Kategoriarkiv: Bostäder

Upprörande hur många vinarbetare behandlas

Jag tittar sällan på Uppdrag granskning, men när jag hörde vad det skulle handla om senast och råkade se några sekvenser från programmet så spelade jag in det. I går fick jag äntligen chansen att titta på det också, vilket var en sorlig historia. Har du inte sett det ännu – gör det om det fortfarande finns tillgängligt, men det borde det göra. Man behöver inte se många minuter av programmet för att bli riktigt arg. Systembolaget däremot verkar ta det med ro, vilket gör mig upprörd även det. Det är ett statligt monopol som jag ofta försvara av olika anledningar, men när det representeras av en så lam människa som i programmet som inte alls blev så upprörd som vi tittare har blivit, då blir jag faktiskt orolig för hur det ser ut bakom fasaden.

Människorna som det handlade om jobbar på ett antal vingårdar i Sydafrika och de levde långt ifrån vad som kan förväntas när man jobbar 12 timmar om dagen eftersom lönen är så låg. De bodde i kolonier i närheten av sina arbetsplatser och att klaga vid problem kunde medföra uppsägning, så många låg lågt. Det handlade både om boendet och arbetsförhållandena. Lägsta avtalsenliga lön var det långt ifrån alla som fick. Var man gästarbetare så kunde man till och med hamna under hälften av avtalsenlig lön. Ofta så besprutas vindruvor på vingårdar, något som gjordes även här och det utan den skyddsutrustning som krävs, vilket ju vem som helst kan räkna ut att det inte är hälsosamt.

I Sydafrika så har alla laglig rätt att engagera sig fackligt och många gjorde också det, men det var inte alltid samma sak som att de kunde förhandla och få önskat resultat från arbetsgivarna. En av de märkningar som sätts på viner för att garantera drägliga arbetsförhållanden visade sig dessutom vara falsk. Det vet Systembolaget och de rekommenderade oss därför att välja en annan märkning, men hur i hela friden ska vi kunder veta att en märkning är korrekt och en annan bara för syns skull? Att sluta handla från de oseriösa producenterna var dock inget alternativ för bolaget, vilket är så sorgligt då det drabbar människor så hårt. Jag gissar att fortsättning följer i den här frågan.

 

 

Annonser

Identifierade terrorister ska dömas

Det är självklart och som jag skrev i går så är det också vad många menar och även vad regeringen säger. Nu kommer detta som en motreaktion på alla medier där det har stått att vissa vill ge återvändande terrorister förmåner i samhället. Allt annat går ju självklart emot både sunt förnuft och moral. Men det finns dessvärre alldeles för många som öppnar famnen för terrorister. En av dem är Örebros före detta centerpartistiske kommunalråd Rasmus Persson, som i början av förra året bland annat sa att: ”Om man har krigat med IS så behöver man stöd och hjälp. Dels för att man har extrema åsikter, men också för att man varit med om hemska saker.” Jo men, så kan man också se det. Tacka tusan för att man har man extrema åsikter om man har deltagit i detta vansinne, behöver det ens påpekas?

Men om jag själv skulle ha möjlighet att prioritera resurserna så skulle de självklart gå till offren, inte terroristerna. För det är terrorister de är, de som deltar, oavsett vad som har föranlett att de har åkt ner och deltagit i detta vettlösa krig. Som lagen ser ut så blir man naturligtvis dömd för brott som kan styrkas, men alla dem som kommer tillbaka och som vi inte kan veta vad de har gjort, även om man med stor sannolikhet ”vet”? Ska vi överhuvudtaget ta emot återvändande terrorister om vi inte är tvingade? Det är ändå en aktiv handling att resa flera hundra mil för att delta i detta ofattbart hemska krig.

