Kategoriarkiv: EU

Inse att det handlar om mer än bara ”kvinnan utanför Coop”

Vellinge kommun, kommunen som nu har förbjudit tiggeri är i fokus då de har beslutat om något som många, många fler människor vill se. Frida Boisen, krönikör på Expressen skriver om beslutet: http://www.expressen.se/kronikorer/frida-boisen-1/jag-skams-for-att-vara-svensk/ Hon frågar vem man vill vara, den som hjälper eller den som blundar. Personligen så vill jag vara den som hjälper, men inte genom underhåll av tiggeri; det finns alltså ingen motsättning här. Vissa av hennes formuleringar får mig att bli riktigt förbryllad då jag tycker att hon ofta skriver sunt, men här faller hon in i det allmänna resonemanget utan att fundera djupare på frågan. Detta är alltså vad jag läser ut av krönikan, men jag kan ha fel. Jag förstår också att det blir reaktioner på Vellinge kommunfullmäktiges beslut och det har redan överklagats, men jag kan ändå se något positivt i allt. Boisen tar naturligtvis upp en del relevanta fakta och dem ska vi vara medvetna om. Däremot så tror jag ändå inte att tiggeri är en lösning som ska ses som permanent.

Vi borde aldrig ha tillåtit migranternas tiggeri alls. När de kom så borde Sverige tillsammans med övriga EU ha reagerat omgående och krävt att de stater vars medborgare inte tillåts ha ett drägligt liv, tar sitt ansvar. Länder som är fattiga eller av andra skäl har svårt att göra vad de ska, måste få stöd, men att vi som nu skickar EU-pengar till dem som inte kommer alla människor till del, samtidigt som vi tar hand om deras medborgare och låter dem tigga kan aldrig vara en vettig långsiktig lösning. Det som retar mig i hennes krönika är att hon som skribent och med förmågan att formulera sig bättre, gör det enkelt för sig och som så många andra skriver människor på näsan som samvetslösa och bekväma. Som att människor som inte vill se tiggare hellre slänger in en summa på något konto och återigen lutar sig tillbaka i soffan. Det är att medvetet ställa människor emot varandra och det gynnar ingen fattig. Jag hoppas att debatten nu ska få oss att se lite djupare på problemet. Det är orimligt att länder som smiter undan sitt medborgaransvar kommer undan med detta, för Sverige kan aldrig hjälpa alla världens fattiga människor. Däremot så kan vi politiskt och med bistånd påverka och det är den bästa vägen att gå.

En annan viktig sak att ha i åtanke är att det i allra högsta grad påverkar vad som sker i gatubilden. En offentlig miljö med misär riskerar att leda till mer misär och sänka ett lands status. Det handlar inte om att rika vill slippa se fattiga, utan att det finns en poäng med att jobba för en hög social status och trygghet då det skapar ett bättre samhälle vilket i sin tur gynnar folkhälsan. Alla länders medborgare vill ha det på det viset och tack vare att vi har varit så målmedvetna i det arbetet och sedan har lyckats så bra så har vi har kunnat hjälpa många av världens människor. Nu lägger vi fokus på några få och vi gör det ofta på ett felaktigt sätt, samtidigt som vi glömmer dem som vi inte ser. Mänskliga rättigheter är grundläggande och vi kommer bara att lyckas om vi använder både hjärtat och hjärnan.

 

Annonser

I den bästa av världar

Visst, tanken är vacker och fungerar säkert bra i den bästa av världar, men vi lever inte där, vi lever i verkligheten och alltså inte i teorin. Därför så blir jag lite matt när jag läser inledningen på Miljöpartiets migrationsprogram: ”Miljöpartiet de gröna har en vision om en värld utan gränser, där alla människor kan flytta, och ingen tvingas fly. Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo. Vi ska möta människor med möjligheter, inte murar. Alla ska kunna leva, arbeta och förverkliga sina drömmar där de önskar. Fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet.”

Att kritisera den här texten handlar inte om en viss syn på människor som är födda utanför våra gränser, utan om vi anser att utarmning av Sverige är värt priset bara för att få känna sig duktig eller leva kvar i drömbubblan. Vi bor i ett till medborgarantalet litet land. Vi har lyckats bygga upp en välfärd som många är avundsjuka på och för oss är demokrati och jämställdhet grunderna för hur vi lever. Vi litar till att samhället finns där när vi behöver det. Grundtryggheten är viktigt. Men många av oss ser hur det börjar bli sprickor lite här och var. Sådant stressar oss, med all rätt. Vilka är det egentligen som MP företräder? Hur kan man vilja öppna gränserna helt? Varför anser man att de skattepengar som vi själva har jobbat ihop hellre ska gå till andra än dem vars pengar det faktiskt är? Hjälpa människor i nöd är en annan sak, för det ska vi alltid göra, men att dränera vårt samhälle är helt fel väg att gå.

