Kategoriarkiv: Bilkörning

Södertörnsleden

Eller som professionen på senare kallar den: Tvärförbindelse Södertörn. Ja vad är det med den? Jo nu efter alla turer under alla år så har Naturvårdsverket kritiserat Trafikverket för att man inte uppfyller klimatmålen om man bygger den. Finns det inget vett kvar i hur långt man kan gå i den politiska korrektheten? Visst ska vi värna vår miljö, men det måste ske med sunt förnuft och förmåga till praktiskt tänkande. Sverige står för övrigt för en ”fis i rymden”-del av de utsläpp som sker världen över. Frågan är om vi inte borde lägga mer krut på att påverka andra länder än att sätta krokben för människor på hemmaplan?

Men vad är då Södertörnsleden? Jo det är en väg önskad av de flesta både invånare och politiska partier och den skulle gå mellan östra Haninge till Vårby i Huddinge. Vid Trafikverkets senaste undersökning ville 80 procent av invånarna ha leden. Den skulle passera Länna och Flemingsberg, båda delarna ligger i Huddinge. Självklart kommer bilåkandet att öka, det säger sig självt och Miljöpartiet protesterar därför högt. Det de däremot missar i resonemanget är att den här leden blir en avlastning för den gamla tungt trafikerade vägen som nu finns. Som dagsläget är finns det inga bra pendlingsmöjligheter för dem som vill resa kollektivt. Det skulle vi alltså få om Södertörnsleden byggs. Det här borde vem som helst se att det är stora vinster för både miljö och trafiksäkerhet. Den är för övrigt helt nödvändig då Norviks hamn i Nynäshamn ska stå klar nästa år och redan nu korkar det igen på vissa håll på leden. Hamnen kommer hantera 90 procent av alla importerade varor till Mälardalen och det är inte svårt att gissa att situationen redan på en gång kommer bli kaosartad. Vidare planeras bostäder i områdena. Att då säga nej till den nya flerfiliga vägen är därför obegripligt.

Det bästa är naturligtvis att kombinera miljötänkande och praktisk nytta. Det tror jag att man kan lyckas med här om man vill. Men det är svårt när vissa bara ser ena aspekten av saken. Med det resonemanget blir det inte mycket byggt i framtiden. Sedan så måste man vara medveten om att stan växer och vägar behövs, både för privatbilism och kollektivtrafik. Ju bättre kollektivtrafik, ju fler väljer den. Bilarna som sådana blir också bättre och spyr ur allt mindre avgaser. Låt utvecklingen gå hand i hand, då får vi det bästa resultatet.

 

Lövin och Miljöpartiet

Vad är det egentligen med Isabella Lövin och MP? jag får nästan huvudvärk av att titta på SVT:s partiledarutfrågning där hon är MP:s representant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utfragningen-isabella-lovin Ja det var den som sändes i söndags, det är jag som är lite sen att titta bara. Det är ju så många debatter och intervjuer så man knappt skulle kunna göra annat än sitta framför TV:n om man ska följa allt, så ibland får man sprida ut tittandet.

När jag lyssnat till svaren som hon ger så kan jag inte låta bli att reagera över hur ofta hon glider på dem, undviker att svara eller far iväg med något stickspår. Det här är alla partiledare ”duktiga” på, så hon är inte ensam, men hon gör det konstant. Det är just det som är så stressande. Som TV-tittare så är det vansinnigt frustrerande att vänta på en förklaring eller en ståndpunkt som aldrig kommer. Varför kan hon inte ge några raka svar och vaför är det så mycket som hon inte kan svara på alls?

Att som partiledare få sitta i TV och berätta om sin politik utan andra partiledares ifrågasättanden och avbrytanden är ju guld värt och att då vara så otydlig är obegripligt. Lövin försitter chansen bara några veckor före valet. Varför? Självklart ska jag titta på alla partiledare och det hoppas jag att du också gör. Ska man rösta så ska man vara påläst om företrädarna och partierna och det här är en del av att informera sig. Än så länge så har jag hunnit titta på en del av intervjun med Löfven också och han har tack och lov skött sig bättre.

 

MP och Isabella Lövin

Ibland skyndar man långsamt och nu har jag tittat på MP:s tal från Almedalsveckan. Den här gången var det Isabella Lövins tur att tala och det var nog ett bra drag av partiet att låta henne ta valåret. Hon gjorde mycket bättre ifrån sig än förra gången och hon talade lugnt och tydligt och gav helt enkelt ett bra intryck. Innehållet då? Ja det är ju där som man blir fundersam. Visst var hon övertygande i sitt prat om hur vi människor påverkar jorden och jag skulle inte bli förvånad om hon norpade åt sig några av väljarna som kanske tänkt rösta på annat parti eller ligga kvar på sofflocket istället för att alls dra sitt strå till stacken för demokratins skull och gå och rösta.

