Kategoriarkiv: Asien

Kvinnor i nöd eller 9 000 unga män?

Är det något som jag ogillar så är det när saker ställs emot varandra, speciellt utan grund, vilket ideligen sker. Man måste kunna skilja på päron och äpplen. Alla gör inte det utan menar att vissa saker inte borde få kosta alls så länge det finns andra behov. Så kan inte ett samhälle fungera menar jag. Det finns människor som helt vill ta bort bidrag till flyktingar och nödlidande i utvecklingsländer. Argumenten kan givetvis vara olika och jag kan till viss del förstå och respektera dem, men faktiskt inte fullt ut. För mig är det helt uteslutet att stänga in oss i vår egen bubbla och inte hjälpa andra som lever under förhållanden som ingen borde. Däremot så blir det allt mer svårt att säga emot vissa saker som rör kostnaderna för flyktinghantering när vi ser utvecklingen i Sverige. Det handlar inte om domedagsprofetia, utan sunt förnuft och att se verkligheten. Men det handlar också om humanitet, något som har kommit i skymundan i den så kallade godhetsivern. Ett återkommande ämne är de 9 000 ensamkommande, vilka taleskvinnan Fatemeh Khavari skrev om i går:

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/RxeelJ/gymnasielagen-visst-men-hur-blir-det-sen

Hon driver sin sak stenhårt, och hon blickar inte åt något annat håll än åt dessa unga män. Khavari, precis som alla andra som mer eller mindre enbart diskuterar de här 9 000 personerna, inkluderat ungefär 55 kvinnor ska förtydligas, även om dessa aldrig hörs eller syns, funderar inte över vad det här fokuset medför. Först och främst är det alltså en snedfördelningen mellan kvinnor och män. Den så kallade feministiska regeringen har blivit manskramare mer än någon tidigare regering. Jag följer debatten hyfsat bra får jag säga och jag ser i princip alla partiledardebatter samt alla debattprogram jag hinner, plus läser en del. Trots detta så kan jag inte på rak arm peka ut någon politiker eller samhällsdebattör som verkligen tagit fajten för kvinnorna eller alla andra som inte har möjlighet att ta sig hit. Och nu talar jag om dem med asylskäl, inte dem tillhörande de ”ensamkommande” som fått avslag på sina ansökningar.

Nu kom vi alltså in på det andra problemet. Det denna taleskvinna ”glömmer” när hon så stenhårt tillsammans med till och med regeringsmedlemmar, propagerar för den här gruppen är att det sker på bekostnad av dem med asylskäl, både män och kvinnor. Det sker på bekostnad av dem som ärligt visar sina riktiga identitetshandlingar med risk att få avslag. I gruppen som hon försvarar så visade noll procent upp en sådan handling. Det är anmärkningsvärt, men inget som någon vill diskutera. Något som inte heller riksdags- eller regeringsmedlemmar vill tala om är att man har tagit av det så otroligt viktiga u-landsbiståndet för att ha råd med svensk flyktinghantering. Borde vi inte prioritera bättre och hjälpa fler? Att jag återigen återkommer till ämnet är för att vårt enormt stora mottagande har skapat många problem för både flyktingar och lidande i vår omvärld. Det har även skapat motsättningar då mycket ges förtur till och är gratis när många svenska medborgare som inte har råd med till exempel samma saker samtidigt ska betala andras som inte är skattebetalare här. Det är en farlig väg vi för många decennier slog in på. Vågar någon bryta den?

 

Annonser

”Alla dessa män” ja…

En före detta riksdagsledamot och Socialdemokrat, Jan Emanuel Johansson, har skrivit en debattartikel om asylpolitiken. Den tar upp ungefär samma saker som jag själv har bloggat om vid några tillfällen, alltså den icke feministiska politik som regeringen förs, inte minst ivrigt påhejade av Miljöpartiet. Johanssons debattartikel är publicerad av Expressen och här kan du läsa den: https://www.expressen.se/debatt/-alla-dessa-man-hur-tanker-var-feministiska-regering/ Bland annat så nämner han just det jag själv har varit upprörd över så länge, alltså hur de svagaste inte nås av vår hjälp och att man för att kunna prioritera dem som kommer hit drar ner på u-landsbiståndet. Det är inte utan att det vänder sig i magen på en, och har man dessutom mage (ursäkta upprepningen av ord) att påpeka detta och förespråka en annan politik, ja då är man rasist. Det är bara skyddande av flyktingar som tar sig hit som är det rätta.

