Kategoriarkiv: bistånd

Återigen: Vad håller regeringen på med egentligen?

Feministisk regering, pyttsan! Det läggs miljarder på vissa män samtidigt som biståndet har dragits ner på, vilket drabbar flickor och kvinnor mest. Nu vill regeringen låta 9 000 unga flyktingar stanna oavsett asylskäl eller inte, bara de går på gymnasiet. De flesta män, för det är de som främst tar sig hit. För bara 150 kronor kan en kvinna i ett u-land få föda sitt barn på sjukhus. Många har ändå inte den möjligheten. I ett flyktingläger har varje person i snitt 7 liter vatten. Varför hjälper vi inte fler på plats och i närområden när vi skulle kunna göra så mycket mer för så många fler. Det belastar heller inte vårt land på samma sätt.

För en bråkdel av alla dessa astronomiska summor/miljarder, skulle vi kunna rädda massor av liv, men vi väljer att blunda och prioritera det vi ser. Det andra lidandet, det i vissa fall mycket, mycket större lidandet, är för våra politiker underordnat. Vad vill till exempel Centerpartiet? De verkar dessvärre vackla. Vi måste faktiskt kunna tala om fler människor än bara de i de flesta fall friska och starka som tar sig hit.

Jag skäms som medmänniska och jag lider med dem som kanske får bo år efter år i ett flyktingläger. Går det här beslutet igenom så är det verkligen dags för regeringen och vissa andra att stå till svars till oss medborgare. Det handlar ju faktiskt även om hur man hanterar vår välfärdsstat. Vi har brister och kriser både här och där, bör vi verkligen öka problemen? Vi MÅSTE prioritera om! Läs gärna den här utmärkta ledaren i Kristiansbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nu-rullas-roda-mattan-ut-for-de-ensamkommande-vad-kostar-det-och-vem-betalar/

 

Annonser

Är vår regering feministisk eller maskulinistisk?

Ja man kallar sig för världens första feministiska regering och man pratar gärna om hur jämställd man är. Men den politik som bedrivs är i mångt och mycket motsatsen. För hur kan man kalla sig feminist när man gör allt för att hjälpa en liten andel män som har kommit hit, samtidigt som det går ut över kvinnorna? Som jag tidigare har nämnt så skulle en kvinna i ett u-land kunna få föda sitt barn på ett lasarett om vi hjälpte henne med ynka 150 kronor. Det skulle förebygga många dödsfall både för mödrar och barn. Visst så är vi generösa när det gäller biståndspengar, men vi har samtidigt dragit in en del av dem för att ha råd att hjälpa flyktingar som har tagit sig till Sverige.

Är jag då emot att vi ska hjälpa flyktingar och ge dem en fristad här? Nej, absolut inte. Däremot så kan jag för mitt liv inte förstå varför man inte har reglerat den typen av invandring och sett till att det är hälften kvinnor och hälften män som tas emot. Nu har vi istället ett system där vi välkomnar endast 10 procent kvinnor. Så sned är nämligen fördelningen. Nu har vi inte motat bort dem, men man hade kunnat vara tydligare med att vi vill ha en jämn könsfördelning. Då hade inte flyktingströmmen sett ut som i dag. Det borde vi ha gjort dels för att slippa en snedfördelning mellan kvinnor och män på sikt, men framför allt för att inte kvinnorna ska bli ännu mer utsatta. De blir nämligen det när de blir kvar i ett land i krig eller i en flyktingförläggning i ett u-land.

Ett annat problem med överrepresentationen av män är att fler kvinnor blir förtryckta även efter flykt. Vissa lever under ännu strängare förhållanden än hemma. Vi vet också att flickor inte hinner med sina studier då både deras mammor och pappor kräver att de hjälper till i hemmet i för stor utsträckning. Vi har kvinnor i Sverige som inte får lära sig svenska eller söka ett arbete då deras män förbjuder det. Vi har kvinnor som blir betraktade som horor om de inte använder slöja. Allt det här pågår med regeringens goda minne. Allt kan naturligtvis inte skyllas på nuvarande regering, för den förra har också varit med och ställt till det, men det mesta av den negativa utveckligen har skett de senaste åren och det under en feministisk regering, eller om den inte är maskulinistisk? För särskilt jämställd är då inte den här politiken. Jämställdhet verkar bara gälla oss vita infödda kvinnor som har förfäder här så långt tillbaka som vi kan se.

