Kategoriarkiv: EU

Moderaterna i EU

Nu har det gått en vecka sedan vi hade Europaparlamentsval och för Moderaternas del gick det väldigt bra. Tre mandat blev fyra och budskapet om vad som behövs i EU gick uppenbarligen fram. De som ska representera partiet är Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn och Arba Kokalari. Stort lycka till! Det ska som moderat bli spännande att följa dem.

Här på SVT kan ni se en väldigt fin uppställning på vad resultatet blev för alla partier: https://valresultat.svt.se/2019/ Av de nio partierna som vi hade i parlamentet blev det bara åtta den här gången. Feministiskt initiativ åkte ut. Jag skulle ljuga om jag sa att jag beklagar det. Jag tror för övrigt aldrig att FI kommer bli någon framgångssaga. De har funnits i 14 år nu och trampar fortfarande vatten. 2006 ställde de upp i riksdagsvalet och de har ännu inte lyckats ta sig in där. Så man får väl ändå säga att det måste ha varit en seger att komma in i EU-parlamentet.

Det parti som ökar mest den här gången är Sverigedemokraterna. Bra jobbat får man väl säga även om det är med viss oro som jag ser på deras framfart. Det är svårt att förhålla sig till partiet tycker jag. Mycket som de driver är bra, men det finns ju en del som får en att fundera. Sedan är frågan vad som händer med demokrati och yttrandefrihet om de får för stor makt. Där känner jag oro. Men det är en känga till de andra partierna och missnöjda väljare visar sitt missnöje.

 

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

EU-valsfunderingar

TV-debatter tillhör definitivt en av favoritgenrerna för mig. Därför är det inte konstigt att jag har tittat på det mesta som har visats nu i samband med EU-valet. Det har blivit en del, men det är fortfarande två dagar kvar innan valdagen, så mer kommer det att bli. Hur mycket klokare har jag blivit då? Ja inte lika klok som jag har offrat antal timmar, det är ett som är säkert. En statsvetare sa att det ibland har blivit för detaljerat. Jag som klagat på att det är för ytligt. Jag vill har mer konkreta diskussioner, även om det blir en del detaljer. Hur ska vi annars förstå och lära oss?

En debatt som jag såg var som en repris på riksdagsvalsdebatten och gav inte alls speciellt mycket. När det är så då har inte debatten blivit vad den var tänkt anser jag. Sverige är en sak, Europeiska unionen en annan. Men jag ska erkänna att allt debattittande har lett till en sak som är positiv, och det är att mitt EU-intresse har ökat. Så någonstans har de lyckats, våra kandidater. Trots det så saknar jag mer information om själva systemet, vad vi kan påverka och hur det går till. Att valdeltagandet är lågt har nog med att göra att det helt enkelt är för abstrakt. (Det är en trolig förklaring, men självklart inte en ursäkt.)

Nu är det snart söndag och valdag, så den valrörelse som vi har haft, den är som den är. Dock så kan man hoppas att det framöver blir ett ökat intresse från både medborgare och media, för EU är viktigt och det kostar fasligt mycket pengar, så vi kan inte bara rycka på axlarna om vi inte förstår. Det vi ska göra är i stället att ta reda på mer, ställa frågor till politikerna och sätta press på bättre mediebevakning, och då menar jag under hela mandatperioderna. Valdeltagandet då? Förra gången var det drygt 51 procent. Kan vi hoppas på 58 den här gången? Alldeles för lågt så klart, men bättre än 2014.

 

Alltså, vad säger statsminister egentligen?

I SVT-intervjun med Stefan Lövfen kom frågan om antal immigranter upp och den ställdes gällande antalet och om vi inte kan ta emot fler erftersom Socialdemokraterna i våras sa att 14 000 är det högsta antalet vi mäktar med per år framöver. Förra året hade 26 000 personer kommit till Sverige, nästan dubbelt så många alltså. 14 000 skulle vara vår andel i EU om vi gjorde en rättvis fördelning menade statsministern. Svaret blev exakt 42,47 sekunder och någotsånär framgår det vad han anser. Först handlade det om EU och dess fördelning och sedan kommer han in på Sverige och hur alla kommuner nu är tvingade att ta emot flyktingar mot tidigare. Men det blir bra svamligt. Jag ska citera honom efter att han sagt detta, och citatet är direkt efter att han sagt att vi la om lagen.

”Om man då tittar på det hur den fördelningen skulle slå och sedan får man säkert lägga till andra parameter, ekonomisk ställning i landet hur det ser ut, då kommer det att kunna plus minus. Men om man bara tittar på befolkningen då ligger det någonstans där.” Jag har gått en kurs i transkribering och ett som är säkert är att vi människor svamlar och talar bra mycket mer osammanhängande än vad vi tror, men detta och från en statsminister? Än mer märkligt blir det när han längre fram i intervjun säger att 14 000 var ett exempel och att S värnar asylrätten och att han inte vill neka någon att söka asyl. Till vilken nytta då kan man i så fall undra. Detta är ju snurrigare än virvelvinden på ett tivoli.

Jag skrev i gårdagens blogginlägg att Isabella Lövin var jobbig att lyssna på just för att hon inte svarade på frågor och jag nämde då att det gör Stefan Löfven, men nu när jag har kommit längre in i debatten så är det lika jobbigt att lyssna på den här intervjun, för även om han svarar oftare – det känns i alla fall så – så är det väldigt svårt att verkligen förstå vad han tycker. Det ska bli intressant att lyssna på alla övriga intervjuer. Jag kommer att beta av dem så snabbt jag kan och ge lite fler kommentarer. Det är trots allt val snart och här har partiledarna en gyllene chans att i en timme tala utan andra partiers inblandning. Den förmånen borde de värna mer om kan man tycka.

