Kategoriarkiv: Diagnoser

Landstingsvård efter misslyckad plastikkirurgi?

Ska sjukvårdspersonal moralisera kring vem som ska få vård? Ja säger vissa läkare, nej säger andra. I går så debatterades detta i Opinion och de flesta tittare ansåg att man fick skylla sig själv om man fick komplikationer efter ett plastikingrepp. Det gällde även om man hade andningsproblem, vilket en kvinna i publiken numera hade, plus andra problem efter att en klåpare hade opererat hennes näsa och sedan inte tog sitt ansvar. Det är så enkelt att spontant tycka att om man tar en medveten risk så får man också ansvara för konsekvenserna och betala för att få det åtgärdat. Men ändå… Det känns inte bra när vården börjar välja moraliskt vem som har rätt till den, före att se till vem som har störst behov.

Självklart så kan man tycka att den med ett medfött problem ska få vård före den som har gjort ett frivilligt ingrepp om än den personen har större problem. Men det blir problematiskt. De flesta plastikoperationer lyckas och det är en minoritet som får problem; vore risken mycket större så vore det lättare att moralisera, men vissa gör det alltså ändå. På grund av landstingets begränsade resurser så finns det sjukhus som inte hjälper en patient med misslyckad plastik överhuvudtaget. Men hur ställer sig samma läkare till mördaren som behöver vård? Eller rökaren som från början har vetat att detta kan ge cancer eller KOL? Eller den överviktige patienten som själv har ätit sig till sin övervikt? Om jag lider av cancer på grund av dåligt levene, ska jag då utestängas från vården så att bara de som har levt hälsosamt får hjälp då vi har bristande resurser?

Det här är knepigt och det är klart att man både i misslyckade plastikfall och i andra fall kan ha moraliserande åsikter, men var drar vi gränsen? Har vi inte alla gjort något fel någon gång eller tagit risker? Ska mobilprataren som krockar få betala för sin vård, men offret i den andra bilen få den gratis? Tanken är frestande, jag erkänner det, men vill vi verkligen ha det så? Jag tror inte det. Däremot så bör reglerna för vem som får utföra olika typer av vård vara mycket hårdare, en läkarlegitimation ska inte kunna räcka för att fuska lite här och var. Det måste dessutom gå att kräva ansvar från klinikerna som utför klåparjobb. Det ska naturligtvis även vara enklare att stänga av oseriös vårdpersonal även inom det privata. Men att någon innan vi har kommit så långt ska ha andningssvårigheter på grund av en misslyckad plastikoperation kan faktiskt inte vara rimligt.

 

Annonser

Vi är sjuka för 20 miljarder kronor om året i Sverige

Hur är det möjligt? Ett av världens bästa länder att bo i, bland de främsta på jämställdhet, ett land som över 200 år har sluppit krig, ett utbildningssytem där alla genom skattefinanistering kan utbilda sig gratis, bra sjukvård och med ett väl utbyggt socialt skyddsnät. Vi har det så fantastiskt förspänt så jag undrar om vi verkligen förstår hur bra vi har det jämfört med majoriteten av jordens befolkning. Det som vi ofta klagar över – och med rätta så klart – är det usla vädret och de korta somrarna, men annars… Vad sjukskrivs vi oftast på grund av då? Ja, precis, stress! Det är inte helt enkelt att komma tillrätta med det här, men det finns självklart väldigt mycket som skulle kunna göras.

Mer motion på recept är en väg att gå. Yoga, som är vetenskapligt bevisat att det hjälper mot stress, skulle kunna ordineras, eller varför inte använda det i förebyggande syfte. Precis som alla andra som jag har pratat med och som yogar, så instämmer jag i att det är lika bra för välbefinnandet som för kroppen i övrigt. Det kostar inget, allt man behöver är en yogamatta, och det finns övningar som passar alla. Det behövs dessutom ingen speciell plats som man måste vara på, utan det fungerar på de flesta ställen. Djur på recept är det alldeles för lite av, men det finns. Effekten av att umgås med djur är väldigt stor, både i förebyggande syfte, men även som terapi. Nu är saker inte så enkelt så att det alltid räcker att umgås med en hund eller en häst en stund, ta några långpromenader eller göra några yogapass. Men det kan hjälpa många lika bra som mediciner gör, så det ska inte underskattas.

Vad skapar då den här stressen hos oss? Hos tonårstjejer och unga kvinnor så är det oftast pressen i skolan som är påfrestande. Psykisk ohälsa är ett stort problem hos unga, även killar. Men för dem som är lite äldre och redan inne i arbetslivet så är tillvaron på arbetsplatsen negativ för många. Här handlar det både om att ha en bra chef som är lyhörd, men även att ha ryggrad och rapportera det som är dåligt så att förbättringar kan göras. En chef ser och hör inte alltid allt. Men även privata problem kan påverka och då ska arbetsgivaren ändå finnas där för att hjälpa om det går. Säkert så är den snabba takten i samhället också en stor bov och den finns så klart även i arbetslivet. Lycka mäts tyvärr av de flesta i pengar och materiella ting, något som gör att många av oss aldrig blir riktigt nöjda trots att vi har det bra. Ja det finns många dimensioner, men man kan inte annat säga än att det är sorgligt att så många människor mår så dåligt.