 

Flyktingläger

Under veckan så har media uppmärksammat flyktinglägren igen. De gör det med jämna mellanrum, men sedan så händer inte så mycket mer. Inte som det känns i alla fall. Vår riksdag och regering höjer i alla fall inte rösten för att prioritera skattepengarna på annat sätt än vad som görs i dag. SVT har besökt ett läger i Jemen. Man blir beklämd. Inte för att vi inte visste, men för normala människor så känns det jobbigt att höra om förhållandena. På grund av oroligheter där nere så är det svårt att hjälpa människor i lägren och bristen på vatten och mat är stor, alldeles för stor. Smittor, allvarliga sådana, sprids. En liten undernärd kille i koltåldern sitter naken eftersom hans kläder tvättas just då. Något ombyte har han inte. Kan vi ens förstå hur det måste kännas som förälder att låta ens barn sitta naket tills kläderna är rena och torra igen? Inte ens en blöja eller ett par små kalsonger har han på sig.

Det är ännu värre i Jemen än på vissa andra håll. Där finns det i alla fall en liten tillgång på rent vatten. Ungefär 7 liter per dygn är vad många i flyktingläger har att röra sig med. Då handlar det inte bara om att släcka törsten och kunna laga lite mat, utan vattnet ska även räcka till hygienen. Den ekvationen är svår att få ihop och att smittor sprids är inte förvånande.

Jag vet att saker inte alltid är jämförbara, men jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som vi offrar för att kunna ta emot fler flyktingar än vad Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, skola med mera mäktar med. Hur hanterar vi detta? Jo, många politiker vill ta emot ännu fler. För varje person som vi ska ge mat och uppehälle här hemma så offrar vi tusentals människors hälsa och kanske liv eftersom kostnaderna är astronomiska för dem vi tar emot. Vi måste prioritera annorlunda. Om man befinner man sig i ett läger i ett u-land, så är bara ett par tior det som kan göra skillnaden för hur ens vardag ser ut. Politikerna väljer själva hur de prioriterar, ivrigt påhejade att många medborgare, och den prioriteringen skär i alla fall i mitt hjärta. Speciellt som det alltid främst är de starka som tar sig hit och de svaga samt barnen som blir kvar och lider.

 

Vad händer när frustrationen emot samhället blir för stor?

Jag som är emot all form av våld blir alltid både förtvivlad och förundrad när någon går till angrepp mot andra, dessutom oftast oprovocerat. Hur kan så många människor sakna den där spärren som de borde ha? De finns överallt, i alla samhällen och i alla kulturer. Det går aldrig att helt värja sig emot dem, men det går att göra så mycket som möjligt. Gör vi då det? Nej, vi har en tendens att först skydda dem som begår brott, sedan offren. Så känner åtminstone många svenska medborgare och det med rätta. Tyvärr… Efter den högst beklagliga domen i går så har det varit demonstrationer där man bland annat har haft plakat med texten: ”Ta ditt ansvar Stefan Löfven”. Helt rätt, men kommer han att göra det? Tveksamt. Hur har övriga i riksdagar och regeringar tagit ansvar genom åren? Dåligt, skulle jag påstå. Man har sett, ursäktat och bortförklarat. Att en grupp invandrarkillar motdemonstrerade i går säger väl allt! Då menar jag inte att majoriteten av invandrare är så här vedervärdiga, utan att det visar vilka personer som samhället fortfarande ser genom fingrarna på när de begår brott. Det skapar dessutom en bild av att det är så här invandrare är, trots att det inte alls är så som de flesta beter sig. Men rädslan för att prata om moral utifrån kultur har lett till att det är den bild som många svenskar har fått.

Det säger sig självt att människor inte flyr för att få det sämre, så något har ju inte varit bra därifrån de kom om de har invandrat hit. Ofta har samhället och dess kultur varit orsaken. Värderingar tas mer eller mindre med hit, många är mer än unkna, men debatten har förts som att bara man passerar gränsen till Sverige så fungerar man precis som vi vill att man ska. Ytterst naivt. Men sedan så har vi dessa människor som har en normal moralisk kompass och verkligen vill lämna det unkna, men har vi lyssnat på dem och fört deras talan först och främst? Nej, verkligen inte. Varför? För att det inte har varit PK. Gränskontroller då? Nej sådant vill vissa inte att vi ska syssla med även om de ger oss bättre kontroll över vilka som kommer in hit. Styra över vilka som kommer hit på annat sätt då? Nej, inte det heller, trots att vi då skulle ha kunnat hjälpa de mest utsatta, som oftast är barn och kvinnor. Ställa några krav? Varför det, begår dessa män exempelvis grova sexuella övergrepp så beror det på att de är män, möjligtvis i andra hand på deras hemlands värderingar, men sannolikt inte enligt många. Kvinnoförtryck då? Sådant har också gått att blunda för. Vet man inte hur man ska föhålla sig till osunda beteenden som man ser så kan man alltid säga att det är rasistiskt att påstå att det ens förekommer. Rasism mot svenskar eller mellan olika invandrargrupper då? Kan i och för sig förekomma, men har förklarats med att det är svenskarna som främst är rasister. Det trots att vi sannolikt är det i mycket mindre omfattning. Däremot så är jag orolig att dagens politik skapar rasister, vilket vore hemskt. Det är därför som jag är orolig för vad som ska hända och frustrationen är redan större än vad den borde vara.