När vi ändå är inne på ämnet så är det väl värt att notera att det läggs miljard efter miljard på män utan identitetshandlingar, ofta grovt kriminella sådana. Man till och med sätter dem i gymnasiet trots att man på förhand vet att ingen som knappt har grundskola i bagaget klarar av den utmaningen. Men nu är vi i Sverige och då tror man att det ska gå bra. Finansieringen? Ja som sagt var, det går alltid att dra ner på u-landsbiståndet och offra flickors skolgång där. Givetvis så är jag inte emot att de som kommer hit och får stanna ska gå i skolan, det är så självklart så det knappt behöver kommenteras, det som upprör är när man inte ens har asylskäl och får förmånen på bekostnad av andra som lider större nöd. Vi vet ju alla att det är så, men vi fortsätter i samma hjulspår.

Jag tänker avsluta det här blogginlägget med ett citat från texten som så tydligt illustrerar vad vi håller på med. Inte för att jag tror att regeringen eller riksdagen vaknar, men för att jag anser att det är viktigt och jag tror på det där med att det är droppen som urholkar stenen. ”Slutligen drabbas kvinnor genom att det nuvarande asylsystemet styr resurser till de som haft styrkan att ta sig hit. Grupper som exempelvis de yezidiska kvinnor som förslavats och våldtagits av IS erbjuds inte skydd då de helt enkelt inte har samma möjligheter att ta sig hit.”

Ett par av mina tidigare inlägg på temat:

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2018/03/20/vad-haller-regeringen-pa-med-egentligen-2/

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/03/02/flyktinglager-och-neddragningar-till-vastsahara/

Bloggens tillförlitlighet med mera

Först och främst: Tack för all positiv respons på gårdagens inlägg. Roligt att så många har läst bloggen om de 9 000 flyktingmännen, inklusive ett antal ungdomar också vilket det faktiskt är. Hur som helst, jag hade en del siffror i blogginlägget och dessa är hämtade från Expressen som har granskat en del av det som sker kring frågan och även varit på plats i Iran hos familjen till den man som försökte mörda en svensk polis. Ni minns säkert den hemska händelsen vid Medborgarplatsen förra året. Den mannen hade till och med fått en resa tur och retur till Iran betald med våra skattepengar innan mordförsöket. Totalt obegripligt och ytterst ansvarslöst. Det är trots svenska medborgares skattepengar det handlar om.

Men åter till bloggens tillförlitlighet. Jag vill att ni läsare ska veta att den fakta som finns alltid går att lita på. Alla siffror är till exempel hämtade från myndigheter eller etablerad media. Hittar jag något från en blogg eller sajt så tar jag alltid reda på vem som är avsändaren och var det som skrivs kommer ifrån.

Självklart kan man aldrig lita på något till hundra procent, men jag anser att man alltid ska vara så ifrågasättande så att man stannar upp och tänker efter om det man läser verkligen stämmer överens med verkligheten. Finns det tvivel, för det inte vidare. Sedan ska man vara noga med källhänvisning, men det är lätt att missa. Undrar du något om någonting, så hör gärna av dig. Men som sagt var, du kan lita på det du läser här. Fast  man ska inte vara naiv, så granska gärna siffror och annat.

 

9 000 ”ensamkommande” får en ny chans att stanna

Visst är det intressant, ja alltså det faktum att ensamkommande har blivit synonymt med ”unga män”. För det är sällan barn som det handlar om, fast det egentligen borde vara det. Möjligtvis en och annan tonåring, men på det stora hela så handlar det om vuxna. Flickorna lyser med sin frånvaro. Eller förresten, det finns visst flickor eller kvinnor bland de 9 000, hela 0,6 procent faktiskt. Vår så kallade feministiska regering pumpar in miljard efter miljard till alla män som de senaste åren har kommit hit. Att flickorna är kvar i krigshärdar eller flyktingläger och offras för männens skull har på något obegriplig sätt blivit en godhetssymbol.

