Kategoriarkiv: bistånd

Sverige och omvärldens fattigdom

Så länge som jag kan minnas har utvecklingsländernas och krigsdrabbade människors lidande berört mig. Det är väl därför som jag alltid har haft faddebarn och det är väl därför som jag bloggar om det här, jag vill göra fler medvetna. Jag ser det också som positivt att unga människor reser så mycket mer nu för tiden, de får perspektiv på saker och blir förhoppningsvis både mer tacksamma för det de har, men även medkännande och hjälper andra. En del av det här är givetvis att ta emot de värst drabbade flyktingarna. De som vi har möjlighet att hjälpa alltså, för rädda världen kan vare sig Sverige eller något annar land ensamt göra. Trots att det finns så många i nöd, så anser jag ändå att vi för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimligt när det handlar om att ta emot människor hit. Vi måste mäkta med och vi måste kunna fortsätta hjälpa dem som lever i misär och aldrig kan göra resan hit.

Jag har varit in på Unices sajt och här är en del information som finns att läsa där. Man blir beklämd, men så här ser verkligheten ut. I världens fattigaste länder har endast 27 procent av människorna möjlighet att tvätta händerna med tvål och vatten. Samtidigt så kan god handhygien minska risken att drabbas av diarré med upp till 50 procent. Tänk bara på hur influensa sprider sig här hemma i Sverige på grund av att människor struntar i att sköta hygienen fast de kan och då handlar det om en minoritet som inte tvättar händerna. Har man då inte möjlighet alls, vilket leder till bra mycket allvarligare sjukdomar än en vecka i sängen, så inser man snabbt problemet. Smittor är oundvikliga och många dör av uttorkning.

Kanske tror man att tillgång på vatten handlar om att man inte kan rena det helt enkelt, men i krig finns inga begränsningar, och det händer att vattenreningsverk bombas. Det är en katastrof, vi kan ju inte leva utan vatten. Det är sådant här som vi måste prata mer om när vi fördelar pengar till hjälpbehövande. Vill man bidra själv, för det kan vi alltid göra, så kan man till exempel köpa ett hjälppaket genom Unicef för 200 kronor. Det innehåller:

– en filt
– 400 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 2 000 liter vatten)
– 25 påsar vätskeersättning
– 30 påsar nötkräm mot undernäring

https://unicef.se/gavoshop/332-katastrofpaket

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, visst är det ett bra ordspråk?

 

Cyniskt och populistiskt resonemang kring bistånd

Sådant står jag för enligt en Socialdemokratisk riksdagsledamot. Låt mig förklara varför. Efter att han hade lagt ut en kort film på facebook så skrev jag följande:

”Jag respekterar dig för ditt engagemang och jag tror att det är äkta, men din lilla film väcker ändå många frågor.

Du talar om att vara stolt för vårt bistånd, men hur ska jag kunna vara det när ni har dragit ner på biståndspengarna till förmån för alla dessa män som ni omhuldar så? Ni offrar liv och hälsa på kvinnor, barn och handikappade, människor som lever i misär och till och med dör på grund av dessa ovärdiga prioriteringar. Miljarder efter miljarder lägger ni på de i förhållande få människor som har haft pengar och kraft att ta sig hit. De andra då, dem vi inte ser?

Visste du att det finns människor som år efter år bor i flyktingläger och att de i snitt har sju liter vatten per person och dygn? Det ska räcka till att både tvätta sig och laga mat. Varför inte hjälpa fler på plats? Människor dör på grund av Sveriges politik. Jag skäms som medmänniska – faktiskt…”

Mitt resonemang ställer enligt personen ifråga grupper emot varandra och så ska man alltså inte göra. Men är det inte vad politiker sysslar med för jämnan? Är det inte precis vad han själv gör när han tar ifrån flickor möjligheten att gå i skolan för att låta män utan asylskäl stanna i Sverige? Jag menar inte att majoriteten som kommer hit inte behöver hjälp, men det vore önskvärt att någon vågade tala om vad sjutton vi håller på med och hur det drabbar de svagaste i världen. Att jag anses som synisk och populistisk bjuder jag förresten på.

 

Återigen: Vad håller regeringen på med egentligen?