Jag var kommunpolitiker under många år och minns så klart alla diskussioner om ekonomin och vi kan ta skolan som exempel. Redan innan det stora antalet flyktingar kom hit så vändes det på varje krona. Oron för lärarbristen var också stor. Nu anser många politiker att det finns plats för ännu fler elever, trots att vi ofta inte hade behöriga lärare ens tidigare. Är det rimligt? När kvalitén på alla områden i vår välfärd nu har försämrats så är vi på väg att bli ett land som i slutänden inte kommer att kunna hjälpa människor i nöd och vi själva kommer att få sänka våra krav på vård, skola och annat rejält. Ändå vill MP helt ta bort våra gränser. Det är så långt ifrån ansvarstagande som man kan komma och det är inte värdigt svenska politiker. De är faktiskt vårt lands företrädare.

 

Höj språkkraven inom vården

Sedan april förra året så har kraven på språkkunskap för vårdpersonal som är utbildade i annat EU-land ökat. Man ska kunna svenska, norska eller danska. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2016/nyasprakkravviktigtforpatientsakerheten Det borde väl vara självklart att det är svenska som gäller. Inte ens alla med svenska som modersmål förstår norska eller danska och hur ska då invandrare förstå vårdpersonal som kanske endast talar ett av de andra nordiska språken. Det är naturligtvis bra att kraven har ökat. Men alla som invandrar från icke EU-länder då? Vad gäller för dem? Ja de här kraven gällde redan för dem. Men det gäller ofta bara på pappret.

Vårdpersonal som inte kan svenska språket ordentligt är ett enormt problem landet över. Givetsvis så kan majoriteten av svensk vårdpersonal svenska, men jag skriver ändå enormt eftersom det är alldeles för ofta förekommande. Personal med bristfälliga svenskkunskaper som av någon outgrundlig anledning har lyckats få jobb inom vården erbjuds ibland svenskundervisning, men många är inte ens intresserade av den. Många av dessa jobbar inom äldreomsorgen och tar hand om människor som aldrig tar sig utanför dörren på egen hand. Samtalen med personalen kan vara de enda samtal som de har. Att den man pratar med då inte förstår en måste vara oerhört frustrerande.

Men självklart är den främsta aspekten säkerhet. Om jag som patient försöker förmedla något som vårdpersonalen inte uppfattar så kan ju följderna bli katastrofala. Det här ansvarar både kommuner och landsting för. De tillsammans med chefer på olika avdelningar vet om problemen, ändå så anställs ny personal med bristande språkkunskaper. Att jag bloggar om detta just idag handlar om att flera partiledare nu i Almedalen talar så entusiastiskt om vår vård och hur den ska kunna bli bättre. Dock inte ett pip om bra svenska. Är de verkligen ovetande om problemet eller vill de bara inte diskutera det?

 

Att anpassa sig efter religioner

Häromdagen så var det en kvinna, Zeinab Hamie, som valde arbetslöshet framför sommarjobb på grund av att arbetsplatsen krävde kortärmat när hon jobbade. I dag så har barnmorskan Ellinor Grimmark valt att gå till Europadomstolen i Strasbourg för att få sitt ärende prövat. Jag har själv varit på studiebesök hos Europarådet och vet att det finns många angelägna och viktiga ärenden som människor vill få prövade. Det här anser jag inte vara ett av dem.

Så här säger Europadomstolen själva på Europarådets webbplats: ”Europarådet är kanske mest känt för Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det är till denna som enskilda personer i medlemsländerna kan klaga när de anser att det nationella rättsväsendet inte skyddat de mänskliga rättigheter som lagts fast i Europakonventionen för skydd av mänskliga rättigheter.”

Men även om jag inte anser att det här är ett ärende som ska uppta tid från domstolen, då barnmorskan faktiskt har sökt ett jobb där det ingår uppgifter som hon inte tänker utföra, så tycker jag att det är hennes mänskliga rättighet att få saken prövad. Däremot så kan man fundera över hur människor utnyttjar systemet för egen vinning. Alla håller naturligtvis inte med mig här, men jag är övertygad om att majoriteten gör det. Det är bara att titta på reaktionerna angående det som hon driver.

 

Bra AKB!

