev så, för det jag pratar om är inte något kontroversiellt, det borde i alla fall inte vara det.

Jag kan till exempel tycka att det är självklart med djur inom vård och omsorg. Varför? Jo därför att det mer än en gång har visat sig vara positivt för människor som är sjuka eller utsatta. Det finns även forskning kring detta. Ändå så är de flesta politiker emot, något som jag ställt mig undrande över många gånger. Varför de är det har jag inte lyckats klura ut, men så är det. Att involvera föräldrar mer i deras barns skolgång samt liv i allmänhet är en annan sak som för mig är självklar. Har ett barn problem av något slag så ska alltid föräldrarna involveras och det ska inte gå att komma undan den biten. Det skulle dessutom förebygga mycket av det stök som vi dagligen ser.

Annat då? Ja nolltolerans mot mobilanvändning när man kör bil. Tänk vad mycket lidande och pengar samhället skulle besparas om staten vågade införa detta. Något som jag utöver ovanstående försökte få igenom när jag själv var politiker var att prata om miljö som miljö och inte klimat. Klimatet är abstrakt för många och vi vet för övrigt inte hur mycket som vi kan påverka och vad som är naturliga förändringar. Däremot så vet vi att allt som vi gör i vår vardag påverkar vår miljö på olika sätt, det är dessutom mycket närmare oss, men det sitter som en spik i huvudet på de flesta politiker att det är klimatet som ska diskuteras vad det än handlar om. Men det börjar i det lilla, hur vi tänker i hemmen och vår vardag. Det borde vi tala om på det sätt som miljön förtjänar. Där ingår även vårt klimat.

 

30-sträckor

Jag är visserligen en laglydig människa och tycker därför att det är helt förkastligt när människor tar lagen i egna händer och kör i den hastighet som för stunden behagar. Trots det så inser även jag att man måste anpassa sig till verkligheten och inte till en alternativ värld som man önskar vore den verkliga. Ibland när man ser vissa hastighetsbegränsningsskyltar så undrar man om de är satta efter verkligheten eller just den där parallella som man skulle önska vore verklig. Det kan gälla på alla typer av vägar, men nu tänker jag på 30-sträckorna.

Där det är 30 så rör det sig alltid många människor och därför så ska man inte köra snabbt, punkt slut! Men, i vissa fall så skulle både 40 kilometer i timmen och 50 km/t fungera utmärkt. Trots det så är det 30 km/t som gäller. Varför? Ja det övergår mitt förstånd, speciellt som det invaggar människor i falsk trygghet och att det dessutom inte respekteras av majoriteten av bilister. Vore det inte bättre att endast ha 30 där det verkligen är befogat?

Jag tänker då på områden där det är extremt tätbefolkat och framför allt förskolor och övriga skolor. Förr så var det alltid lägre hasighet där det befann sig barn och alla visste att här gällde det att vara extra uppmärksam. Man ska naturligtvis vara lika på alerten oavsett vem som kan befinna sig där man kör, men när det numera inte är någon skillnad på att passera ett ”vanligt område” jämfört med en skola så är risken att bilförarna lite grand slappnar av och det kan vara livsfarligt. Gör skillnad på områden där det är förskolor och skolor och sätt inte lägre hastighetsbegränsningar än nödvändigt. Att tänka efter före i det här fallet kan spara liv.

 

Spelar det verkligen någon roll om man tar några glas vin innan man sätter sig vid ratten?

Sannolikt så skulle de flesta inte åka bil med någon som är berusad. Det är snarare sannolikt att de skulle försöka övertala personen att låta bilen stå eller till och med ta bilnycklarna hur arg vederbörande än blev. Det är bra att människor försöker hindra en full person från att köra då det verkligen är förenat med livsfara. Finns det dessutom barn med i bilden så reagaerar vi självfallet ännu starkare. Vem skulle för övrigt låta sitt barn åka med någon om de visste att personen hade druckit några glas vin först? Ytterst få tack och lov.

Men om vi byter ut alkoholen mot mobilfelefonen, då är snarare sannolikheten stor att de flesta skulle acceptera denna lika farliga risk i trafiken. Man behöver inte söka länge på webben för att hitta undersökningar om detta och det har även visats dokumentärer på TV. Trots det så ser man massor av förare som pratar i telefon när de kör. Man ser dem även med barn i bilen och nästan ingen reagerar! Varför? Det kan omöjligt ha undgått någon numera att det är farligt att köra bil och sitta i telefon samtidigt, men har det mot förmodan gjort det så kan det ändå inte gälla 100 procent av dem som gör detta.

Jag tror inte för en sekund att alla dessa mobilpratare skulle dricka alkohol innan de kör och det gör mig ännu mer förundrad över att de trots det tycker att ett annat livsfarligt beteende är okej. För är det verkligen värt risken att göra någon handikappad  eller till och med ta livet av en medtrafikant bara för att ta det där samtalet som kanske handlar om något så banalt som att man ska köpa med mjölk hem? Jag tycker ju inte det. Jag är dock väl medveten om att många inte alls håller med mig och jag känner ett flertal personer som ofta kör och pratar i mobilen samtidigt, människor som jag gillar och respekterar men som ändå tar risken. Jag önskar verkligen att vi ska få samma syn på det här som vi har på alkoholen i bilsammanhang. Tänk så många olyckor vi skulle kunna undvika och tänk på alla pengar som det dessutom skulle spara samhället.