Feministisk regering, pyttsan! Det läggs miljarder på vissa män samtidigt som biståndet har dragits ner på, vilket drabbar flickor och kvinnor mest. Nu vill regeringen låta 9 000 unga flyktingar stanna oavsett asylskäl eller inte, bara de går på gymnasiet. De flesta män, för det är de som främst tar sig hit. För bara 150 kronor kan en kvinna i ett u-land få föda sitt barn på sjukhus. Många har ändå inte den möjligheten. I ett flyktingläger har varje person i snitt 7 liter vatten. Varför hjälper vi inte fler på plats och i närområden när vi skulle kunna göra så mycket mer för så många fler. Det belastar heller inte vårt land på samma sätt.

För en bråkdel av alla dessa astronomiska summor/miljarder, skulle vi kunna rädda massor av liv, men vi väljer att blunda och prioritera det vi ser. Det andra lidandet, det i vissa fall mycket, mycket större lidandet, är för våra politiker underordnat. Vad vill till exempel Centerpartiet? De verkar dessvärre vackla. Vi måste faktiskt kunna tala om fler människor än bara de i de flesta fall friska och starka som tar sig hit.

Jag skäms som medmänniska och jag lider med dem som kanske får bo år efter år i ett flyktingläger. Går det här beslutet igenom så är det verkligen dags för regeringen och vissa andra att stå till svars till oss medborgare. Det handlar ju faktiskt även om hur man hanterar vår välfärdsstat. Vi har brister och kriser både här och där, bör vi verkligen öka problemen? Vi MÅSTE prioritera om! Läs gärna den här utmärkta ledaren i Kristiansbladet: http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/nu-rullas-roda-mattan-ut-for-de-ensamkommande-vad-kostar-det-och-vem-betalar/

 

Är vår regering feministisk eller maskulinistisk?

Ja man kallar sig för världens första feministiska regering och man pratar gärna om hur jämställd man är. Men den politik som bedrivs är i mångt och mycket motsatsen. För hur kan man kalla sig feminist när man gör allt för att hjälpa en liten andel män som har kommit hit, samtidigt som det går ut över kvinnorna? Som jag tidigare har nämnt så skulle en kvinna i ett u-land kunna få föda sitt barn på ett lasarett om vi hjälpte henne med ynka 150 kronor. Det skulle förebygga många dödsfall både för mödrar och barn. Visst så är vi generösa när det gäller biståndspengar, men vi har samtidigt dragit in en del av dem för att ha råd att hjälpa flyktingar som har tagit sig till Sverige.

Är jag då emot att vi ska hjälpa flyktingar och ge dem en fristad här? Nej, absolut inte. Däremot så kan jag för mitt liv inte förstå varför man inte har reglerat den typen av invandring och sett till att det är hälften kvinnor och hälften män som tas emot. Nu har vi istället ett system där vi välkomnar endast 10 procent kvinnor. Så sned är nämligen fördelningen. Nu har vi inte motat bort dem, men man hade kunnat vara tydligare med att vi vill ha en jämn könsfördelning. Då hade inte flyktingströmmen sett ut som i dag. Det borde vi ha gjort dels för att slippa en snedfördelning mellan kvinnor och män på sikt, men framför allt för att inte kvinnorna ska bli ännu mer utsatta. De blir nämligen det när de blir kvar i ett land i krig eller i en flyktingförläggning i ett u-land.

Ett annat problem med överrepresentationen av män är att fler kvinnor blir förtryckta även efter flykt. Vissa lever under ännu strängare förhållanden än hemma. Vi vet också att flickor inte hinner med sina studier då både deras mammor och pappor kräver att de hjälper till i hemmet i för stor utsträckning. Vi har kvinnor i Sverige som inte får lära sig svenska eller söka ett arbete då deras män förbjuder det. Vi har kvinnor som blir betraktade som horor om de inte använder slöja. Allt det här pågår med regeringens goda minne. Allt kan naturligtvis inte skyllas på nuvarande regering, för den förra har också varit med och ställt till det, men det mesta av den negativa utveckligen har skett de senaste åren och det under en feministisk regering, eller om den inte är maskulinistisk? För särskilt jämställd är då inte den här politiken. Jämställdhet verkar bara gälla oss vita infödda kvinnor som har förfäder här så långt tillbaka som vi kan se.

