Kategoriarkiv: Flyktingar

44 dödsskjutningar bara i år

Vad händer egentligen i Sverige? Ja det här blogginlägget blir väl som att läsa samma text som finns både här och var, alltså funderingar kring varför vi har låtit det gå så här långt. Inte för att någon politiker medvetet har suttit och bara sett på, eller att polisen har struntat i att försöka stävja utvecklingen. Det tror jag inte för en sekund. Jag tror snarare att många där känner samma uppgivenhet som jag själv och andra gör. Men frustrationen är stor bland oss väljare och det med rätta. För något är vansinnigt snett när det har kunnat bli så här. Jag hävdar bestämt att man har sett mellan ögonen eller låtit bli att ställa de krav som måste ställas. Man blundar gärna, åtminstone lite lagom mycket för att kunna smita undan en hård debatt och att se sanningen i vitögat. Det är gärna någon annans fel än individen och föräldrarnas. Må så vara att det finns samhällsproblem som kan driva saker i olika riktningar, men de flesta människor skjuter faktiskt inte ihjäl varandra oavsett livssituation. Jag köper helt enkelt inte det argumentet.

Jag läser kommentarer på sociala medier och här är några efter senaste dödsskjutningen: ”De flesta svenskar har ju röstat för stor invandring de senaste 20 åren. Nu kommer notan.” ”Vad är det för fel på skjutningar? Svenskar måste lära sig att anpassa sig efter andras kulturer.” ”87% borde ställas till svars.” ”Politikernas verklighetsfrånvända politik måste stoppas!” ”Ställ sossetopparna till svars..inför riksrätt…och dödsstraff med omedelbar verkan.” ”De beror väl på dom så kallade importerade nysvenskar.” ”Dags att sänka den rättsliga åldern för barn från 18 till 15. Kan man begå brott då kan man även ta sitt straff. Jäkla daltande med socialtjänst.”

Jag är inte förvånad, men jag läser och känner att man har passerat en gräns som inte borde passeras. Samhället handlar allt mer om vi och dem, och det är inte bra. Exempelvis så anser jag inte att 87 procent av väljarna bör ställas till svars för att de inte röstat på Sverigedemokraterna. Jag anser inte heller att det bara är ”sossetoppar” som är skyldiga eller att alla invandrare kan dras över en kam som så ofta görs. Dödsstraff med omedelbar verkan anser jag också är fel. Däremot så har invandringen med det här att göra, vilket många påpekar i olika diskussioner, men inte invandrare i stort, utan en liten del av dem. Men dagens politik ställer grupper emot varandra. Många väljare menar att det här inte är ett svenskt beteende och det måste vi våga erkänna. Trots det så uteblir reaktionerna som borde komma från politiker och myndigheter. I stället för att med ryggrad stå upp för sunda värderingar och till hundra procent fördöma beteendet så ursäktar/förklarar många makthavare kriminaliteten med brist på arbetstillfällen, trångboddhet och ekonomiska klyftor. Företeelsen med dödsskjutningar är relativt ny i Sverige trots att utsatthet och sociala problem alltid har funnits. Sök efter svaren där de finns och ta tag i problemen istället för att skyll på annat. Hur många av dessa kriminella har ens avslutat skolan och försökt få ett normalt arbete? Ytterst få skulle jag vilja påstå. Det är inte där problemet ligger och så länge man stirrar sig blind på fel saker så kommer det bara bli värre och värre.

 

Annonser

Kvinnor i nöd eller 9 000 unga män?

Är det något som jag ogillar så är det när saker ställs emot varandra, speciellt utan grund, vilket ideligen sker. Man måste kunna skilja på päron och äpplen. Alla gör inte det utan menar att vissa saker inte borde få kosta alls så länge det finns andra behov. Så kan inte ett samhälle fungera menar jag. Det finns människor som helt vill ta bort bidrag till flyktingar och nödlidande i utvecklingsländer. Argumenten kan givetvis vara olika och jag kan till viss del förstå och respektera dem, men faktiskt inte fullt ut. För mig är det helt uteslutet att stänga in oss i vår egen bubbla och inte hjälpa andra som lever under förhållanden som ingen borde. Däremot så blir det allt mer svårt att säga emot vissa saker som rör kostnaderna för flyktinghantering när vi ser utvecklingen i Sverige. Det handlar inte om domedagsprofetia, utan sunt förnuft och att se verkligheten. Men det handlar också om humanitet, något som har kommit i skymundan i den så kallade godhetsivern. Ett återkommande ämne är de 9 000 ensamkommande, vilka taleskvinnan Fatemeh Khavari skrev om i går:

