Kategoriarkiv: bistånd

Grattis Grace Mary Mugasa!

Grace Mary Mugasa är borgmästare i Uganda och sitter numera även i GPM:s globala organisations styrkommitté. Det här är ett nätverk för borgmästare/kommunstyrelseordföranden från städer eller storstadsregioner med fler än 250 000 invånare. Mugasa är en av alla kvinnor som har ingått som elev i ICLD:s biståndsarbete för att främja jämställdheten för lokala och regionala toppolitiker i eftersatta länder. http://www.icld.se

Jag har skrivit om dem tidigare och jag kommer att göra det igen, då jag anser att det här är en form av biståndsarbete som förtjänar mycket mer uppmärksamhet. Här kan du läsa intervjun med deras tidigare deltagare: http://www.icld.se/artikel/borgmastare-far-toppjobb-i-globalt-parlament Förutom att kvinnor som Grace Mary Mugasa förtjänar att lyftas fram, så är det viktigt att det görs för att visa andra kvinnor att det går att få makt och att de har samma rättigheter som männen.

Man ska vara väl medveten om att det på flera håll finns politiska församlingar som ser väldigt jämställda ut, samtidigt som det är mer i teorin än i praktiken. Kvinnorna har många gånger svårare att få gehör för sina idéer. Det är viktigt för både dem och männen att de ges mer makt, för länder som är jämställda är välmående länder i mycket större omfattning och vill man ha demokrati så är det här självklart. Vi i Sverige kan göra mycket mer för att stötta jämställdheten i omvärlden, men även jämlikheten i stort. Det tjänar vi faktiskt på själva också då världen blir mindre orolig.

 

Annonser

Inse att det handlar om mer än bara ”kvinnan utanför Coop”

Vellinge kommun, kommunen som nu har förbjudit tiggeri är i fokus då de har beslutat om något som många, många fler människor vill se. Frida Boisen, krönikör på Expressen skriver om beslutet: http://www.expressen.se/kronikorer/frida-boisen-1/jag-skams-for-att-vara-svensk/ Hon frågar vem man vill vara, den som hjälper eller den som blundar. Personligen så vill jag vara den som hjälper, men inte genom underhåll av tiggeri; det finns alltså ingen motsättning här. Vissa av hennes formuleringar får mig att bli riktigt förbryllad då jag tycker att hon ofta skriver sunt, men här faller hon in i det allmänna resonemanget utan att fundera djupare på frågan. Detta är alltså vad jag läser ut av krönikan, men jag kan ha fel. Jag förstår också att det blir reaktioner på Vellinge kommunfullmäktiges beslut och det har redan överklagats, men jag kan ändå se något positivt i allt. Boisen tar naturligtvis upp en del relevanta fakta och dem ska vi vara medvetna om. Däremot så tror jag ändå inte att tiggeri är en lösning som ska ses som permanent.

Vi borde aldrig ha tillåtit migranternas tiggeri alls. När de kom så borde Sverige tillsammans med övriga EU ha reagerat omgående och krävt att de stater vars medborgare inte tillåts ha ett drägligt liv, tar sitt ansvar. Länder som är fattiga eller av andra skäl har svårt att göra vad de ska, måste få stöd, men att vi som nu skickar EU-pengar till dem som inte kommer alla människor till del, samtidigt som vi tar hand om deras medborgare och låter dem tigga kan aldrig vara en vettig långsiktig lösning. Det som retar mig i hennes krönika är att hon som skribent och med förmågan att formulera sig bättre, gör det enkelt för sig och som så många andra skriver människor på näsan som samvetslösa och bekväma. Som att människor som inte vill se tiggare hellre slänger in en summa på något konto och återigen lutar sig tillbaka i soffan. Det är att medvetet ställa människor emot varandra och det gynnar ingen fattig. Jag hoppas att debatten nu ska få oss att se lite djupare på problemet. Det är orimligt att länder som smiter undan sitt medborgaransvar kommer undan med detta, för Sverige kan aldrig hjälpa alla världens fattiga människor. Däremot så kan vi politiskt och med bistånd påverka och det är den bästa vägen att gå.

En annan viktig sak att ha i åtanke är att det i allra högsta grad påverkar vad som sker i gatubilden. En offentlig miljö med misär riskerar att leda till mer misär och sänka ett lands status. Det handlar inte om att rika vill slippa se fattiga, utan att det finns en poäng med att jobba för en hög social status och trygghet då det skapar ett bättre samhälle vilket i sin tur gynnar folkhälsan. Alla länders medborgare vill ha det på det viset och tack vare att vi har varit så målmedvetna i det arbetet och sedan har lyckats så bra så har vi har kunnat hjälpa många av världens människor. Nu lägger vi fokus på några få och vi gör det ofta på ett felaktigt sätt, samtidigt som vi glömmer dem som vi inte ser. Mänskliga rättigheter är grundläggande och vi kommer bara att lyckas om vi använder både hjärtat och hjärnan.