Men jag blir heller inte förvånad om hon fick andra att överge MP med tanke på att det ungefär 42–43 minuter långa talet i princip bara handlade om klimatet. Miljön i övrigt lämnade hon till stor del därhän. Klimat, klimat också lite mer klimat, ja ungefär så var det, men bra framfört som sagt var, det kan man inte ta ifrån henne. Fast sedan gick det åt skogen rejält. Som bekant så blir alla partiledare intervjuade i Opinion efteråt. Jag gillar de här intervjuerna, för man får se en annan sida av politikerna och som personer så ger de alla ett mänskligt och trevligt intryck. Det finns givetvis alltid en människa bakom åsikterna.

Så det var inte hennes person som var problemet, utan hur hon har drivit politik kring i det här fallet dieselbilar.  Hon vill uppenbarligen inte beskatta de äldre, de som är till exempel 13 år. Hennes resonemang där var att en bil lever i snitt 17 år, så med andra ord så spelar de där extra åren med avgaser inte någon större roll. Nä hej, inte det? Så får Lövin naturligtvis tycka. Däremot så var det nästan genant att se hur hon tappade ansiktet när det kom fram att maken har just en 13 år gammal flakdieselbil. När programledaren pressade henne så var kommentaren att han behöver den i jobbet. Okej… Men kan inte det gälla andra människor också? De flesta kör ju inte runt sådär på måfå bara, utan har ett mål, framför allt om man bor i glesbygd. Varför ska då makens bil klara sig undan? Fast man kunde visst ”ställa om motorn” så han håller väl på att göra det då. Nej, det där imponerade verkligen inte Isabella Lövin.

 

7 april

Årsdagen av terrorattacken i Stockholm. Det känns som att det finns massor att skriva, men ändå så är det som att det är så lite som behöver sägas. Det jag tänker mest på är de som drabbades hårdast för ett år sedan och deras närstående. Att visa deltagande och respekt är vad som först dyker upp i huvudet.

Sedan, när tankarna går vidare så kommer ilskan. Det är så ofattbart hur en människa kan kränka dels enskilda människor, men också vårt land och demokratin. Jag tänker även på religion och hur skruvade vissa kan bli i huvudet av den; vad då otrogna? Hur kan tankegången bli så galen?

Det känns tomt just nu, och jag vet att vi är många som hade anhöriga i området för attacken just vid den tid det skedde. Drottninggatan med omnejd var så klart full med människor, precis som för det mesta. Det finns inget ”varför” i det här, varför vissa klarade sig, andra skadades och några till och med dog. Däremot så är det så orättvist och man känner vanmakt över att vissa drabbades så hårt. Livet är vidrigt ibland. Må det aldrig hända igen.

 

Landstingsvård efter misslyckad plastikkirurgi?

Ska sjukvårdspersonal moralisera kring vem som ska få vård? Ja säger vissa läkare, nej säger andra. I går så debatterades detta i Opinion och de flesta tittare ansåg att man fick skylla sig själv om man fick komplikationer efter ett plastikingrepp. Det gällde även om man hade andningsproblem, vilket en kvinna i publiken numera hade, plus andra problem efter att en klåpare hade opererat hennes näsa och sedan inte tog sitt ansvar. Det är så enkelt att spontant tycka att om man tar en medveten risk så får man också ansvara för konsekvenserna och betala för att få det åtgärdat. Men ändå… Det känns inte bra när vården börjar välja moraliskt vem som har rätt till den, före att se till vem som har störst behov.

Självklart så kan man tycka att den med ett medfött problem ska få vård före den som har gjort ett frivilligt ingrepp om än den personen har större problem. Men det blir problematiskt. De flesta plastikoperationer lyckas och det är en minoritet som får problem; vore risken mycket större så vore det lättare att moralisera, men vissa gör det alltså ändå. På grund av landstingets begränsade resurser så finns det sjukhus som inte hjälper en patient med misslyckad plastik överhuvudtaget. Men hur ställer sig samma läkare till mördaren som behöver vård? Eller rökaren som från början har vetat att detta kan ge cancer eller KOL? Eller den överviktige patienten som själv har ätit sig till sin övervikt? Om jag lider av cancer på grund av dåligt levene, ska jag då utestängas från vården så att bara de som har levt hälsosamt får hjälp då vi har bristande resurser?

Det här är knepigt och det är klart att man både i misslyckade plastikfall och i andra fall kan ha moraliserande åsikter, men var drar vi gränsen? Har vi inte alla gjort något fel någon gång eller tagit risker? Ska mobilprataren som krockar få betala för sin vård, men offret i den andra bilen få den gratis? Tanken är frestande, jag erkänner det, men vill vi verkligen ha det så? Jag tror inte det. Däremot så bör reglerna för vem som får utföra olika typer av vård vara mycket hårdare, en läkarlegitimation ska inte kunna räcka för att fuska lite här och var. Det måste dessutom gå att kräva ansvar från klinikerna som utför klåparjobb. Det ska naturligtvis även vara enklare att stänga av oseriös vårdpersonal även inom det privata. Men att någon innan vi har kommit så långt ska ha andningssvårigheter på grund av en misslyckad plastikoperation kan faktiskt inte vara rimligt.