Nu har riksdagen alltså med Centerpartiets stöd röstat igenom förslaget om en ny prövning och möjlighet till att stanna om man börjar på gymnasiet. Ja ni hör ju hur det låter. En stor andel elever med svenska som modersmål måste gå ett fjärde år för att de inte klarar studierna. Men enligt landets högsta politiker så kan man med ofullständig grundskoleutbildning och dåliga kunskaper i svenska klara detta.

Vad mer finns att säga? Ja givetvis så är det beklagligt om någon har blivit felaktigt behandlad och drabbas av för lång handläggningstid och hunnit bli vuxen under processen. Men pröva då dessa och inga andra. I den här gruppen fick nämligen 78 procent sin ålder uppskriven och var alltså vuxna trots att de påstått annat. Att det finns en hel del oärlighet bevisas vidare av att hundra procent av alla 9 000 saknade ID-handlingar. Givetvis kan saker ske, men att varenda en av dem skulle ha förlorat sitt pass eller annan ID-handling är direkt osannolikt. Så här kan det alltså gå när det politiskt korrekta vinner över hjärta och rättvisa. Än en gång känner jag förtvivlan för alla som verkligen är offer, även om jag förstår att det finns sådana också bland de ”ensamkommande”. Men de verkliga offren finns kvar och lever under fasansfulla förhållanden. Till dem räcker dessvärre inte våra pengar.

 

Val i Irak i dag – men det är inte jämställt

Ungefär 24,5 miljon människor förväntas rösta i Irak i dag. Det är alltså så många som har registrerat sig. Man ska nu utse sina 329 parlamentsledamöter. Jag har inte sett någon samstämmig siffra, eller helt uppdaterad, men gissningsvis drygt 37 miljoner människor bor här och de flesta är araber. Huvudstaden heter Bagdad. Med andra ord så är det jämfört med Sveriges 349 riksdagsledamöter väldigt få personer som ska representera så många. Det finns naturligtvis fler än en aspekt att se på representation, men någonstans så börjar det trots allt med mäns och kvinnors lika värde och därför ska det bli ytterst intressant att se hur fördelningen blir. Lagen säger att minst 25 procent kvinnor ska finnas i parlamentet. Det är inte mycket, men ändå. Det är trots allt viktigt att det synliggörs och en nedre gräns har lagstadgats.

Trots detta så kan man inte bli annat än arg när man hör hur Iraks män motarbetar sina kvinnliga företrädare. De hotas, förnedras och förminskas. Ändå kämpar många på och det krävs mod och styrka för sådant. Tänk att det ska vara så svårt för många män att hantera en framgångsrik och duktig kvinna. I stället för att ta tillvara på hennes kunskaper och stora engagemang så gör vissa allt för att motarbeta henne. Säger inte sådant mer om männen än kvinnorna? Hotet är uppenbarligen stressande och inte är det kvinnornas ”innehållslösa politik” som är problemet, trots att det är ett argument emot dem.

Landet har haft det svårt i många år med diktatur, men även efter att USA störtade Hussein för 15 år sedan. Man har även varit i krig med IS och religiösa motsättningar är ett stort problem. Korruptionen likaså. Det här är ett land där oljan har varit både en välsignelse och förbannelse. Medborgarna har prövats hårt på många sätt. Som utomstående är det naturligtvis lätt att se på och tycka att människor borde enas och alla tillgångar i form av kompetenta företrädare tas tillvara. Så är det alltså inte, och även om det inte går att jämföra med våra egna förhållanden så måste kvinnornas ställning stärkas och det är en skam att de inte ses som jämlikar och att deras politik diskuteras i stället för deras utseende och påhittade brister.