Rasmus Persson är förresten inte ensam om att vilja lägga pengar på terrorister, pengar som kunnat gå till offren. Det har inte ens gått ett år sedan de rödgröna i Stockholms stad i kommunfullmäktige klubbade igenom ett förslag som bland annat innebar att de återvändande terroristerna skulle få möjlighet till försörjningsstöd samt kontakt och hjälp via arbetsförmedlingen. Samverkan ska även ske med bostadsbolagen, med andra ord så innebär detta att icke krigande invånare kan halka efter i kön då återvändarna behöver bostäder. Rätt eller fel? Jag vet i alla fall vad jag tycker.

 

 

 

 

Naturligtvis ska inte återvändande terrorister ut på gatorna igen

Om du läste gårdagens ledakrönika i Göteborgsposten http://www.gp.se/ledare/is-resenärer-ska-inte-vara-välkomna-till-sverige-1.3880825 så blev du sannolikt lika upprörd och förtvivlad som jag om alla andra som jag har sett reaktioner ifrån. Inga namn uppges, men enligt skribenten så har i alla fall Lund planer på att ge dessa barbariska mördare både körkort, bostad och skuldsanering.

Jag har mejlat till Lunds kommun eftersom det är just de som nämns i tidningen och så här skrev jag: ”Jag, precis som alla andra som läste GP:s ledarkrönika igår upplevde både förtvivlan och rädsla med tanke på innehållet. Kan ni bekräfta eller dementera det som står? Lund nämns nämligen som en kommun som planerar både körkort, bostad och skuldsanering för dessa barbarer. http://www.gp.se/ledare/is-resenärer-ska-inte-vara-välkomna-till-sverige-1.3880825 Vidare så hittade jag det här på regeringens webbplats där man skriver om vad man har gjort i halvtid och vad man gör mot terrorismen: ”Gett Säkerhetspolisen i uppdrag att redogöra för hur myndigheten kan intensifiera sitt arbete mot återvändare, det vill säga personer som återvänder till Sverige efter att ha rest till konfliktområden i terrorismsyfte.” Som ni ser så går detta på tvärs emot vad som påstås vara ett uttalande från er.”

Jag hoppas verkligen att de svarar och att personen som gjort sig som talesman för kommunen gav sina personliga åsikter utan stöd från den politiska ledningen. Vi får se, men något annat svar vore självklart skandal.

 

Wow, vilken kvinna!

Det finns sannerligen hopp för kvinnorna i Kenya och därför även för männen, då kvinnorna kan vara dem som verkligen kommer att göra skillnad för framtida kenyaner. En ung kvinna vid namn Rachael Mwikali, har blivit intervjuad för SVT. Filmen är bara några minuter och absolut värd att se. Vidare så är den otroligt viktig att titta på: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/en-av-tre-flickor-i-kenyas-slum-har-valdtagits

Ända sedan tonåren så har jag själv varit samhällsengagerad på olika sätt, men när jag ser människor som Rachael Mwikali så känner jag mig liten på något vis. Inte för att jag inte är stolt över det jag själv har försökt att förändra till det bättre (enligt mina värderingar), men hennes mod och engagemang är beundransvärt. Jag tror inte riktigt att vi som är engagaerade här hemma i Sverige kan sätta oss in i hennes situation, för även i otryggheten som ibland finns, så finns en annan trygghet än i länder som dessa.

Jag hade i våras förmånen att få besöka ett annat slumområde i Kenya och även där samlades boende i engagerad form, men då tillsammans med kommunen, vilket sannolikt är den bästa vägen att gå. Men i fallet i filmen verkade just det ha varit svårt att få till. En intressant sak i det som hon berättar är dock den nya teknikens positiva effekter när människor engagerar sig. Hamnar någon i en hotfull situation så kan de direkt informera varandra och få stöd. Det är fantastiskt och jag hoppas att hon och hennes medsystrar lyckas med det som de har föresatt sig.

