Kategoriarkiv: Demokrati

EU-valsfunderingar

TV-debatter tillhör definitivt en av favoritgenrerna för mig. Därför är det inte konstigt att jag har tittat på det mesta som har visats nu i samband med EU-valet. Det har blivit en del, men det är fortfarande två dagar kvar innan valdagen, så mer kommer det att bli. Hur mycket klokare har jag blivit då? Ja inte lika klok som jag har offrat antal timmar, det är ett som är säkert. En statsvetare sa att det ibland har blivit för detaljerat. Jag som klagat på att det är för ytligt. Jag vill har mer konkreta diskussioner, även om det blir en del detaljer. Hur ska vi annars förstå och lära oss?

En debatt som jag såg var som en repris på riksdagsvalsdebatten och gav inte alls speciellt mycket. När det är så då har inte debatten blivit vad den var tänkt anser jag. Sverige är en sak, Europeiska unionen en annan. Men jag ska erkänna att allt debattittande har lett till en sak som är positiv, och det är att mitt EU-intresse har ökat. Så någonstans har de lyckats, våra kandidater. Trots det så saknar jag mer information om själva systemet, vad vi kan påverka och hur det går till. Att valdeltagandet är lågt har nog med att göra att det helt enkelt är för abstrakt. (Det är en trolig förklaring, men självklart inte en ursäkt.)

Nu är det snart söndag och valdag, så den valrörelse som vi har haft, den är som den är. Dock så kan man hoppas att det framöver blir ett ökat intresse från både medborgare och media, för EU är viktigt och det kostar fasligt mycket pengar, så vi kan inte bara rycka på axlarna om vi inte förstår. Det vi ska göra är i stället att ta reda på mer, ställa frågor till politikerna och sätta press på bättre mediebevakning, och då menar jag under hela mandatperioderna. Valdeltagandet då? Förra gången var det drygt 51 procent. Kan vi hoppas på 58 den här gången? Alldeles för lågt så klart, men bättre än 2014.

 

Annonser

Att spotta på den som redan ligger

I går kom nyheten ut att en riksdagsledamot kommit till jobbet berusad. Min första tanke var att jag led med personen ifråga och hoppades att vad problemet än var som hade lett till det jobbiga skulle kunna redas ut. Så önskar man att alla skulle reagera, för oavsett vem personen är så är det en medmänniska. Men sedan läste jag kommentarer på webben och blev faktiskt förskräckt. Varifrån kommer allt hat och all kyla? Varför vill man spotta på den som redan ligger när man inte ens vet vem det är? Okej om det är en skitstövel som inte förtjänar någon sympati, men för många räcker det att personen ifråga sitter i riksdagen!!!

Andra i sin tur verkar tycka att beroende på vilket parti någon tillhör så kan man bete sig riktigt illa om man inte sympatiserar med personens åsikter. Nej, jag är inte Socialdemokrat och har aldrig varit det, men har det verkligen med saken att göra? Jag anser inte det. Man kan bara föreställa sig hur jobbigt det måste vara att kanske ha alkoholproblem och se rubrikerna. Hur kan man gotta sig i sådant?

Om du som läser det här är en av dem som har skrivit något elakt eller hatiskt på webben om någon på det här sättet, fundera över varför du gör det. Hur kan man må bättre själv av att bete sig illa mot människor man inte känner? Hur skulle det kännas att själv bli drabbad? Fundera över om din partner skulle bli uthängd och bespottad. Är det i sin ordning bara för att någon anser att personen har fel åsikt eller råkar ha fel jobb? Jag slutar med den frågan och hoppas som alltid att vi ska bli mer medmänskliga, för det kan vi om vi vill. Frågan är bara varför vissa inte vill det.

För tydlighetens skull, efter en kommentar jag fick: Jag anser självklart att man måste kunna diskutera och kritisera, det är sättet det ibland görs på som jag vänder mig emot. Sakliga inlägg är en helt annan sak och inget jag har åsikter om.

 

Att styra sina medborgare

Funderar ni någon gång på hur mycket vi styrs av riksdag och regering, givetvis även av landsting och kommuner, men lagarna och de mer övergripande reglerna kommer uppifrån. Politik är en vilja att påverka, så det är självklart att politiker också försöker göra det och min inställning är att viljan för det mesta är god. Däremot så finns det nog en mer dold agenda ibland än vad som påstås, eller så är man ärlig, men alldeles för klåfingrig. Kanske är man i andra fall alltför ideologiskt styrd än vad som är sunt, eller så vill man ge staten mer makt än vad som gynnar medborgarna. Det finns mycket som är värt att fundera över, problemet är att det ofta är subtilt.