Sedan så har vi det där med att hjälpa utsatta på plats i deras egna länder eller i närområdena. Det kallar vissa politiker också rasism, trots att det är det mest humana som vi kan göra eftersom de flesta är flyktingar befinner sig just där. Allt detta strutsbeteende som många fortfaranda ägnar sig åt har gjort att vi har fått ett samhällsklimat i Sverige som allt oftare präglas av våld som lösning på det man inte gillar, våldtäkt som maktmedel, enorm rasism mellan invandrargrupper då många tar med sig sina konflikter hit och så vidare. Det vi faktiskt gör är att stötta dem som inte alltid har det största hjälpbehovet och vi ger dessutom bidrag till föreningar som odlar ett ojämlikt samhälle. Varför? Ja, det övergår mitt förstånd. När ska humanism och ansvar bli viktigare än att vara politisk korrekt?

 

Hatbrotten på asylboendena ökar

Att tro att inga brott skulle förekomma ens bland flyktingar som själva flyr förtryck vore ganska naivt, men att de sker på boendena hela tiden och att de dessutom ökar är faktiskt anmärkningsvärt. Vidare så är det naturligtvis oacceptablet. Inte sällan finns religiösa motiv, vi får alltså en större andel konflikter i Sverige som har med tro att göra, samtidigt som vi är ett av världens mest sekulariserade stater. Jag ser med stor oro på det här. Många starkt troende försöker hävda särskilda rättigheter genom sin tro och de vill blanda ihop stat och religion, något som är ytterst farligt om man inte tillhör ”rätt” gäng. Ett annat problem är att det ofta handlar om kvinnoförtryck när människor på asylboenden hoppas på. Vi är även ett av världens mest jämställda länder. Samtidigt så har vi en stor andel kvinnor som är livegna både på boendena och i vissa kulturer som finns här. Även detta helt uppåt väggarna. Så lever vi helt enkelt inte i Sverige.

Vi kan sannerligen inte påstå att Sverige alltid har varit så här modernt. Kanske känner många till att det först 1965 blev olagligt att våldta sin fru. Hur kunde det alls ha varit lagligt? Många män anser sig fortfarande ha sådana rättigheter och det handlar givetvis inte bara om flyktingar. Men för att återgå till asylboendena:

Vi måste bli alldeles glasklara med att så fort man passerar gränsen till Sverige så gäller svensk lag och accepteras inte den så blir det utvisning, direkt! Många, även jag, har tvekat till detta då utsattheten i vissa länder är stor. Men våra resurser är begränsade och hatbrott kostar samhället stora pengar och lidandet kan bli livslångt för en del utsatta. Vi måste prioritera och då ska vi givetvis prioritera människor som respekterar andra. Gör vi tvärtom så kommer vi också att få problem med dessa individer framöver, för ingen tror väl att de börjar respektera andra när de väl har fått permament uppehållstillstånd om de inte ens gör det under den tid som de riskerar utvisning? Vi har inte möjlighet att ta hand om fler kriminella, utan de människor som vi ska hjälpa är dem som visar respekt och verkligen har skyddsbehov. Frågan är hur stort det behovet är om man inte är mer mån om att få stanna än vad vissa är.

 

Så otroligt fel vi har gjort och gör angånde flyktingar

Det gör ont i en när man tänker på att det ständigt finns människor på flykt på grund av fattigdom, naturkatastrofer och krig. En siffra som tros stämma väl med sanningen är att 60 miljoner befinner sig på flykt på olika håll i världen. Hur hanterar vi som medmänniskor detta? Sverige är stort till ytan och vi är ett rikt land. Varför inte ta emot alla? Vi får säkert plats. Många vill ju för övrigt ha vare sig gränkontroller eller gränser. Ja i teorin så är det ju en vacker tanke, men i praktiken? Katastrof så klart! Men var går gränsen? Vissa är naiva och tror att det inte finns någon, andra – del flesta – drar den rimliga slutsatsen att vi kan hjälpa några men inte alla. Sedan har vi dem som tyvärr anser att inte en enda människa ska få komma in. Om vi när flyktingströmmen drog igång hade velat hjälpa så många som möjligt och samtidigt undvika problem och kulturkrockar så hade vi skött det här på ett helt annat sätt. Vi hade sett till att endast ta emot ett visst antal flyktingar och då med en jämn fördelning av kön och ålder. Vi hade haft en fungerande gränskontroll som hade krävt legitimering.