 

 

Politiska lögner från en oppositionspolitiker i Huddinge

Eftersom jag själv inte längre är politiker så har jag visserligen inget att försvara, men jag blir ändå lika irriterad när någon försöker plocka billiga politiska poäng genom lögner. I senaste numret av lokaltidningen Södra sidan så intervjuas en politiker från den styrande minoritetssidan samt en från oppositionssidan. Oppositionspolitikern berättar om det område som hon till stor del växte upp i och hur bra hon trivdes. Det är positivt eftersom man naturligtvis ska trivas oavsett var man bor. Men hon kritiserar även hur det har blivit och hur slitna vissa av fastigheterna numera är. Det är verkligen beklagligt och jag vet sedan min tid som politiker att de här problemen finns, tyvärr. Området behöver dessutom verkligen en ansiktslyftning, men det gäller på fler i kommunen och det görs också.

Men, i artikeln finns också ett uttalande som rör bostadssegregation och det gör mig faktiskt riktigt förbannad och det handlar inte om annat än att plocka billiga politiska poäng och det lyder så här: ”Politiken har indirekt accepterat att det ser ut så här. Ingen frågar människor som bor här vilka frågor som är viktiga för dem när det gäller samhällsplanering och utveckling.” Jag bara häpnar! Under många år var jag ansvarig för demokratifrågorna och jag kan lova att vi gjorde så mycket som vi förmådde när det gällde invånardialog och det i hela kommunen. Det var något som var väldigt viktigt för mig på den tiden, Huddinge skulle utvecklas i fas och alla invånare skulle ha en möjlighet till påverkan.

Just det här området är dessutom ett av få som har fått ta del av medborgarbudget, alltså att invånarna själva får besluta om en viss summa pengar och vilken förbättring som ska göras, i det här fallet för utemiljön. Nästa vecka är det återigen demokratidagar, något som har funnits i flera år nu. Just det här området är det med mest fokus på i hela kommunen och Huddinge bjuder in alla boende för att fråga om vad som är viktigt just för att det ska bli så bra som möjligt. Här byggs även studentbostäder och andra typer av privatbostäder. Ica Maxi är på gång, högskola och universitet finns på promenadavstånd, Huddinge centrum bara några kilometer bort. Man ska aldrig blunda för problem, utan de ska lösas. Däremot så gör man bara människor uppgivna om man försöker ge dem en falsk bild genom lögner.

 

 

Hur uppdelat vill vi egentligen bo?

Jag läser om nya ungdomsbostäder i min kommun. Just ungdomsbostäder, precis som pensionärsbostäder är väldigt populärt. Jag var själv med och tog beslut om den här typen av bostäder på den tiden som jag var politiker. Det handlar för det mesta om små lägenheter för en person, kanske två om man är beredd att bo trångt. Det låter positivt, ungdomsbostäder… Men trots att ytan är begränsad, marken vansinnigt dyr här i storstaden och behovet stort så var jag inte odelat positiv till den här typen av boende även om man kunde bygga hyfsat billigt, något som jag också framförde till de andra politikerna. Jag hade väl ingen större framgång med mina åsikter tyvärr.

Fast vad skulle då kunna vara dåligt med ungdomsbostäder? Ja ingenting egentligen om man ser till att blanda dem med lägenheter för andra grupper, men ofta så blir det inte så. Det är synd om vi delar upp oss mer och mer, för vi behöver möta även andra än dem som är i exakt samma ålder som oss själva. Nu kanske man inte alltid är så social i en trappuppgång, men ändå, en blandning är ofta trevligare i alla fall och ibland så sker trots allt möten som leder till mer. Varför inte kombinera ungdoms- och äldreboende? Båda åldersgrupperna efterfrågar ofta små och billiga bostäder.

Det allra bästa som jag ser det är om man kan blanda storlekar på bostäder och kanske till och med ha allt från ettor till sexor. Då skulle alla kunna hitta något som passar oavsett vem man är och vilka krav eller behov som finns och man kan vara ett enpersonshushåll eller en stor barnfamilj. Det kan givetvis vara lite mer komplicerat att åstadkomma detta, men det vore verkligen roligt om man tänkte så i större omfattning. Nog borde det väl gå att bygga billiga smålägenheter till ungdomar som ska flytta hemifrån även om de då får ”beblanda” sig med övriga befolkningen?