Däremot kan man fundera över i vilken omfattning som höga politiker ska peta i våra liv och styra hur vi lever dem. Vissa åtgärder som vidtas fungerar, speciellt om de har föregåtts av lång och enträgen bearbetning och debatterande som styr oss i enligt dem rätt riktning, eller om vi har en ekonomisk vinst av deras beslut. Annat går beslutsfattarna bet med även om de försöker, men påverkar gör de ändå, det är bara att vi kanske anpassar våra beteenden för att kunna fortsätta leva som vi vill. Ett exempel är sockerskatt, något som våra nordiska grannländer har provat. Fungerade det? Nej så klart inte, man kunde i något fall till och med se minskad grönsakskonsumtion för att finansiera det man ville ha, samt att många reste till grannländer och handlade om den möjligheten fanns. Man alltså både anpassade sig och höll kvar vid det man ville ha.

Sedan har vi allt som är gratis, och där är jag i vissa fall väldigt skeptisk. Inte när det handlar om exempelvis utbildning. Ingen ska nekas sådant, det är självklart, men det finns annat som genom att vara gratis eller högt skattesubventionerat, införs för att styra folket i den riktning man vill ha dem. När det inte känns i plånboken speciellt mycket så protesterar väldigt få. Man tycker till och med att det är bra. Men någon måste alltid betala eftersom allt kostar och de som betalar är inte alltid de som drar nytta av det. Dessutom så minskar friheten ju mer man tar av våra skattepengar och påverkar våra vanor och våra liv. Vi blir helt enkelt toppstyrda utan att vi ofta ens märker det. Fundera gärna över hur du själv påverkas och i vilken omfattning staten ska lägga sig i dina val. Ju mer man tänker på det här, ju mer ifrågasätter man det faktiskt.

 

Nygamla Moderaterna

I helgen hade Moderaterna sitt Sverigemöte och bland annat bytte man tillbaka till sin gamla logotyp, det gamla M-et. Med det tog man steget bort från den mindre moderata linje man haft det senaste decenniet (drygt). Man lämnade det ljusblåa och blev det parti man egentligen är. Många är nog lättade över detta och nu blir det tydligt vad partiet står för. Själv har jag saknat det gamla M-et alltsedan man ersatte det med ett blekt gement dito. Det har på något vis funnits en otydlighet i partiet och jag gissar att många har känt sig vilsna. Nu gäller det bara att vara tydlig med vad återgången innebär.

Vissa är säkert oroliga för att partiet nu ska dra iväg allt för långt till höger. Personligen ser jag ingen fara i den riktningen. Snarare så blev det otydligt vad partiet stod för när man under många år försökte trängas med de flesta andra i mitten, för det är där man gärna vill se sig själv. Det finns någon slags trygghet i det; man kan inte bli anklagad för att vara vare sig höger eller vänster, såvida man nu inte är ett tydligt alternativ i endera riktningen. Men det politiskt korrekta och tidens andra har gjort att det har varit finare och bättre att befinna sig i mitten, så dit har partierna dragit sig. Det i sin tur har gjort att väljarna ansett att de är för lika. Jag håller visserligen inte med om det, men det kan å andra sidan bero på att jag nästan alltid har varit politiskt aktiv och därför sett skillnaderna ändå. Fast nu är det inte främst jag som ska övertygas om deras förträfflighet, utan väljare som ofta inte alls är insatta.

Hur som helst. Vad kommer det nu bli av Moderaterna då? Jo, det blir ett parti som med tydlighet kommer att visa var skåpet ska stå, vad som är rätt och fel, vad som ska gälla och inte i vårt samhälle. Sådant är viktigt för tillit och trygghet. Det kommer vidare att vara ett parti som kombinerar eget ansvar, sociala skyddsnät och individens värde. Det kommer bli ett parti för dem som tror på framtiden och möjligheten att vara med och forma den, vare sig det rör sig om privatlivet eller samhället där vi gemensamt ingår. Att Sverigemötet tog det beslut de gjorde både avseende logga och politik var det bästa som kunde hända partiet och nu är det dags för revansch efter alliansanpassningen där vännerna svek.

 

1911 är ett år att ha i minnet

Det här året hände nämligen två revolutionerande saker i Sverige. Det som de flesta säkert tänker på är att männen fick rösträtt. Men det finns en annan sak som inte talas lika högt om, och det är att vi för första gången uppmärksammade och firade den internationella kvinnodagen. Det var alltså ett viktigt år för både män och kvinnor och har självfallet påverkat den framtid vi lever i, och det är bara att tacka och hedra alla som var med i kampen för jämlikhet. Den fortsätter så klart och kommer nog göra det i många år framöver. Men har inget hänt kan man undra? Jo, massor naturligtvis, men så länge vi inte är i mål så är vi inte. Däremot så är det viktigt att inte bli blind för allt som faktiskt har skett, vilket många inte talar så högt om, utan mer ser problemen. Jag tänker som så, att om vi ser både och lika mycket, så går arbetet ännu bättre.

