Kategoriarkiv: EU

Ansvarsfrihet

Om du såg söndagens Agenda, så såg du diskussionen om ansvarsfrihet för barnmorskor. Det handlar om abort. Nu för tiden så gör det ofta med ett piller. Men det hindrar inte att vissa barnmorskor vägrar utföra aborter genom att ge patienten pillret. Jag förstår dilemmat även om jag inte anser att man ska kunna välja bort arbetsuppgifter hur jobbiga de än är. Som jag har sagt tidigare så lägger man över det här på sina arbetskamrater, som säkert inte heller ser det som något de gärna gör, även om de vill hjälpa kvinnan. Man kan i alla fall utgå från det i synnerhet om det handlar om kirurgiska ingrepp på grund av sena aborter.

Ellinor Grimmark – barnmorskan som driver sitt eget fall med hjälp av pengar från antiabortrörelsen – har flyttat till Norge och jobbar där. Sverige delar inte Norges syn, och just ansvarsfrihet är det många länder som har. Fast även om många andra har en annan uppfattning, vilket ofta hänvisas till, så behöver det nödvändigtvis inte vara bra. Så det i sig är inget argument i det här fallet.

Hur kommer det att gå då? Ja, jag tror inte att Europadomstolen kommer att döma till Grimmarks fördel. Det vore ytterst beklagligt eftersom alla kvinnor som besöker vården ska veta att det alltid är patienten som står i centrum. Personalen på kvinnokliniker ska aldrig kunna vägra att hjälpa någon som behöver vård. Man ska vara medveten om att Grimmark inte ens skulle hjälpa ett våldtäktsoffer. Principerna går nämligen före patienternas väl och ve.

 

Annonser

Kebabkött och EU

Fryst kebabkötts vara eller icke vara i EU? Den frågan diskuteras ibland utifrån de tillåtna fosfaterna i det frysta köttet. I Europa skulle 200 000 personer påverkas om det blev ett förbud, det hävdar de som är för att fosfat tillsätts i köttet. De lyckades också bevara regeln i den senaste omröstningen. Men det är ett ganska ihåligt argument, för i så fall så skulle allt annat också som är ifrågasatt kunna tillåtas, bara det ger arbeten. För egen del så hoppas jag att EFSA (The European Food Safety Agency) ser till att ändra på det här, och chansen är stor.

Många EU-politiker hävdar att det finns en stor hälsofara med att äta fosfat, medan de som tycker motsatsen menar att bevisen inte är tillräckliga. När det gäller tillsatser i maten, så kallade E-nummer, så uppdateras listan med dessa då och då. Det beror naturligtvis på att kunskapen om dem blir bättre. Ibland så är man ganska säker på sin sak, men inte tvärsäker. Då är frågan: är det bättre att ta det säkra före det osäkra? Jag tycker ju det. Nojjig ska man aldrig vara, det är lika illa för hälsan det, men sunt förnuft är alltid en god egenskap. Jag är därför övertygad om att fler och fler politiker kommer att förespråka bättre livsmedel inom EU. Vi har tillsatser som inte borde vara godkända, om det råder ingen tvekan, men kunskapen hos beslutsfattare är ofta för låg.

E-nummer är förresten en kombination av ett E och några siffror och betyder att det är en tillsats godkänd av Europeiska parlamentet. Därav bokstaven. Jag bifogar en tidningsartikel som är väl värd att läsa. Dessvärre så är den på engelska, men jag har inte hittat någon bra med svensk text. http://www.dailymail.co.uk/news/article-5175683/Victory-doner-kebabs-EU-preservatives-ban-foiled.html Det vore verkligen önskvärt om det vi äter fick ta mer plats i den politiska debatten. Det påverkar oss alla och många människor har hälsoproblem. Vidare så finns det en etisk aspekt i det hela. Vi betalar för mycket skräp. I det här fallet som gäller kebab så går det att använda färskt kött, eller också så får man hitta en annan väg för att det ska hålla sig saftigt och gott. Att endast fostat skulle vara lösningen låter inte sannolikt. Kanske handlar det rätt och slätt om att kvalitén är för låg?

 

Skyll inte bara på andra EU-länder när det gäller det stora antalet flyktingar

I kväll har jag varit på ett politiskt möte, vilket alltid är intressant. Även om jag inte längre är politiker så kan jag inte låta bli att engagera mig och diskutera, bland annat här på bloggen. Mötet handlade om migration och jag fick veta att det finns länder inom EU som har erbjudit sig att ta emot fler flyktingar än vad som har kommit dit. Detta samtidigt som trycket på till exempel Sverige och Tyskland har varit och är enormt. Vi ojar oss ofta över att fördelningen EU-länderna emellan måste bli bättre, och så är det onekligen.