 

Hur var det med nollvisionen regeringen?

Eller ”regeringarna” kanske man ska säga, eftersom vare sig denna eller tidigare regeringar verkligen ser till att ta ett av de mest avgörande stegen för nollvision inom trafiken. Visionen som antogs av riksdagen 1997 har som avsikt att få bort svårt skadade och döda inom trafiken. Bra saker görs och att ha separerade körfält är en av dem, vilket givetvis ger resultat. Bilarna har genom åren blivit bättre och det jobbas med fler åtgärder.

Men det allra viktigaste kanske ändå är att förbjuda och verkligen ha nolltolerans mot att surfa, messa och prata i telefon när man kör. Alla vet ju att det är livsfarligt att göra detta, men de flesta verkar ändå anse att det är en mänsklig rättighet att använda mobilen och samtidigt köra bil. Så är det naturligtvis inte, men ändå så vill ytterst få politiker förbjuda detta.

Vad vet vi om allvarliga trafikolyckor då? Jo vi vet att det finns alkolhol med i bilden när det gäller nästan vart fjärde dödsfall. Vi vet också att förare som sitter i telefon samtidigt som de kör, är lika dåliga förare som dem med alkohol i kroppen. Vi vet vidare att surfande och messande är ännu farligare eftersom man då dessutom tittar på något annat än trafiken. Med andra ord så kan man lätt utgå ifrån att telefonen skördar fler dödsoffer än alkoholen men ändå så tillåts denna. Så hur var det med nollvisionen regeringen?

 

London – igen

Obegripligt det som hände i London i natt. En ny attack och otroligt brutal. Många tankar far genom huvudet, men mest medkänsla för tillfället. Dock så måste mer göras för att förhindra liknande, som att inte låta vem som helst röra sig hur som helst i EU. Bara i Sverige så finns det 160 IS-återvändare. Dessa människor stöttar terror, har valt att resa iväg, kommit tillbaka och lever här som vem som helst. Hur är sådant möjligt?

Än vet vi inte vilka som utförde dådet i natt, men den här typen av människor är utan tvekan farligare än andra och vi ser bara på. Vissa politiker vill till och med ge dem förtur i bostadskön.

Sverige och andra måste agera mycket mer än förr. Detsamma gäller de nätverk och adresser där vissa rör sig, bland annat personen som utförde terrorattacken i Stockholm. Naivitet gagnar ingen i det här läget. Jag hoppas att alla reaktioner från våra politiker leder till hårdare tag och att de förstår att de här människorna inte fungerar som oss andra mentalt. Naturliga spärrar finns inte. Men det är svårt, mycket svårt tyvärr, att förhindra attackerna.

 

Saker att önska inför det nya året

Det finns mycket som man kan önska inför 2017. Det mesta är väl sådant som man alltid önskar, det är bara det att saker som man tycker är självklara inte verkar vara det alltid. Men det är väl det som är politik, vi tycker olika och vi strider för vår sak. Ibland så har ingen rätt eller fel, bara olika syn på saker eller olika lösningar på problemen. Ofta vet vi inte förrän efteråt vad som var rätt. Men sedan så finns det ju de där andra sakerna, som i alla fall jag tycker handlar om annat. Fast där får jag kanske acceptera att allt av det inte är självklart även fast jag anser det. Men visst kan man få önska att det här blev året när det blev så, för det jag pratar om är inte något kontroversiellt, det borde i alla fall inte vara det.

Jag kan till exempel tycka att det är självklart med djur inom vård och omsorg. Varför? Jo därför att det mer än en gång har visat sig vara positivt för människor som är sjuka eller utsatta. Det finns även forskning kring detta. Ändå så är de flesta politiker emot, något som jag ställt mig undrande över många gånger. Varför de är det har jag inte lyckats klura ut, men så är det. Att involvera föräldrar mer i deras barns skolgång samt liv i allmänhet är en annan sak som för mig är självklar. Har ett barn problem av något slag så ska alltid föräldrarna involveras och det ska inte gå att komma undan den biten. Det skulle dessutom förebygga mycket av det stök som vi dagligen ser.