 

I vårt upplysta samhälle så borde alla i Sverige veta att sexuell läggning är medfött

Fler och fler unga människor inom judendomen, islam och kristendomen tvingas i Sverige till att söka ”terapi” för att bli botade mot något som vi alla vet inte går att bota. Om det nu anses som ett måste. Att vara homo- eller bisexuell är för vissa något så upprörande så det inte finns några medel som skys för att ”bota” ”sjukdomen”. Under stor press går alltså ungdomar och vuxna människor till låtsaspsykologer eller präster för att bli normala. Man får naturligtvis inte heller ha några andra avvikelser som att vara transsexuell eller så; då måste man renas och helas.

Det är rent ut sagt bedrövligt hur vissa, framför allt föräldrar behandlar sina ungdomar och ibland även vuxna barn. De personer som ska finnas där när omvärlden är tuff är ibland de som sviker mest. Hur är det möjligt? Men staten har hittills blundat och accepterat och ger till och med skattepengar till samfund som sysslar med detta. Liberalen Robert Hannah som kommer att motionera om det här i riksdagen i höst säger det så bra: ”Man kan inte övertala någon till att inte vara något man är född till.” Det här vet vi ju alla och vi vet även att homo- och bisexuella finns över hela världen.

Varför ska inte dessa människor ha rätt till ett lyckligt liv precis som alla andra? Varför ska vissa kunna ta sig rätten att förstöra livet för sina medmänniskor bara för att de inte gillar vem de bor med eller har sex med? Det är så absurt så det finns inte ord för det. Betänk att många redan har ett liv med motgångar, ska vi då tillåta att andra tar sig friheten att göra livet ännu värre? Robert Hannah vill förbjuda ”omvandling” av människor med andra sexuella preferenser än heterosexualitet. Jag hoppas att han lyckas.

 

Höj språkkraven inom vården

Sedan april förra året så har kraven på språkkunskap för vårdpersonal som är utbildade i annat EU-land ökat. Man ska kunna svenska, norska eller danska. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2016/nyasprakkravviktigtforpatientsakerheten Det borde väl vara självklart att det är svenska som gäller. Inte ens alla med svenska som modersmål förstår norska eller danska och hur ska då invandrare förstå vårdpersonal som kanske endast talar ett av de andra nordiska språken. Det är naturligtvis bra att kraven har ökat. Men alla som invandrar från icke EU-länder då? Vad gäller för dem? Ja de här kraven gällde redan för dem. Men det gäller ofta bara på pappret.

Vårdpersonal som inte kan svenska språket ordentligt är ett enormt problem landet över. Givetsvis så kan majoriteten av svensk vårdpersonal svenska, men jag skriver ändå enormt eftersom det är alldeles för ofta förekommande. Personal med bristfälliga svenskkunskaper som av någon outgrundlig anledning har lyckats få jobb inom vården erbjuds ibland svenskundervisning, men många är inte ens intresserade av den. Många av dessa jobbar inom äldreomsorgen och tar hand om människor som aldrig tar sig utanför dörren på egen hand. Samtalen med personalen kan vara de enda samtal som de har. Att den man pratar med då inte förstår en måste vara oerhört frustrerande.

Men självklart är den främsta aspekten säkerhet. Om jag som patient försöker förmedla något som vårdpersonalen inte uppfattar så kan ju följderna bli katastrofala. Det här ansvarar både kommuner och landsting för. De tillsammans med chefer på olika avdelningar vet om problemen, ändå så anställs ny personal med bristande språkkunskaper. Att jag bloggar om detta just idag handlar om att flera partiledare nu i Almedalen talar så entusiastiskt om vår vård och hur den ska kunna bli bättre. Dock inte ett pip om bra svenska. Är de verkligen ovetande om problemet eller vill de bara inte diskutera det?

 

Assisterad dödshjälp även i Sverige?

För mig är det alldeles självklart att Sverige borde ha assisterad dödshjälp. Men majoriteten av våra riksdagspolitiker anser uppenbarligen inte det eftersom svenskar som vill få den här hjälpen måste ta sig utomlands. Det är sorgligt att en dödsjuk människa tvingas till det i en desperat situation. Jag har precis läst en artikel om dödshjälp i Schweiz. När man får kunskap om hur det går till så är det omöjligt att ha en annan åsikt än att det borde vara tillåtet. Det är en process som tar månader och man måste själv kunna dricka preparatet som gör att man avlider.

Förmodligen är det rädsla och okunskap som gör att vi som ett av världens mest moderna länder inte tillåter dödshjälp. Jag tror att många är rädda för att det är så enkelt så att man riskerar att hjälpa människor som egentligen inte vill dö. Men faktum är att självmorden i Schweiz har sjunkit. De flesta som får godkänt att de kan få den här hjälpen avstår dessutom. Det finns alltså många rädslor och myter att ta död på.