 

Arbetsgivare och deras värderingar

Hur långt kan vi gå i att endera stänga av, säga upp eller inte anställa människor som är medlemmar i Sverigedemokraterna, eller som bara röstar på dem? Ska vi ha ett samhälle där var femte vuxen person inte arbetar längre därför att de har fel värderingar? Och hur vet vi om de har det förresten? Ja det är ju bara om detta har kommit fram på något vis, genom diskussion eller engagemang. Annars då? Vad blir nästa steg? Att fråga alla arbetstagare? Hur gör vi sedan med egenföretagarna, den grupp där 80 procent av alla jobb finns, eller ännu fler i och för sig, eftersom det är småföretagarna som står för andelen? Kan vi tillåta rasister att driva företag och anställa människor? Låt oss säga att de får det, vågar någon ta anställning hos dem utan att bli brunstämplad själv?

Jo jag vet, jag far iväg lite här, men med tanke på hur resonemanget har gått i ett antal år nu, så anser jag mig inte vara ute och cykla alldeles totalt. Att jag alls skriver det här inlägget beror på att jag är orolig för vart vi är på väg och det har jag varit länge. Nej, jag vill inte se SD som ett inflytelserikt parti, men min bestämda uppfattning är att ju mer de motarbetas och ju mer människor stämplas om de röstar på dem, ju mer går de framåt och ju mer blir deras anhängare övertygade om att de måste rösta på dem för att få till en förändring. Förändring av vad undrar säkert någon även om det är uppenbart. Ja att det inte går att föra en invandringspolitik som övriga riksdagspartier gör. Det har nämligen inte med rasism att göra, utan med människors oro. Senast förra veckan sa en socialdemokrat till mig, invandrare för övrigt, att Sverigedemokraterna har en del bra politik. Just den här personen var en av de sista jag förväntade mig skulle säga något sådant. Jag hör det här från olika håll, människor som jag känner väl och ytligt bekanta och i olika sammanhang.

Men tillbaka till där jag började. Vi vet att runt 20 procent skulle stötta SD i dag. Är det verkligen någon som är så naiv så att den tror att det endast handlar om okunniga, rasistiska anställda på olika håll? Nej precis! Det handlar om företagare, chefer och även politiker aktiva i andra partiet. Hur vet jag då detta? Jag vet det eftersom jag själv alltid har varit samhällsengagerad och ofta pratar politik med andra. Jag vet det dessutom då människor är alltmer öppna med vad de tycker. Därför så blir det märkligt när ett företag ratar en duktig arbetstagare på grund av fel partitillhörighet. Alla andra då? Ska vi börja fråga och registrera politiska åsikter? Ligger även Vänsterpartister risigt till i så fall? Inte alls långsökt tycker nog många. Men att tro att företag med den ena och den andra värdegunden inte har SD-anhängare kanske till och med bland cheferna som är med och sparkar en person, är bara naivt. Det här är ofta ett spel för gallerierna, eller en rädsla för att själv bli stämplad som brun. Vi har alla sett det många gånger i exempelvis politiska debatter och ibland skiner det igenom väl mycket. Det är inte rädsla för vad som kan hända om SD blir för stora som alltid leder oss, utan rädslan för att bli stämplade som rasister. Det är en skillnad där och ett rasistiskt samhälle vill ytterst få av oss ha. Så det gäller att balansera rätt, vilket vi tyvärr inte gör.

 

Avtrubbning angående terrorister

Det är alldeles uppenbart att vi har blivit avtrubbade när det gäller terrorister och terrorism. För inte så länge sedan skrev Stina Oscarsson, bland annat debattör, följande i tidningen ETC:

”Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.”

Jag har bloggat om det tidigare, och jag måste säga att de uteblivna reaktionerna i media gör mig både förundrad och förfärad. Kan man slänga ur sig vad som helst nu för tiden? Är det ingen som ser vad hon säger? Vi ska alltså låta terrorister ”bli” som alla oss andra, fast vi vet att de inte är det. Denna terrorist som tog livet av och skadade många människor för ett år sedan visar inte ens ånger, men hade vi egentligen förväntat oss det? Det gör det hela än mer obehagligt. Sådana som han ska verkligen inte ut på våra gator igen. Att någon ens kan andas dylikt måste bero på avtrubbning.

Vad händer egentligen med Jan Björklunds önskan om förtur till Kumla istället för förtur i bostadskön? Vågar politikerna göra slag i saken och inse att de spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet och se till att inga återvändande terrorister får röra sig bland vanligt folk? Kan det bli en av frågorna i valet?