 

Flyktingläger

Under veckan så har media uppmärksammat flyktinglägren igen. De gör det med jämna mellanrum, men sedan så händer inte så mycket mer. Inte som det känns i alla fall. Vår riksdag och regering höjer i alla fall inte rösten för att prioritera skattepengarna på annat sätt än vad som görs i dag. SVT har besökt ett läger i Jemen. Man blir beklämd. Inte för att vi inte visste, men för normala människor så känns det jobbigt att höra om förhållandena. På grund av oroligheter där nere så är det svårt att hjälpa människor i lägren och bristen på vatten och mat är stor, alldeles för stor. Smittor, allvarliga sådana, sprids. En liten undernärd kille i koltåldern sitter naken eftersom hans kläder tvättas just då. Något ombyte har han inte. Kan vi ens förstå hur det måste kännas som förälder att låta ens barn sitta naket tills kläderna är rena och torra igen? Inte ens en blöja eller ett par små kalsonger har han på sig.

Det är ännu värre i Jemen än på vissa andra håll. Där finns det i alla fall en liten tillgång på rent vatten. Ungefär 7 liter per dygn är vad många i flyktingläger har att röra sig med. Då handlar det inte bara om att släcka törsten och kunna laga lite mat, utan vattnet ska även räcka till hygienen. Den ekvationen är svår att få ihop och att smittor sprids är inte förvånande.

Jag vet att saker inte alltid är jämförbara, men jag kan inte låta bli att tänka på alla människor som vi offrar för att kunna ta emot fler flyktingar än vad Sveriges ekonomi, arbetsmarknad, skola med mera mäktar med. Hur hanterar vi detta? Jo, många politiker vill ta emot ännu fler. För varje person som vi ska ge mat och uppehälle här hemma så offrar vi tusentals människors hälsa och kanske liv eftersom kostnaderna är astronomiska för dem vi tar emot. Vi måste prioritera annorlunda. Om man befinner man sig i ett läger i ett u-land, så är bara ett par tior det som kan göra skillnaden för hur ens vardag ser ut. Politikerna väljer själva hur de prioriterar, ivrigt påhejade att många medborgare, och den prioriteringen skär i alla fall i mitt hjärta. Speciellt som det alltid främst är de starka som tar sig hit och de svaga samt barnen som blir kvar och lider.

 

Vad händer när frustrationen emot samhället blir för stor?

Jag som är emot all form av våld blir alltid både förtvivlad och förundrad när någon går till angrepp mot andra, dessutom oftast oprovocerat. Hur kan så många människor sakna den där spärren som de borde ha? De finns överallt, i alla samhällen och i alla kulturer. Det går aldrig att helt värja sig emot dem, men det går att göra så mycket som möjligt. Gör vi då det? Nej, vi har en tendens att först skydda dem som begår brott, sedan offren. Så känner åtminstone många svenska medborgare och det med rätta. Tyvärr… Efter den högst beklagliga domen i går så har det varit demonstrationer där man bland annat har haft plakat med texten: ”Ta ditt ansvar Stefan Löfven”. Helt rätt, men kommer han att göra det? Tveksamt. Hur har övriga i riksdagar och regeringar tagit ansvar genom åren? Dåligt, skulle jag påstå. Man har sett, ursäktat och bortförklarat. Att en grupp invandrarkillar motdemonstrerade i går säger väl allt! Då menar jag inte att majoriteten av invandrare är så här vedervärdiga, utan att det visar vilka personer som samhället fortfarande ser genom fingrarna på när de begår brott. Det skapar dessutom en bild av att det är så här invandrare är, trots att det inte alls är så som de flesta beter sig. Men rädslan för att prata om moral utifrån kultur har lett till att det är den bild som många svenskar har fått.

