Kategoriarkiv: Europa

Moderaterna i EU

Nu har det gått en vecka sedan vi hade Europaparlamentsval och för Moderaternas del gick det väldigt bra. Tre mandat blev fyra och budskapet om vad som behövs i EU gick uppenbarligen fram. De som ska representera partiet är Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn och Arba Kokalari. Stort lycka till! Det ska som moderat bli spännande att följa dem.

Här på SVT kan ni se en väldigt fin uppställning på vad resultatet blev för alla partier: https://valresultat.svt.se/2019/ Av de nio partierna som vi hade i parlamentet blev det bara åtta den här gången. Feministiskt initiativ åkte ut. Jag skulle ljuga om jag sa att jag beklagar det. Jag tror för övrigt aldrig att FI kommer bli någon framgångssaga. De har funnits i 14 år nu och trampar fortfarande vatten. 2006 ställde de upp i riksdagsvalet och de har ännu inte lyckats ta sig in där. Så man får väl ändå säga att det måste ha varit en seger att komma in i EU-parlamentet.

Det parti som ökar mest den här gången är Sverigedemokraterna. Bra jobbat får man väl säga även om det är med viss oro som jag ser på deras framfart. Det är svårt att förhålla sig till partiet tycker jag. Mycket som de driver är bra, men det finns ju en del som får en att fundera. Sedan är frågan vad som händer med demokrati och yttrandefrihet om de får för stor makt. Där känner jag oro. Men det är en känga till de andra partierna och missnöjda väljare visar sitt missnöje.

 

Annonser

EU-eftervalsfunderingar

Först av allt: Valdeltagandet gick upp! Ja, det är verkligen positivt, men ändå, det stannade på 53,3 procent. Drygt 51 procent av svenskarna röstade för fem år sedan, så någon större skillnad är det inte, även om det går åt rätt håll. Jag hade verkligen trott och hoppats på ett bättre resultat, men det är vad det är. Givetvis så är det politikernas uppgift att få ut sitt budskap och att övertyga oss om att vi ska rösta på dem, men nog tusan har vi väl ett personligt ansvar också? Beklagligt att alla inte vill ta det och jag undrar alltid efter ett val vad man vill ha istället, när man inte tar tillvara på sin rösträtt.

Frågorna inför valet då? Ja de var sannerligen begränsade och eftersom jag gillar debatter och intervjuer så har jag sett det mesta som har kunnat ses. Det började inte speciellt imponerande, men det tog sig tycker jag. De flesta kandidater var också duktiga på att föra fram sin politik, men de pratade tyvärr om samma saker hela tiden. Visst, ämnena var i flera fall förutbestämda, men nog hade man kunnat ta ut svängarna lite mer? Media borde dessutom ha sett till att bredden blivit bättre. Jag är övertygad om att fler hade röstat om så varit fallet. Inte många fler, men fler trots allt.

Vad saknades då? Ja för egen del så saknade jag allra mest en debatt om vår mat. Det är en viktig folkhälsofråga och hur länderna sköter till exempel odling och djurhållning påverkar oss. Vad de stoppar i livsmedlen som produceras och exporteras påverkar oss även det. Jag saknade också en diskussion om huruvida det är rimligt att 60 procent av alla kommunfullmäktigebeslut påverkas av EU:s politik. Visserligen talades det om EU:s inflytande, men väldigt ytligt. Om fem år hoppas jag att diskussionerna omfattar mycket mer. Tills dess så får vi väl helt enkelt kontakta våra företrädare och ställa frågor till dem och även deras partier om vad de gör och vad som händer under kommande år.

 

EU-valsfunderingar

TV-debatter tillhör definitivt en av favoritgenrerna för mig. Därför är det inte konstigt att jag har tittat på det mesta som har visats nu i samband med EU-valet. Det har blivit en del, men det är fortfarande två dagar kvar innan valdagen, så mer kommer det att bli. Hur mycket klokare har jag blivit då? Ja inte lika klok som jag har offrat antal timmar, det är ett som är säkert. En statsvetare sa att det ibland har blivit för detaljerat. Jag som klagat på att det är för ytligt. Jag vill har mer konkreta diskussioner, även om det blir en del detaljer. Hur ska vi annars förstå och lära oss?