 

Med mod, tydlighet och konsekvens så kan vi hjälpa fler människor på flykt

För några dagar sedan så skrev den moderata debattören Helena Trotzenfeldt en väldigt bra och tänkvärd artikel om flyktingpolitik. Den kanske inte följer det som vi hittills har ansett vara rätt väg att gå, men vi är många som länge har efterlyst en annan flyktingpolitik då den vi har är rent ut sagt katastrofal. Den naggar dessutom på pengar till u-länder, något som alltid drabbar dem som har det värst och bland annat gör att fler flickor återigen blir livegna. Helena Trotzenfeldt har till skillnad från många faktiskt tänkt till, både med hjärnan och hjärtat. Tyvärr så använder många, tyvärr ofta beslutsfattare endera hjärtat eller bara hjärnan. Det blir rena kaoset i ena fallet, alldeles omänskligt i det andra. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/52jze/vi-maste-valja-ut-vilka-flyktingar-vi-tar-emot

Eftersom jag befinner mig i mitten, alltså tillhör den stora skaran (antar jag i alla fall) som anser och inser att vidöppna dörrar utan vare sig krav eller konsekvenser är ohållbart, samtidigt som det för mig är självklart att vara en del av flyktingmottagande när sådant behövs, så blir jag glad när jag ser seriösa och kreativa förslag som det här. Jag önskar även att fler som befinner sig i flyktingläger skulle få mer hjälp. Där är det verkligen ett elände för många, både när det gäller mat- och vattenbrist samt kriminalitet och annat. Vi ägnar dessa utsatta människor alldeles för lite uppmärksamhet.

Det har blivit som att det vi inte ser, det finns inte längre. När höga politiker sitter på trappan på Medborgarplatsen, anser att alla som kommer hit automatiskt ska ha motsvarande Sveriges materiella standard, utan krav dessutom, så lider många människor världen över. Men jag hör sällan en politiker säga att vi måste sänka de materiella kraven för dem som har kommit i trygghet här, så att vi inte drar undan mattan för fler av dem som faktiskt inte har möjligheten att ta sig någonstans överhuvudtaget. Att vi för övrigt ställer krav på dem som vill bo här permanent och bli svenska medborgare är inte elakt eller fult, det visar bara att Sverige är något att vara stolta över, ett land som är attraktivt och en ära att få bo och leva i. Stolthet hos oss svenskar föder, om vi gör det på rätt sätt, även stolthet hos dem som invandrar hit. Det är så det borde vara och kanske blir det på det viset en vacker dag. Trotzenfeldts idéer är en början om de anammas av våra beslutsfattare.

 

MP och migration

När man läser Miljöpartiets program om migration så förstår man att de menar väl och att de har ett stort hjärta. Det är naturligtvis värt respekt. Men när inte hjärnan samverkar så blir det illa både för svenska medborgare och de som vill flytta hit. Man kan faktiskt kräva mer av ett politiskt parti. Först och främst så måste vi se till att vår välfärd fungerar och sedan så hjälper vi dem vi kan. Det finns många liknelser som man kan göra. Säkert har du hört att det bästa sättet att vara en bra förälder är att ta hand om sig själv som just förälder/människa. Då orkar man det man ska. Hamnar man i nöd på ett flygplan så uppmanas man att ta på sig syrgasmasken först och sedan hjälpa andra.

842 miljoner människor av jordens ungefär 7,5 miljarder människor svälter mer eller mindre. De har inte tillräckligt med mat för att bli mätta och ha en bra hälsa. Många har så lite så de inte ens kan leva utan dör på grund av matbrist. Dessa människor har blivit mer eller mindre osynliga i debatten om fri invandring och att vi har råd att ta emot alla som vill komma hit. Vidare så är även diskussionen om varför det är så få flickor och kvinnor som kommer till Sverige en ickefråga för de flesta politiker.

De flesta som kommer hit har självklart ett hjälpbehov, men många skulle klara sig även i andra närmare liggande länder. Vi har en otroligt hög standard här, vilket gör oss attraktiva. Det i sin tur gör att vi även tar emot dem som inte har det allra största hjälpbehovet alla gånger. De människorna som är i mest nöd har ofta inte en chans att fly från vare sig krig eller svält. Tilläggas ska ändå att de flesta flyktingar som kommer inte kan vara kvar i sina hemländer, så självkkart ska vi ta emot människor. Debatten måste dock breddas och vi måste använda både hjärta och hjärna – samtidigt. Nu ser vi nämligen bara en bråkdel av alla hjälbehövande. Sverige drar till och med ner på biståndet, vilket är en katastof för många. Men en mening som står i MP:s partiprogram vill jag lyfta fram, för den är självklar, grundläggande och viktigt: ”Främlingsfientlighet och rasism är oförenligt med ett samhälle där alla får leva och verka på lika villkor.”