Givetvis så borde fler länder ha tagit emot flyktingar och fler dessutom. Snedfördelningen är alldeles oacceptabel. Däremot så är det inte hela sanningen att alla andra alltid smiter undan. Saken är nämligen den att de flesta söker sig till de rikaste länderna trots att de får uppehållstillstånd på annat håll. Alltså så väntar många år efter år i Sverige trots att de egentligen inte behöver.

Hela migrationspolitiken har kantrat och blivit alldeles tokig. Har man möjlighet att få hjälp i ett visst land, självklart så nära sitt eget som möjligt, så ska det inte vara möjligt att tacka nej och sedan ta sig till ett annat som redan går på knäna och inte kan hantera situationen vare sig i praktiken eller teorin. Det ska heller inte vara möjligt att komma in i ett land utan giltiga ID-handlingar. Att det går har gjort att vi i många fall inte har en aning om vem vi tar emot. Det handlar om säkerhet och trygghet både för oss och för andra flyktingar, men av någon anledning så har vi bortsett från sådant. Rutinerna måste bli bättre och kraven större.

 

Inse att det handlar om mer än bara ”kvinnan utanför Coop”

Vellinge kommun, kommunen som nu har förbjudit tiggeri är i fokus då de har beslutat om något som många, många fler människor vill se. Frida Boisen, krönikör på Expressen skriver om beslutet: http://www.expressen.se/kronikorer/frida-boisen-1/jag-skams-for-att-vara-svensk/ Hon frågar vem man vill vara, den som hjälper eller den som blundar. Personligen så vill jag vara den som hjälper, men inte genom underhåll av tiggeri; det finns alltså ingen motsättning här. Vissa av hennes formuleringar får mig att bli riktigt förbryllad då jag tycker att hon ofta skriver sunt, men här faller hon in i det allmänna resonemanget utan att fundera djupare på frågan. Detta är alltså vad jag läser ut av krönikan, men jag kan ha fel. Jag förstår också att det blir reaktioner på Vellinge kommunfullmäktiges beslut och det har redan överklagats, men jag kan ändå se något positivt i allt. Boisen tar naturligtvis upp en del relevanta fakta och dem ska vi vara medvetna om. Däremot så tror jag ändå inte att tiggeri är en lösning som ska ses som permanent.

Vi borde aldrig ha tillåtit migranternas tiggeri alls. När de kom så borde Sverige tillsammans med övriga EU ha reagerat omgående och krävt att de stater vars medborgare inte tillåts ha ett drägligt liv, tar sitt ansvar. Länder som är fattiga eller av andra skäl har svårt att göra vad de ska, måste få stöd, men att vi som nu skickar EU-pengar till dem som inte kommer alla människor till del, samtidigt som vi tar hand om deras medborgare och låter dem tigga kan aldrig vara en vettig långsiktig lösning. Det som retar mig i hennes krönika är att hon som skribent och med förmågan att formulera sig bättre, gör det enkelt för sig och som så många andra skriver människor på näsan som samvetslösa och bekväma. Som att människor som inte vill se tiggare hellre slänger in en summa på något konto och återigen lutar sig tillbaka i soffan. Det är att medvetet ställa människor emot varandra och det gynnar ingen fattig. Jag hoppas att debatten nu ska få oss att se lite djupare på problemet. Det är orimligt att länder som smiter undan sitt medborgaransvar kommer undan med detta, för Sverige kan aldrig hjälpa alla världens fattiga människor. Däremot så kan vi politiskt och med bistånd påverka och det är den bästa vägen att gå.

En annan viktig sak att ha i åtanke är att det i allra högsta grad påverkar vad som sker i gatubilden. En offentlig miljö med misär riskerar att leda till mer misär och sänka ett lands status. Det handlar inte om att rika vill slippa se fattiga, utan att det finns en poäng med att jobba för en hög social status och trygghet då det skapar ett bättre samhälle vilket i sin tur gynnar folkhälsan. Alla länders medborgare vill ha det på det viset och tack vare att vi har varit så målmedvetna i det arbetet och sedan har lyckats så bra så har vi har kunnat hjälpa många av världens människor. Nu lägger vi fokus på några få och vi gör det ofta på ett felaktigt sätt, samtidigt som vi glömmer dem som vi inte ser. Mänskliga rättigheter är grundläggande och vi kommer bara att lyckas om vi använder både hjärtat och hjärnan.

 

I den bästa av världar

Visst, tanken är vacker och fungerar säkert bra i den bästa av världar, men vi lever inte där, vi lever i verkligheten och alltså inte i teorin. Därför så blir jag lite matt när jag läser inledningen på Miljöpartiets migrationsprogram: ”Miljöpartiet de gröna har en vision om en värld utan gränser, där alla människor kan flytta, och ingen tvingas fly. Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo. Vi ska möta människor med möjligheter, inte murar. Alla ska kunna leva, arbeta och förverkliga sina drömmar där de önskar. Fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet.”