En debatt som jag såg var som en repris på riksdagsvalsdebatten och gav inte alls speciellt mycket. När det är så då har inte debatten blivit vad den var tänkt anser jag. Sverige är en sak, Europeiska unionen en annan. Men jag ska erkänna att allt debattittande har lett till en sak som är positiv, och det är att mitt EU-intresse har ökat. Så någonstans har de lyckats, våra kandidater. Trots det så saknar jag mer information om själva systemet, vad vi kan påverka och hur det går till. Att valdeltagandet är lågt har nog med att göra att det helt enkelt är för abstrakt. (Det är en trolig förklaring, men självklart inte en ursäkt.)

Nu är det snart söndag och valdag, så den valrörelse som vi har haft, den är som den är. Dock så kan man hoppas att det framöver blir ett ökat intresse från både medborgare och media, för EU är viktigt och det kostar fasligt mycket pengar, så vi kan inte bara rycka på axlarna om vi inte förstår. Det vi ska göra är i stället att ta reda på mer, ställa frågor till politikerna och sätta press på bättre mediebevakning, och då menar jag under hela mandatperioderna. Valdeltagandet då? Förra gången var det drygt 51 procent. Kan vi hoppas på 58 den här gången? Alldeles för lågt så klart, men bättre än 2014.

 

Lövin och Miljöpartiet

Vad är det egentligen med Isabella Lövin och MP? jag får nästan huvudvärk av att titta på SVT:s partiledarutfrågning där hon är MP:s representant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utfragningen-isabella-lovin Ja det var den som sändes i söndags, det är jag som är lite sen att titta bara. Det är ju så många debatter och intervjuer så man knappt skulle kunna göra annat än sitta framför TV:n om man ska följa allt, så ibland får man sprida ut tittandet.

När jag lyssnat till svaren som hon ger så kan jag inte låta bli att reagera över hur ofta hon glider på dem, undviker att svara eller far iväg med något stickspår. Det här är alla partiledare ”duktiga” på, så hon är inte ensam, men hon gör det konstant. Det är just det som är så stressande. Som TV-tittare så är det vansinnigt frustrerande att vänta på en förklaring eller en ståndpunkt som aldrig kommer. Varför kan hon inte ge några raka svar och vaför är det så mycket som hon inte kan svara på alls?

Att som partiledare få sitta i TV och berätta om sin politik utan andra partiledares ifrågasättanden och avbrytanden är ju guld värt och att då vara så otydlig är obegripligt. Lövin försitter chansen bara några veckor före valet. Varför? Självklart ska jag titta på alla partiledare och det hoppas jag att du också gör. Ska man rösta så ska man vara påläst om företrädarna och partierna och det här är en del av att informera sig. Än så länge så har jag hunnit titta på en del av intervjun med Löfven också och han har tack och lov skött sig bättre.

 

IKEA och gata uppkallad efter Ingvar Kamprad

Han väcker känslor, Ingvar Kamprad, mestadels positiva, men även negativa. Att han var engagerad i Nysvenska rörelsen och under en tid även i nazistiska Svensk socialistisk samling SSS är allt annat än klädsamt. Han må ha varit i tonåren och de unga tjugo, men ändå, det är beklagligt och det är verkligen hemskt att någon kan stötta sådant, ung eller ej. Jag förstår att vissa är kluvna eller direkt emot en gata i Kungens kurva efter Kamprad på grund av detta. Det är nämligen vad de flesta politiker i Huddinge verkar vilja. Däremot så är även min egen slutsats att han bör hyllas på det här sättet.

Inget kan ursäkta vad han har gjort, däremot så kan en bakgrundsförklaring vara bra att ha i sammanhanget, han växte nämligen upp i ett delvis nazistiskt hem. Från barnsben hade han alltså fått dessa värderingar. Däremot så avslutade han sitt politiska engagemang och tog även avstånd ifrån det. Hur ärlig han var kan ju bara han själv veta så klart, men om vi antar att han menade vad han sa, så känns det svårt att hålla honom skyldig för något som hände för runt 70 år sedan. Kanske kan man till och med säga att det är bra när människor kan bättra sig och därigenom se det på ett positivt sätt.

Vi kan naturligtvis sätta livstidsstraff på hans engagemang, men vi kan även välja att se allt som han gjorde och som har gynnat Sverige enormt. Det har även gynnat många andra då hans varuhus finns världen över. Det är 59 år sedan som det första IKEA slogs upp i Älmhult. I höst fyller det 60. Världens största och andra IKEA-varuhus slog upp portarna i Huddinge år 1965. Är du nyfiken på i vilka fler länder som det finns varuhus så kika in här: http://www.ikea.com Som avslutning så vill jag också skicka med att det finns ingen svensk som har spridit våra traditioner som Kamprad som har sålt sill, köttbullar och adventsljusstakar i andra världsdelar och på så vis givit människor en inblick i vår kultur. Det må vara på ett ytligt plan, men ändock. Nog är han värd en gata.