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/RxeelJ/gymnasielagen-visst-men-hur-blir-det-sen

Hon driver sin sak stenhårt, och hon blickar inte åt något annat håll än åt dessa unga män. Khavari, precis som alla andra som mer eller mindre enbart diskuterar de här 9 000 personerna, inkluderat ungefär 55 kvinnor ska förtydligas, även om dessa aldrig hörs eller syns, funderar inte över vad det här fokuset medför. Först och främst är det alltså en snedfördelningen mellan kvinnor och män. Den så kallade feministiska regeringen har blivit manskramare mer än någon tidigare regering. Jag följer debatten hyfsat bra får jag säga och jag ser i princip alla partiledardebatter samt alla debattprogram jag hinner, plus läser en del. Trots detta så kan jag inte på rak arm peka ut någon politiker eller samhällsdebattör som verkligen tagit fajten för kvinnorna eller alla andra som inte har möjlighet att ta sig hit. Och nu talar jag om dem med asylskäl, inte dem tillhörande de ”ensamkommande” som fått avslag på sina ansökningar.

Nu kom vi alltså in på det andra problemet. Det denna taleskvinna ”glömmer” när hon så stenhårt tillsammans med till och med regeringsmedlemmar, propagerar för den här gruppen är att det sker på bekostnad av dem med asylskäl, både män och kvinnor. Det sker på bekostnad av dem som ärligt visar sina riktiga identitetshandlingar med risk att få avslag. I gruppen som hon försvarar så visade noll procent upp en sådan handling. Det är anmärkningsvärt, men inget som någon vill diskutera. Något som inte heller riksdags- eller regeringsmedlemmar vill tala om är att man har tagit av det så otroligt viktiga u-landsbiståndet för att ha råd med svensk flyktinghantering. Borde vi inte prioritera bättre och hjälpa fler? Att jag återigen återkommer till ämnet är för att vårt enormt stora mottagande har skapat många problem för både flyktingar och lidande i vår omvärld. Det har även skapat motsättningar då mycket ges förtur till och är gratis när många svenska medborgare som inte har råd med till exempel samma saker samtidigt ska betala andras som inte är skattebetalare här. Det är en farlig väg vi för många decennier slog in på. Vågar någon bryta den?

 

”Alla dessa män” ja…

En före detta riksdagsledamot och Socialdemokrat, Jan Emanuel Johansson, har skrivit en debattartikel om asylpolitiken. Den tar upp ungefär samma saker som jag själv har bloggat om vid några tillfällen, alltså den icke feministiska politik som regeringen förs, inte minst ivrigt påhejade av Miljöpartiet. Johanssons debattartikel är publicerad av Expressen och här kan du läsa den: https://www.expressen.se/debatt/-alla-dessa-man-hur-tanker-var-feministiska-regering/ Bland annat så nämner han just det jag själv har varit upprörd över så länge, alltså hur de svagaste inte nås av vår hjälp och att man för att kunna prioritera dem som kommer hit drar ner på u-landsbiståndet. Det är inte utan att det vänder sig i magen på en, och har man dessutom mage (ursäkta upprepningen av ord) att påpeka detta och förespråka en annan politik, ja då är man rasist. Det är bara skyddande av flyktingar som tar sig hit som är det rätta.

När vi ändå är inne på ämnet så är det väl värt att notera att det läggs miljard efter miljard på män utan identitetshandlingar, ofta grovt kriminella sådana. Man till och med sätter dem i gymnasiet trots att man på förhand vet att ingen som knappt har grundskola i bagaget klarar av den utmaningen. Men nu är vi i Sverige och då tror man att det ska gå bra. Finansieringen? Ja som sagt var, det går alltid att dra ner på u-landsbiståndet och offra flickors skolgång där. Givetvis så är jag inte emot att de som kommer hit och får stanna ska gå i skolan, det är så självklart så det knappt behöver kommenteras, det som upprör är när man inte ens har asylskäl och får förmånen på bekostnad av andra som lider större nöd. Vi vet ju alla att det är så, men vi fortsätter i samma hjulspår.

