Kategoriarkiv: Arbete

Problemet är inte kulturell appropriering

Men det tycker många när de kritiserar Amanda Linds hår. Jag ser det faktiskt tvärtom, hon anammar och skapar acceptans för något annat. Så nej, jag förstår inte alls de reaktionerna. Däremot så tycker jag inte att det passar i riksdag och regering, lika lite som rosa hår, tuppkam eller för den delen tatueringar gör det. Samma gäller kläder då djupa urringningar, trasiga kläder och träskor också går bort. Jag lägger inga övriga värderingar i det jag nyss räknade upp, utan det är bara ett konstaterande. Det handlar om att kunna respektera det sammanhang man befinner sig i. Sedan kan ett par träskor vara hur praktiska och sköna som helst att ha på sig, men de gör sig inte i en statsrådsroll.

Generellt så anser jag givetvis att vi måste få se ut hur vi vill men vi representerar trots allt både våra väljare, vårt parti och vårt land om vi sitter på höga politiska poster. Det ska man ha respekt för. Att många ändå inte har det tror jag handlar om att Sverige har blivit väldigt individualistiskt. Det är positivt på många sätt, men på vägen har många tappat förståelsen för att kunna anpassa sig och förstå när det privata tar slut och när man representerar fler än endast sig själv. När det gäller Lind och hennes hår så är det inte bara jag som har reagerat över det faktumet. Man måste kunna skilja på sitt privata och sitt professionella jag.

Vi lever i en tid där alla (lite överdrivet resonerat) ska få se ut hur de vill och då menar jag både i skola och på arbetsplatser. Vissa avstår hellre en anställning eller säger upp sig från sitt arbete, än att anpassa sig. De blir ibland uppbackade, andra gånger får de kritik. Men klart är att det har blivit känsligt att kritisera någon för dess yttre, annars skulle reaktionerna inte bli så starka om man blir tillsagd att det där, det passar inte. Vidare skulle ingen privatperson komma på idén att stämma en arbetsgivare för att denne vill att man ska anpassa sig till arbetsplatsen. Däremot appropriering ligger i tiden, så då kan man alltid ta den omvägen. Sedan så menar nog många att det verkligen är det som är problemet, men då bör de förklara sig bättre. För mig handlar det om att lägga ribban på en vettig nivå då en minister även representerar oss utomlands och vid statsrådsbesök. Håret ska inte vara i blickfånget då.

 

Annonser

44 dödsskjutningar bara i år

Vad händer egentligen i Sverige? Ja det här blogginlägget blir väl som att läsa samma text som finns både här och var, alltså funderingar kring varför vi har låtit det gå så här långt. Inte för att någon politiker medvetet har suttit och bara sett på, eller att polisen har struntat i att försöka stävja utvecklingen. Det tror jag inte för en sekund. Jag tror snarare att många där känner samma uppgivenhet som jag själv och andra gör. Men frustrationen är stor bland oss väljare och det med rätta. För något är vansinnigt snett när det har kunnat bli så här. Jag hävdar bestämt att man har sett mellan ögonen eller låtit bli att ställa de krav som måste ställas. Man blundar gärna, åtminstone lite lagom mycket för att kunna smita undan en hård debatt och att se sanningen i vitögat. Det är gärna någon annans fel än individen och föräldrarnas. Må så vara att det finns samhällsproblem som kan driva saker i olika riktningar, men de flesta människor skjuter faktiskt inte ihjäl varandra oavsett livssituation. Jag köper helt enkelt inte det argumentet.

Jag läser kommentarer på sociala medier och här är några efter senaste dödsskjutningen: ”De flesta svenskar har ju röstat för stor invandring de senaste 20 åren. Nu kommer notan.” ”Vad är det för fel på skjutningar? Svenskar måste lära sig att anpassa sig efter andras kulturer.” ”87% borde ställas till svars.” ”Politikernas verklighetsfrånvända politik måste stoppas!” ”Ställ sossetopparna till svars..inför riksrätt…och dödsstraff med omedelbar verkan.” ”De beror väl på dom så kallade importerade nysvenskar.” ”Dags att sänka den rättsliga åldern för barn från 18 till 15. Kan man begå brott då kan man även ta sitt straff. Jäkla daltande med socialtjänst.”