 

Återigen går människor till attack mot judarna

Att judar, speciellt i södra Sverige känner berättigad oro på grund av hot och hat från andra vet vi sedan länge, men det känns som att det eskalerar. I förrgår demonstrerades det i Malmö och det uttalades dödshot mot dem. I går försökte ett gäng tända på synagogan i Göteborg, något som rubriceras som mordbrand. Tack och lov att ingen skadades. Ett 20-tal ungdomar befann sig nämligen i lokalen. Jag har bloggat förr om tolerans, demokrati och jämlikhet. Sådant som vi alla har rätt till. I det ingår religionsfrihet vilket innebär att alla få tro på det de vill, eller inte tro alls, något som också provocerar vissa något oerhört. Vi är olika och vi väljer olika vägar i livet. Så länge vår väg inte påverkar andra negativt så borde det heller inte leda till hot eller våld. Men det gör det.

Sverige är ett sekulerat land, vilket gör att vi kan leva tillsammans och acceptera varandra. Hos oss råder inte enda religion som alla måste följa. Det här ska vi måna om, och därför så blir jag alltid orolig när vissa vill flytta fram religionens position i samhället och blanda in den i politiken. Det gäller ju alltid ens egen religion så klart och det leder lätt till förtryck i förlängningen. När jag har skrivit att historien inte får upprepa sig så tänker jag inte enbart på judarna, för vi har ett ibland hätskt samhälle och det kan lika gärna handla om en annan grupp om det – vilket gud förbjude – skulle ske något liknande på nytt. Den utrotning som skedde under andra världskriget måste förhindras till varje pris.

Jag avslutar dagens inlägg med att återigen lägga ut en liten del från ett gammalt brev. I april 1933 skrev en jude så här: ”Jag fruktar att vi bara är i början av en utveckling som i enlighet med en väl uttänkt plan avsiktligt syftar till att tillintetgöra alla medlemmar av den judiska rasen ekonomiskt och moraliskt – helt urskillingslöst.” Det manar till eftertanke. Kriget bröt nämligen ut långt senare, 1939.

 

Terroristhot mot Theresa May

Ja det här är självklart mycket grövre än det jag bloggade om i går, men det planerade mordet på Storbritanniens premiärminister Theresa May får mig trots det att tänka på var saker kan sluta om vi inte tar dem på allvar. Det planerade brottet klassas som terroristbrott och i dag hålls en rättegång. Det är naturligtvis så att det för det mesta stannar vid småsaker i vardagen, men det här med etik är viktigt att alltid ha med sig. Saker eskalerar lätt när känslorna tar över. Politiker skickar vare sig de tror det eller inte signaler till invånare och medborgare om var gränsen går när de debatterar med varandra. Det som planerades mot May är en ytterlighet, tack och lov, och ingen normal människa beter sig så hemskt, men det finns trots det ganska mycket som kan hända om man tar för lätt på det här.

Kanske blir jag mer upprörd än många eller i alla fall på ett annat sätt när jag hör om hot och våld mot politiker och det som kunde ha drabbat Storbrittaniens premiärminister om inte polisen hade varit uppmärksam, vilket är fruktansvärt. Sprängning och knivattack stod på agendan. Alldeles vidrigt. Sådana här människor stoppas så klart inte av att de blir ombedda att hålla en god ton, men det finns andra människor som triggas av saker som händer. Just därför så ska alltid demokrati och hur den värnas tas på största allvar. En god samtalston är en del av det här.

Det är ytterst beklagligt det som händer med alla terrorbrott och bra många fler än de genomförda har planerats. Målet är naturligtvis att ta ifrån oss människor den demokrati som vi har byggt upp, för det mesta av andra som inte ens är en del av den. Det är otroligt svårt att värja sig mot sådant här, och även egna medborgare har begått terroristbrott. Trots detta så tror jag att vår naivitet har satt oss i en sämre sits än vad vi skulle kunna ha haft. Många har exempelvis inte sett Sverige som ett land där sådant här riskerar att hända i samma omfattning som på andra håll. Men ingen är immun. Det börjar poppa upp frågor på facebook nu i olika grupper som handlar om vad man önskar sig för 2018. Tänk om man genom en önskan skulle kunna få stopp på allt detta hemska. Då vore det i alla fall vad jag skulle svara.