Jag tänker avsluta det här blogginlägget med ett citat från texten som så tydligt illustrerar vad vi håller på med. Inte för att jag tror att regeringen eller riksdagen vaknar, men för att jag anser att det är viktigt och jag tror på det där med att det är droppen som urholkar stenen. ”Slutligen drabbas kvinnor genom att det nuvarande asylsystemet styr resurser till de som haft styrkan att ta sig hit. Grupper som exempelvis de yezidiska kvinnor som förslavats och våldtagits av IS erbjuds inte skydd då de helt enkelt inte har samma möjligheter att ta sig hit.”

Ett par av mina tidigare inlägg på temat:

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2018/03/20/vad-haller-regeringen-pa-med-egentligen-2/

https://wallenborgspolitikblogg.wordpress.com/2017/03/02/flyktinglager-och-neddragningar-till-vastsahara/

Björklund om burkaförbud

Liberalernas partiledare Jan Björklunds resonemang kring bruka är att det handlar om kvinnoförtryck. Jag tittar på TV 4:s partiledarutfrågning och kan inte annat än att hålla med. Fast sedan kommer uttalandet som gör mig förfärad: ”Men sedan så är det ju så att det finns många kvinnor som bär det av helt egen fri vilja.” Det är också anledningen till att han inte vill införa ett förbud. Det är inte utan att man här behöver dra ett ganska så djupt andetag.

För det första: det är ett fåtal kvinnor som bär burka, och redan där fallet resonemanget om att många bär det frivilligt. Men man ska inte dra den sämsta slutsatsen, så vi antar här att han menar många av dem som använder plagget. Men ändå. Hur kan han i TV påstå att så är fallet? Även kvinnor som inte vill använda slöja blir bespottade av många andra från sin kultur, och redan där har vi alltså ett förtryck. De som täcker sig helt lever inte i en fri och jämställd värld, de lever under ännu värre förtryck och får sannolikt inte gå ut om de visar sig så som andra kvinnor gör, alltså utan täckande plagg.

Björklund brukar vara en jordnära person med sunt förnuft, men här klampade han i klaveret rejält och hans uttalande bekräftar verkligen varför vi har integrationsproblem: många politiker är alldeles för naiva eller så vill de inte se verkligheten. Jag vill inte heller ha burkaförbud eftersom det bara är tramsigt att förbjuda vissa plagg. Att inte täcka sitt ansikte ute räcker gott. Vi ska kunna se den vi möter. Men det är intressant att höra resonemangen för och emot. I dag har vi en lag mot maskeringsförbud i vissa fall, utöka den, det räcker gott skulle jag själv säga.

 

Alltså, vad säger statsminister egentligen?

I SVT-intervjun med Stefan Lövfen kom frågan om antal immigranter upp och den ställdes gällande antalet och om vi inte kan ta emot fler erftersom Socialdemokraterna i våras sa att 14 000 är det högsta antalet vi mäktar med per år framöver. Förra året hade 26 000 personer kommit till Sverige, nästan dubbelt så många alltså. 14 000 skulle vara vår andel i EU om vi gjorde en rättvis fördelning menade statsministern. Svaret blev exakt 42,47 sekunder och någotsånär framgår det vad han anser. Först handlade det om EU och dess fördelning och sedan kommer han in på Sverige och hur alla kommuner nu är tvingade att ta emot flyktingar mot tidigare. Men det blir bra svamligt. Jag ska citera honom efter att han sagt detta, och citatet är direkt efter att han sagt att vi la om lagen.

”Om man då tittar på det hur den fördelningen skulle slå och sedan får man säkert lägga till andra parameter, ekonomisk ställning i landet hur det ser ut, då kommer det att kunna plus minus. Men om man bara tittar på befolkningen då ligger det någonstans där.” Jag har gått en kurs i transkribering och ett som är säkert är att vi människor svamlar och talar bra mycket mer osammanhängande än vad vi tror, men detta och från en statsminister? Än mer märkligt blir det när han längre fram i intervjun säger att 14 000 var ett exempel och att S värnar asylrätten och att han inte vill neka någon att söka asyl. Till vilken nytta då kan man i så fall undra. Detta är ju snurrigare än virvelvinden på ett tivoli.