 

I den bästa av världar

Visst, tanken är vacker och fungerar säkert bra i den bästa av världar, men vi lever inte där, vi lever i verkligheten och alltså inte i teorin. Därför så blir jag lite matt när jag läser inledningen på Miljöpartiets migrationsprogram: ”Miljöpartiet de gröna har en vision om en värld utan gränser, där alla människor kan flytta, och ingen tvingas fly. Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo. Vi ska möta människor med möjligheter, inte murar. Alla ska kunna leva, arbeta och förverkliga sina drömmar där de önskar. Fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet.”

Att kritisera den här texten handlar inte om en viss syn på människor som är födda utanför våra gränser, utan om vi anser att utarmning av Sverige är värt priset bara för att få känna sig duktig eller leva kvar i drömbubblan. Vi bor i ett till medborgarantalet litet land. Vi har lyckats bygga upp en välfärd som många är avundsjuka på och för oss är demokrati och jämställdhet grunderna för hur vi lever. Vi litar till att samhället finns där när vi behöver det. Grundtryggheten är viktigt. Men många av oss ser hur det börjar bli sprickor lite här och var. Sådant stressar oss, med all rätt. Vilka är det egentligen som MP företräder? Hur kan man vilja öppna gränserna helt? Varför anser man att de skattepengar som vi själva har jobbat ihop hellre ska gå till andra än dem vars pengar det faktiskt är? Hjälpa människor i nöd är en annan sak, för det ska vi alltid göra, men att dränera vårt samhälle är helt fel väg att gå.

Jag var kommunpolitiker under många år och minns så klart alla diskussioner om ekonomin och vi kan ta skolan som exempel. Redan innan det stora antalet flyktingar kom hit så vändes det på varje krona. Oron för lärarbristen var också stor. Nu anser många politiker att det finns plats för ännu fler elever, trots att vi ofta inte hade behöriga lärare ens tidigare. Är det rimligt? När kvalitén på alla områden i vår välfärd nu har försämrats så är vi på väg att bli ett land som i slutänden inte kommer att kunna hjälpa människor i nöd och vi själva kommer att få sänka våra krav på vård, skola och annat rejält. Ändå vill MP helt ta bort våra gränser. Det är så långt ifrån ansvarstagande som man kan komma och det är inte värdigt svenska politiker. De är faktiskt vårt lands företrädare.

 

Flyktingläger och neddragningar till Västsahara

Flyktingläger… Kanske reagerar vi mindre på ordet nu än förr och då av den enkla anledning att vi hör om dem så ofta. Det gör inte plågan mindre för dem som befinner sig där. Ingen borde bo i ett sådant, men många gör det, uppskattningsvis 60 miljoner människor är på flykt. De flesta flyr i sitt eget land och det är ju så att man helst inte vill lämna det som trots allt är hemma för en. Siffran har jag fått från Röda korset. Hur många som bor i läger av dessa vet jag inte, men sannolikt de flesta. Jag har tidigare skrivit om flyktingläger och det är bland det mest utsatta man kan bo i då tillgång på framför allt vatten är minimal. Det gör det svårt att sköta både hygien och klara av sin matlagning.

Att jag återigen skriver om alla dessa utsatta människor handlar inte om annat än att de är så osynliga. Många blir otroligt upprörda över flyktingars situation i Sverige, och jag försvarar naturligtvis inte heller vad som helst, men vad jag vill få fram är att ett trist och trångt boende på en förläggning här trots allt är enormt mycket bättre än ett läger ute i ingenstans i ett fattigt land där det kanske även förekommer krig. I Sverige har vi rinnande vatten, mat, toalett, värme, med mera. I ett flyktingläger i andra länder så finns ofta inget av detta i den omfattning som det borde om det ens finns alls.

I Västsahara har många människor levt på flykt sedan 1975, men var kommer de in i debatten om humana förhållanden? Det delas ut matpaket, men inte med tillräckligt näringsriktig mat och många blir därför sjuka. Vad gör Sverige åt detta? Jo, för att klara av vad det kostar med de flyktingar som vi har tagit emot så minskar man biståndet dit från 15,5 miljoner till 5 miljoner. Man skäms! Vi måste förstå att det finns större armod i vår omvärld än den vi ser här hemma när det gäller människor på flykt. Kanske vi måste acceptera viss trångboddhet under en period eller lite lägre standard då det trots allt är fred här och att få äta sig mätt är självklart på de flyktinganläggningar vi har i Sverige. Det eller att ännu fler blir sjuka och dör i till exempel Västsahara.