Annat då? Ja nolltolerans mot mobilanvändning när man kör bil. Tänk vad mycket lidande och pengar samhället skulle besparas om staten vågade införa detta. Något som jag utöver ovanstående försökte få igenom när jag själv var politiker var att prata om miljö som miljö och inte klimat. Klimatet är abstrakt för många och vi vet för övrigt inte hur mycket som vi kan påverka och vad som är naturliga förändringar. Däremot så vet vi att allt som vi gör i vår vardag påverkar vår miljö på olika sätt, det är dessutom mycket närmare oss, men det sitter som en spik i huvudet på de flesta politiker att det är klimatet som ska diskuteras vad det än handlar om. Men det börjar i det lilla, hur vi tänker i hemmen och vår vardag. Det borde vi tala om på det sätt som miljön förtjänar. Där ingår även vårt klimat.

 

Varför driver vissa politiker frågor mot bättre vetande?

Gårdagens inlägg om hur en del politiker – mot bättre vetande – jobbar stenhårt för att få oss människor att använda andra däck än dubbdäck ledde till att jag började fundera över hur ofta som de egentligen driver politik på det här viset. Det är faktiskt inte helt ovanligt. Det jag tänker på är när de trots att de är motbevisade eller att allt förnuft säger något annat, ändå håller fast vid sin linje. Det finns säkert alltid några som i alla fall till att börja med gör saker i ren okunnighet, men det kan man enkelt råda bot på om man vill. Det är bara att ta reda på fakta och det har aldrig varit enklare än nu då det bara handlar om några knapptryckningar. Ändå så ändrar sig inte alla.

För det mesta så tycker jag att politiker ändå resonerar på ett vettigt sätt, i alla fall utifrån de åsikter som de har. Det är ju inte samma sak som att man delar dem, men grundar man sina åsikter och beslut på vad som är ett seriöst underlag så respekterar jag ändå det man jobbar för. Så måste det vara i en demokrati. Man kan trots allt komma fram till olika slutsatser, ibland på ideologisk grund, ibland därför att man läser ut olika saker ur fakta. Men det finns också frågor där det inte finns något rätt eller fel och då blir det tyckande. Man kan inte alltid i förväg veta vad som är rätt väg att ta.

Sedan så har vi alltså de fall – som dubbdäcken – där det liksom inte finns utrymme för godtyckligt tyckande eftersom man faktiskt har svart på vitt. Det spelar heller ingen roll hur man läser datan. Slutsatsen kan bara bli en enda. I sådana fall och andra situationer där man uppenbart går emot bättre vetande och fakta, så blir jag väldigt frustrerad. De personer som är valda att företräda oss ska alltid göra det seriöst och därför är det så sorgligt att man driver sin linje även om man vet att den är till nackdel för oss. Sådant är för mig obegripligt och det är verkligen illa att vissa bedriver politik på det viset. Det kan inte handla om annat än populism, vilket inte borde höra hemma inom politiken.

 

Använd dubbdäck!

Jaha, då var det vinter igen sedan ett tag tillbaka. Vägarna är till och från glashala. Politiker ropar återigen på förbud för dubbade bilar på vissa gator. Det trots att det är välkänt att dubbdäck räddar liv, inte tar dem. Men vissa vill av någon outgrundlig anledning ha det till att dubbar är farliga och inte tvärtom. Att plocka bort bilar med dubbdäck är ingen bra idé och det av flera anledningar. En är givetvis att det ställer till problem eftersom många bilar har den här typen av däck, men nu är det främst inte det som är mitt argument för dubbade bildäck. Jag tänker rätt och slätt på vår säkerhet.

Att risken för olyckor minskar vet alla eftersom däcken ökar säkerheten vid halka då det är lättare att kontrollera bilen. Dubbarna gör också att vägarnas friktion ökar, så även för andra bilister så är det bra. Vägar med dålig friktion vintertid är naturligtvis ingen hitt. Vissa politiker driver förbudet med motiveringen att det rivs upp partiklar som är farliga för oss människor. Den delen är försvinnande liten och vill de främja vår hälsa gällande partiklar så ska de i stället ge sig på kolkraftverk och tung industri i Europa. Därifrån kommer det däremot farliga partiklar.

Det finns ytterligare ett problem när man förbjuder dubbdäck på vissa vägar eller uppmanar allmänheten att välja andra typer av däck och det är att man måste ha mer halkbekämpning, just på grund av friktionsproblemen. Det kostar pengar och det kräver energi, alltså är det vare sig bra för ekonomin eller miljön. Dessutom så slits inte våra vägar lika mycket som förr, eftersom ytbeläggningen har blivit bättre, med andra ord så förstör inte dubbarna vägarna på samma sätt numera. Vad kan man trots detta läsa på Stockholms webbplats? Jo följande: ”Det långsiktiga nationella miljökvalitetsmålet för frisk luft klaras inte för partiklar i Stockholm, dubbdäck är den enskilt viktigaste orsaken.” Stor suck får därför avsluta dagens blogginlägg. Vi måste sluta riskera människors liv på grunder som inte finns.