Jag skrev i gårdagens blogginlägg att Isabella Lövin var jobbig att lyssna på just för att hon inte svarade på frågor och jag nämde då att det gör Stefan Löfven, men nu när jag har kommit längre in i debatten så är det lika jobbigt att lyssna på den här intervjun, för även om han svarar oftare – det känns i alla fall så – så är det väldigt svårt att verkligen förstå vad han tycker. Det ska bli intressant att lyssna på alla övriga intervjuer. Jag kommer att beta av dem så snabbt jag kan och ge lite fler kommentarer. Det är trots allt val snart och här har partiledarna en gyllene chans att i en timme tala utan andra partiers inblandning. Den förmånen borde de värna mer om kan man tycka.

 

Lövin och Miljöpartiet

Vad är det egentligen med Isabella Lövin och MP? jag får nästan huvudvärk av att titta på SVT:s partiledarutfrågning där hon är MP:s representant. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utfragningen-isabella-lovin Ja det var den som sändes i söndags, det är jag som är lite sen att titta bara. Det är ju så många debatter och intervjuer så man knappt skulle kunna göra annat än sitta framför TV:n om man ska följa allt, så ibland får man sprida ut tittandet.

När jag lyssnat till svaren som hon ger så kan jag inte låta bli att reagera över hur ofta hon glider på dem, undviker att svara eller far iväg med något stickspår. Det här är alla partiledare ”duktiga” på, så hon är inte ensam, men hon gör det konstant. Det är just det som är så stressande. Som TV-tittare så är det vansinnigt frustrerande att vänta på en förklaring eller en ståndpunkt som aldrig kommer. Varför kan hon inte ge några raka svar och vaför är det så mycket som hon inte kan svara på alls?

Att som partiledare få sitta i TV och berätta om sin politik utan andra partiledares ifrågasättanden och avbrytanden är ju guld värt och att då vara så otydlig är obegripligt. Lövin försitter chansen bara några veckor före valet. Varför? Självklart ska jag titta på alla partiledare och det hoppas jag att du också gör. Ska man rösta så ska man vara påläst om företrädarna och partierna och det här är en del av att informera sig. Än så länge så har jag hunnit titta på en del av intervjun med Löfven också och han har tack och lov skött sig bättre.

 

Funderingar kring aktivism

I förrgår skrev jag om kvinnan som protesterade mot utvisningen av en man som suttit i fängelse i Sverige på grund av misshandel. Egentligen var det en ung man och inte en medelålders brottsling som var fokus, men det visade sig att personen som hon ville hjälpa befann sig på ett annat plan på en annan flygplats. Hon kunde då ha valt att avbryta sin protest men det gjorde hon inte. Uppenbarligen litar hon inte på vårt system och de prövningar som sker av personer som vill stanna här. Kanske med rätta, för vattentäta system finns inte. Däremot så är det alldeles för många grova brottslingar som får stanna. Vidare så är tillit till myndigheter viktigt för har man inte det så urholkas det demokratiska systemet och det gör ingen lycklig. Sunt ifrågasättande däremot är en annan sak. Men att ge sig ut på aktioner som den jag bloggade om måste få konsekvenser.

Personligen gillar jag att människor vill vara med och påverka samhället, för finns det värre än gnällspikar som aldrig vill lyfta ett finger själva utan bara har en massa åsikter? Trots detta så finns det gränser för vad man kan göra i demokratins namn. Att ställa till krångel på ett flygplan drabbar väldigt många och är kostsamt. Är det då en bra väg att gå? Nej självklart inte. Speciellt inte om man ska skydda kriminella.

Det som stör mig med vissa aktivister är deras självklara attityd om att de gör det rätta och om det drabbar oskyldiga när de är ute på sina protester så är det sådant man får ta. Det är liksom värt det. Jag håller inte med. Speciellt inte i ett fall som det här. Man kan också fråga sig om det inte främst är laglydiga människor som det ska protesteras för. Kanske till och med en och annan kvinna vore klädsamt. Men allt handlar om dessa män som har kommit hit. Trots att de flesta inte har samma skyddsbehov som många andra, till exempel barn, kvinnor och handikappade som blir kvar. Vi lever i en märklig värld må jag säga.