Jag är inte förvånad, men jag läser och känner att man har passerat en gräns som inte borde passeras. Samhället handlar allt mer om vi och dem, och det är inte bra. Exempelvis så anser jag inte att 87 procent av väljarna bör ställas till svars för att de inte röstat på Sverigedemokraterna. Jag anser inte heller att det bara är ”sossetoppar” som är skyldiga eller att alla invandrare kan dras över en kam som så ofta görs. Dödsstraff med omedelbar verkan anser jag också är fel. Däremot så har invandringen med det här att göra, vilket många påpekar i olika diskussioner, men inte invandrare i stort, utan en liten del av dem. Men dagens politik ställer grupper emot varandra. Många väljare menar att det här inte är ett svenskt beteende och det måste vi våga erkänna. Trots det så uteblir reaktionerna som borde komma från politiker och myndigheter. I stället för att med ryggrad stå upp för sunda värderingar och till hundra procent fördöma beteendet så ursäktar/förklarar många makthavare kriminaliteten med brist på arbetstillfällen, trångboddhet och ekonomiska klyftor. Företeelsen med dödsskjutningar är relativt ny i Sverige trots att utsatthet och sociala problem alltid har funnits. Sök efter svaren där de finns och ta tag i problemen istället för att skyll på annat. Hur många av dessa kriminella har ens avslutat skolan och försökt få ett normalt arbete? Ytterst få skulle jag vilja påstå. Det är inte där problemet ligger och så länge man stirrar sig blind på fel saker så kommer det bara bli värre och värre.

 

Funderingar om lite av varje

Eftersom jag är intresserad av politik så funderar och diskuterar jag det dagligen. Ibland önskar jag att jag kunde låta bli, men det lyckas inget vidare. De senaste dagarna har jag bland annat tänkt på vad bra det var att en politiker äntligen vågade ta bladet från munnen när det gäller stök och kriminalitet och föräldrarnas ansvar. Det gjorde Ulf Kristersson, Moderaterna, väldigt tydligt i Expressens partiledardebatt häromdagen. Ingen hakade på!!! Varför? Är det fortfarande så tabu att tala om det självklara? Ja, ja, nu har i alla fall en partiledare tagit modet till sig och talat klarspråk. De andra lär följa efter.

Stämmer det verkligen att polisen sagt att natten i veckan där det brändes bilar var en ”normal natt”? Har det gått så långt? Eller har det alltid varit så, vilket är ett argument vissa slänger sig med när det talas om nytt och eskalerande kriminalitet? Sedan denna narkotika som förstör så mycket. Läs gärna den här säkerhetsforskarens debattartikel: https://www.svt.se/opinion/jan-kallberg-om-kriminella-gang-och-bilbrander Tänk om våra politiker kunde ta detta till sig. Det räcker inte med fritidsgårdar och arbete. Det finns redan möjligheter för alla som vill i vårt land. Man måste fatta att det här rör sig om helt andra saker.

Andra funderingar är så klart det stundande valet och valrörelsen. Jag blir ledsen av att se hur valaffischer och valstugor vandaliseras. Vad är vandalerna ute efter? Att förstöra vår demokrati, den som ger oss alla rätt att uttrycka våra åsikter och som ger oss rätt att engagera oss för det vi tror på? Vidare så hoppas jag att alla röstar i valet, eller rättare sagt i alla tre valen. Det är också ett sätt att stötta demokratin och ge den legitimitet. Att vara soffliggare bidrar till motsatsen, och den tror jag inte att någon vill se. Det finns mycket mer att ”fundera högt” över, men nu rundar jag av för i dag.

 

Moderaternas Sverigemöte

Då var det igång då, Moderaternas Sverigemöte. Det ska bli spännande att se vad som kommer ut av det. För egen del så är jag alldeles övertygad om att det är dags att byta regering och att bäst lämpad vid rodret blir Ulf Kristersson. Andra må ha annan åsikt, men vi får alla tro på det vi anser bäst och i en demokrati så är det ju så bra så att vi får rösta på precis vem vi vill och det finns många partier att välja på och många kandidater om man nu vill kryssa någon. Ta den chansen och glöm aldrig att din uteblivna röst kan hjälpa fram precis den där personen eller det där partiet som du allra minst vill se.

”En dålig mandatperiod går mot sitt slut” säger Kristersson i en kort film som lagts ut i dag. Han kritiserar regeringen för att inte ha kunnat regera, men även oppositionen för att inte ha agerat som en sådan. Jag instämmer i båda delarna och hoppas på att nästa mandatperiod blir bättre från båda håll. Vidare vill Moderaterna att företagare ska ”uppskattas” mer än de ”beskattas”. Med tanke på att det är där de flesta jobben finns så borde det vara självklart. Bra att frågan lyfts.

Trygghet och integration har så klart tagits upp och att alla ska vara trygga. Man vill ha ett bidragstak så att det alltid lönar sig att arbeta. Att kunna svenska ska gälla alla. Temat på valkampanjen kommer att bli: Rättigheter, skyldigheter, möjligheter – lika för alla. Det är så det ska vara i ett jämlikt samhälle; alla ska ha en chans att skapa sig ett bra liv. Men med det följer skyldigheter. Vi är ju alla en del av samhället så självklart ska både rättigheter och skyldigheter gälla var och en av oss. Sedan så har vi olika förmågor, men samhällsgrunden måste finnas där. Sedan deltar vi utifrån våra egna förutsättningar.

 

Har vi ett klassamhälle?