Det säger sig självt att människor inte flyr för att få det sämre, så något har ju inte varit bra därifrån de kom om de har invandrat hit. Ofta har samhället och dess kultur varit orsaken. Värderingar tas mer eller mindre med hit, många är mer än unkna, men debatten har förts som att bara man passerar gränsen till Sverige så fungerar man precis som vi vill att man ska. Ytterst naivt. Men sedan så har vi dessa människor som har en normal moralisk kompass och verkligen vill lämna det unkna, men har vi lyssnat på dem och fört deras talan först och främst? Nej, verkligen inte. Varför? För att det inte har varit PK. Gränskontroller då? Nej sådant vill vissa inte att vi ska syssla med även om de ger oss bättre kontroll över vilka som kommer in hit. Styra över vilka som kommer hit på annat sätt då? Nej, inte det heller, trots att vi då skulle ha kunnat hjälpa de mest utsatta, som oftast är barn och kvinnor. Ställa några krav? Varför det, begår dessa män exempelvis grova sexuella övergrepp så beror det på att de är män, möjligtvis i andra hand på deras hemlands värderingar, men sannolikt inte enligt många. Kvinnoförtryck då? Sådant har också gått att blunda för. Vet man inte hur man ska föhålla sig till osunda beteenden som man ser så kan man alltid säga att det är rasistiskt att påstå att det ens förekommer. Rasism mot svenskar eller mellan olika invandrargrupper då? Kan i och för sig förekomma, men har förklarats med att det är svenskarna som främst är rasister. Det trots att vi sannolikt är det i mycket mindre omfattning. Däremot så är jag orolig att dagens politik skapar rasister, vilket vore hemskt. Det är därför som jag är orolig för vad som ska hända och frustrationen är redan större än vad den borde vara.

Sedan så har vi det där med att hjälpa utsatta på plats i deras egna länder eller i närområdena. Det kallar vissa politiker också rasism, trots att det är det mest humana som vi kan göra eftersom de flesta är flyktingar befinner sig just där. Allt detta strutsbeteende som många fortfaranda ägnar sig åt har gjort att vi har fått ett samhällsklimat i Sverige som allt oftare präglas av våld som lösning på det man inte gillar, våldtäkt som maktmedel, enorm rasism mellan invandrargrupper då många tar med sig sina konflikter hit och så vidare. Det vi faktiskt gör är att stötta dem som inte alltid har det största hjälpbehovet och vi ger dessutom bidrag till föreningar som odlar ett ojämlikt samhälle. Varför? Ja, det övergår mitt förstånd. När ska humanism och ansvar bli viktigare än att vara politisk korrekt?

 

Hatbrotten på asylboendena ökar

Att tro att inga brott skulle förekomma ens bland flyktingar som själva flyr förtryck vore ganska naivt, men att de sker på boendena hela tiden och att de dessutom ökar är faktiskt anmärkningsvärt. Vidare så är det naturligtvis oacceptablet. Inte sällan finns religiösa motiv, vi får alltså en större andel konflikter i Sverige som har med tro att göra, samtidigt som vi är ett av världens mest sekulariserade stater. Jag ser med stor oro på det här. Många starkt troende försöker hävda särskilda rättigheter genom sin tro och de vill blanda ihop stat och religion, något som är ytterst farligt om man inte tillhör ”rätt” gäng. Ett annat problem är att det ofta handlar om kvinnoförtryck när människor på asylboenden hoppas på. Vi är även ett av världens mest jämställda länder. Samtidigt så har vi en stor andel kvinnor som är livegna både på boendena och i vissa kulturer som finns här. Även detta helt uppåt väggarna. Så lever vi helt enkelt inte i Sverige.

Vi kan sannerligen inte påstå att Sverige alltid har varit så här modernt. Kanske känner många till att det först 1965 blev olagligt att våldta sin fru. Hur kunde det alls ha varit lagligt? Många män anser sig fortfarande ha sådana rättigheter och det handlar givetvis inte bara om flyktingar. Men för att återgå till asylboendena:

Vi måste bli alldeles glasklara med att så fort man passerar gränsen till Sverige så gäller svensk lag och accepteras inte den så blir det utvisning, direkt! Många, även jag, har tvekat till detta då utsattheten i vissa länder är stor. Men våra resurser är begränsade och hatbrott kostar samhället stora pengar och lidandet kan bli livslångt för en del utsatta. Vi måste prioritera och då ska vi givetvis prioritera människor som respekterar andra. Gör vi tvärtom så kommer vi också att få problem med dessa individer framöver, för ingen tror väl att de börjar respektera andra när de väl har fått permament uppehållstillstånd om de inte ens gör det under den tid som de riskerar utvisning? Vi har inte möjlighet att ta hand om fler kriminella, utan de människor som vi ska hjälpa är dem som visar respekt och verkligen har skyddsbehov. Frågan är hur stort det behovet är om man inte är mer mån om att få stanna än vad vissa är.