Inte klockrent, men Anna Kinberg Batra gjorde bra ifrån sig på Mosebacke i Stockholm i går. Bland annat så sa hon att för att vi ska kunna vara trygga ute så ska de som är kriminella sitta inne. Oj vad jag håller med henne. Hon talade även om dem som reser till Syrien för att delta i IS terrorism, och att detta måste ses mycket allvarligare på och straffas. Men vad gör Sverige? Jo, ser dem som offer och låter dem röra sig vind för våg om och när de kommer tillbaka.

Jag har kritiserat Anna Kinberg Batra för att hon inte är så tydlig dom hon skulle kunna vara – främst i intervjuer – och att hon känns för stel, men nu var hon mer avslappnad. Det finns ingen tvekan om att hon skulle bli en bra statsminister, den första kvinnliga i Sverige i så fall och det är väl verkligen på tiden? Jag hoppas att alla som funderat över att rösta på andra partier i nästa val ändrar sig och kommer tillbaka till Moderaterna, för Batra vill verkligen förändra till det bättre och då behöver vi sammanhållning och inte spretighet.

Det kanske inte var så mycket nytt i talet, men hon var tydlig med att Sverige behöver en alliansregering och att alliansen måste uppdatera sig. Hon har därför bjudit hem de andra alliansledarna och jag hoppas att det blir ett bra resultat av det mötet. Det får inte fortsätta med den här rörigheten som pågår nu. Det finns mycket som borde ha gjorts även under föregående år också, men nu är det beklämmande i vissa fall. Det måste ske en förändrign i nästa val.

 

London – igen

Obegripligt det som hände i London i natt. En ny attack och otroligt brutal. Många tankar far genom huvudet, men mest medkänsla för tillfället. Dock så måste mer göras för att förhindra liknande, som att inte låta vem som helst röra sig hur som helst i EU. Bara i Sverige så finns det 160 IS-återvändare. Dessa människor stöttar terror, har valt att resa iväg, kommit tillbaka och lever här som vem som helst. Hur är sådant möjligt?

Än vet vi inte vilka som utförde dådet i natt, men den här typen av människor är utan tvekan farligare än andra och vi ser bara på. Vissa politiker vill till och med ge dem förtur i bostadskön.

Sverige och andra måste agera mycket mer än förr. Detsamma gäller de nätverk och adresser där vissa rör sig, bland annat personen som utförde terrorattacken i Stockholm. Naivitet gagnar ingen i det här läget. Jag hoppas att alla reaktioner från våra politiker leder till hårdare tag och att de förstår att de här människorna inte fungerar som oss andra mentalt. Naturliga spärrar finns inte. Men det är svårt, mycket svårt tyvärr, att förhindra attackerna.

 

Macron eller Le Pen?

I morgon avgörs det vem som blir Frankrikes nästa president. Jag kan inte påstå mig vara särskilt insatt i fransk politik, men jag vet tillräckligt för att hoppas att det blir Emmanuel Macron. Marine Le Pen kallar sig själv ”Madame Frexit” och att följa med i britternas fotspår när det gäller EU är verkligen inget att ta lätt på. Jag hoppas att medborgarna inser vad det är hon vill. Man kan naturligtvis ha en hel del åsikter om EU och det har nog de flesta, men Frexit är alldeles för drastiskt, åtminstone innan man har gjort vad man kan för att komma tillrätta med de problem som finns i EU.

Sedan så finns det något som gnager i mig och som gör att jag bortsett från hennes EU-åsikter ändå inte vill se henne som president och det är naturligtvis hennes umgänge med högst tvivelaktiga element. Väldigt nära sig i sitt parti Front National har hon medlemmar som både är våldsamma och har nazistiska sympatier. Det kan tyckas märkligt när hon till och med har uteslutit hedersmedlemmen ur partiet, som även är hennes egen far. Det var han som grundade Front National och som har givit sin dotter den karriär hon nu har, men att återigen förringa gaskamrarna under andra världskriget fick henne att ta steget till uteslutning.

Varför hon trots en mjukare framtoning av partiet – och även andra uteslutningar – vill ha medlemmar med den här bakgrunden är obegripligt, men det säger ändå en del. (Så på det viset kanske det inte är obegripligt.) Jag hoppas hur som helst att väljarna förstår vad de röstar fram om de väljer henne till president. Men jag förstår också att det inte är så enkelt, vi har också ett liknande parti som börjar bli mer och mer accepterat. Politik är verkligen inte lätt alla gånger, men det är just därför som det är så viktigt att vi medborgare engagerar oss och inte bara överlåter allt till andra. Vi har alla ett ansvar för vart vår land tar vägen.