Ja det är klart att vi har utifrån att vi tillhör olika socialgrupper, har olika mycket lön och förmögenhet, och vi placerar oss olika i hierarkin i samhället utifrån vilka vi år. Men fyller klassdiskussionen så som den traditionellt har förts en funktion? Sannolikt inte skulle jag säga. Ja inte för individen alltså. Däremot så fyller den en väldigt stor funktion för de politiska partier som finns till vänster och vill locka väljare. Det är tyvärr oftast det som är syftet när det talas om klasser. Hur ser då verkligheten ut? Den typiske arbetaren är mer eller mindre utrotad och det vet även de som lyfter fram honom hela tiden. Ja de är till och med mer än de flesta andra medvetna om att argumenten saknar grund i dag. Varför fortsätter de då? Därför att det gynnar något, oftast fler röster i valen, eller att försvarga andra som man tycker har för stor makt.

Ska man då inte tala om skillnader i samhället om vi exempelvis ser att vissa skolor ger mycket sämre kunskap till eleverna än andra? Jo men självklart! Precis som att skillnader i hälsa måste minska. Det skiljer ganska många år på medellivslängden mellan olika människor och det beroende på vilka förhållanden de lever under. Att inte prata klass som vi traditionellt är vana är absolut inte samma som att blunda för sådant som måste bli bättre. Jag tror snarare att förutsättningarna ökar när det gäller att förbättra för människor om vi inte till varje pris måste ”klassa” dem.

Men tillbaka till arbetaren. Visst finns det fortfarande många människor som enligt sin titel är arbetare och det kommer det alltid att göra. Hur skulle det bli om ingen hämtade soporna eller drog in avlopp i våra bostäder till exempel? Men är det samma som att de tillhör en underklass eller typisk arbetarklass? Sannerligen inte om man tittar på deras löner. Det finns fortfarande många som tjänar lite i förhållande till sin insats, men inom bra många med arbetaryrken så tjänar man lika eller mycket mer än andra som inte tillhör gruppen arbetare. Det här vill naturligvis inte politiker och vänsterdebattörer kännas vid och det helt enkelt för att de bygger upp hela sitt resonemang på hur det var förr och förr i detta sammanhang är väldigt länge sedan. Att förbättra för människor görs bäst om vi håller oss till verkligheten, även om det inte gagnar ens syften.

 

Sommarjobb

Nu är det snart sommarlov och många ungdomar har sökt sommarjobb; vissa kommer att få ett, andra kommer inte att få det. Jobben finns bland annat hos privata företag, cooperativ, fastighetsbolag och i kommunerna. Att ungdomar jobbar är det bara vinster med då de får extra fickpengar och sådant är så klart alltid välkommet, men att söka ett jobb är något som är bra att kunna även för framtiden, så bara sökandet har ett värde. Man lär sig att formulera vem man är och man lär sig hur processen går till. Kan man inte det så finns det risk att man har väldigt svårt att få jobb som vuxen. Att ha arbetskamrater är också en väldigt viktig social träning och även om man har ett arbete där man inte hela tiden umgås så träffar man oundvikligen andra människor. Man ser dessutom hur det kan gå till på en arbetsplats.

I Huddinge kommun så finns något som heter Tillsammans för Vårby. Det har pågått i några år nu och där samarbetar kommunen, kommunens fastighetsbolag och två andra fastighetsbolag för att ge ungdomar sommarjobb. För fastighetsbolagen är det en stor vinst eftersom ungdomarna jobbar för att förbättra Vårby. Jag tycker att det är en jättebra idé och den kan man använda sig av i alla områden i en kommun även om det inte alltid går att kopiera den exakt. Det finns alltid sådant som kan förbättras och i Vårby så är ett av målen att öka trivseln i kommundelen. För er som inte har varit där så kan jag berätta att det är en väldigt vacker del av Huddinge med både vatten och mycket grönområden. Det finns alltså en väldigt bra grund att utgå ifrån. Att man genom sommarjobb kan ge området ett bättre rykte är bra, för den har tyvärr ett oförtjänt dåligt rykte tycker jag.

När jag var aktiv som politiker så var jag en av dem som ville att det här skulle sprida sig i Huddinge och som jag ser det så borde alla våra kommundelar jobba tillsammans med ungdomar för att förbättra där de bor. Det finns alltid något som behöver göras och jag tror att övriga boende uppskattar det också när de ser ungdomar som är med och gör något positivt för bostadsområdet. Att jobba just i det område där man bor gör också att man lär att känna andra bättre och det ökar samhörigheten och ju mer som görs för trivseln, ju stoltare blir alla. Vill du läsa rapporten från första året som Tillsammans för Vårby gjordes så kika in här: http://www.tillsammansforvarby.se/wp-content/uploads/2013/10/ny-Rapport-TFV-2013.pdf Ingen kommun eller kommundel blir förresten bättre än vad vi som bor där gör den till och de här ungdomarna är en stor del i det arbetet.