Vidare så hade vi varit bra mycket tydligare med att ingen form av kriminalitet accepteras. Lagar och sociala koder och kultur hade förmedlats. Rätt och slätt vad som gäller i vårt land. Men vad vi framför allt hade gjort så hade det varit att lägga krutet på närområdena där det är problem. Då hade vi kunnat hjälpa otroligt många fler. När hörde ni förresten en politiker eller någon annan som pläderar för öppna hjärtan tala om de stackars människorna som befinner sig i flyktingläger och där många får klara sig på 7 liter vatten per dygn? Det ska räcka till allt, både hygien och matlagning. Här i Sverige förbrukar vi mellan 200 och 400 liter per person och dygn. I stället så lägger man fokus på att alla ska ha likvärdig standard och det oavsett om man är ny här eller inte. Även många flyktingar själva som har kommit hit har åsikter och krav. Men alla andra då, dem som vi inte ser, eller som många på ett outgrundligt sätt lyckas förtränga?

Och all denna fattigdom. För så lite som 150 kronor kan en kvinna i Kongo slippa föda sitt barn i en hydda och få åka till ett sjukhus i stället. Det är bedrövligt hur vi fördelar pengar. De allra fattigaste tar sig inte någonstans, det är de med resurser som lyckas ta sig hit och det är dem vi ser. Jag anser som de flesta andra att vi ska ta emot människor som har lyckats ta sig hit om de har hjälpbehov, men långt ifrån så många som vi gör nu. Bara Migrationsverket gjorde av med den astronomiska summan 59 miljarder förra året!!! Då ingick bland annat bidrag till kommunerna, men alla är medvetna om att det kostar mycket mer då pengarna inte räcker. Så här fortsätter det samtidigt som vi vet att bara en bråkdel av pengarna skulle kunna hjälpa otroligt många fler flyktingar och även svältande människor. De flesta finns nämligen kvar i närområdet. Men vi offrar dem till förmån för en bråkdel av alla hjälpbehövande. Varför? För mig är det här syniskt och inget annat.

 

Vilka inlägg intresserar mest?

Alla som bloggar vet att man ser vilka inlägg som läses mest och vilka som människor söker efter. Utan större förvåning så ser jag att inlägg som rör invandrare, flyktingar inkluderat så klart, är sådant som läses mest. Det trots – måste jag notera – att jag skriver om allt möjligt. Är jag förvånad? Inte ett dugg. Vilka som läser vet jag ju inte, men jag hoppas och utgår ifrån att det är hyggligt folk som har medkänsla med sina medmänniskor. Sedan så finns det ju alltid de som inte bryr sig ett dyft om dem som inte står dem närmast eller är födda här sedan generationer tillbaka.

För egen del så anser jag att det är en självklarhet att ta emot flyktingar. Man kan inte vara så egoistisk och inskränkt så att man inte förstår att människor i nöd ska få hjälp. Bara för att man själv har blivit född i ett av världens säkraste länder så kan man inte låta andra få skylla sig själva. Jag vet att det finns människor som vidare inte vill att Sverige ska ge bistånd till andra länder. Jag tycker att vi ska göra det och jag skulle ärligt talat skämmas om vi slutade att ge bistånd till fattiga och ojämlika länder. En  människa i nöd är en människa i nöd oavsett om personen är svensk, bor i Uganda eller Rumänien. Att dela med sig av både kunskap och pengar hjälper andra och vi är alla människor.

Att jag sedan anser att både flykting-, invandrings- och biståndspolitiken förs felaktigt och ofta har misslyckats är en annan sak. Men den gör att vi har fått ett hårdare samhälle och det är så otroligt onödigt och olyckligt. Den politik som förs gynnar vissa väldigt mycket, andra inte alls och samtidigt så ökar motsättningarna i samhället. Vi hade inte behövt hamna här, men nu är vi där vi är och jag kan bara hoppas att fler politiker inser vad som behöver göras för att ställa saker tillrätta och att de förstår allvaret i allt. Vissa gör det ännu inte och dem har jag gett upp hoppet om, men de andra, de kan om de vill vända skutan och det är ett måste.