 

Björklund och Lööf

Två duktiga talare, men ärligt talat så tycker jag att Annie Lööf har blivit hård på något vis, eller kanske stel; svårt att exakt sätta fingret på det. Det har inget med innehållet att göra, utan hennes stil bara. På något vis är hon mindre intressant att lyssna på än de andra. Däremot så ska hon ha en eloge för hur hon hanterade NMR. Hon fann sig direkt i en säkerligen väldigt obehaglig situation. Det är stor synd och skam att demokratiska Almedalsveckan ska innehålla nazister. Att de dessutom inte kan respektera andras tal är än mer bedrövligt. Men hon fann sig och höll sitt tal på ett bra sätt även om jag personligen inte tilltalas av hennes stil. Kommentatorerna efteråt menade förresten att hon målade upp en för mörk bild av samhället, men problem måste adresseras för att kunna lösas, så det har jag inget problem med det.

Men åter till Björklund. I de så kallade expertkommentarerna efteråt fanns det kritik och förvåning över hur mycket han tryckte på vikten av EU och risken med swexit. Det ifrågasattes till och med hur talskrivaren hade tänkt. Själv såg jag det tvärtom. Liberalerna gjorde verkligen ett smart drag som vävde in SD och swexit och lyckades lyfta fram det negativa med partiet utan att diskutera det kopplat till enbart rasism. Man kan även se det som att han ligger steget före just för att han tar upp något som kan få stora konsekvenser många år framåt i tiden och samtidigt tala om annat än gängkriminalitet. Att lämna EU är nämligen inte direkt en lysande idé.

Nu har det varit fem Almedalstal och alla har tagit upp olika frågor, även om vissa har varit dessamma. Alla har också haft sin egen stil och egen vinkling. Det uppskattar nog många. Att köra samma mall blir bara tråkigt. Vissa har tagit ut svängarna mer än andra, även om det givetvis finns hur mycket mer som helst att lyfta fram. Nu är det bara tre kvar och jag ser fram emot att lyssna även till dem. Det ska bli spännande att se vad de kommer att ta upp förutom invandring och kriminalitet.

 

Låt M och S bilda regering, eller inte…

I gårdagens SvD näringsliv, uttalade Anders Borg, före detta finansminister följande: ”Jag tror det bästa – inte mest sannolika – vore en bred koalitionsregering som inkluderar både M och S.” Det nämndes även att det är så som väljarna vill ha det, men hur många av dem och hur har frågan ställts? Tyvärr så framgår inte det. https://www.svd.se/anders-borg-uppmanar-m-bilda-regering-med-s För egen del så är jag inte alls säker på att det är vad väljarna i stort vill. Men det är min teori.

Borg utesluter för övrigt inte regeringsbildande med Sverigedemokraterna och frågan är hur stor skillnaden skulle bli i migrationspolitiken då de flesta partier nu har skärpt kraven. Så här säger han när SD kommer på tal:  ”Jag tror att svensk socialdemokrati är beredd ta ansvar för landet och tror de bäst gör det i regeringsställning. För mig är det mer naturligt att Alliansen och Moderaterna söker sig till att samtala med Socialdemokraterna.” Alltså inte ett helt avståndstagande.

Däremot så finns det annat som kan vara svårt att komma överens om och SD har en del värderingar och åsikter som inte stämmer överens med Moderaternas. Det gäller både invandrare, men även EU och en del annat. Fast det skulle även bli svårt med Socialdemokraterna. Det är mycket som aldrig kommer att kunna lösas politiskt. Jag tror att många Moderater skulle bli besvikna om partiet stöttade S. Men jag har faktiskt svårt att se det hända. Vidare så är det bara att titta på den här mandatperioden, och då står ändå S och MP mycket närmare varandra än vad S och M gör. Ändå har det varit otroligt rörigt och det har varit kompromisser som många är besvikna över. I vassen lurar dessutom Vänsterpartiet som är med och styr och ställer trots att de inte ens sitter i regeringen. Ja det blir verkligen en rysare den 9 september.

 

SD går framåt – igen

Och jag tror att det kommer att fortsätta. Men det är alltså vad jag tror. Med tanke på exempelvis söndagens debatt i Agenda där ingen ”visste” varför de sexuella övergreppen har ökat så drastiskt, så förstår man alltså fortfarande inte att man med sådana uttalanden ger röster till Sverigedemokraterna. Det här är ett parti som utöver tvivelaktiga uttalanden och ibland mycket häpnadsväckande kommentarer kring samhället och sina medmänniskor, mycket väl kan börja pilla på yttrandefriheten om de får chansen.

De vill lämna EU och vad det innebär för ett sådant parti är det nog bäst att vi slipper erfara. Men sedan så finns det så klart annat mindre drastiskt. Allt de vill är ju inte dåligt och med sitt hitills begränsade inflytande i kommuner och landsting så har de inte ställt till några större problem. För egen del så tror jag till skillnad mot tidigare, att det bästa är att samarbeta med dem i frågor där det är möjligt. Någonstans så sätts dessutom demokratin ur spel om allt ska gå ut på att osynliggöra dem trots att deras existens faktiskt vilar på demokratiska val.

Men ändå, jag trodde i min enfald att vi nu när vi är i en valrörelse, skulle slippa se hur övriga partiledare för öppen ridå (om än inte det är syftet så klart) agerar valarbetare åt SD. Situationen är självklart svår eftersom allt är en balansgång och de måste vara seriösa i sina argument. Men att inte kunna hantera vissa frågor bättre än i söndags retar bara upp gemene man, och vad tjänar man på det?