Att kritisera den här texten handlar inte om en viss syn på människor som är födda utanför våra gränser, utan om vi anser att utarmning av Sverige är värt priset bara för att få känna sig duktig eller leva kvar i drömbubblan. Vi bor i ett till medborgarantalet litet land. Vi har lyckats bygga upp en välfärd som många är avundsjuka på och för oss är demokrati och jämställdhet grunderna för hur vi lever. Vi litar till att samhället finns där när vi behöver det. Grundtryggheten är viktigt. Men många av oss ser hur det börjar bli sprickor lite här och var. Sådant stressar oss, med all rätt. Vilka är det egentligen som MP företräder? Hur kan man vilja öppna gränserna helt? Varför anser man att de skattepengar som vi själva har jobbat ihop hellre ska gå till andra än dem vars pengar det faktiskt är? Hjälpa människor i nöd är en annan sak, för det ska vi alltid göra, men att dränera vårt samhälle är helt fel väg att gå.

Jag var kommunpolitiker under många år och minns så klart alla diskussioner om ekonomin och vi kan ta skolan som exempel. Redan innan det stora antalet flyktingar kom hit så vändes det på varje krona. Oron för lärarbristen var också stor. Nu anser många politiker att det finns plats för ännu fler elever, trots att vi ofta inte hade behöriga lärare ens tidigare. Är det rimligt? När kvalitén på alla områden i vår välfärd nu har försämrats så är vi på väg att bli ett land som i slutänden inte kommer att kunna hjälpa människor i nöd och vi själva kommer att få sänka våra krav på vård, skola och annat rejält. Ändå vill MP helt ta bort våra gränser. Det är så långt ifrån ansvarstagande som man kan komma och det är inte värdigt svenska politiker. De är faktiskt vårt lands företrädare.

 

Höj språkkraven inom vården

Sedan april förra året så har kraven på språkkunskap för vårdpersonal som är utbildade i annat EU-land ökat. Man ska kunna svenska, norska eller danska. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2016/nyasprakkravviktigtforpatientsakerheten Det borde väl vara självklart att det är svenska som gäller. Inte ens alla med svenska som modersmål förstår norska eller danska och hur ska då invandrare förstå vårdpersonal som kanske endast talar ett av de andra nordiska språken. Det är naturligtvis bra att kraven har ökat. Men alla som invandrar från icke EU-länder då? Vad gäller för dem? Ja de här kraven gällde redan för dem. Men det gäller ofta bara på pappret.

Vårdpersonal som inte kan svenska språket ordentligt är ett enormt problem landet över. Givetsvis så kan majoriteten av svensk vårdpersonal svenska, men jag skriver ändå enormt eftersom det är alldeles för ofta förekommande. Personal med bristfälliga svenskkunskaper som av någon outgrundlig anledning har lyckats få jobb inom vården erbjuds ibland svenskundervisning, men många är inte ens intresserade av den. Många av dessa jobbar inom äldreomsorgen och tar hand om människor som aldrig tar sig utanför dörren på egen hand. Samtalen med personalen kan vara de enda samtal som de har. Att den man pratar med då inte förstår en måste vara oerhört frustrerande.

Men självklart är den främsta aspekten säkerhet. Om jag som patient försöker förmedla något som vårdpersonalen inte uppfattar så kan ju följderna bli katastrofala. Det här ansvarar både kommuner och landsting för. De tillsammans med chefer på olika avdelningar vet om problemen, ändå så anställs ny personal med bristande språkkunskaper. Att jag bloggar om detta just idag handlar om att flera partiledare nu i Almedalen talar så entusiastiskt om vår vård och hur den ska kunna bli bättre. Dock inte ett pip om bra svenska. Är de verkligen ovetande om problemet eller vill de bara inte diskutera det?

 

Att anpassa sig efter religioner

Häromdagen så var det en kvinna, Zeinab Hamie, som valde arbetslöshet framför sommarjobb på grund av att arbetsplatsen krävde kortärmat när hon jobbade. I dag så har barnmorskan Ellinor Grimmark valt att gå till Europadomstolen i Strasbourg för att få sitt ärende prövat. Jag har själv varit på studiebesök hos Europarådet och vet att det finns många angelägna och viktiga ärenden som människor vill få prövade. Det här anser jag inte vara ett av dem.

Så här säger Europadomstolen själva på Europarådets webbplats: ”Europarådet är kanske mest känt för Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det är till denna som enskilda personer i medlemsländerna kan klaga när de anser att det nationella rättsväsendet inte skyddat de mänskliga rättigheter som lagts fast i Europakonventionen för skydd av mänskliga rättigheter.”

Men även om jag inte anser att det här är ett ärende som ska uppta tid från domstolen, då barnmorskan faktiskt har sökt ett jobb där det ingår uppgifter som hon inte tänker utföra, så tycker jag att det är hennes mänskliga rättighet att få saken prövad. Däremot så kan man fundera över hur människor utnyttjar systemet för egen vinning. Alla håller naturligtvis inte med mig här, men jag är övertygad om att majoriteten gör det. Det är bara att titta på reaktionerna angående det som hon driver.