År 1911 beslutades det alltså att alla män skulle få rösta i riksdagen, men det var inte som nu, från 18 års ålder, utan från 25 år. Trots detta var det naturligtvis en stor framgång. Självfallet skulle inte titlar och att vara stadd i kassan vara det som avgjorde vem som fick vara med och bestämma eller inte. För oss är ju detta självklart, men det var en lång debatt innan man äntligen kom fram till beslutet. Att det är så många som i dag avstår sin rösträtt och blir soffliggare kan bara beklagas.

Kvinnokampen då, jo den har funnits långt innan 1911 så klart, men det här året var det flera länder som hakade på den internationella kvinnodagen som året innan hade instiftas. Numera är det en global händelse varje 8 mars. Här hemma har vi kommit långt, men vi har en del kvar att göra och att driva arbetet och uppmärksamma dagen är faktiskt också att vara ett stöd och dragplåster för kvinnor i andra mindre demokratiska länder. Det finns alltså all anledning att fortsätta kampen, men vi ska göra det tillsammans med männen och inte genom att få dem emot oss. Då får vi det bästa resultatet.

 

Lokala partier i svensk politik

Hur länge har det funnits lokala partier i Sverige? När började vi röstdela? Hur många mandat måste man ha i ett kommunfullmäktige? Får vem som helst bilda ett lokalt parti? Hur finansieras de lokala och övriga partierna? Har alla kommuner lokalpartier? Hur många politiker har vi i Sverige? Vilken åldersgrupp har flest representanter i politiken? Får man vara medlem i flera partier om man vill? Vad är den jämkade uddatalsmetoden? Hur många kommuner finns det?

Dessa och många fler frågor får du svar på i min bok Lokala partier i svensk politik. Där kan du också läsa ett flertal intervjuer med representanter för lokala partier samt före detta partier. Boken tar upp de här partierna roll parallellt med riksdagspartierna och deras utveckling. Jag som har skrivit boken är före detta politisk sekreterare och kommunalråd, vilket jag ägnade mig åt under många år innan jag gick över till skrivandet. Politik är både spännande och roligt och jag tror att även du som inte är aktiv kommer att läsa den med intresse.

Ute på marknaden kostar boken runt 150 – 180 kronor. Beställer du den som läsare på min blogg så betalar du endast 130 kronor inklusive porto. Vill du ha den signerad så får du självklart det. Mejla mig på k.wallenborg@mail.com Trevlig läsning!

IMG_1274

 

Nya medlemmar till Moderaterna

Det har nu gått drygt två månader sedan januariöverenskommelsen slöts. En beklaglig överenskommelse som inte byggde på vilja till samarbete eller hade sin grund i att se till att ge Sverige den bästa politiken. Det enda det handlade om var att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande. Jag respekterar visserligen det, men de försvinner inte på grund av dåliga samarbeten eller önsketänkande. De sitter där, med hela 62 av 349 mandat. I procent är det 17,53. De är som bekant tredje största parti. Är då detta samma sak som att släppa in dem i värmen? Nej, det bestämmer man så klart själv och jag ser helst att de inte ingår i någon regering, så där är vi överens. Men de är demokratiskt inröstade och den biten borde man ha större respekt för.

Men, varför den här rubriken? Jo därför att Moderaterna har fått flera medlemmar på kort tid och fler än på väldigt länge. Grattis! Någon som är förvånad? Jag hoppas att ett flertal av dessa medlemmar väljer att bli aktiva, för vi behöver många som engagerar sig för demokratin. Det oavsett tvivelaktiga avtal givetvis. Men med större engagemang från invånare och medborgare kanske den här situationen hade kunnat undvikas. Saken är trots allt den att det är politikerna själva som har drivit på situationen i den här beklagliga riktningen, även om det inte var meningen. Med fler engagerade kloka människor kanske vi hade kunnat undvika att hamna här. Kanske, kanske, hade åsiktskorridoren inte varit så snäv och diskussionerna hade kunnat vara sundare och tagit oss framåt i stället för att som nu där så många målat in sig i olika hörn. Att måla in sig i ett hörn och agera utifrån det leder som vi har fått bevittna inte till något bra.

Att Moderaterna har fått många nya medlemmar säger något. Människor, alltså väljarna, är allt annat än nöjda med utvecklingen, och de som förstår innebörden av vad demokrati handlar om förstår att det som fyra partier – C, L, S och MP – har kommit överens om, inte är vare sig sunt eller bra. C och L som nu blev beroende av det andra partiet som de gör allt att hålla utanför, alltså Vänsterpartiet, har inte åstadkommit något bra utan har istället ökat politikerföraktet. Det är högst beklagligt då de flesta politiker faktiskt engagerar sig för en god sak och tror på vår demokrati. Det blev en stor pannkaka av allt, men det gynnade Moderaterna. Man får väl se det positiva i det trots allt.