Det är synd att vi inte pratar mer om döden eftersom vi alla kommer att drabbas av den. Om vi lider och aldrig kommer att bli friska från en svår sjukdom, borde det då inte vara upp till oss själva att bestämma om vi vill avsluta lidandet? Varför inte tillåtas ett värdigt slut om man känner att dödshjälp är ett sådant? Många människor lider svårt och vet att ingen återvändo finns. Många av dessa vill slippa ett långdraget och jobbigt slut på livet och det borde respekteras.

 

Vit jul

Sedan någon vecka tillbaka ser man då och då artiklar och namninsamlingar om en vit jul. De flesta kanske tänker på en jul med snö, vilket vi väl alla vill ha? Men sådant går inte att bestämma. Det jag syftar på är en jul helt utan alkohol. Många skriver på och det kan omöjligt finnas en enda förälder som vill att deras barn ska genomlida en jul med fylla. Ändå så drabbar det många. Hjälper då en lista? Jag är rädd att den inte gör det. Förhoppningsvis så får den någon med alkoholproblem att tänka till och inför den här julen äntligen söka den där hjälpen som skulle ha behövts även tidigare jular. Kanske någon verkligen skärper till sig den här julen, om nu det går i fall man är beroende. Jag har själv inte skrivit på och kommer heller inte att göra det.

Vissa kanske tycker att det låter präktigt, men hos oss förekommer ingen fylla på jul även om de flesta tar något glas till maten eller senare på kvällen. Så för mig finns det ingen anledning att avstå helt. Nu är vi visserligen bara vuxna, men det har alltid varit samma sak, även när barnen var små, ingen eller måttligt med alkohol på jul. Nu handlar det naturligtvis om ett budskap och ett mentalt stöd även till andra. Men för mig så är det här mer för syns skull än att det verkligen gör skillnad. Jag skulle gärna skriva under en lista som var grundat på stöd till familjer som behöver sådant.

Tänk er en lista där vi alla som inte har alkoholproblem ger vårt stöd och vår hjälp till dem som behöver, vuxna som barn, och där det inte handlar om att vi själva avstår, utan att vi räcker ut en hand till dem som behöver det, utan att de ska ha dåligt samvete för att inte de också klarar av julen nyktert. Jag ser inte ner på ställningstagandet om en vit jul och det är bra att många visar att det inte blir någon alkohol när man ska umgås och ha trevligt. Jag är bara rädd att det kan skapa dåligt samvete och få föräldrar att må ännu sämre och skämmas ännu mer. Jag skulle alltså vilja se en ”stötta andralista” där det enda fokuset är vad vi kan göra för att hjälpa andra utan att tala om vad vi själva gör eller inte gör. Ändå så vill jag avsluta med att säga att ni som skriver på en vit jullista har min respekt även om jag själv inte kommer att skriva på den. Förhoppningsvis så är den till hjälp även om jag tills vidare är skeptisk.

 

Har alkoholpolitiken blivit mer liberal?

Och har vi själva blivit mer liberala? Vi ses oftare över ett glas vin än vad vi gjorde förr och framför allt så har alkoholdrickandet bland kvinnor blivit accepterat på ett annat sätt. Jag har inga moraliska betänkligheter när det gäller alkohol och uppskattar själv ett gott vin, men jag kan ibland känna att det gäller att inte bli för liberal. Det finns rekommendationer kring hur mycket vi ska dricka som mest för att vara på den säkra sidan och det är naturligtvis bra på sitt sätt, men det gäller att ha koll på sitt intag och vara på sin vakt om man plötsligt börjar dricka mer än tidigare och veta varför i så fall. Vissa kör med vita veckor eller vita månader, vilket det finns åsikter om eftersom de flesta kan göra uppehåll och praktiserar man detta så att är det viktigt att vara medveten om varför man gör det där uppehållet.

Som före detta politiker med ansvar för folkhälsa så tänkte jag ibland på det här med alkohol och när det blir ett problem och jag frågade också personalchefen hur man hanterade det hela om man misstänkte att någon av kommunens anställda hade alkoholproblem. Jag var också engagerad för att inte ungdomar skulle börja dricka för tidigt samt problemen med kvinnors ökade alkoholintag. Men vi andra då, vi som var förtroendevalda, vem ryckte ut om någon av oss misstänktes ha problem eller vem talade om riskerna med alkohol för vår del med den enorma stress som många levde under? Ingen faktiskt. Inte jag heller ska jag erkänna.

Så här har före detta toppolitikern Kristina Axén Olin sagt om politiker och alkoholproblem: ”Det finns ingen personalansvarig som försöker upptäcka eller se när någon har ett problematiskt drickande.” Hon varvade själv ner med alkohol och till en början så är det säkert inget problem, men risken att det blir det är stor, och hon om någon vet och just därför så är hon så engagerad i frågan. Jag tror att det är viktigt att vi lyfter fram riskerna mycket mer. Det behöver inte göras med några pekpinnar, men förebyggande arbete ska alltid föras. Vår hälsa är det viktigaste vi har och den ska vi ha stor respekt för.